Systersektionen får bära hundhuvudet för hela den här godisstoppgrejen. Åtminstone om man ska tro Lilla Sektionen.
- Det vaj du som kom på att vi skulle ha godisstopp.
- Nej.
- Men det vaj du som ville ha godisstopp, inte jag.
Så var det nog. Det är inte lätt när man är fyra år.
Tur att det är över på fredag. Så de får äta chips igen.
Och kanske jag. Jävlar i min låda vad jag längtar efter chips.
2015: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2015. En text, en låt, en spellista.....
2014: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2014. En text, en låt, en spellista.....
2013: .....Spotifylista Popskolan by Nigge 2013. En text, en låt, en spellista.....
2012: .....Spotifylista Popskolan by Nigge. En text, en låt, en spellista.....
måndag 30 september 2013
söndag 29 september 2013
KONSTEN ATT NAMNGE EN SKOLA
Kanske borde rubriken lyda "Orimligheten i att namnge en skola Popskolan by Nigge". Varför heter den så? Ja, säg det. Det verkade väl som en bra idé när det begav sig.
I viss mån, eller kanske i huvudsak, heter den så därför att det är jag som bestämmer vad som ska stå här och jag gillar pop. Jag gillar musik. Men jag gillar ju så många andra grejer också. Som korv. Fotboll. Hockey. Film. Familjen inte minst. Men hur skulle det se ut om bloggen bytte namn med ämne? Så kan vi ju inte ha det.
Korvskolan by Nigge
Min humbla bedömning är att det skulle locka ett högst suspekt klientel.
Fotbollskolan by Nigge
Vem är jag att hålla en fotbollskola? (eller en popskola för den delen) Det finns ju flera tusen runt om i världen. Popskolor, inbillar jag mig, är i ett kraftigt numerärt underläge.
Hockeyskolan by Nigge
Det går ju inte att konkurrera med närliggande Fiskens Hockeyskola.
Filmskolan by Nigge
Bergman skulle komma med invändningar från graven. Samt övriga demonregissörer som blivit av jord. Eventuellt även samtliga nu levande.
Familjeskolan by Nigge
Även om familjen figurerar en hel del i den här publikationen är det högst tveksamt om den på nåt vis ska vara rättesnöre i konsten att föra familj i största allmänhet. Högst osannolikt faktiskt.
Jag tänker att det även fortsättningsvis kommer att åsamka minst skada om bloggen fortsätter som popskola.
I viss mån, eller kanske i huvudsak, heter den så därför att det är jag som bestämmer vad som ska stå här och jag gillar pop. Jag gillar musik. Men jag gillar ju så många andra grejer också. Som korv. Fotboll. Hockey. Film. Familjen inte minst. Men hur skulle det se ut om bloggen bytte namn med ämne? Så kan vi ju inte ha det.
Korvskolan by Nigge
Min humbla bedömning är att det skulle locka ett högst suspekt klientel.
Fotbollskolan by Nigge
Vem är jag att hålla en fotbollskola? (eller en popskola för den delen) Det finns ju flera tusen runt om i världen. Popskolor, inbillar jag mig, är i ett kraftigt numerärt underläge.
Hockeyskolan by Nigge
Det går ju inte att konkurrera med närliggande Fiskens Hockeyskola.
Filmskolan by Nigge
Bergman skulle komma med invändningar från graven. Samt övriga demonregissörer som blivit av jord. Eventuellt även samtliga nu levande.
Familjeskolan by Nigge
Även om familjen figurerar en hel del i den här publikationen är det högst tveksamt om den på nåt vis ska vara rättesnöre i konsten att föra familj i största allmänhet. Högst osannolikt faktiskt.
Jag tänker att det även fortsättningsvis kommer att åsamka minst skada om bloggen fortsätter som popskola.
lördag 28 september 2013
ORIMLIGHETEN I BARBIE OCH TÖRNROSA
Precis när den här grejen med hur orimligt Monopol är har gått över ramlar en rakt på nästa källa till befängdheter: sagor om prinsessor. Listan kan göras lång, men nu finns det varken ork, tid eller plats till att gå igenom ett tjog fabler med kvinnliga tronföljare och vi får således nöja oss med att avverka Barbie och Törnrosa.
Barbie:
Nu kommer analysen endast att baseras på Barbieklassikern "Prinsessakademin", men det ser inte den här bloggen som något hinder då vetenskaplighet är ett gravt överskattat angreppssätt för en underhållande text. Så, låt oss hänge oss åt dockan med de orimliga kroppsproportionerna som spelar en caféservitris och blivande prinsessa. Lämpligtvis kör vi en fempunktslista över orimligheterna i den här soppan:
1. Barbie (eller Blair som hon heter i denna litterära odyssé) är 2 meter lång, har 1 meter långt hår samt 1 meter långa strumpor ackompanjerat av en opassande kort kjol. En prinsessa springer inte runt och visar knäna hur som helst. Tråkigt när det blir fel redan där historian tar sin början.
2. Den elaka prinsesswannaben Delancy klipper sönder Blairbie (en helt rimlig kombination av de två namnen så vi slipper förvirring) kläder med en sax för att hon tycker att Blairbie är dum som vill bli prinsessa. Man klipper inte sönder andras kläder om man vill bli prinsessa. Regel nr 1 i prinsesshandboken: klipp inte sönder andras kläder även om de andra är dumma.
3. Efter hela klädklipparincidenten blir den elaka flickan plötsligt snäll för att hon har en dum mamma (som inte blir snäll). Fint, men helt otroligt osannolikt om man betänker att hon precis klippt sönder en hel massa kläder som tillhörde en presumtiv sessa.
4. Den (fortfarande) elaka mamman låser in tronaspiranten och två av hennes akademibuddies i källaren enbart på den lösa bevekelsegrunden att flickorna tänkte norpa kronjuvelerna. De lyckas dock ta sig ur knipan genom att "Blair kopplar snabbt ihop sin mobil med dörrens knappsats och ber Isla att nynna melodin [som får dörren att öppna sig, reds anm]". McGyver much? Påhittigt, men förstås helt orimligt utanför Richard Dean Andersons värld.
5. Akademin? Prinsessa blir man väl enbart genom att hamna i rätt livmoder eller gifta sig med rätt snubbe? Innovativt dock att starta upp utbildning ifall hela konceptionsgrejen skulle skita sig.
Törnrosa:
5 punkter lämnade till den sovande skönheten, det ska ju vara rättvist här i världen (förutom om man ska bli prinsessa, för det är nog själva definitionen på orättvisa). Pass på:
1. Här är hela avelsidén ytterst anmärkningsvärd då det varken förr eller senare - mig veterligen - hänt att en talande groda enbart medelst kväkning fått en drottning gravid.
2. Bara för att de glömmer att bjuda en enda fé när prinsessan blivit född så blir den fén så fruktansvärt sned att hon meddelar att det blir dödsstraff på flickebarnet för den uteblivna invitationen. Skapligt lättstött fé. Borde vara allmänt känt och därmed helt förskräckligt otroligt att hon skulle saknas på gästlistan. Boka med fördel in Bindefeld nästa gång, han skulle aldrig missa en sån pryl.
3. Så somnar plötsligt hela jävla bunten av människor på slottet. Samtidigt. Och sover i 100 år. Ofta att det händer då.
4. Random prins dyker upp efter ett sekel och tycker det skulle vara lattjo att med hjälp av tillhygge av grövre kaliber hugga sig in till ett slott som ingen varit inne på sen förra århundradet. Det beteendet får hela Monopolterrassbygget i Skellefteå att verka helt normalt.
5. Ovan nämnda prins kysser prinsessan som slaggat mer än en genomsnittlig mansålder. Fatta värsta stinkot med dog breath hon har blivit efter den tuppluren. Och snubben ba "Fräsch brud". Really?
Ovetenskaplig slutsats: ska man läsa nåt mer verklighetsförankrat föreslås härmed Alfons Åberg. Till och med Smurfarna är mer verklighetsnära och funkar bättre än vilken prinsesstory som helst.
Barbie:
Nu kommer analysen endast att baseras på Barbieklassikern "Prinsessakademin", men det ser inte den här bloggen som något hinder då vetenskaplighet är ett gravt överskattat angreppssätt för en underhållande text. Så, låt oss hänge oss åt dockan med de orimliga kroppsproportionerna som spelar en caféservitris och blivande prinsessa. Lämpligtvis kör vi en fempunktslista över orimligheterna i den här soppan:
1. Barbie (eller Blair som hon heter i denna litterära odyssé) är 2 meter lång, har 1 meter långt hår samt 1 meter långa strumpor ackompanjerat av en opassande kort kjol. En prinsessa springer inte runt och visar knäna hur som helst. Tråkigt när det blir fel redan där historian tar sin början.
2. Den elaka prinsesswannaben Delancy klipper sönder Blairbie (en helt rimlig kombination av de två namnen så vi slipper förvirring) kläder med en sax för att hon tycker att Blairbie är dum som vill bli prinsessa. Man klipper inte sönder andras kläder om man vill bli prinsessa. Regel nr 1 i prinsesshandboken: klipp inte sönder andras kläder även om de andra är dumma.
3. Efter hela klädklipparincidenten blir den elaka flickan plötsligt snäll för att hon har en dum mamma (som inte blir snäll). Fint, men helt otroligt osannolikt om man betänker att hon precis klippt sönder en hel massa kläder som tillhörde en presumtiv sessa.
4. Den (fortfarande) elaka mamman låser in tronaspiranten och två av hennes akademibuddies i källaren enbart på den lösa bevekelsegrunden att flickorna tänkte norpa kronjuvelerna. De lyckas dock ta sig ur knipan genom att "Blair kopplar snabbt ihop sin mobil med dörrens knappsats och ber Isla att nynna melodin [som får dörren att öppna sig, reds anm]". McGyver much? Påhittigt, men förstås helt orimligt utanför Richard Dean Andersons värld.
5. Akademin? Prinsessa blir man väl enbart genom att hamna i rätt livmoder eller gifta sig med rätt snubbe? Innovativt dock att starta upp utbildning ifall hela konceptionsgrejen skulle skita sig.
Törnrosa:
5 punkter lämnade till den sovande skönheten, det ska ju vara rättvist här i världen (förutom om man ska bli prinsessa, för det är nog själva definitionen på orättvisa). Pass på:
1. Här är hela avelsidén ytterst anmärkningsvärd då det varken förr eller senare - mig veterligen - hänt att en talande groda enbart medelst kväkning fått en drottning gravid.
2. Bara för att de glömmer att bjuda en enda fé när prinsessan blivit född så blir den fén så fruktansvärt sned att hon meddelar att det blir dödsstraff på flickebarnet för den uteblivna invitationen. Skapligt lättstött fé. Borde vara allmänt känt och därmed helt förskräckligt otroligt att hon skulle saknas på gästlistan. Boka med fördel in Bindefeld nästa gång, han skulle aldrig missa en sån pryl.
3. Så somnar plötsligt hela jävla bunten av människor på slottet. Samtidigt. Och sover i 100 år. Ofta att det händer då.
4. Random prins dyker upp efter ett sekel och tycker det skulle vara lattjo att med hjälp av tillhygge av grövre kaliber hugga sig in till ett slott som ingen varit inne på sen förra århundradet. Det beteendet får hela Monopolterrassbygget i Skellefteå att verka helt normalt.
5. Ovan nämnda prins kysser prinsessan som slaggat mer än en genomsnittlig mansålder. Fatta värsta stinkot med dog breath hon har blivit efter den tuppluren. Och snubben ba "Fräsch brud". Really?
Ovetenskaplig slutsats: ska man läsa nåt mer verklighetsförankrat föreslås härmed Alfons Åberg. Till och med Smurfarna är mer verklighetsnära och funkar bättre än vilken prinsesstory som helst.
måndag 23 september 2013
LIVET
Jobba
Sova
Trött
Jobba
Sova
Trött
Upprepa måndag-fredag
Helg
Se på smurfar
Jobba
Sova
Trött
Så är allas våra liv från tid till annan. Eventuellt med undantag från att alla inte gillar att titta på smurfar.
Jobba
Sova
Trött
Sånt är livet just nu. En är inne i zonen liksom. Bryter dock av med en konserttisdag och en hockeyonsdag. Sen kör vi igen.
Jobba
Sova
Tröttare än nånsin
Hörru Zonen: Skit på dig.
Sova
Trött
Jobba
Sova
Trött
Upprepa måndag-fredag
Helg
Se på smurfar
Jobba
Sova
Trött
Så är allas våra liv från tid till annan. Eventuellt med undantag från att alla inte gillar att titta på smurfar.
Jobba
Sova
Trött
Sånt är livet just nu. En är inne i zonen liksom. Bryter dock av med en konserttisdag och en hockeyonsdag. Sen kör vi igen.
Jobba
Sova
Tröttare än nånsin
Hörru Zonen: Skit på dig.
onsdag 18 september 2013
ORIMLIGHETEN I MONOPOL
Nu kanske inte folk går runt dagarna i ända och funderar över hur rackarns orimligt det här spelet Monopol egentligen är om man tänker efter en liten stund eller så. Om man med folk även inbegriper mig sorterar också jag in mig i gruppen som inte knatar runt och rådbråkar upplägg, regler och spelstrategier i huvudet större delen av dagen. Däremot kanske det kommer upp till diskussion under en fikarast.
Om vi snackar modernt Monopol, låt mig då leda i bevis att gänget som kokade ihop den här soppan är mer än lovligt koko i kålan/påverkade av substanser som enligt lag är förbjudna att ha i sin kropp i rekreativt syfte.
1. Du får 15 miljoner att röra dig med. Tjenare.
2. Om du är först att hamna på Umeå kan du köpa den dyraste platsen på hela spelet för 4 mille. Totalt noll verklighetsförankring. Ponera att du får 15 000 tusenlappar att spendera, troligt att första tanken är typ: "Nä, men om man skulle ta och köpa Umeå kanske?".
3. Du kan välja mellan att vara följande:
- Bil. Känns ok. Snabbt osv.
- Flygplan. Svårt med landningsplatser och hela den biten, annars svårslaget transportmedel.
- Skateboard. Mm, det går ju fort.
- Inlines. Utan stavar. Hoppas hjulen är nysmorda liksom.
- Mobiltelefon. Jorå, om man tror på teleportering medelst smartphone kanske det kan vara nåt, annars inte.
- Hamburgare. Va sa du? Jo, men det är mitt favoritförflyttningsdon. Helskön komfort, köttigt, bra friktion i bröden och lägger man bara till lite extra dressing får man en jävla skjuts i förflyttningarna.
4. a) Tar du ett chanskort är risken stor att du precis håller på att bygga en takterrass i Skellefteå. Man lär sig mycket om sig själv och det man inte hade en aning om att man just var i färd med att snickra ihop.
b) Sämre än takterrassbygget är chanskortet där du anmodas att erlägga terminsavgiften till en privatskola till den nätta summan av 1,5 Mkr. Ingen info över huvud taget vems terminsavgift det är du betalar.
c) Chanskortens chanskort måste ändå vara den där du åläggs att gå vidare till Ö-vik och på vägen inkassera två mille i bonus. Vem åker till Friska Viljors hemstad för att inhösta 2 000 000 SEK? Alla är inte Peter Forsberg, hallå.
5. Bygga hus i Kiruna. Nej, nu börjar man ana att det är nån som skojar på lattjo. Kostar iofs bara 260 pannor per kåk som man uppför (kommunen har dock maxat det till 4 per skalle).
6. När du har byggt fyra hus i Kiruna måste du - om du vill fortsätta fastighetsexploateringen - riva allihop först innan du uppför en ny byggnad. Och då får du inte bygga fler hus utan då får du smälla upp ett jävla hotell. Det vet ju var och en hur smutsig den branschen är. Hur ska man kunna konkurrera med Scandic och de andra kedjorna? Inte får man bestämma färg själv heller, ska du bygga ett hotell ska det vara rött. Sämsta hotellfärgen ever naturligtvis.
7. Random fängelsedomar. Låt säga att du hamnar mellan Hammarstrand och Kiruna. Ja, då åker du i fängelse förstår du. Bara sådär. Det är bäst att hålla sig söder om mellersta Jämtland för det är en försvarlig bit landområde som ger fängelse kan jag meddela.
8. Skulle du ändå mot förmodan inte kunna hålla dig från Jämtlandsskogarna och norrut kan du ha ett par tärningar i fickan och medelst antingen enorm skicklighet eller en näve matjord i andra fickan slå dig ut. Misslyckas du med det kan du muta fångvaktaren med en halv miljon efter att ha försökt tre gånger med tärningarna. Logiskt. Superdupermegalogiskt.
9. Du kan tjacka ishotellet i Jukkasjärvi för 2 miljonas jämnt. Där blir du duktigt lurad kompis. Bästa sättet att smälta bort stålarna. Då skulle jag föreslå att du lägger kosingen på att investera i någon av de tre landmärkena Globen, Turning Torso eller Högakustenbron istället. De smälter garanterat inte bort.
10. Slentrianmässig beskattning. Har du riktig otur åker du på en skattesmäll värre än när Astrid Lindgren åkte på pomperipossaeffekten. Stanna inte mellan Umeå och Skellefteå för du blir stenhårt fastighetsbeskattad med en rund miljon. Förmodligen är det den där förbannade takterrassen som kommer och biter dig i nacken. Hamnar du mellan Visby och Högakustenbron kommer Anders Borg och knackar dig på axeln för att krävan in två sköna miljoner till statens kassakista. Lika knepigt att hålla sig undan slentrianbeskattningen som fängelset.
Det får räcka nu. Jag kommer aldrig spela Monopol igen. Det är uppenbarligen ett spel för crackheads.
Om vi snackar modernt Monopol, låt mig då leda i bevis att gänget som kokade ihop den här soppan är mer än lovligt koko i kålan/påverkade av substanser som enligt lag är förbjudna att ha i sin kropp i rekreativt syfte.
1. Du får 15 miljoner att röra dig med. Tjenare.
2. Om du är först att hamna på Umeå kan du köpa den dyraste platsen på hela spelet för 4 mille. Totalt noll verklighetsförankring. Ponera att du får 15 000 tusenlappar att spendera, troligt att första tanken är typ: "Nä, men om man skulle ta och köpa Umeå kanske?".
3. Du kan välja mellan att vara följande:
- Bil. Känns ok. Snabbt osv.
- Flygplan. Svårt med landningsplatser och hela den biten, annars svårslaget transportmedel.
- Skateboard. Mm, det går ju fort.
- Inlines. Utan stavar. Hoppas hjulen är nysmorda liksom.
- Mobiltelefon. Jorå, om man tror på teleportering medelst smartphone kanske det kan vara nåt, annars inte.
- Hamburgare. Va sa du? Jo, men det är mitt favoritförflyttningsdon. Helskön komfort, köttigt, bra friktion i bröden och lägger man bara till lite extra dressing får man en jävla skjuts i förflyttningarna.
4. a) Tar du ett chanskort är risken stor att du precis håller på att bygga en takterrass i Skellefteå. Man lär sig mycket om sig själv och det man inte hade en aning om att man just var i färd med att snickra ihop.
b) Sämre än takterrassbygget är chanskortet där du anmodas att erlägga terminsavgiften till en privatskola till den nätta summan av 1,5 Mkr. Ingen info över huvud taget vems terminsavgift det är du betalar.
c) Chanskortens chanskort måste ändå vara den där du åläggs att gå vidare till Ö-vik och på vägen inkassera två mille i bonus. Vem åker till Friska Viljors hemstad för att inhösta 2 000 000 SEK? Alla är inte Peter Forsberg, hallå.
5. Bygga hus i Kiruna. Nej, nu börjar man ana att det är nån som skojar på lattjo. Kostar iofs bara 260 pannor per kåk som man uppför (kommunen har dock maxat det till 4 per skalle).
6. När du har byggt fyra hus i Kiruna måste du - om du vill fortsätta fastighetsexploateringen - riva allihop först innan du uppför en ny byggnad. Och då får du inte bygga fler hus utan då får du smälla upp ett jävla hotell. Det vet ju var och en hur smutsig den branschen är. Hur ska man kunna konkurrera med Scandic och de andra kedjorna? Inte får man bestämma färg själv heller, ska du bygga ett hotell ska det vara rött. Sämsta hotellfärgen ever naturligtvis.
7. Random fängelsedomar. Låt säga att du hamnar mellan Hammarstrand och Kiruna. Ja, då åker du i fängelse förstår du. Bara sådär. Det är bäst att hålla sig söder om mellersta Jämtland för det är en försvarlig bit landområde som ger fängelse kan jag meddela.
8. Skulle du ändå mot förmodan inte kunna hålla dig från Jämtlandsskogarna och norrut kan du ha ett par tärningar i fickan och medelst antingen enorm skicklighet eller en näve matjord i andra fickan slå dig ut. Misslyckas du med det kan du muta fångvaktaren med en halv miljon efter att ha försökt tre gånger med tärningarna. Logiskt. Superdupermegalogiskt.
9. Du kan tjacka ishotellet i Jukkasjärvi för 2 miljonas jämnt. Där blir du duktigt lurad kompis. Bästa sättet att smälta bort stålarna. Då skulle jag föreslå att du lägger kosingen på att investera i någon av de tre landmärkena Globen, Turning Torso eller Högakustenbron istället. De smälter garanterat inte bort.
10. Slentrianmässig beskattning. Har du riktig otur åker du på en skattesmäll värre än när Astrid Lindgren åkte på pomperipossaeffekten. Stanna inte mellan Umeå och Skellefteå för du blir stenhårt fastighetsbeskattad med en rund miljon. Förmodligen är det den där förbannade takterrassen som kommer och biter dig i nacken. Hamnar du mellan Visby och Högakustenbron kommer Anders Borg och knackar dig på axeln för att krävan in två sköna miljoner till statens kassakista. Lika knepigt att hålla sig undan slentrianbeskattningen som fängelset.
Det får räcka nu. Jag kommer aldrig spela Monopol igen. Det är uppenbarligen ett spel för crackheads.
måndag 16 september 2013
KATTDJUR - ETT ÅR SENARE
Torsdag den 23 augusti kom det första inlägget om den här katten som vi kallar Fröken Sally. Nu har det alltså gått mer än ett år och det är sannerligen på sin plats med ett utvecklingssamtal. Eller ett utvecklingsinlägg kanske. Om det inte vore för att katter snarare blir mer invecklade än utvecklade på ett år.
Man brukar prata om spetskompetens. Tycker kanske det är ett lite starkt ord när man pratar om levande hårbollar. Favoritsysselsättning måhända passar bättre i sammanhanget. Det synes förefalla som så att gamla aktiviteter ändå skiftar i popularitet hos djuret ifråga så någon slags utveckling kan vi väl prata om trots allt. Catolympics återkommer möjligtvis först om fyra år och får ursäktas för att ha fallit ner på listan. Några aktiviteter som håller:
Äta yoghurt (ej med flingor)
Något av en paradgren. Hon hovrar runt frukostbordet som ett lejon runt en halt zebra. Hallå där, ryter vän av laktosintoleranta katter. Jo, men yoghurt ska funka bra i små doser. Lite som knark fast utan hallucinationer. Ingen vill ju ha laktosintoleranta/drogberoende katter. Blir ju skitdrygt när de ska på utflykt i kattskolan.
Leka kamouflerat kattdjur
Kissen imiterar favoritsoffan och antar samma färg som sittdonet. Eventuellt spännande för kattfröken men sjukt opraktiskt för såväl dennes som värdfamiljens hälsa. Såvida kissemissen inte har en svår fetisch som innebär att bli mosad av en människorumpa. FYI så är det en minskande skara katter som kan räkna in sig själva i just den fetischgruppen.
Klösa
Vad ska man säga? Klöser på allt utom den där klösgrejen vi köpte. Fail.
Kommandoslängning på matta för att bli kliad under hakan
Ok då, spetskompetens. Spinner som en spinnrock.
Gå ut, gå in, gå ut, gå in, gå ut, gå in
Och så vidare. VM i rastlöst djur.
Väcka husse/matte alldeles för tidigt på morgonen
Här hade en ju hoppats på a whole lotta utveckling, men en katt tar väldigt lite hänsyn till att halvfyra på morgonen är alldeles för tidigt att väcka en människa för att denne ska öppna dörren åt en katt för att den ska gå ut och göra slentrianmässiga kattgrejer. Ponera för en sekund att efter att ha hört ett intensivt jamande vakna upp kl 03.27 och stirra en kamouflagekatt i trynet. Det är inte definitionen av humor, så mycket kan jag säga.
Då har vi väl avverkat en adekvat uppdatering av livet med Fröken Sally. Cirkulera.
Man brukar prata om spetskompetens. Tycker kanske det är ett lite starkt ord när man pratar om levande hårbollar. Favoritsysselsättning måhända passar bättre i sammanhanget. Det synes förefalla som så att gamla aktiviteter ändå skiftar i popularitet hos djuret ifråga så någon slags utveckling kan vi väl prata om trots allt. Catolympics återkommer möjligtvis först om fyra år och får ursäktas för att ha fallit ner på listan. Några aktiviteter som håller:
Äta yoghurt (ej med flingor)
Något av en paradgren. Hon hovrar runt frukostbordet som ett lejon runt en halt zebra. Hallå där, ryter vän av laktosintoleranta katter. Jo, men yoghurt ska funka bra i små doser. Lite som knark fast utan hallucinationer. Ingen vill ju ha laktosintoleranta/drogberoende katter. Blir ju skitdrygt när de ska på utflykt i kattskolan.
Leka kamouflerat kattdjur
Kissen imiterar favoritsoffan och antar samma färg som sittdonet. Eventuellt spännande för kattfröken men sjukt opraktiskt för såväl dennes som värdfamiljens hälsa. Såvida kissemissen inte har en svår fetisch som innebär att bli mosad av en människorumpa. FYI så är det en minskande skara katter som kan räkna in sig själva i just den fetischgruppen.
Någonstans här ligger det en katt |
Vad ska man säga? Klöser på allt utom den där klösgrejen vi köpte. Fail.
Kommandoslängning på matta för att bli kliad under hakan
Ok då, spetskompetens. Spinner som en spinnrock.
Gå ut, gå in, gå ut, gå in, gå ut, gå in
Och så vidare. VM i rastlöst djur.
Väcka husse/matte alldeles för tidigt på morgonen
Här hade en ju hoppats på a whole lotta utveckling, men en katt tar väldigt lite hänsyn till att halvfyra på morgonen är alldeles för tidigt att väcka en människa för att denne ska öppna dörren åt en katt för att den ska gå ut och göra slentrianmässiga kattgrejer. Ponera för en sekund att efter att ha hört ett intensivt jamande vakna upp kl 03.27 och stirra en kamouflagekatt i trynet. Det är inte definitionen av humor, så mycket kan jag säga.
Då har vi väl avverkat en adekvat uppdatering av livet med Fröken Sally. Cirkulera.
fredag 13 september 2013
NOT SO MUCH FREDAGSMYS
Man kan knappast påstå att det är en lätt match för ett par småsektioner att vara utan godis, glass, chips och andra godsaker. Men vad gör man inte för en hundring när Fru Nygårds pitchar in idén om att familjen ska skippa fredagsmys och lördagsgodis i en hel månad.
Första veckan är snart till ända och således bara dryga tre veckor kvar. Dryga på mer än ett sätt förstås. De har järnkoll på vad som tillåts och inte, de små liven. Farmodern lämnar meddelande på mobilsvar att hennes son har intelligenta barn. Efter avslutad grötmellis brukar det vankas glass på fredagseftermiddagarna hos farmor och farfar. Idag låter det så här från Lilla Sektionen:
- Ja du fajmoj, idag blij det väl ingen glass i alla fall?
- Nej, det blir det inte.
- Nähä. Tack föj maten då.
Sen var det inget mer med det.
Själv undrar jag hur gratifikationen ser ut för undertecknad i slutet av regnbågen. Får väl hoppas på en tjuga eller två så man kan köpa sig en påse chips.
Första veckan är snart till ända och således bara dryga tre veckor kvar. Dryga på mer än ett sätt förstås. De har järnkoll på vad som tillåts och inte, de små liven. Farmodern lämnar meddelande på mobilsvar att hennes son har intelligenta barn. Efter avslutad grötmellis brukar det vankas glass på fredagseftermiddagarna hos farmor och farfar. Idag låter det så här från Lilla Sektionen:
- Ja du fajmoj, idag blij det väl ingen glass i alla fall?
- Nej, det blir det inte.
- Nähä. Tack föj maten då.
Sen var det inget mer med det.
Själv undrar jag hur gratifikationen ser ut för undertecknad i slutet av regnbågen. Får väl hoppas på en tjuga eller två så man kan köpa sig en påse chips.
tisdag 10 september 2013
ALTERNATIV SYSSELSÄTTNING PÅ EN HELG
Vad ska man göra när det blir helg? Och framför allt, vem ska man göra det med? Lilla Sektionen bär på en ganska stor pappighet och vill således gärna tillbringa tid med sin pappa på lördagen då föräldrarna ska göra olika saker. Men även Systersektionen har aviserat intresse för pappatid, vilket gör saken komplicerad då pappan bara kan ta med en småsektion. Således diskuterar småsektionerna saken livligt och trots sitt åldersmässiga underläge har den minsta sektionen förvånansvärt goda argument för sin sak. Han säger till Systersektionen med sin mildaste röst:
- Åhh, men du ääälskaj ju mamma.
Brottartungt argument. Nästan hemma nu. Bara att slå i spiken i kistan:
- Tänk om du fåj vara med mamma, då fåj du påpkån å du ääälskaj ju påpkån.
Det här borde vara avgjort, men nåt säger mig att lotten kommer att få avgöra i slutändan. Och båda vill ha nitlotten. Ibland är livet bra märkligt.
måndag 9 september 2013
ATT GÅ PÅ SIMSKOLA
Förmodligen är det jag som bäst behöver skolas i simning, men nu råkar det vara Systersektionen som är uppe för utbildning och inte pappan som bara ska stå för skjuts dit samt hiva tumme upp från sidan av bassängen.
En simskola är inte bara en simskola. Det är vägen in. Promenaden från parkeringen. Hitta ett skåp. Om inte simföremålet redan varit ombytt hade det kommit här. Placering av fader i simhallen. Sen blir det simskola. Följt av efter-simning-aktiviteter icke endosserade av fadern, såsom icke-schemalagd extraplaskning, spontanbastu och onödigt överarbetad schamponering. Bäst är resan in till stan när hon undrar vad jag hade haft för inloggning på skoldatorn (ingen idé att ta upp det faktum att datorer var icke-existerande år 1979). Utan att avslöja för mycket av våra respektive lösenord så kommer vi in på födelseår.
- Du är ju född 06. Det var min farfar också.
- Va?
- Ja, fast 1906. Hundra år före du blev född.
- Fast då levde inte han när jag föddes.
- Jo, han blev hundra år. Han träffade dig när du var jätteliten.
- Gjorde han? Wow, va coolt!
Eller fränt som vi brukar säga i min generation. Nästan lika fränt som att se henne dyka och crawla 10 meter. Riktigt fränt faktiskt.
En simskola är inte bara en simskola. Det är vägen in. Promenaden från parkeringen. Hitta ett skåp. Om inte simföremålet redan varit ombytt hade det kommit här. Placering av fader i simhallen. Sen blir det simskola. Följt av efter-simning-aktiviteter icke endosserade av fadern, såsom icke-schemalagd extraplaskning, spontanbastu och onödigt överarbetad schamponering. Bäst är resan in till stan när hon undrar vad jag hade haft för inloggning på skoldatorn (ingen idé att ta upp det faktum att datorer var icke-existerande år 1979). Utan att avslöja för mycket av våra respektive lösenord så kommer vi in på födelseår.
- Du är ju född 06. Det var min farfar också.
- Va?
- Ja, fast 1906. Hundra år före du blev född.
- Fast då levde inte han när jag föddes.
- Jo, han blev hundra år. Han träffade dig när du var jätteliten.
- Gjorde han? Wow, va coolt!
Eller fränt som vi brukar säga i min generation. Nästan lika fränt som att se henne dyka och crawla 10 meter. Riktigt fränt faktiskt.
söndag 8 september 2013
ATT STYMPA ETT ÄPPELTRÄD
Vafalls? Ympa ett äppelträd heter det väl? Nja, det beror ju på vad man gör med apelfruktträdet.
Ympa ett äppelträd är en ytterst komplicerad historia. Stympa ett äppelträd klarar vilken idiot som helst som är utrustad med ett tillhygge. Fast oftast har idioten ifråga inte som föresats att stympa, utan snarare beskära det i syfte att stoppa förgreningarna som får hela konstruktionen att krackelera.
Några dos and don'ts (jo, det stavas så. Jag har googlat det så lugn i ekan) när man ska gå lös på ett äppelträd. Vi tar don'ts först för det är en hel del att hålla reda på alltså.
Don'ts:
* Såga inte på måfå. Såga framför allt inte grenen du sitter på.
* Ha inte småsektioner klättrandes i trädet samtidigt som du sågar. Farligt på så många sätt.
* Låt inte bli att plocka av äpplena på grenarna du ska såga av först. Det blir inga Newton-uppenbarelser, oavsett hur många äpplen du får i pallet.
* Om en häst står och äter av äppelträdet samtidigt som du sågar, såga inte av just den grenen den pallar från. Låter kanske självklart, men det är lättare sagt än gjort. Förlåt hästen. Vi kan kalla dig för Newton from now on om det får dig att må bättre.
* Ta inte av grenar som brukas som bärande konstruktioner i småsektionernas trädklättringsverksamhet. Du skaffar dig fiender för livet. Förvisso har det menlig inverkan på själva beskärningen av trädet och det ser ut som om det är en idiot som har farit fram, men det är lättare att leva med än två små sektioner som tittar snett på en varje dag.
Do's:
* Ring nån som kan det här med beskärning och bespara dig alla don'ts.
Det var väl inte så svårt? Ring inte mig bara, det är det som är hela essensen av sektionen ovan rubricerad Don'ts.
Ympa ett äppelträd är en ytterst komplicerad historia. Stympa ett äppelträd klarar vilken idiot som helst som är utrustad med ett tillhygge. Fast oftast har idioten ifråga inte som föresats att stympa, utan snarare beskära det i syfte att stoppa förgreningarna som får hela konstruktionen att krackelera.
Några dos and don'ts (jo, det stavas så. Jag har googlat det så lugn i ekan) när man ska gå lös på ett äppelträd. Vi tar don'ts först för det är en hel del att hålla reda på alltså.
Don'ts:
* Såga inte på måfå. Såga framför allt inte grenen du sitter på.
* Ha inte småsektioner klättrandes i trädet samtidigt som du sågar. Farligt på så många sätt.
* Låt inte bli att plocka av äpplena på grenarna du ska såga av först. Det blir inga Newton-uppenbarelser, oavsett hur många äpplen du får i pallet.
* Om en häst står och äter av äppelträdet samtidigt som du sågar, såga inte av just den grenen den pallar från. Låter kanske självklart, men det är lättare sagt än gjort. Förlåt hästen. Vi kan kalla dig för Newton from now on om det får dig att må bättre.
* Ta inte av grenar som brukas som bärande konstruktioner i småsektionernas trädklättringsverksamhet. Du skaffar dig fiender för livet. Förvisso har det menlig inverkan på själva beskärningen av trädet och det ser ut som om det är en idiot som har farit fram, men det är lättare att leva med än två små sektioner som tittar snett på en varje dag.
Do's:
* Ring nån som kan det här med beskärning och bespara dig alla don'ts.
Det var väl inte så svårt? Ring inte mig bara, det är det som är hela essensen av sektionen ovan rubricerad Don'ts.
onsdag 4 september 2013
FOTBOLLSTRÄNING
När jobbet, hemmet, livet tar mycket tid och kraft av en människa finns det en del prylar som kan få en att hamna i avslappnat läge och total harmoni. För bästa resultat kan man vara med på fotbollsträning för fyraåringar.
För att receptet ska bli allra, allra, allra smaskigast låter man en liten sektion ta med sina målvaktshandskar och låta dem gå laget runt. Alla som är fyra år vill stå i mål. Alla. Skottövningen får en extra dimension när det blir målvaktsbyte var femte skott. Tar lite extra tid, men det lämnar å andra sidan plats för diskussioner i skottkön, vila sittandes på bollen och strategiöverläggningar vad gäller dribblingar och vänsterrökare. Att bara få vara med och betrakta dessa fotbollsspelare är en ynnest för ett fadershjärta. Att sen få vara med och spela tvåmål i vuxenlaget mot denna hop av anfallsglada knattar. Obetalbart.
De sopar banan med oss. Gladare kids än de sju stycken fotbollströjeförsedda i barnlaget är svårt att uppbringa. De springer tills kinderna är röda och hälften ligger raklånga i gräset mer eller mindre utslagna. Lilla Sektionen talar efter matchen om utklassning i storleksordningen 10-2. En beskrivning något i överkant kanske man kan säga, men det är helt ok. Hans farmor och farfar är mäkta imponerade när de får ett referat halvtimmen efter avslutad träning trots att de nog anar en viss överdrift.
Men låt mig bara föra till protokollet att vi vuxna faktiskt inte tog i första fem minuterna. Vi hade lätt kunnat göra två mål till. Så det så.
För att receptet ska bli allra, allra, allra smaskigast låter man en liten sektion ta med sina målvaktshandskar och låta dem gå laget runt. Alla som är fyra år vill stå i mål. Alla. Skottövningen får en extra dimension när det blir målvaktsbyte var femte skott. Tar lite extra tid, men det lämnar å andra sidan plats för diskussioner i skottkön, vila sittandes på bollen och strategiöverläggningar vad gäller dribblingar och vänsterrökare. Att bara få vara med och betrakta dessa fotbollsspelare är en ynnest för ett fadershjärta. Att sen få vara med och spela tvåmål i vuxenlaget mot denna hop av anfallsglada knattar. Obetalbart.
De sopar banan med oss. Gladare kids än de sju stycken fotbollströjeförsedda i barnlaget är svårt att uppbringa. De springer tills kinderna är röda och hälften ligger raklånga i gräset mer eller mindre utslagna. Lilla Sektionen talar efter matchen om utklassning i storleksordningen 10-2. En beskrivning något i överkant kanske man kan säga, men det är helt ok. Hans farmor och farfar är mäkta imponerade när de får ett referat halvtimmen efter avslutad träning trots att de nog anar en viss överdrift.
Men låt mig bara föra till protokollet att vi vuxna faktiskt inte tog i första fem minuterna. Vi hade lätt kunnat göra två mål till. Så det så.
måndag 2 september 2013
THE STRÅTENBO ZONE
Ibland är det inte utan att en undrar vad det är som händer runt omkring en. Lite Arkiv X-material så där.
Beethovens Pianokonsert nr 1 c-dur. Må hända inte något som platsar i Twilight Zone men när det här 35-minutersstycket ljuder på radions P2 och det är Systersektionen som lyssnar till det som insomningssällskap platsar det i The Stråtenbo Zone. Hur gick det här till? Om Lilla Sektionen hört det hade han högst sannolikt beskrivit det enligt följande:
- Ojdentligt konstigt!
Det är så han börjar dagen. Vad det är som är så konstigt är lite oklart, som så mycket annat i småsektionernas vardag. Till exempel det här med att klä på sig. Om man har tagit fram ett par shorts och en matchtröja dagen innan och ens päron säger att det är så hiskeligt kallt ute att man bör ha långbyxat och långärmat kan det bli störningar i den inre komfortzonen (ej att förväxla med The Stråtenbo Zone). Löses enligt nedanstående:
Vita strumpbyxor under shorts.
Randiga strumpor utanpå strumpbyxor.
Långärmad fotbollströja under matchtröjan.
Fotbollshandskar på.
När allt ovanstående är på plats drar man på sig en grå- och svartrandig fleece.
Kanske blev det lite Stråtenbo Zone över det där ändå. Undrar vilken pianokonsert Beethoven hade ackompanjerat den utstyrseln med?
Beethovens Pianokonsert nr 1 c-dur. Må hända inte något som platsar i Twilight Zone men när det här 35-minutersstycket ljuder på radions P2 och det är Systersektionen som lyssnar till det som insomningssällskap platsar det i The Stråtenbo Zone. Hur gick det här till? Om Lilla Sektionen hört det hade han högst sannolikt beskrivit det enligt följande:
- Ojdentligt konstigt!
Det är så han börjar dagen. Vad det är som är så konstigt är lite oklart, som så mycket annat i småsektionernas vardag. Till exempel det här med att klä på sig. Om man har tagit fram ett par shorts och en matchtröja dagen innan och ens päron säger att det är så hiskeligt kallt ute att man bör ha långbyxat och långärmat kan det bli störningar i den inre komfortzonen (ej att förväxla med The Stråtenbo Zone). Löses enligt nedanstående:
Vita strumpbyxor under shorts.
Randiga strumpor utanpå strumpbyxor.
Långärmad fotbollströja under matchtröjan.
Fotbollshandskar på.
När allt ovanstående är på plats drar man på sig en grå- och svartrandig fleece.
Kanske blev det lite Stråtenbo Zone över det där ändå. Undrar vilken pianokonsert Beethoven hade ackompanjerat den utstyrseln med?
Etiketter:
Chuck Berry,
Lilla Sektionen,
Systersektionen
söndag 1 september 2013
EN HELG GÅR JU SÅ FORT
Pga intensiv helg blir det inte mycket till bloggande. Vad ska man göra åt det då? En får väl köra ett kort sammandrag helt enkelt.
En fredagkväll. Vad ska en göra då? I vanliga fall äta chips med Fru Nygårds och småsektionerna. I detta fall åka till lilla bryggeriet Oppigårds och dricka ale. 16 månader efter 40-årspresentens mottagande inhösta gåvan ifråga och avnjuta i goda vänners lag. Vilket ställe. I tur och ordning avsmakas Single Hop, Golden Ale, Amarillo, IPA, Thurbo Stout och Double IPA. Då är det inte läge att köra den här:
Om en lördag inträffar efter en fredag (vilket verkar vara legio nuförtiden) kan det vara längre startsträcka än vanligt pga fredagens afton ägnades inte uteslutande åt att moffa pepparchips. När kroppen väl hämtat sig kan man med fördel ta med Systersektionen och Lilla Sektionen till asfalterat område (vi fick elektricitet inkopplat förra veckan också) för att cykla. Det är häftigt att se en 4- och en 6-åring cykla för allt vad tygeln håller. Svänga, bromsa, stajla och trampa som om det inte fanns någon morgondag för cyklar. Sen kliver de upp på prispallen.
Avsluta sedan dagen i eminent sällskap som inte bara lagar god mat utan även bjuder in till innebandyspel på asfalt med två olika mål (sk asfaltsuteindiebandy). Faller Lilla Sektionen extremt väl i smaken. Ena målet är försett med skynke som har hål av olika dimensioner och som mäter skickligheten på skytten. Needless to say kör Lilla Sektionen en hel del repriser på sina skott. Själv är jag som en liten sektion på julafton. Trots avsaknad av ribbstolar.
Garnera så helgens sista dag med att städa garaget och bilen som ska säljas (är du spekulant på en prima Peugeot 307 SW -03 kan du köra en heads up redan nu så slipper vi köra hela racet på Blocket) samt göra lite annat småpyssel. Skriv sen om det hela i ett sammandrag på en blogg nära dig. Klart.
En fredagkväll. Vad ska en göra då? I vanliga fall äta chips med Fru Nygårds och småsektionerna. I detta fall åka till lilla bryggeriet Oppigårds och dricka ale. 16 månader efter 40-årspresentens mottagande inhösta gåvan ifråga och avnjuta i goda vänners lag. Vilket ställe. I tur och ordning avsmakas Single Hop, Golden Ale, Amarillo, IPA, Thurbo Stout och Double IPA. Då är det inte läge att köra den här:
Kanske Sveriges coolaste kärra |
Segergestcheferna |
Garnera så helgens sista dag med att städa garaget och bilen som ska säljas (är du spekulant på en prima Peugeot 307 SW -03 kan du köra en heads up redan nu så slipper vi köra hela racet på Blocket) samt göra lite annat småpyssel. Skriv sen om det hela i ett sammandrag på en blogg nära dig. Klart.
Städat och klart |
Etiketter:
Ale,
Asfaltsuteindiebandy,
Chips,
Cykel,
Fru Nygårds,
Lilla Sektionen,
Systersektionen,
Tony Christie,
Öl
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)