ATT TA EN PAUS FRÅN SOCIALA MEDIER

Är det nån som har lagt ut en grillad kyckling på Instagram senaste fem minuterna? Eller har kanske en flyktigt bekant beslutat sig för att checka in på IKEA med standardtexten "Jaha, då var man här igen då. Hehe." Har man riktigt jävla otur dyker det upp något av följande i Facebook-flödet:

- Ett glas vin i motljus.

- Outhärdliga visdomsord i snygg layout.

- Grillad sparris inlindad i ekologisk bacon.

- En runkeeperuppdatering om att någon sprungit milen marginellt långsammare än Grete Waitz i sin heyday.

- Nånting om Malmö FF. Eller ännu värre, om Malmö IF.

- Två minuter youtube-flm med katter som ramlar baklänges.

- Musikvideo med antingen Tomas Ledin, ett coverband från Borås eller Toto.

- Din klasskompis från förr har gjort ett test och ser ut som 25, kommer bli en panda i nästa liv samt borde bo på Grönland.

- Information om att hälften av ens vänner har bytt profilbild.

- Någon är ute och spelar golf igen.

Vilken vettig människa utsätter sig för ovanstående egentligen? Uppenbarligen jag och alla andra som finns registrerade på Facebook. Tämligen obegripligt, även om väldigt få fått några bestående men av att titta på en bild av en grillad sparris inlindad i bacon (ekologisk till på köpet). Vissa andra grejer på listan finns många exempel på att det gått illa när folk upprepade gånger exponerats för. Vad är det vi vill med att hänga på sociala medier egentligen? Är vi dumma i huvudet, eller vad är det för fel? Visst, det är kul att det går bra på golfbanan, att MFF går vidare i CL-kvalet och att folk dricker vin, men varför är det så jävla viktigt att berätta det för alla andra? Eller omvänt, vad är det som är så förbannat essentiellt att det ska ta upp en del av min tid? Och med en del av min tid menas i detta fall alldeles för mycket av min tid. Varför är jag mer eller mindre beroende av att kolla av Twitter och Facebook flera gånger om dagen? För att jag dum i huvudet? Kanske. Men möjligen även för att jag har låtit det ta mycket plats i mitt liv, fastän jag kanske hellre vill göra andra grejer. Låter det konstigt? Ja, det är ju det som är så vansinnigt konstigt. Konstigt va?

Man får ju välja helt enkelt. Det är ingen över huvud taget som tvingar oss att hänga på sociala medier. Varför vill vi se våra vänner och bekanta, kändisar och idrottares bilder på Instagram till exempel? Personligen avskyr jag skvallerpress, men det här är väl i någon mån samma pryl, fast med den skillnaden att övervägande delen av min bekantskapskrets består av för allmänheten helt okända personer. Vad är det jag vill med att lägga ut mina bilder och vad är det som är så åtråvärt i andras bilder? En matas med tusentals bilder varje dag, där och på andra sajter. Jag är inte dum i huvudet, jag är ju för fan sjuk i huvudet.

Men jag älskar ju Twitter. Rappt, roligt och jag kan själv välja vilka jag vill följa. Det är till och med möjligt att blocka folk från att se det jag skriver. Ändå kan jag inte låta bli att undra vad det är jag vill ha ut av det hela? Varför vill ja ta del av vad en mer eller mindre okänd person skriver? Kan jag inte bara hålla mig till dem jag lärt känna? Det är den stora plussidan att få nya bekanta och i vissa fall till och med vänner. Jag kör in i väggen här, vad vill jag egentligen med min närvaro på sociala medier? Försöka vara rolig? Förmodligen, det brukar vara så jag angriper vardagen i övrigt. På Twitter ligger jag dock lågt och skriver mest om vilka fula tröjor vissa fotbollslag har. Vem fan skriver jag det för egentligen?

Som synes ovan har jag inte riktigt hunnit tänka klart utan presenterar istället en mängd osorterade tankar som vore jag en person som helt och hållet saknar struktur. Hav förtröstan, den här insikten kom till mig under eftermiddagen idag: Jag tar en paus från sociala medier några veckor och ser hur det känns. Ungefär som 2006 kanske, tänker jag. Och innan dess. Ganska skönt med andra ord. Ingen Twitter, Facebook, Instagram och Timehop resten av månaden. Störtlöjligt som uppoffring betraktat, men ändå en intressant undersökning för mig och mitt lilla intellekt. Eftersom plattformarna fyller en viktig funktion för mina intressen, främst fotboll och musik, så är jag tämligen övertygad om att en återkomst till allihop kommer tämligen omgående efter uppehållet, men kanske med vissa insikter. Förhoppningsvis med vissa insikter. Tänk om jag inte lär mig nånting under tiden? Så puckad får jag bara inte ha blivit.

På den här bloggen har inget hänt på cirkus en månad och det lär inte bli särskilt mycket gjort under resten av den här månaden heller. Högst sannolikt inte så mycket därefter heller. Det har ingenting med uppehållet på sociala medier att göra utan har med ett annat skrivprojekt att göra. En ambition har fötts om att skriva något annat än blogg, vilket gör att skrivtiden sätts av till just det projektet istället. Min förhoppning är att detta projekt också ska gynnas rejält av att distraktionen med sociala medier försvinner under mitt liv för en tid. Förutom att skriva på PROJEKTET kommer jag aktivera mig med exempelvis följande:

* Internetsurfning (ej WAP)
* Titta på fotboll, främst på tv men även live
* TV-serier som förströelse när jag blir för trött för att skriva
* Lyssna på podcasts
* Äta havregrynsgröt
* Dricka öl

Sen är det ju livet med jobb, familj, hämta på fritids, träna, simskola, fotbollsträning och hela den biten. Men jag kan ändå glädja er med att det inte kommer några Instagram-moments, FB-incheckningar eller ironiska kommentarer på Twitter om dessa aktiviteter de närmaste tre veckorna åtminstone. Over and out, smell ya later, auf wiedersehen och allt vad nu heter. Resten av månaden når ni mig på telefon, via mail, brevledes eller med bud. Brevduva funkar också.