VAB. Vad gör man? Heter man Lilla Sektionen spelar man gärna Mario Kart. Själv.
- Jag kan spela lite med dig idag (pedagogiken från en farsa som bryr sig kära vänner. Den pedagogiken).
- Vet du ens huj man göj?
Han är 4 år. FYRA ÅR. Vem har lärt honom att vara så spydig? Vet jag ens hur man gör, my ass. Vänta du bara din lilla räka.
- Pappa, vi kan ta en lätt bana.
DU KAN VA LÄTT BANA!
Nu sa jag inte det, men det var ganska mycket så jag tänkte (fast inte så högt kanske), det var det. Vem tror han att hans farsa är, Fred Flinta? Nu råkar jag faktiskt besitta vissa skills när det gäller att ratta ett fordon av overkligt snitt mellan svampar och diverse andra hinder. Så. Jag vinner första racet tämligen komfortabelt och det känns viktigt att visa var skåpet ska stå. Det är sen det börjar köra ihop sig en smula.
- MIN HANDKONTROLL FUNKAR INTE!!
Så där gapar bara extremt desperata förlorare och jag ber om ursäkt på förhand, men man måste ändå lämna in en protest. Samtidigt går det inte att låta bli att imponeras av att han - den där Lilla Sektionen - har lyckats fixa min kontroll (jag tror han mutat den genom att sticka till den några hundringar och sagt att den ska ta med sig sin tjej ut på finmiddag) så att den svänger åt fel håll på den svåraste banan. Snart börjar han väl fixa matcher på FIFA 13 också. Jag skönjer ett mönster. Tiden springer ifrån mig. Jag är sån jävla farfar på det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar