Före detta och fortsatt läsande anhängare av den här publikationen har högst sannolikt noterat frånvaron av nya texter de senaste månaderna. Det är en fullständigt rimlig observation av sakernas tillstånd i just det här lilla hörnet av datawebben. Nu är det inte så att ämnena eller anekdoterna inte finns där, det gör de, utan snarare att lusten och tiden inte leker så bra tillsammans just nu. En som håller fanan högt är dock Lilla Sektionen (hur många gånger har inte han räddat Popskolan med sina visheter?).
Vid kvällens middag på tu man hand utspelar sig en filosofisk kvart med, ja, intressanta utspel.
Scen: Liten gosse ser ut som om hans veckade panna döljer en febril verksamhet innanför pannloben.
- Vad funderar du på? Är du trött? (ibland är det svårt att skilja på en trött 5-åring och en konfunderad dito)
- Nej, jag tänkte en tanke som gjorde mig trött. (genialiskt uttryckt)
- Vad var det för tanke då?
- En robotkrokodil som tuggade på mynt.
Aber natürlich. Är det nåt man blir sjukt trött av så är det att tänka på mynttuggande robotkrokodiler.
- Riktiga pengar alltså. INTE falska.
Här märker man att det är ett barn som filosoferar och inte en vuxen. Självklar reflektion. Det finns väldigt, väldigt få falskmyntare i robotkrokodilkretsar, men det kan man ju inte avkräva en 5-åring att känna till.
- En stooooooor hög med guldmynt.
Lång paus.
- Så stor hög att han fick jätteont i munnen.
Så var det med det. En vanlig onsdag i det Nygårdska hemmet med robotkrokodiler på agendan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar