Att äta julbord är en påminnelse om varför jag inte har gjort just det på en herrans massa år. Eller äta julbord och äta julbord. Man äter faktiskt inte själva bordet utan det som är på det. Men det kanske ni redan visste.
Att äta julbord är en påminnelse om att det är bättre att sprida ut matintaget över ca en vecka än att smälla i sig det på en enda kväll. Det finns till exempel ingen rimlighet i att öppna ätandet med sju olika sorters sill, lite pepparlax, kokt potatis för att fortsätta med sex olika sorters korv, rostbiff, skinka med mera och sedan gå in på varmrätterna. Det är ju inget annat än helt vansinnigt knasigt. Och då har vi bara kommit halvvägs. Varmrätterna utgörs av - som sig brukar - köttbullar, prinskorvar, revbensspjäll, janssons frestelse, potatis och säkert nåt mer som jag glömt till följd av total mättma. Sen var det där med dessertbordet. Tur en inte är så sockerskadad och håller sig till en glasskula och lite frukt. Glass, mousse, kakor, godis och såna där prylar. Ni fattar ju själva. Kaloriintaget. Och dryckesmässigt höll jag mig ändå till vatten, lagrad julmust och te. Men ändå. Satans vansinne på ett bord i juletid.
Så imorgon äter jag julbord igen. Så klart. Med alkoholhaltiga drycker. Två veckors samlat matintag på två dagar. Effektivt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar