För en femåring är det inte lätt att hålla koll på geografin, huvudstäder och såna prylar.
- Vi ska ju åka och titta på fotboll, pappa.
- Ska vi?
- Ja, till England.
- Just det, till Ipswich. Det måste vi boka in.
- Ja, Ipswich är ju Englands huvudstad.
My job here is done.
söndag 31 augusti 2014
fredag 29 augusti 2014
ATT FÖRBEREDA EN PODCAST
Ibland när man ger sig på något nytt kan det vara bra att antingen ha enorma mängder av tid eller vara svängd i tekniken som behövs för ändamålet ifråga. Några stolpar att förhålla sig till vid den eventualiteten att det ska startas upp en podcast:
* Teama upp med någon som man trivs väldigt bra med och som är lite vassare än en själv. T ex Min kompis Fredrik.
* Hitta på ett slagkraftigt namn. Eller ta åtminstone nåt som ingen annan har tagit förut.
* Bygg upp nån slags hemsida, kanske med hjälp av någon plattform som den här (eller nån helt annan som passar sig bättre för just podcast).
* Inventera studioattiraljerna, såsom laptop, mikrofoner, mixer (för ljud, ej mat), instrument och inte minst sladdar. Räkna med att nämnda sladdar inte återfinns i någon som helst ordning. Inte ens på något så när samma ställe. Hopplösa grejer.
* Kolla att det finns ett ljudkort som passar till laptopen. Om så ej är fallet behövs sannolikt avläggas besök på musikaffär (som säljer instrument, inte såna som säljer färdig musik och nästan inte finns kvar) och slanta upp.
* Leta upp lämpligt utrymme att inrymma studio i. Inrym studio. Kom ihåg att koppla rätt sladdar i rätt ingång/utgång (ej dörr märk väl). Utrym studio när inspelning är klar.
* Skriv något slags manus. Åtminstone ca 5 stödord för att bygga ett avsnitt som räcker en kvart.
* Gör te.
* Spela in ett intro. Kanske med en sjuåring som vokalist.
* Spela in ett outro. Fråga en sjuåring om hen vill göra en insats till.
* Prata. Det är inte svårare än så att göra en podcast när man väl har gjort ovanstående.
* När allt verkar klart ska det klippas (OBS, ej sax) och klistras (OBS, ej lim) ljudspår för att få ihop de tre delarna intro, prat och outro.
* In med skiten på den där sajten som startats upp. Men inte innan det slantats upp extra cash för ytterligare utrymme som är en förutsättning för att ens få lägga dit en ljudfil. Vilka banditer. Tekniken alltså.
* Hajpa hela grejen stenhårt på sociala medier. Bilder och hela den biten.
Svårare än så är det inte. Tror jag i alla fall. Vi siktar på att lansera spektaklet i helgen så den som tar sig igenom kommande weekend lär kunna ta del av det hela om bara viljan finns.
Länk kommer att tillhandahållas på denna plattform som en del av hajpskapandet. I helgen alltså. Om tekniken tillåter.
* Teama upp med någon som man trivs väldigt bra med och som är lite vassare än en själv. T ex Min kompis Fredrik.
* Hitta på ett slagkraftigt namn. Eller ta åtminstone nåt som ingen annan har tagit förut.
* Bygg upp nån slags hemsida, kanske med hjälp av någon plattform som den här (eller nån helt annan som passar sig bättre för just podcast).
* Inventera studioattiraljerna, såsom laptop, mikrofoner, mixer (för ljud, ej mat), instrument och inte minst sladdar. Räkna med att nämnda sladdar inte återfinns i någon som helst ordning. Inte ens på något så när samma ställe. Hopplösa grejer.
* Kolla att det finns ett ljudkort som passar till laptopen. Om så ej är fallet behövs sannolikt avläggas besök på musikaffär (som säljer instrument, inte såna som säljer färdig musik och nästan inte finns kvar) och slanta upp.
* Leta upp lämpligt utrymme att inrymma studio i. Inrym studio. Kom ihåg att koppla rätt sladdar i rätt ingång/utgång (ej dörr märk väl). Utrym studio när inspelning är klar.
* Skriv något slags manus. Åtminstone ca 5 stödord för att bygga ett avsnitt som räcker en kvart.
* Gör te.
* Spela in ett intro. Kanske med en sjuåring som vokalist.
* Spela in ett outro. Fråga en sjuåring om hen vill göra en insats till.
* Prata. Det är inte svårare än så att göra en podcast när man väl har gjort ovanstående.
* När allt verkar klart ska det klippas (OBS, ej sax) och klistras (OBS, ej lim) ljudspår för att få ihop de tre delarna intro, prat och outro.
* In med skiten på den där sajten som startats upp. Men inte innan det slantats upp extra cash för ytterligare utrymme som är en förutsättning för att ens få lägga dit en ljudfil. Vilka banditer. Tekniken alltså.
* Hajpa hela grejen stenhårt på sociala medier. Bilder och hela den biten.
Svårare än så är det inte. Tror jag i alla fall. Vi siktar på att lansera spektaklet i helgen så den som tar sig igenom kommande weekend lär kunna ta del av det hela om bara viljan finns.
Länk kommer att tillhandahållas på denna plattform som en del av hajpskapandet. I helgen alltså. Om tekniken tillåter.
fredag 22 augusti 2014
ATT HITTA NÅGOT GEMENSAMT
Om man som jag inte är överförtjust inbiten Formel 1-fantast går det alltid att luta sig tillbaka på fotboll och hallindiebandy i far-son-relationen med Lilla Sektionen. När det gäller far-dotter-relationen har vi mest haft det gemensamt att vi tycker om varandra väldigt mycket (vilket i sig egentligen är mer än tillräckligt) men det kan ju vara lattjo att ha något gemensamt intresse också (hon är inte mycket för fotboll och stickning ligger mig inte särskilt varmt om hjärtat). Men jag tror vi har hittat nåt nu.
Till följd av ett stundande projekt med Min kompis Fredrik (där vi för övrigt i skrivande stund dividerar om vem det egentligen är som är projektledare) har det gjorts vissa investeringar i den fram tills idag vilande hemmastudion. Jo, det finns en sån här i hushållet och ungdomen av idag undrar förmodligen varför huset sportar prylar från 1900-talet. Hur som helst så faller Systersektionen pladask för hela upplägget med den gamla Roland-synten, mikrofonen, mixern och det nyinhandlade externa ljudkortet.
Fadern tar några ackord på klaviaturen och Systersektionen improviserar fram lite sång. Det är nästan löjligt vad roligt vi har. Spelar in och lyssnar på vad vi åstadkommer. Kanske inte Billboard-material, men det är givetvis av underordnad betydelse. Imorgon jammar vi vidare.
Till följd av ett stundande projekt med Min kompis Fredrik (där vi för övrigt i skrivande stund dividerar om vem det egentligen är som är projektledare) har det gjorts vissa investeringar i den fram tills idag vilande hemmastudion. Jo, det finns en sån här i hushållet och ungdomen av idag undrar förmodligen varför huset sportar prylar från 1900-talet. Hur som helst så faller Systersektionen pladask för hela upplägget med den gamla Roland-synten, mikrofonen, mixern och det nyinhandlade externa ljudkortet.
Fadern tar några ackord på klaviaturen och Systersektionen improviserar fram lite sång. Det är nästan löjligt vad roligt vi har. Spelar in och lyssnar på vad vi åstadkommer. Kanske inte Billboard-material, men det är givetvis av underordnad betydelse. Imorgon jammar vi vidare.
torsdag 21 augusti 2014
ETT SAMTAL MELLAN FAR OCH DOTTER
Fader tar hand om upphängd tvätt för att lägga in i rätt garderob. Riktar en fråga till Systersektionen:
- Är den här tröjan verkligen din?
- JA!
- Men det står ju large i den?!
- HUR KAN DU VETA ATT DET STÅR LARS I DEN???
Jag måste fråga Min kompis Lars om det här.
onsdag 20 augusti 2014
OM ATT ÅKA BUSS
Först av allt är det på sin plats att fastställa att jag åker buss väldigt sällan. Men det betyder inte att jag inte blir förgrymmad över någon slags bussrevolution som sker i det här länet som vi bor i.
Kanske är jag för oinsatt i ämnet och bara suger i mig av det som står i tidningar och sociala medier, men om bara hälften av det som presenteras där stämmer så kan jag tycka att det suger inte så lite ankballe. Några lågvattenmärken:
* Skolbuss i Älvdalen stannar inte på hållplatser där det står barn som ska till skolan pga där ska inte stanna någon buss längre. Är det revolution så är det! Chauffören lyder ändå order.
* Skolbarn i byar utanför Falun ska stå vid provisoriska hållplatser som är direkt livsfarligt placerade. En på riktigt fruktansvärt idiotisk åtgärd. Hjärnsmälta.
* Vår hållplats i byn är även den föremål för bortplockning. Där stannar skolbussen men inte den andra busslinjen som går den här vägen som heter 293. Den kör förbi helt enkelt. En kunde ju tänka sig att eftersom den ändå har vägarna förbi så skulle den kunna stanna, men se det går inte. Det finns inte hur mycket bromsolja som helst i en buss.
* Hållplatser i stan görs osynliga för vissa linjer. Där någon vill av för att slippa gå en halv kilometer extra tillbaka från där bussen kom ifrån kör bussen helt sonika förbi. Den har alltså vägarna förbi även här, men väljer att tolka "förbi" bokstavligt och kör således förbi utan att stanna.
* Högstadielever skulle hemåt åt vårt håll ut på landet från sin skola i stan och blev förärade en minibuss. Synd för minibussen att det var dubbelt så många elever som ville åka hem som fick plats i minibussen. Plus att det var lite synd att inte någon annan buss hade vägarna förbi så den kunde hjälpa till. Om den nu stannar på den hållplatsen vill säga.
Jag åker som sagt buss väldigt sällan, men skapligt många andra är beroende av att det funkar och då är det en smula skitdåligt att man drar upp de nya linjerna som om det vore nåt slags jävla busshållplatsonline-spel med otydliga instruktioner och 45 miljarder buggar. Revolution. Jösses.
Nästa stora grej i länet kommer att bli hållplatsbingo. Den som lyckas pricka in fem hållplatser där det faktiskt stannar en buss vinner en tidtabell.
Kanske är jag för oinsatt i ämnet och bara suger i mig av det som står i tidningar och sociala medier, men om bara hälften av det som presenteras där stämmer så kan jag tycka att det suger inte så lite ankballe. Några lågvattenmärken:
* Skolbuss i Älvdalen stannar inte på hållplatser där det står barn som ska till skolan pga där ska inte stanna någon buss längre. Är det revolution så är det! Chauffören lyder ändå order.
* Skolbarn i byar utanför Falun ska stå vid provisoriska hållplatser som är direkt livsfarligt placerade. En på riktigt fruktansvärt idiotisk åtgärd. Hjärnsmälta.
* Vår hållplats i byn är även den föremål för bortplockning. Där stannar skolbussen men inte den andra busslinjen som går den här vägen som heter 293. Den kör förbi helt enkelt. En kunde ju tänka sig att eftersom den ändå har vägarna förbi så skulle den kunna stanna, men se det går inte. Det finns inte hur mycket bromsolja som helst i en buss.
* Hållplatser i stan görs osynliga för vissa linjer. Där någon vill av för att slippa gå en halv kilometer extra tillbaka från där bussen kom ifrån kör bussen helt sonika förbi. Den har alltså vägarna förbi även här, men väljer att tolka "förbi" bokstavligt och kör således förbi utan att stanna.
* Högstadielever skulle hemåt åt vårt håll ut på landet från sin skola i stan och blev förärade en minibuss. Synd för minibussen att det var dubbelt så många elever som ville åka hem som fick plats i minibussen. Plus att det var lite synd att inte någon annan buss hade vägarna förbi så den kunde hjälpa till. Om den nu stannar på den hållplatsen vill säga.
Jag åker som sagt buss väldigt sällan, men skapligt många andra är beroende av att det funkar och då är det en smula skitdåligt att man drar upp de nya linjerna som om det vore nåt slags jävla busshållplatsonline-spel med otydliga instruktioner och 45 miljarder buggar. Revolution. Jösses.
Nästa stora grej i länet kommer att bli hållplatsbingo. Den som lyckas pricka in fem hållplatser där det faktiskt stannar en buss vinner en tidtabell.
söndag 17 augusti 2014
OM ATT BYTA FÖNSTER OCH NÅGRA DÖRRAR
För bara knappt två veckor sedan om en måndag kom det in ett askmoln över Dalarna och smutsade ner bland annat bilar, fönster och dörrar (notera dock att vi kom undan oerhört lindrigt i jämförelse med alla som drabbats hårt av den fruktansvärda skogsbranden) vilket fick folk att köa till biltvättar på tisdagen. I Stråtenbo tvättade vi också bilarna men framför allt började vi byta ut fönster och dörrar.
Först och främst kan det vara på sin plats att informera om att dörr- och fönsterbytena inte var en direkt effekt av askmolnets ankomst, det var så att säga planerat en bit i förväg. Det var ju inte så att vi bara åkte och bytte in våra bilar och kom hem med sprojlans nya diton. Hur lägger man då upp ett dylikt jobb om att byta 14 fönster, 3 altandörrar, 2 entrédörrar samt en altandörr mot ett fönster? Popskolan har ett sjustegsprogram:
1. Anlita nån som har koll på hur man gör. Jag gör som jag alltid gör: Anlitar Bengt Sr.
2. Se till att du har semester. Eller att det är helg. Det tar tid sånt här.
3. Låna en säckkärra hos grannen. Vet ni hur mycket ett jävla fönster väger? För att inte tala om altandörrar. Sjuka mängder kilon.
4. Låt experten i sammanhanget spela förstafiolen och häng följsamt med i skeendena. Nicka instämmande när han ondgör sig över de "klåpare" och "amatörer" som varit framme och installerat fönster och dörrar som vore de lindrigt berusade. Snett och vint och inte minst helt felaktigt. Övergå efter ett par vinda fönster till att instämma verbalt med förslagsvis "Ja, man ser ju hur snett det är. Så här får man ju inte göra. Jaja, vi får göra det bästa av det. Jaja, det blir bra." Typ. Nu blir det ju bra.
5. Bli foderchef. Över dörr- och fönsterfoder alltså. Inte nån slags temporär boss över djur som i fodervärd. Bänd, slå ur spik, spika ihop igen, såga vid behov, passa in, spika fast och bli nöjd med dig själv. Förbanna sedan dig själv när du gör fönster nummer tio och tycker att du är foderchef deluxe och blir lite övermodig så hela rasket får bändas loss igen och göras om. Sen gör man inte om det misstaget.
6. Om man har möjlighet bör man undvika säckkärr-chaufför-jobbet. I vissa delar av landet lär det ha gott renommé, men icke där jag bor. Ponera en brottartung altandörr som placeras på nämnda fordon och där balansen upprätthålls medelst panna mot glas. Är terrängen något ondulerad bör man ha en co-driver, annars kan det gå helt åt helvete. Inte för att vi är såna amatörer, men finns det amatörer och klåpare inom andra arbetsmoment i fönsterbytarbranschen figurerar det säkert en hel del motsvarande när det kommer till att köra säckkärra lastad med altandörr.
7. Inse vad du är bra på inom just det gebit som omfattar olika arbetsmoment inom dörr- och fönsterbytande. Fokusera på de momenten. Släpp resterande till övriga inblandade.
Mycket svårare än så är det inte. En grej som man bör tänka på är dock att planera en smula i förväg så att de nya prylarna hinner anlända innan projektet startar. Det underlättar så att säga en hel del. Och hörrni, nu ser vi mycket bättre ut alla vi som bor här.
Först och främst kan det vara på sin plats att informera om att dörr- och fönsterbytena inte var en direkt effekt av askmolnets ankomst, det var så att säga planerat en bit i förväg. Det var ju inte så att vi bara åkte och bytte in våra bilar och kom hem med sprojlans nya diton. Hur lägger man då upp ett dylikt jobb om att byta 14 fönster, 3 altandörrar, 2 entrédörrar samt en altandörr mot ett fönster? Popskolan har ett sjustegsprogram:
1. Anlita nån som har koll på hur man gör. Jag gör som jag alltid gör: Anlitar Bengt Sr.
2. Se till att du har semester. Eller att det är helg. Det tar tid sånt här.
3. Låna en säckkärra hos grannen. Vet ni hur mycket ett jävla fönster väger? För att inte tala om altandörrar. Sjuka mängder kilon.
4. Låt experten i sammanhanget spela förstafiolen och häng följsamt med i skeendena. Nicka instämmande när han ondgör sig över de "klåpare" och "amatörer" som varit framme och installerat fönster och dörrar som vore de lindrigt berusade. Snett och vint och inte minst helt felaktigt. Övergå efter ett par vinda fönster till att instämma verbalt med förslagsvis "Ja, man ser ju hur snett det är. Så här får man ju inte göra. Jaja, vi får göra det bästa av det. Jaja, det blir bra." Typ. Nu blir det ju bra.
5. Bli foderchef. Över dörr- och fönsterfoder alltså. Inte nån slags temporär boss över djur som i fodervärd. Bänd, slå ur spik, spika ihop igen, såga vid behov, passa in, spika fast och bli nöjd med dig själv. Förbanna sedan dig själv när du gör fönster nummer tio och tycker att du är foderchef deluxe och blir lite övermodig så hela rasket får bändas loss igen och göras om. Sen gör man inte om det misstaget.
6. Om man har möjlighet bör man undvika säckkärr-chaufför-jobbet. I vissa delar av landet lär det ha gott renommé, men icke där jag bor. Ponera en brottartung altandörr som placeras på nämnda fordon och där balansen upprätthålls medelst panna mot glas. Är terrängen något ondulerad bör man ha en co-driver, annars kan det gå helt åt helvete. Inte för att vi är såna amatörer, men finns det amatörer och klåpare inom andra arbetsmoment i fönsterbytarbranschen figurerar det säkert en hel del motsvarande när det kommer till att köra säckkärra lastad med altandörr.
7. Inse vad du är bra på inom just det gebit som omfattar olika arbetsmoment inom dörr- och fönsterbytande. Fokusera på de momenten. Släpp resterande till övriga inblandade.
Mycket svårare än så är det inte. En grej som man bör tänka på är dock att planera en smula i förväg så att de nya prylarna hinner anlända innan projektet startar. Det underlättar så att säga en hel del. Och hörrni, nu ser vi mycket bättre ut alla vi som bor här.
LITE KORT OM FOTBOLLSRESOR
Något av det roligaste livet har att erbjuda är att åka till ett annat land för att kolla på fotboll. Det finns en hel del olika varianter på temat och just nu har vi, jag och mina kompisar från förr, bokat in oss för en tripp till Nottingham, UK.
England skulle kunna sägas vara ett favoritresmål om man tittar på antalet gånger jag klivit ur ett flygplan, gått nerför trappan och satt min fot på engelsk flygplatsmark. Om vi fokuserar enbart på fotbollsresor till det förenade kungadömet och bortser från Tyskland, Italien, Portugal m fl länder kan vi dela upp det hela i följande kategorier:
Grade A): Åka en helg eller långhelg för att se Ipswich Town. Hemma eller borta har inte så stor betydelse, huvudsaken att Ipswich spelar match. Vanligaste typen av resa.
Grade B): Resa till England för att se andra lag spela fotboll. Väldig ovanlig företeelse, men har förekommit. Också väldigt roligt, men nerven uteblir under själva fotbollsmatchen.
Once-in-a-lifetime: Flytta till Ipswich och bo där ett tag. På onsdag är det exakt 10 år sen som vi gjorde precis det, jag och Fru Nygårds. Om det var roligt? Det var så roligt att det skrevs spaltkilometer om det på en reseblogg plus att det lades upp en mängd bilder från äventyret ifråga. Fantastisk tid.
Fotbollsvecka: Åka nio dagar till England på egen hand för att se åtta fotbollsmatcher av varierande sort. En synnerligen väldokumenterad resa både vad gäller planering, genomförande och efteranalys på en annan reseblogg med både text och bilder. Fantastisk vecka.
Grade A+B): Det började som en Grade B men uppgraderades sedermera till att även omfatta Grade A (eventuellt med viss påverkan från undertecknad). Orsaken till denna välsignelse är att det plötsligt uppenbarade sig att en av de helger som Min kompis Pongo (OBS, ej pingvin!) kunde utnyttja sin födelsedagspresent (åka till Nottingham och gå på Meadow Lane för att se hans favoritlag Notts County) visade det sig att Ipswich minsann också avser att avlägga visit i samma stad den helgen. Eftersom Farbror Blå inte är storligen förtjust i att ha två matcher samma dag och tid i en stad av Nottinghams storlek flyttades Nottingham-Ipswich till söndagen medan Notts County bränner av sin fight mot Gillingham på lördagen. Fantastisk matchflytt.
Grade A+B kan vara min nya favoritkategori för att åka på fotbollsresa. Räkna med att bloggen återkommer i ämnet innan avfärd 3 oktober.
England skulle kunna sägas vara ett favoritresmål om man tittar på antalet gånger jag klivit ur ett flygplan, gått nerför trappan och satt min fot på engelsk flygplatsmark. Om vi fokuserar enbart på fotbollsresor till det förenade kungadömet och bortser från Tyskland, Italien, Portugal m fl länder kan vi dela upp det hela i följande kategorier:
Grade A): Åka en helg eller långhelg för att se Ipswich Town. Hemma eller borta har inte så stor betydelse, huvudsaken att Ipswich spelar match. Vanligaste typen av resa.
Grade B): Resa till England för att se andra lag spela fotboll. Väldig ovanlig företeelse, men har förekommit. Också väldigt roligt, men nerven uteblir under själva fotbollsmatchen.
Once-in-a-lifetime: Flytta till Ipswich och bo där ett tag. På onsdag är det exakt 10 år sen som vi gjorde precis det, jag och Fru Nygårds. Om det var roligt? Det var så roligt att det skrevs spaltkilometer om det på en reseblogg plus att det lades upp en mängd bilder från äventyret ifråga. Fantastisk tid.
Fotbollsvecka: Åka nio dagar till England på egen hand för att se åtta fotbollsmatcher av varierande sort. En synnerligen väldokumenterad resa både vad gäller planering, genomförande och efteranalys på en annan reseblogg med både text och bilder. Fantastisk vecka.
Grade A+B): Det började som en Grade B men uppgraderades sedermera till att även omfatta Grade A (eventuellt med viss påverkan från undertecknad). Orsaken till denna välsignelse är att det plötsligt uppenbarade sig att en av de helger som Min kompis Pongo (OBS, ej pingvin!) kunde utnyttja sin födelsedagspresent (åka till Nottingham och gå på Meadow Lane för att se hans favoritlag Notts County) visade det sig att Ipswich minsann också avser att avlägga visit i samma stad den helgen. Eftersom Farbror Blå inte är storligen förtjust i att ha två matcher samma dag och tid i en stad av Nottinghams storlek flyttades Nottingham-Ipswich till söndagen medan Notts County bränner av sin fight mot Gillingham på lördagen. Fantastisk matchflytt.
Grade A+B kan vara min nya favoritkategori för att åka på fotbollsresa. Räkna med att bloggen återkommer i ämnet innan avfärd 3 oktober.
onsdag 6 augusti 2014
OM MUSEER OM NATTEN
Samtalsämnen bland småsektionerna pendlar för närvarande mest mellan filmen Frost (ca 90% av tiden) och den kommande serien på SVT med barn som kommer bli inlåsta på Naturhistoriska riksmuseet när det stängt för dagen och tävla mot skelett som kommer till liv på natten. Eventuellt har jag till viss del missförstått upplägget i den där tv-serien, men i stora drag är jag nog hyfsat rätt ute.
- Åh, det ska bli så spännande att se barnen och djuren på Nationaliska riksmuseet (Systersektionen har ett eget namn på Naturhistoriska om någon undrar).
- På Naturhistoriska riksmuseet menar du? (tråkfarsan briljerar igen)
- Ja just det, så heter det ju (ja, men nu säger hon ju i alla rätt mer än hon säger fel. Och skulle hon ändå prata med er om Nationaliska riksmuseet vet ni vilket museum det avser).
- Därrr kommerrr alla djurrren och människorrrna att vakna på natten!!! (Lilla Sektionen har lärt sig prata med rullande r. De rullar ofta ca tre gånger på varje r-ställe). Usch vad läskigt, tänk närrr skeletten vaknarrr till liv!! (han darrar på rösten som om han föreställer sig ett dinosaurieskelett som kommer och knackar honom på axeln).
- Ja, eller om det kommer en säl och vill ta en sälfie.
Noll respons. Total tystnad. Ordvitsar är wasted on the young. Helt värdelöst.
Men - kommer de fram till - programmet är bara öppet för barn som fyllt 10 år. Det är således ingen idé att ta ut någon rädsla i förskott när man har flera år kvar till åldersstrecket utan bara se fram emot premiäravsnittet. Som jag hoppas innehåller minst en säl som knackar något förskräckt barn på axeln.
- Åh, det ska bli så spännande att se barnen och djuren på Nationaliska riksmuseet (Systersektionen har ett eget namn på Naturhistoriska om någon undrar).
- På Naturhistoriska riksmuseet menar du? (tråkfarsan briljerar igen)
- Ja just det, så heter det ju (ja, men nu säger hon ju i alla rätt mer än hon säger fel. Och skulle hon ändå prata med er om Nationaliska riksmuseet vet ni vilket museum det avser).
- Därrr kommerrr alla djurrren och människorrrna att vakna på natten!!! (Lilla Sektionen har lärt sig prata med rullande r. De rullar ofta ca tre gånger på varje r-ställe). Usch vad läskigt, tänk närrr skeletten vaknarrr till liv!! (han darrar på rösten som om han föreställer sig ett dinosaurieskelett som kommer och knackar honom på axeln).
- Ja, eller om det kommer en säl och vill ta en sälfie.
Noll respons. Total tystnad. Ordvitsar är wasted on the young. Helt värdelöst.
Men - kommer de fram till - programmet är bara öppet för barn som fyllt 10 år. Det är således ingen idé att ta ut någon rädsla i förskott när man har flera år kvar till åldersstrecket utan bara se fram emot premiäravsnittet. Som jag hoppas innehåller minst en säl som knackar något förskräckt barn på axeln.
tisdag 5 augusti 2014
ALLT INOM HALLSPORT - QUE?
När folk och fä far med osanning blir åtminstone jag en smula lack. Påstår man något måste man se till att det finns täckning för sina påståenden. Man bör helt enkelt läsa på lite. Kanske på Wikipedia eller så.
De kanske är billigast, det har jag inte genomfört några empiriska studier på faktiskt. Men att de skulle kunna hallsport är ju inget annat än ett jävla skämt! Annonsbilaga på skitmånga sidor där man brister ut i att "Vi kan hallsport" och nämner varken hallindiebandy, hallindiefotboll eller hallindiehockey. Vi kan hallsport? Lägg ägg, som min pappa brukar säga.
De kanske är billigast, det har jag inte genomfört några empiriska studier på faktiskt. Men att de skulle kunna hallsport är ju inget annat än ett jävla skämt! Annonsbilaga på skitmånga sidor där man brister ut i att "Vi kan hallsport" och nämner varken hallindiebandy, hallindiefotboll eller hallindiehockey. Vi kan hallsport? Lägg ägg, som min pappa brukar säga.
lördag 2 augusti 2014
SEMESTERDEKADENSEN
Den totala frånvaron av blogginlägg under dryga två veckor kan ibland bero på att en blogginnehavare har semester. Från i stort sett alla åtaganden. Förutom att existera, vara förälder och make samt att bada.
Eventuellt hinner en bloggskrivare även åka till Waxholm, stöta på Börje Salming (stöta på som i betydelsen att springa in i, inte lägga in en stöt på), sitta bredvid en halvalkad östermalmstant på skutan tillbaka till stan, gå på fotboll i både Stockholm och Malmö, hälsa på Tom Tits i Södertälje samt bada i största allmänhet. Sen är det ju det här med semesterdekadensen.
I en häftigare publikation hade den förstås bestått av något annat än att bloggaren satt i sig sin första pizza på ca två år samt ätit godis så han fått ont i magen. Men nu förhåller det sig på det viset att det är så mycket dekadens det blir, såvida han inte lajvar nudistbad under morgondagen och höjer nivån några snäpp. Skulle nu ett dylikt lajv inträffa är det inget ni kommer att läsa om på den här bloggen. Det får ni läsa om i kvällstidningarna under "Läsartips". Den som lever får se helt enkelt. Och bloggen återkommer förmodligen med tätare intervall än dryga två veckor. Vi hörs.
Eventuellt hinner en bloggskrivare även åka till Waxholm, stöta på Börje Salming (stöta på som i betydelsen att springa in i, inte lägga in en stöt på), sitta bredvid en halvalkad östermalmstant på skutan tillbaka till stan, gå på fotboll i både Stockholm och Malmö, hälsa på Tom Tits i Södertälje samt bada i största allmänhet. Sen är det ju det här med semesterdekadensen.
I en häftigare publikation hade den förstås bestått av något annat än att bloggaren satt i sig sin första pizza på ca två år samt ätit godis så han fått ont i magen. Men nu förhåller det sig på det viset att det är så mycket dekadens det blir, såvida han inte lajvar nudistbad under morgondagen och höjer nivån några snäpp. Skulle nu ett dylikt lajv inträffa är det inget ni kommer att läsa om på den här bloggen. Det får ni läsa om i kvällstidningarna under "Läsartips". Den som lever får se helt enkelt. Och bloggen återkommer förmodligen med tätare intervall än dryga två veckor. Vi hörs.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)