Precis när den här grejen med hur orimligt Monopol är har gått över ramlar en rakt på nästa källa till befängdheter: sagor om prinsessor. Listan kan göras lång, men nu finns det varken ork, tid eller plats till att gå igenom ett tjog fabler med kvinnliga tronföljare och vi får således nöja oss med att avverka Barbie och Törnrosa.
Barbie:
Nu kommer analysen endast att baseras på Barbieklassikern "Prinsessakademin", men det ser inte den här bloggen som något hinder då vetenskaplighet är ett gravt överskattat angreppssätt för en underhållande text. Så, låt oss hänge oss åt dockan med de orimliga kroppsproportionerna som spelar en caféservitris och blivande prinsessa. Lämpligtvis kör vi en fempunktslista över orimligheterna i den här soppan:
1. Barbie (eller Blair som hon heter i denna litterära odyssé) är 2 meter lång, har 1 meter långt hår samt 1 meter långa strumpor ackompanjerat av en opassande kort kjol. En prinsessa springer inte runt och visar knäna hur som helst. Tråkigt när det blir fel redan där historian tar sin början.
2. Den elaka prinsesswannaben Delancy klipper sönder Blairbie (en helt rimlig kombination av de två namnen så vi slipper förvirring) kläder med en sax för att hon tycker att Blairbie är dum som vill bli prinsessa. Man klipper inte sönder andras kläder om man vill bli prinsessa. Regel nr 1 i prinsesshandboken: klipp inte sönder andras kläder även om de andra är dumma.
3. Efter hela klädklipparincidenten blir den elaka flickan plötsligt snäll för att hon har en dum mamma (som inte blir snäll). Fint, men helt otroligt osannolikt om man betänker att hon precis klippt sönder en hel massa kläder som tillhörde en presumtiv sessa.
4. Den (fortfarande) elaka mamman låser in tronaspiranten och två av hennes akademibuddies i källaren enbart på den lösa bevekelsegrunden att flickorna tänkte norpa kronjuvelerna. De lyckas dock ta sig ur knipan genom att "Blair kopplar snabbt ihop sin mobil med dörrens knappsats och ber Isla att nynna melodin [som får dörren att öppna sig, reds anm]". McGyver much? Påhittigt, men förstås helt orimligt utanför Richard Dean Andersons värld.
5. Akademin? Prinsessa blir man väl enbart genom att hamna i rätt livmoder eller gifta sig med rätt snubbe? Innovativt dock att starta upp utbildning ifall hela konceptionsgrejen skulle skita sig.
Törnrosa:
5 punkter lämnade till den sovande skönheten, det ska ju vara rättvist här i världen (förutom om man ska bli prinsessa, för det är nog själva definitionen på orättvisa). Pass på:
1. Här är hela avelsidén ytterst anmärkningsvärd då det varken förr eller senare - mig veterligen - hänt att en talande groda enbart medelst kväkning fått en drottning gravid.
2. Bara för att de glömmer att bjuda en enda fé när prinsessan blivit född så blir den fén så fruktansvärt sned att hon meddelar att det blir dödsstraff på flickebarnet för den uteblivna invitationen. Skapligt lättstött fé. Borde vara allmänt känt och därmed helt förskräckligt otroligt att hon skulle saknas på gästlistan. Boka med fördel in Bindefeld nästa gång, han skulle aldrig missa en sån pryl.
3. Så somnar plötsligt hela jävla bunten av människor på slottet. Samtidigt. Och sover i 100 år. Ofta att det händer då.
4. Random prins dyker upp efter ett sekel och tycker det skulle vara lattjo att med hjälp av tillhygge av grövre kaliber hugga sig in till ett slott som ingen varit inne på sen förra århundradet. Det beteendet får hela Monopolterrassbygget i Skellefteå att verka helt normalt.
5. Ovan nämnda prins kysser prinsessan som slaggat mer än en genomsnittlig mansålder. Fatta värsta stinkot med dog breath hon har blivit efter den tuppluren. Och snubben ba "Fräsch brud". Really?
Ovetenskaplig slutsats: ska man läsa nåt mer verklighetsförankrat föreslås härmed Alfons Åberg. Till och med Smurfarna är mer verklighetsnära och funkar bättre än vilken prinsesstory som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar