NÄR NYGÅRDS ÄR BORTA DANSAR INDOCHINE PÅ NALEN

Att vara optimistisk i stunder av lyxproblem, det är en konst att träna på. Och vad är ett lyxproblem om man nu ska skrutinisera den termen? Ett förnämligt exempel från det verkliga livet kan vara att befinna sig i Ipswich för att kolla fotboll på en lördag och efterföljande tisdag samtidigt som Indochine (ni vet det där bandet som har förekommit en eller annan gång på den här bloggplatsen) spelar i Stockholm på måndagen. För första gången på 30 år.

Taskig tajming

Vän av veckodagar, kronologi och överdrivet resande har säkerligen noterat att ovanstående lämnar ett visst utrymme för att närvara både lite här och där. Därför avser jag att införskaffa en biljett för man vet aldrig riktigt vad som händer i det här racet som kallas livet. Om man har en smula fantasi kan man kanske tänka sig att något av följande inträffar:

* Jag vinner ett privatjet med tillhörande pilot. Faktiskt inte helt osannolikt.

* Askmoln över Island, alla flyg i Europa inställda i en veckas tid. Har ju hänt förr. Nästan. (Indochine åker buss till Stockholm så klart) Nackdel: Det blir ingen fotboll i Ipswich. Aldrig får man vara glad.

* Jag har tittat fel i kalendern. Vore faktiskt inte första gången.

* Spelningen flyttas pga fransk strejk av något slag. Vilket slag som helst egentligen. Vore bra om fransmännen kunde sluta upp för en god sak. Bjuda till lite liksom.

* Någon annan i min bekantskapskrets vill gå och köper min biljett. Win-win för alla inblandade. Märk väl att det här förutsätter att jag inte vinner någon privatjet.

* Nygårds drabbas av hybris och lämnar hela familjen i UK på måndagen för att återse dem på tisdagen. En får ha jävligt mycket ansamlad familjekarma för att riva av en sån ploj. Ungefär lika sannolikt som första punkten.

Det finns så klart hundra andra punkter, men jag hinner inte riktigt riva av allihop här och nu. Det är ju en dag imorgon också. Och sen är det fredag och biljettsläpp. Ska jag köpa en åt dig också?