EN SLAGS LISTA

Årets favvolåtar bjöds redan på julafton, men de kommer ju nånstans ifrån. Inte bara ur luften sådär, utan oftast är de plockade från ett album. Och ibland är just den där plattan ett favvoalbum. Som de här som har snurrat hårdast hos Popskolan under 2013:

INDOCHINE - BLACK CITY PARADE
Som den dånat i Skodan till och från jobbet. Fattar inte ett jota vad de sjunger, men det svänger ju. Det räcker för en simpel man som undertecknad. Innehåller även låten med årets obehagligaste video:

LINDI ORTEGA - TIN STAR
Denna undersköna kanadensiska och hennes fantastiska kompositioner i kombination med den unika rösten. Coolness i ett par röda boots. Ja, ni kan ju se for yourselves:

THE LEISURE SOCIETY - ALONE ABOARD THE ARK
Finsmakarpop av stiligaste märke. Levererade dessutom en redig favoritsingel med en finfin video därtill:

JASON ISBELL - SOUTHEASTERN
Ännu en countrydoftande platta med en tillnyktrad man som på sitt fjärde soloförsök hittat receptet för en mer eller mindre fulländad samling låtar. Traveling Alone blev det video av:

LYN SAGA - VENICE
Så här gör man power pop i sann tidig Weezer-anda. Snärtiga melodier och snyggt fräsiga gitarrer. Hjältinna! (dock utan video, men väl en låt till albumomslaget och en annan knepig bild)

KACEY MUSGRAVES - SAME TRAILER DIFFERENT PARK
Lär ha orsakat en smula kontrovers i Nashville med textrader om att det är ok att vara homosexuell samt andra självklarheter. Kyss massor med pojkar, eller flickor för den delen om det är det du gillar. Så sjunger hon i sina vita boots.

Det var ett gäng favvos från 2013, men det finns förstås ett gäng till som snurrat i lurar och bilar under året men det får bli en annan lista och en annan historia. De här sex favoriterna räcker länge. Gott så.

GOD JUL OCH HELA DEN BITEN

Från Nigge, Fru Nygårds, Lilla Sektionen, Systersektionen, Fröken Sally och framför allt Pandasektionen Stråtenbodivisionen till er alla, en riktigt God Jul!

Dagen till ära presenteras Popskolans favvolåtar från 2013. Sköt om er!

God pandajul!

PAUS

När det ska jobbas på kvällar så hinns det inte med så mycket bloggande. Därför har bloggen beslutat att lägga in en pausbild så länge. För omväxlings skull ej bild på panda.

My brother from another mother

CIRKULERA I VÄNTAN PÅ EN LISTA

Många springer och letar efter meningen med livet när den finns där rakt framför oss. Och den finns ju inte bara en mening, det finns jättemånga. Nu är jag till exempel inne på min tredje bara i det här inlägget.

Slutet av året betyder listor i massor. Folk som gillar musik tävlar ofta i vem som kan leverera de bästa bästa-listorna. Det tycker jag är lite synd. Under tidigare inlägg har konstaterats att undertecknad inte kan skriva under på bästa-listor. Favoriter från året, javisst, men bästalista? Man missar en stor grej där. Musik handlar inte om kvalitet. Inte ens kvantitet. Det handlar om känslor. Om preferenser. Vad man tycker om. Det har jag för avsikt att presentera innan året är slut. Inte för att nån bryr sig nåt nämnvärt kanske, men kanske kan det frälsa någon musiktörstande där ute. Om inte annat kan jag titta tillbaka om nåt år eller två och rannsaka mitt omdöme. Eller måhända snarare känslan av 2013. Så får det bli. I mellantiden går det bra att fortsätta cirkulera så kommer det ett gäng med listor vad det lider.

ETT INLÄGG SOM KUNDE HA HANDLAT OM HÅKAN MEN SOM MEST HANDLAR OM HALLINDIEBANDY

Egentligen borde det här inlägget handla om Håkan Hellströms briljanta spelning på Magasinet i Falun igår, men ibland kommer det saker i vägen. Inte ens den vackra sången Valborg, den ultrasvängiga Mitt Gullbergs Kaj Paradis och den framrasande Ramlar som alltid får mig att hoppa upp och ner som en ivrig bodypumpinstruktör kan få Håkan att spränga in sig före i ledet bland bloggämnen. Hallindiebandy knuffar man inte bort så enkelt.

Att spela hallindiebandy med Lilla Sektionen innebär en ständig kamp att försöka hänga med i målprotokollet. Inte blir det lättare när kreativiteten hos nämnde sektion hittar nya vägar när han kvitterar till 1-1.

- Det finns ingen etta. Då taj jag en femma.

Smidigt. Gör ett mål, sätt upp fem på resultattavlan. Sen kommer man till den obligatoriska bajspausen. Too much information, jag vet, men ska man berätta är det lika bra att göra det ordentligt.

- Haj du tojkat dig i jumpan än?

Nej, men om en stund kanske. Jag behöver lite time-out. Eftersom han har vänt 3-4 till 7-4. Vilket för övrigt renderar följande kommentar:

- Jag tyckej att du äj lite dålig.

Ärlighet varar längst, men såna där uttalanden kan ha en viss effekt på motståndarens inställning och prestation. Som exempelvis att vända 4-7 till vinst med 9-8. Vilket skulle recenseras enligt följande:

- Jag blev jättetjött i sista minuten så det vaj däjföj jag släppte in ett mål.

Aber natürlich.

PANDAS NOT SO MUCH IN SPACE ANY LONGER

Förhandlingarna har strandat. Det tycks inte bli någon filmatisering av den rafflande pandasagan om rymdraket i bambu, besök på månen och cliffhangers av Bobby Ewing-i-duschen-karaktär. Märkligt.

Således kan en uppdatering läggas ut till omvärlden utan att riskera massive spoiler. Dessvärre har hela den här prylen med nekat pilotavsnitt fått negativa effekter på själva storyn. Den har stagnerat. Pandorna har blivit trötta och katten smått apatisk. Lite som sista säsongen av de flesta långkörande tv-serier. Sedan vi lämnade våra vänner I FULLSTÄNDIG LIVSFARA har det på sin höjd uppstått problem av högst vardaglig natur:

* Hur landar man en raket på en äng mellan en sjö och en riksväg? Spoiler alert: man räknar ner från tio till ett och gör inflygningen på diagonalen. Så jävla enkelt att det är löjligt.

* Hur lokaliserar man sin position på jordklotet efter att ha varit till rymds en längre tid? Ett tips från Systersektionen är att man går tillbaka in i raketen, kollar en app på datorn och får koll på var man är. Hade ju varit ett plausibelt tillvägagångssätt om det inte varit för ett pundhuvud till panda som glömt lyset på och dragit krämen ur batteriet i raketmotorn. Så jävla puckat att det är löjligt.

* Hur tar man sig vidare från ängen? Går till sjön och väntar på en förbipasserande båt eller går till vägen och skickar upp tummen i väntan på första bästa bil. En skulle ju tro att vägen är det bästa alternativet och trots att den första bilen dröjer flera timmar är det bättre än att stå vid sjön och förgäves spana efter ett sjödon. Synd då att den enda bilen bara susar förbi och att hela gruppen av människor, pandor och katt får gå hela vägen in till närmaste tätort, Gråby.

* Hur stillar man hungern i Gråby? Inte det största av plejs och med ett utbud av mathak som inskränker sig till a) korvkiosk, b) pizzeria samt c) sportbar med irländskt-klingande namn blir det en enkel match. På frågan svarar man c).

* Var ska man sova efter att ha ätit sig proppmätt? Det är det som är kvällens cliffhanger. INTE DIREKT NÅGON SOM ÄR I LIVSFARA SOM DEN DÄR GÅNGEN NÄR RAKETEN TYCKTES PÅ VÄG ATT STÖRTA! Cliffhanger? Pffft.

Stagnation kanske är en allt för mild beskrivning i sammanhanget. Kollaps verkar mer adekvat. Men småsektionerna verkar nöjda. Gott så ändå. Om storyn inte havererar fullständigt återkommer bloggen möjligen i ämnet framledes.

ATT FIRA LUCIA

Det finns få företeelser så bedårande som ett luciatåg bestående av små människor i åldrarna 2-5 år. Ändå sitter jag här och tänker att lite kritik mot de moderna luciaföljena vore på sin plats.

Nu är det ingen direkt riktad kritik mot just det briljanta tåg som bevittnades tidigare ikväll i en bystuga hyggligt nära vårt rödmålade hus. En enastående lucia följd av tomtar och pepparkaksmänniskor. Traditionellt och otraditionellt på samma gång. Bra så. Men nu är det snarare en bredsida mot de in-box-paketerade traditionella uppsättningarna det handlar om att leverera. Lite som att bryta upp invanda spelsystem i lagsporter. 4-4-2, 4-3-3 eller 4-5-1 i fotboll? Nä men, hitt på nå nytt liksom. Lucia, tärnor, stjärngossar, tomtar och pepparkaksfigurer. Justera lådan lite för variation. Låt mig ödmjukast föreslå:

* Katt med strut. Kan man ha med barn i tåget kan man ha med djur. Bra humorpotential.

* Tomtepanda. Förutom utmaningarna att tillverka en tillräckligt stor luva och få pandan att odla skägg så föreligger en enorm gullepotential. Kramkapaciteten på en dylik figur = monumental.

* Lådbil med förare. Bryter av det traditionella på ett utomordentligt effektivt sätt. Kan emellertid uppfattas som allt för progressivt tänkande och bör endast införlivas i ekipage som redan provat katt- och pandapunkterna ovan. Något för 2014 med andra ord.

* Troll. Nuförtiden verkar trollen mest hänga på diverse forum på datawebben. Det är dags att re-claima trollen. Rätt in i luciatågen med dem bara!

Jag vill härmed understryka att ovanstående blott utgör mina egna inte helt övertänkta propositioner. Om era lussande barn är rädda för troll eller pandor kan dessa med fördel bytas ut mot exempelvis sjölejon eller afrikanska elefanter. Eller mindre skrymmande kreatur om det är dåligt med utrymme. Det är bara er fantasi som sätter gränser. Samt eventuellt vissa djurrättslagar.

PANDAS IN SPACE

Hoppas ni har sett årets julkalender på tv. Den är nämligen lite kul för vuxna och väldigt spännande för barn. Dock: sjukt orealistisk.

Som motvikt till tids- och rymdresande stenåldersfamiljer har vi därför de senaste dagarna skapat vår egen story om rymdfarande pandor. Lite som man gör så där när man ska försöka få barn att sova. För att rekapitulera och fylla i er i loopen:

Mr Panda och Panda (en anonym panda som inte vill skylta mer med sitt namn än så och som utgör resesällskap, pandor vill ogärna resa ensamma) börjar sin pandastronautiska bana genom att på nolltid uppföra en rymdraket mestadels i bambu. Ni som är lite alerta märker redan nu att verklighetsanstrykningen i den här storyn är av en helt annan dimension än den tv-sända hittepågrejen. Fast ingen pandastory utan komplikationer. Alla som har nån som helst koll på pandor och bambu i kombination med varandra anar kanske en smula oråd redan på det här planet. Men. Bygger man en bamburaket av tillräckligt mycket bambu så räcker den till en månfärd, men inte mycket mer. Euforisk känsla vid månlandning kan lätt förbytas till en känsla av att ha kört fast när halva raketen är så att säga uppäten.

Nu är det inget som rör en panda i ryggen att ens månraket är till hälften uppäten, trots att man just landat på månen. Det betyder ju bara att det finns en hel halv raket kvar att festa lös på. Och i just de här pandornas fall är deras räddning att en familj mer eller mindre samtidigt har landat på månen (kanske lite osannolikt, men ändå en gnutta trovärdigt om man frågar mig. Större mirakel har hänt) och erbjuder sin hjälp att ta med dem tillbaka ner på jorden igen (användbart uttryck även på månen). Dock: innan dess turas människorna (Lilla Sektionen, Systersektionen, Fru Nygårds och Fadern) om att sätta världsrekord i längdhopp genom att hoppa inte mindre än 43 meter och 23 centimeter. Tills de kommer på att det inte bara är världsrekord, det är banne mig galaktiskt rekord! Fantastiskt.

Så är det dags att lämna vad som är kvar av bambuskapelsen, klättra in i människoapornas raket, spänna fast sig och åka hem. Pandorna får ta extrasätena som människorna förutseende nog byggt in i rymdfordonet precis bredvid kattplatsen som ockuperas av Fröken Sally. Nedräkning från 10 till noll (alla förutom katten räknar ner och leker raketen) och avfärd mot jorden.

Det är ungefär så långt vi har kommit. Senaste avsnittet (som berättades ikväll) slutade med en enorm cliffhanger där färden mot jorden började lugnt med att passagerarna först såg Afrika, sen Europa, följt av Nord- och Sydamerika. Men rätt som det var siktades hus och träd och där fick vi lämna våra vänner för idag. I FULLSTÄNDIG LIVSFARA!! (nynna gärna på lite spänningsmusik för bästa effekt)

Vi kommer inte demaskera mer av handlingen här eftersom nästa års tv-kalender med stor sannolikhet kommer handla om just rymdfarande pandor. Ni kan se ovanstående som ett pilotavsnitt. Det blir skönt för alla inblandade att få en lite mer jordnära historia att relatera till julen 2014. Tack för ert stöd.

OM KATTER SOM VAKTER

Den som uppfann katten gjorde det högst sannolikt inte i syfte att använda den som någon slags vakt över huvud taget. Förmodligen avsågs katten som innovation snarare tjänstgöra som raka motsatsen till vakt. Alltså som katt.

I sann popskole-anda tar vi några exempel i ämnet.

Dörrvakt
Några av jordens sämsta dörrvakter är katter. Signifikativt för samtliga är att de går in eller ut så fort dörren öppnas. Antingen är de dåligt utbildade eller så bara kör de sitt eget race och är nåt slags rebeller inom sitt skrå och sin art. Eller så är de bara dumma i huvudet. Katterna alltså.

Badvakt
Utmärkande för merparten av badvaktande katter är att de inte gillar vatten (för övrigt är några av jordens sämsta badvakter katter). Nu är det inget som i sig hindrar en katt från att vara verksam som badvakt vid exempelvis ett badkar innehållande två badande barn. Men faktum kvarstår: Skulle det bli skarpt läge är katten som badvakt förhållandevis värdelös till följd av den kroniska vattenskräcken. Och något puckad.

Julgransvakt
Låt aldrig en katt ansvara för säkerheten vid en julgran (tro det eller ej, men några av jordens sämsta julgransvakter är katter). Katastrofalt (no pun intended) beslut. Det finns ingen nu levande katt som opererat i julgransbranschen och inte har förväxlat sig själv med julgranspyntet. En katt som julgransprydnad är en dåligt katt. Samt en lite småkorkad sådan.

Livvakt
Med tanke på kattens rykte som flerlivad torde den vara något av en världsmästare på att vara livvakt. Så är icke fallet (snarare förhåller det sig som så att några av jordens sämsta livvakter är katter). Om kattdjuret är undermåligt som dörr-, bad- och julgransvakt är det ingenting mot hur fullständigt värdelös den är på att vakta andras liv. Man bör ha i åtanke dess rovdjursinstinkter och därmed totala brist på empati för andras liv, särskilt möss och småfåglars. Anlita således inte en kissemiss som livvakt. Om du ändå avser att göra så är du förmodligen inte så lite obegåvad som människa. Inte cool.

Med ovanstående sagt måste man ändå ge katten att den är närmast oproportionerligt förstklassig när det kommer till att vara katt. Formidabel rent av.

ATT ÄTA JULBORD

Att äta julbord är en påminnelse om varför jag inte har gjort just det på en herrans massa år. Eller äta julbord och äta julbord. Man äter faktiskt inte själva bordet utan det som är på det. Men det kanske ni redan visste.

Att äta julbord är en påminnelse om att det är bättre att sprida ut matintaget över ca en vecka än att smälla i sig det på en enda kväll. Det finns till exempel ingen rimlighet i att öppna ätandet med sju olika sorters sill, lite pepparlax, kokt potatis för att fortsätta med sex olika sorters korv, rostbiff, skinka med mera och sedan gå in på varmrätterna. Det är ju inget annat än helt vansinnigt knasigt. Och då har vi bara kommit halvvägs. Varmrätterna utgörs av - som sig brukar - köttbullar, prinskorvar, revbensspjäll, janssons frestelse, potatis och säkert nåt mer som jag glömt till följd av total mättma. Sen var det där med dessertbordet. Tur en inte är så sockerskadad och håller sig till en glasskula och lite frukt. Glass, mousse, kakor, godis och såna där prylar. Ni fattar ju själva. Kaloriintaget. Och dryckesmässigt höll jag mig ändå till vatten, lagrad julmust och te. Men ändå. Satans vansinne på ett bord i juletid.

Så imorgon äter jag julbord igen. Så klart. Med alkoholhaltiga drycker. Två veckors samlat matintag på två dagar. Effektivt.

ETT SLAGS SUMMERING AV HELGEN VECKA 48

Egentligen bör man och kvinna lyssna på Bob Hund helgen vecka 48, men jag har inte tid med det den här gången. Jag lyssnar på fotbollssånger istället.

Till följd av fotboll och kanske även en mindre mängd alkohol uppstår lätt en viss trötthet vid hemkomst till fäderneslandet som i sin tur kan få en att hemfalla till att stöpa om sin blogg till nån slags jävla bilderbok. Så kan det gå ibland. Här kommer de mest spännande bilder en människa kan beskåda julmånaden 2013:

Det är så lätt att se glad ut på en fredagskväll i slutet av november. Det är ju innan man vaknar upp och fejsar att det är lördagsmorgon.

Men ett besök på Borough Market lördag förmiddag blir ett wake-up call för en gubbgrupp med kollektiv betongkepa när den inser att ett par piggsvin har dekapiterats för att utgöra nån slags dekoration hos en nasare som säljer diverse obskyra flådda djur. De verkar ha lite mer otur än vi och ser inte så pigga ut som namnet antyder.

Den som säljer fransk kaninsadel borde gå på sinnesundersökning. Eller så kanske det inte är en cykelsadel så som jag föreställer mig. Det kanske är nån annan slags sadel. Socialdemokratisk adel möjligen. Troligen. Vi går på puben istället och försöker skölja ner dessa avarter till mänsklig föda.

Sen när en går på sunkpub i Charlton före match och skickar ner en högst tvivelaktig hög med kycklingkebab ackompanjerad med pommes - på tal om avarter till mänsklig föda - kan det vara skönt att hitta sin plats på läktaren. Längst ner i hörnet med ett gäng riktiga gubbar på raden bakom. Tryggt.

Tänk att en vinst med enda målet på bortaplan kan få ett gäng unggubbar att bli så glada. Eventuellt har ölen och juldekorationerna i den brittiska hufvudstaden något att göra med det hela också.

När en sen har varit glad en hel helg och kommer hem till familjen blir en ännu gladare. Och ivrig att uppdatera matchlistan i sitt mest omhuldade spread sheet. För det är ju det alla gör när de kommer hem från UK. Väl?