ATT VARA MED PÅ FRILUFTSDAG

Har man, som jag, chansen att ta lite extra lång lunch och åka upp till Lugnet för att vara med en stund på Systersektionens friluftsdag och åka skridskor, då tar man den chansen.

Som familjebonus följer även Fru Nygårds och Lilla Sektionen med till bandyplanen. Typiskt nog har frun ifråga glömt sina skridskor (OBS! Helt imaginära grillor) ännu en gång medan övriga glatt (humor) snörar på sig sina. Det är kul att åka skridskor. En av de bästa vinteraktiviteterna om man frågar mig. Pulkabra faktiskt. Men det finns en och annan baksida som inte många känner till. Ett hett tips är att om man vill öva på sin baklängesåkning och bli svettig som en gris i ett underställ så tar man med sig sin hockeyklubba och idkar taxiverksamhet på bandyplan. Belöningen uppväger dock nackdelarna och om jag får gissa är jag nu känd som Systersektionens pappa med hockeyklubban som kan åka baklänges. Bra smeknamn ändå.

En annan potentiell uppsida med att ta med hockeystickan är att någon yngling kan få för sig att en extraknäcker i en hockeyrink. Fru Nygårds får stå till svars:

- Är han hockeyspelare eller?

- Öh, nej.

- Nehej. Är han bandyspelare då?

- Nej.

Sen säger han tydligen nåt om min skridskoåkning som bara kan ses genom en väldigt ung persons ögon. Övriga mänskligheten har inga överord att säga om skridskoskären som produceras av den här kroppen så jag skänker den där lilla pojken en tacksamhetens tanke för hans vänlighet.

Annars kan man ju leva sina ouppfyllda hockeydrömmar genom sina avkommor:

Feck skid-vm. Här är nästa Foppa.

Emellan allt skejtande äter man med fördel lunch på långsideläktaren. Korv. Man äter korv. Halvgammal grillad korv (kall), grillad bratwurst (kall) plus kompletterar med att öppna ett paket med red hot chorizo och äter den ogrillad. Så enkelt. Rundas av med ett shortbread och festisliknande historia.

Hoppas ni har möjlighet att ta långlunch när era barn har friluftsdag. Annars får ni nog faktiskt byta jobb. Åtminstone en stund.

INDIEBANDY IRL

Skulle det förhålla sig på det viset att man behöver lite uppmuntran eller bara en dos muntration kan man med fördel bege sig till Aspezteca Arena en måndag kväll för att se när 12 st 5-6-åringar spelar indiebandy.

De ska ha uppehåll i två veckor pga sportlov (VM i skidåkning betyder en extra veckas lov i Falun 2015) så därför består träningen - utöver Under hökens vingar som uppvärmning - av matchspel mellan tre lag bestående av fyra spelare vardera. Men de behöver lite guidning.

Lektion 1:
På förekommen anledning drar en av tjejerna som är ledare en hyggligt grundläggande pryl innan face-off. "Ni som står på den här sidan. Ni gör mål på ANDRA SIDAN. Och ni som står på andra sidan gör mål DÄR BORTA" (pekar på motsatt sida. Fattar ni eller?).

Lektion 2:
Det är ju alltid nån liten gök som har fullt upp med att kolla in en ribbstol och inte riktigt lyssnar på lektion 1 och öppnar matchen med att skotta in bollen i egen bur. Lilla Sektionen stirrar ut vederbörande för att utröna vad fagerlöv han håller på med.

Lektion 3:
Har man precis gjort ett självmål får man ju reparera det och göra mål på ANDRA SIDAN. Kul ändå att göken ifråga har ett ansiktsuttryck som ser EXAKT likadant ut som vid första målet. Sen gör han ett till och det är bara att konstatera att han kör det där indiebandypokerfacet oavsett vilket nät han skickar in kulan i.

Lektion 4:
Om någon av killarna i samma lag gör mål är Lilla Sektionen inte den som inte springer fram och omfamnar ifrågavarande målskytt. Skulle det nu vara så att en av tjejerna nätar upprepas själva springandet fram till målerskan men han besparar sig själva kramandet. Keep cool liksom. Nästan.

Lektion 5:
"Ni är i samma lag". 5-åringar är ju helt värdelösa på att hålla koll på vem som spelar i samma lag, alternativt är hela bunten färgblinda.

Lektion 6:
När man har spanat in ribbstolarna till leda övergår en genomsnittlig indiebandyspelande tjej/kille född i slutet av 00-talet gärna till att:
a) Fundera över färgen på klubbladet. Skulle det inte vara coolare om det var i guld eller nån annan frän kulör?
b) Springa på toa.
c) Kliva av och spara sig pga skada. Det är ju ändå sportlov snart.
d) Diskutera Lego med någon av spelarna i det gula laget som för tillfället sitter på avbytarbänken pga att de inte spelar match just nu.

Lektion 7:
Ungefär samma som lektion 1. Det finns INGEN som lyssnar när ledarna försöker förklara att man inte får använda klubban på cirka samma sätt som deras mor- och farfäder svingar en lie. De är fullt upptagna med Lektion 6a eller liknande.

Lektion 8:
Eftersom ingen lyssnar på lektion 7 fortsätter uppskattningsvis 50% av de klubbviftande skojarna med att bokstavligen slå på allt som rör sig. Vilket håll de skjuter bollen är av underordnad betydelse. Så också vad eller vem man slår på.

Det är jätteroligt att titta på småttingar som spelar indiebandy.

GUBBFIKA

Först provade jag att googla gubbfika. Trist historia. Men av träffarna att döma är det på Instagram gubbfikat händer. Så jag kollade upp det en smula. Folk har ju ingen koll över huvud taget. Några avskräckande exempel:

* Snus. När blev snus fika? Idiotiskt.

* Limpa på sommarn. Är folk dumma i huvudet? En limpmacka med ost kan man bara äta på vintern och det är barnens bästa, inte gubbarnas. Nu börjar jag bli lite upprörd.

* Korv. Vad är det för gastronomiska analfabeter i rörelse? Korv är precis allt utom fika. Korv är livet, men inte fika. Det var väl fan anamma.

* Bridgeblandning. Gubbigt ja, fika nej. Godis är vad det är. Gubbgodis.

* Proteinpulver med bär. Samma snubbe har tagit kort på sin pappa när han fikar och kallat det gubbfika. Det är ju inte så det går till när man gubbfikar. It's all about the ingredients!

Gör det bättre själv då gubbjävel, tänker ni. Ja, det kanske jag kan. Pass på.

Det finns egentligen bara tre olika sötsaker som är värda namnet att gubbfika på och som smakar gott i munnen. De tre äro följande:

3. Chokladboll. Stor som en fotboll och ytsötad med ett halvt paket pärlsocker.

2. Dammsugare. OBS, ej sån som städar utan sån som är choklad i ändarna och grönt marsipantäcke i mitten. Den får i och för sig gärna vara stor som en medelstor Electrolux. En gubbe fikar gärna länge och då ska godbiten inte försvinna i en tugga.

1. The okrönta king of gubbfika: Anthon Bergs marsipanbröd. Om ni nu orkar titta in på länken till marsipanbröden så är det originalet som gäller. Det där som Anthon vevade ihop originalreceptet till redan på 1800-talet. Ingen av de där moderna varianterna.

Vill man - av fullständigt okänd anledning - ändå inte smaka någon av världshistoriens topp-tre enligt ovan kan man inta autentisk gubbfika genom att beställa in en torr och rävsmakande mandelkubb. Observera att fikatyget måste doppas djupt och länge i kaffe eller te för att över huvud taget vara fikabar. Perfekt tillvägagångssätt för att lajva historieätarna.

Nu är mitt jobb gjort här och om ni nu fortsätter att äta undermåligt fikabröd får ni faktiskt skylla på er själva. Å andra sidan kanske ni gillar någon annan slags fika än just gubbfika, men fan ta er om ni langar upp en dosa snus, korv, limpa, godis eller proteinpulver till eftermiddagskaffet. Fan ta er alltså.