HOCKEY FRÅN FÖRR

Häromdan blev jag påmind om en tid som passionerad supporter till ett divsion ett-lag i ishockey. Ungefär som nu då fast med den skillnaden att det då var det ett annat lag och på en 11-årings nivå. Av den enkla anledningen att jag var just 11 år. Påminnelsen om den svunna tiden tog sig uttryck som följer:

3 spänn för den här dyrgripen. Bargain.

 

Det var alltså så att min far var i samma ålder som jag är nu och blev mer eller mindre tvångsförpassad till Lugnets Ishall för att se Falu IF spela mot storheter som IK Westmannia, HC Dobel, Surahammar, Ludvika HC med flera. Att han kände en av spelarna som dessutom vidareförmedlade en i hans tycke förbrukad klubba kan vara en av de största händelserna i mitt aktiva idrottsliv. Det säger en del om nivån på det idrottslivet, men det kan vi lämna därhän en dag som denna. Min mor blev inblandad i hysterin som sömmerska då ett klubbmärke skulle sys på den rödblåa favvotröjan. Som med flera andra grejer var det inte särskilt många kompisar som delade fäblessen för det här gänget. Inte ens den här särskilt lyckosamma säsongen 1983-84 när FIF lyckades ta sig till allsvenskan med bland annat Timrå, HV71, Mora och Luleå. Spänningen inför sista matchen borta mot Örebro i division 1 västra var så hög att jag inte kunde gå och lägga mig innan jag fått veta resultatet. Märk väl att detta var pre-resultatservice i alla dess former. Det skulle dröja ända till 1986 och den nya Finluxen som inhandlades lagom till fotbolls-vm innan text-tv gjorde sitt inträde i det Nygårdska huset. På inrådan av ovan nämnda fader ringde jag därför till Expressens sportavdelning och fick efter några vidarekopplingar veta av en vänlig man att Örebro-Falu IF hade slutat 3-8. Allsvenskan nästa således.

 

Hockeyfebern i stan var total när serien inleddes med fyra raka segrar och favoriten Luleå stod som motståndare i femte omgångens hemmamatch på Lugnet. En fullsmetad hall - givetvis inklusive jag och min far (som på nåt märkligt vis lyckades fixa plåtar) - och den nybildade klacken i högform. Nu räckte det inte för att lyfta laget till ytterligare stordåd utan det blev pisk i den där högspänningsmatchen. Därefter gick det rejält utför. En vinst och en oavgjord på resterande nio matcher och en näst sista plats i tabellen, avdelad från vidare kval endast på målskillnad. Men kul var det. Och den där klubban. En röd Titan. Känn på den.

Luleå HF	14		11		1		2		76-		44		23		(+32)
Hammarby IF	14		7		2		5		68-		49		16		(+19)
HV 71	14		7		1		6		65-		55		15		(+10)
Mora IK	14		6		2		6		54-		59		14		(-5)
IF Troja	14		6		1		7		64-		64		13		( 0)
Huddinge IK	14		5		1		8		56-		77		11		(-21)
Falu IF	14		5		1		8		50-		74		11		(-24)
Timrå IK	14		3		3		8		52-		63		9		(-11)

JO, DET HÄR MED ATT SKRIVA HELA UPPSATSER I ÄMNESRADEN PÅ MAILEN. VAD FAN HANDLAR DET OM EGENTLIGEN?

Det är dagens fråga den som är här ovan i den alldeles för långa rubriken. Eller ämnesraden som det heter när man skickar elektronisk post och försöker klämma in hela Brott och Straff på en fingerborg. Vad handlar den här irriterande företeelsen om egentligen?

 

Högst troligt: Någon är lat. Mycket lat. Det finns faktiskt utrymme att skriva en hel bok i själva mailet.

 

Sannolikt: Vederbörande försöker vara tydlig. Misslyckas kapitalt.

 

Kanske: Det kan vara så att ingen har talat om för ämnesradterroristen ifråga att det de facto inte är behäftat med fängelsestraff att brodera ut texten i vad som utgör själva meddelandeytan. Någon borde tala om för ovan nämnda attentator om följderna i det offentliga rummet, särskilt nätburna sociala medier, vid dylika fasoner. Uteslutning från finare klubbar, skrattstock på torget och protokollförd hos IB som oliktänkande är bara några av de mindre smickrande effekterna av en till synes oskyldig gärning.

 

Inte så plausibel förklaring: Snubbekompisen är inte så lite dum i huvudet. Nej, dum i huvudet är verkligen inte rätt beskrivning. Textarkitektoniskt utmanad tror jag är begreppet vi söker här.

 

Högst osannolikt: Textfältet är trasigt och väntas vara åter i drift vid 08.00 imorgon.

 

Konsensus: Skriv ett ämne i ämnesraden och valfritt antal ord i mailet. Hur svårt kan det va?

INDIE I HALLEN

Det kan tänkas att bloggen gett sken av att hallindiebandy och hallindiehockey är lite samma sak. Ingenting kunde vara mer fel förstås. Sen när blev indiebandy och indiehockey samma sport? Skillnaden må bara bestå i att den ena sporten spelas med ihålig boll och den andra med likaledes ihålig puck, men det är ändock en skillnad att ta fasta på.

Lika men ändå inte

 

Den som definitivt har koll på detta är naturligtvis Lilla Sektionen.

 

- Jag är Sverige! (LS)

 

- Vem får jag vara då?

 

- Du får vara Leksand!

 

Wow, här har man tydligen blivit uppgraderad under bortavaron i Afrika. Men sen slår det mig. Vi spelar med boll. Hur bra är Leksand på indiebandy? Snabb googling ger för handen att herrarnas seniorlag ligger i division 5. Ni har just bevittnat hur uppgradering blir degradering på enklaste vis. Vi byter till puck.

 

- Jag är Leksand! (LS)

 

- Vem får jag vara då?

 

- MORA!!

 

Det vore väl puckat att tro nåt annat. Tack för kaffet.

DEN OÄNDLIGA HISTORIEN

...som Limahl brukade sjunga. Eller det oändliga projektet kanske vore en bättre beskrivning.

Efter lite dötid på långflygning och diverse andra transportmedel har projektet med att redogöra för musikkompilationer som haft stor inverkan på blogginnehavarens liv fått lite mer kött på benen. Närmare bestämt cirkus 63 A4-sidor till dags dato som är tänkt att presenteras bit för bit på Popskolan. Då är det fortfarande 10-12 album kvar att skriva om innan leverans till bloggen kommer att påbörjas. Det här projektet lever sitt eget liv nu. Det kan bära vart som helst. Förmodligen rakt ner i fördärvet. Den som lever får se. Som Limahl brukade säga.

ATT KOMMA HEM

När en varit borta och kommer hem finns några saker som är konstanta men än fler som utvecklats över tid. Ju yngre, desto större utveckling vad det verkar. I åldersordning, stigande ordning:

 

Fröken Sally: Väger plötsligt som en vuxen katt. Beter sig dock som en barnrumpa alltjämt. Vandrar ofta på taket i outgrundliga mönster. Märkliga djur de där katterna.

 

Lilla Sektionen: Vår egna formel 1-intresserade lille Rain Man. Han har vidgat sin repertoar och kan numera rabbla följande förare (i popularitetsordning):

Sebastian Vettel
Jenson Button
Mark Webber
Lewis Hamilton
Alonso

 

Och ibland drar han till med Kobayashi om han är på sitt allra bästa humör. På sitt allra sämsta humör är han när Sebastian Vettel inte är i ledning. Då gråter han nämligen. Det gläder mig att han visar sådan passion. Nästan så mycket att jag kan förlåta att han gillar formel 1 mer än både fotboll och hockey. Nästan.

 

I övrigt har han börjat göra låtar med samtliga ovanstående karaktärer i texterna. En liten bisyssla så där. Uppföljning följer. Som man säger.

 

Systersektionen: Hon är också väldigt mycket inne på att göra egen musik. Komponeras medelst liten keyboard och mängder med anteckningsblock. Det vet ju varje aspirerande låtskrivare att det går åt många ord innan den perfekta ordpassagen infinner sig. Sen ska den bara passas ihop med en följsam melodi. Hon verkar ha fattat grejen. Plus att hon gillar hockey mer än formel 1. Det är inte så att jag favoriserar något barn framför det andra, det kan man ju inte göra. Men hockey är roligare än formel 1. Det är allt jag säger.

 

Fru Nygårds: Gillar fortfarande hockey, blir bara goare för varje dag men verkar inte riktigt taggad på den här musikskapargrejen. Inga projekt igång alls vad det verkar. Inte för att jag är nåt bättre själv. Det var sju år och lika många bedrövelser som klaviaturen fick sig en omgång. Kanske dags att ändra på det och köra igång ett familjeband. Uppföljning följer. Som sagt.

 

I övrigt suger det förstås leopardsvans att åka på en rövarsession på toa med två dagars sjukfrånvaro som följd precis efter återkomst från en annan världsdel. Tigerbalsamet på den svansen är givetvis att det inte kom på flyget eller mitt i jeepen på en av safariräderna i gryningen. Det hade sannerligen sugit krokodilsvans.
 

SVÅRSMÄLT

De är svårsmälta de här senaste tio dagarna. Skatter, Nelson Mandela, affärsmöjligheter, kåkstäder, pingviner, en leopard, tappad och återfunnen mobil, afrikanska middagar, sydafrikanska viner samt en och annan ny bekantskap. Många prylar på kort tid. Hur smälter man det? Det kommer att ta  ett bra tag innan bearbetningen är klar. I mellantiden kan vi väl prata lite om det här med tydlighet på OR Tambo International Airport.

Herr Gårman Inte

PINGVINER & SÅNT

Vi håller på med 3:12-frågor, underprisöverlåtelser, separering av kapital, hur viktigt det är att när man sätter upp en ny struktur göra det med ett holdingbolag till driftbolaget, en skatteteknisk term under namnet Kattrumpa som är en väldigt klyftig grej för folk med kommersiella fastigheter som ska in i bolagssfären och lite andra såna prylar. Som man gör, ni vet. Fast idag har vi haft ledig dag och då är det som lite roligt att dela med sig till omvärlden vad som hänt på den lediga tiden. Lite bilder och så.

Vi kollade in Ajax CT mot Blackpool Kaizer Chiefs i Sydafrikanska Premier League i söndags. En halvlek hann vi med innan tjänsten kallade. Det är inte kul med 1 500 personer i en gryta för 55 000 åskådare. Förfrös armarna dessutom. Öken.

Polisen på Kapstadens flygplats åker runt på såna här. Det är svårt att upprätthålla lag och ordning när man ser ut som en uniformerad science fiction-smurf på för stora hjul. Det var väl allt jag har att säga om den saken.

Idag har vi varit vid Afrikas sydvästligaste punkt, den inte helt obekanta Godahoppsudden. Mycket trevlig utflykt. Men den stora höjdpunkten väntade en halvtimme bort:

Skepparn och Rico tog emot på Boulder's Beach. Det här kan vara bland det roligaste jag sett i hela mitt liv. Pingviner i naturlig miljö som försöker gå på stranden, surfa på vågorna och pingvina sig i största allmänhet. Dock ingen skymt av Kowalski och Basse men de var väl upptagna av något häftigt agentuppdrag kan man tänka.

KORT RAPPORT

Det började bra när vi kom till hotellet igår.

It's Lord Nygards to you Sir!

VI HÖRS

Det ska alltså resas lite i tjänsten i en dryg vecka framöver. Inte hela tiden, vi håller oss stationerade på en punkt och gör några utstickare så där som man gör. Det här kommer få vissa konsekvenser i vardagen:

 

* Fru Nygårds får det otacksamma jobbet att ensam ha ansvaret för att skjutsa och hämta barn dagis och skola. Utöver detta helt i linje med 50-talsidealen att mannen jobbar och frun sköter barn och hem. Fast plus att hon också jobbar. Just den här punkten känns som att I owe her one.

 

* Hallindiebandyträningen kommer att bli lidande. Möjligen kommer jag lämna instruktioner så att Lilla Sektionen kan nöta fasta situationer på egen hand.

 

* Konstprojektet, a.k.a Pandadokumentationen, kommer att gå i stå. För att uppväga detta ämnar jag fotografera pingviner, elefanter, noshörningar och eventuellt en leopard om de inte sover när vi kommer förbi. Vad pingvinerna anbelangar hoppas jag verkligen att Rico och Skepparn är hemma.

 

* Om det ringer en systerson så får jag svårt att ta samtalet. Såvida han inte ringer på mobilen. Vi får väl se om andan faller på hos honom.

 

Allt är förstås inte negativt. Det kommer att finnas tid att skriva på skivprojektet på planet, jag slipper vara Mora eller Malmö under en dryg vecka samt lär det förhålla sig som så att dit jag ska åka kan man inte vabba.

 

Ja men då hörs vi då. Lite oklart när, men det märks ju. Så att säga.

HELLO AFRICA

Man kan nästan tro att jag ska åka till Sydafrika så mycket attiraljer som införskaffats den senaste veckan. Eller vad sägs om:

* Nya vinterskor. Helt värdelöst med tanke på vädret i Sydafrika. Det är lite oklart hur tankarna gick där, men de är väldigt snygga och praktiska.

* Gymbyxor. På nätet såg det ut som om brallorna skulle passa som hand i skinnhandske för en game drive i gryningen. Passar bättre på gymmet faktiskt.

* Skidhandskar. Förmodligen också för varma att ta med sig på en tolvtimmarsflygning. Men det var tre till priset av två på den där sajten på datawebben och då får man ju tänka lite utanför postlådan.

* Ett helt freakin apotek. Det var förstås apotekschef Fru Nygårds som kom hem med det. Borde funka lika bra i södra Afrika som var som helst bara det finns tillräckligt med plats i väskan för den lilla drogansamlingen.

* Hörlurar. De håller en hel annan klass än skid- och gymkläder. Snygga är de också:

* Vattentäta sandaler. Eller hur? Mig kan man ju fan sälja på vilket skit som helst. Men de är sköna. Och de passar trots att jag inte provade dem först (det är ju så förtvivlat svårt när det är november och de enda som saluför dylikt är affärer på det häringa internet).

Det här ska nog gå bra. Jag packar hela rasket i en zebra och håller tummarna för att den kommer genom tullen oskadd.

 

JOBBSAMTAL

Det finns många olika slags telefonsamtal. Exempelvis kan man prata i telefon i sin tjänsteutövning, så som jag brukar göra dagligdags. Ofta utmynnar konversationen i att vederbörande efterfrågar min mailadress för att översända offertunderlag i form av ekonomiska rapporter. I sann kundanpassad anda förmedlas då min e-mailadress till parten i den andra luren genom en kanske något övertydlig uppläsning av adressen ifråga. Idag fortlöper meningsutbytet enligt följande:

 

- Vad har du för mailadress?

 

- Niklas. Stavar det med k.

 

- Mmm, med k. Ett eller två s?

 

Men va fan? Två s? I vadå? Lasse Berghagen? Jag ger fan upp. Två s? Allvarligt?

 

Han ringde från Stockholm.

EN KORT SAMMANFATTNING AV NÅGRA TRIVIALA HELGHÄNDELSER

Det är inte det att vi inte ägnat oss åt seriös verksamhet under helgen, men det är kanske inte så intressant att uttrycka i skrift som man kan tro. Måhända kan en smula mer vikt läggas vid oviktiga prylar som inträffat. Möjligtvis.

 

* Jag driver tydligen ett konstprojekt på Twitter nu för tiden. Mr Panda dokumenteras i bild och kort skrift. Tänk att jag aldrig gått på konstfack. Märkligt. Det är bara Min kompis Fredrik, svärmor och Fru Nygårds som medelst glada tillrop har något uppmuntrande att tillägga i saken. Det är kanske själva definitionen av ett konstprojekt, vad vet jag.

 

* Mr Panda har fått tillökning by divine intervention. Någon Mrs Panda har nämligen inte synts till, dock en Panda Jr.

 

 

* Hallindiebandy blev tidigare idag, söndag, till hallindiehockey. Det har jag inte emot i princip. Däremot är det fullständigt emot mina principer att Lilla Sektionen insisterar på att jag ska vara Mora. Helt ok och mycket bra princip att han vill vara Leksand, men jag vill fan inte vara Mora. Och inte Malmö, Svärdsjö eller Spanien heller. Vi får kalla in Hallindiebandyligans styrelse och avgöra saken i plenum.

 

* På fredag ska jag ut på långflygning. Då kommer det finnas tid att skriva på Projekt skivor i bloggen. Det har gått lite trögt senaste månaden med just det projektet. Å andra sidan har det ju fått konkurrens av konstprojektet med Pandaförtecken.

 

* Det är blött ute (avd. triviala observationer), men det kanske ni visste redan.

 

Bloggen återkommer i nästa vecka med fler trivialiteter.

ETT TELEFONSAMTAL OM SHOPPING. ELLER VAD DET NU HETER.

Tid: 16.53.
Plats: Smedsbo.

Telefonör: Fru Nygårds (och jag förstås för annars blir det ett väldigt ensidigt telefonsamtal).

- Hejsan! Hur går det för dig?

 

- Det går bra. Hur går det för dig?

 

- Bra. Var är du?

 

- I Smedsbo.

 

- Redan??! (man skulle kunna ha skrivit med versaler här men det känns miljöfarligt på nåt vis).

 

- Öh, ja. Jag jobbade till halv tre och nu är klockan snart fem.

 

- Men du skulle ju shoppa??! (se ovan angående versaler).

 

- Ja, jag har shoppat.

 

- Redan??! (se ovan och hela den biten).

 

Vi får bryta lite i konversationen här och jag får be att fortsättningsvis försöka redogöra för min brist på kunskap för terminologin inom området shopping. Att först gå in på Hifiklubben för att kolla in ett par lämpliga lurar för musiklyssning följt av ett besök hos frisören för att införskaffa vax och schampo, inköp av nya vinterdojor i en så kallad skoaffär, provning av jeans i en affär som saluför byxor och dylikt, sökande efter sandaler (fruktlösa försök kan man säga), pengar i utbyte mot tre paket om 50 st C4-kuvert, tejp, tvättlappar och slutligen ytterligare besök på ett antal affärer för att utröna om någon verkligen inte sitter och trycker på ett par Marshall Major FX-lurar. Det är uppenbarligen inte shopping. Som sagt har jag en smula svag koll på inköpsnomenklaturen, men det förefaller inte som om jag shoppat. På sin höjd har jag varit ute en sväng på stan. Fast kollar man på kontot kan jag svära på att jag har shoppat. Men vi kan väl kalla det en sväng på stan som har haft förödande effekt på saldot. Vi kallar det för det.

SOPOR

Den här så kallade papperskorgen i en byggnad som jag tillbringar många timmar per vardag i:

Hur tänkte du nu?

 

Man tvättar alltså händerna efter toalettbesöket och torkar händerna på papperet som sedermera hamnar i papperskorgen. Eller i och i. Det mesta hamnar ju utanför. Så här ungefär går det till (enligt en av mig nyligen utförd högst ovetenskaplig undersökning):

 

En människa börjar att kasta sitt papper i den tomma påsen. Gott så långt. Även när nästa gör samma sak funkar det nog. Det är sen det börjar köra ihop sig. Påsen släpper kanten av korgen varpå påse och papper bildar en oformlig hög som de flesta inte bryr sig om att styra upp. Eller jo. Alla på hela kontoret undrar vem som är så puckad att den kastar papper på det här viset. Ändå ser den ut så där. Hur går det till? Hur i hela världen går det till? Det enda återstående alternativet måse vara en papperskorgshaverist som kommer in en gång om dan när ingen ser och på ren konsultbasis jävlas med papperskorgen. Och jävlas med folk som tycker det är jobbigt att papperskorgar ser ut så där som på bilden. Det är förmodligen därför jag har så svårt för konsulter.