På förekommen anledning följer här en räcka ospännande resultat.
0-4
Ditt ishockeylag ligger under med 4-0 (alternativt 0-4). Sjukt ospännande. Det hjälper liksom inte att Lilla Sektionen styr upp en plan som innebär att han klättrar in i paddan, gör nio snabba och kliver av isen igen. Om det bara hade varit 3-0 (0-3) så det hade varit den svåraste hockeyledningen ever. Då hade det varit lite spännande faktiskt.
1-1
Ditt fotbollslag spelar 1-1 mest hela tiden efter att ha tagit ledningen med 1-0. Mycket mer spännande än 0-4-grejen, men ändå sjukt tråkigt i längden, sk långtråkigt.
England won by 57 runs. Eller: Kenya won by 4 wkts. Eller: Sri Lanka won by an innings and 248 runs.
Random cricketresultat. Man fattar ju att England, Kenya och Sri Lanka vann. Men var det spännande? Inte en frikking aning, men de verkar ha sprungit en hel del.
33-5
Kvartsfinal i bandy-VM. The mother of all ospännande resultat. Starkt ändå av Vitryssland att göra fem baljor. Kanske fick de en straff för var femte mål som Sverige gjorde för att göra det mer spännande? Vad bra det lyckades då.
114-97
Utdrag från femte omgången i NBA. Det är alldeles för många poäng för att avgöra om det var spännande. Alldeles för många poäng för att nån ska bli glad över två ruttna poäng hit eller dit. Missar man tre lägen per man i en quarter kan man i alla fall skicka i 100 poäng i korgen. Slösaktig sport på nåt vis.
1.45,16
Vinterstudion för två veckor sen. Taget ur sitt sammanhang en fullständigt ospännande uppgift. Om ettan hade 1.45,15 var det förmodligen vansinnigt spännande, men om ettan skidade in på 1.39,73 var det högst sannolikt en avdankad brittisk cricketlirare som gled över målinjen på låga 1.45. Ospännande var ordet.
10-9
Det vanligaste resultatet i hallindiebandy. Lika spännande varje gång.
Det var allt för idag. Keep calm och fortsätt med vad ni höll på med. Ajöken.
fredag 31 januari 2014
tisdag 28 januari 2014
LÖSRYCKTA CITAT FRÅN ETT PARTI MONOPOL
Just när en trodde att det sista inlägget om Monopol var skrivet på den här bloggen så dyker det upp ett till. I det senaste av de två som tidigare publicerats utlovades till och med att det inte skulle spelas mer Monopol. Det sket sig. Duktigt.
Med ett team av småsektioner vid sin sida - varav en bara alibispelar med formel 1-bilpjäsen och extraknäcker som bankir - finns gott om utrymme för one-liners, fria regeltolkningar och allmänt förvirrade räkneövningar.
Systersektionen har lagt rabarber på de dyraste tomterna och uppfört två prima hotell på desamma. Av en händelse råkar petit moi hamna på den dyraste. Åtgärd: sälja hus och inteckna skiten ur mina tomter för att täcka den skyhöga hyran. Sidoeffekt: bankiren ska försöka skaka fram åtta miljoner samtidigt som han idkar rivningsverksamhet av hus. Prio ligger på demoleringsbiten om man säger så och Systersektionen blir en aning otålig. Men åtta mille kan man ju vänta lite extra på medan rivningskulan far som en tätting över brädet. När hela den manövern är avklarad drabbas Systersektionen av en gullig hybris som bland annat utmynnar i en dräpande kommentar riktad rakt i fejset på hennes egen far:
- Du är ingen racerbil, du är en hamburgare!
Ursäkta mig då, men jag kanske ville vara hamburgare den här gången. Kort därefter utspelas kvällens kanske mest komplexa sifferexercis när Lilla Sektionen ska lämna femhundratusen i växel till Systersektionen och drunknar lite bland alla nollor på sedlarna.
- Femhundra.
- Fem miljonej?
- Nej, femhundra!
- Ok, femhundja miljonej.
Inte konstigt att bankerna vinstvarnar titt som tätt med såna bankirer i omlopp.
Med ett team av småsektioner vid sin sida - varav en bara alibispelar med formel 1-bilpjäsen och extraknäcker som bankir - finns gott om utrymme för one-liners, fria regeltolkningar och allmänt förvirrade räkneövningar.
Systersektionen har lagt rabarber på de dyraste tomterna och uppfört två prima hotell på desamma. Av en händelse råkar petit moi hamna på den dyraste. Åtgärd: sälja hus och inteckna skiten ur mina tomter för att täcka den skyhöga hyran. Sidoeffekt: bankiren ska försöka skaka fram åtta miljoner samtidigt som han idkar rivningsverksamhet av hus. Prio ligger på demoleringsbiten om man säger så och Systersektionen blir en aning otålig. Men åtta mille kan man ju vänta lite extra på medan rivningskulan far som en tätting över brädet. När hela den manövern är avklarad drabbas Systersektionen av en gullig hybris som bland annat utmynnar i en dräpande kommentar riktad rakt i fejset på hennes egen far:
- Du är ingen racerbil, du är en hamburgare!
Ursäkta mig då, men jag kanske ville vara hamburgare den här gången. Kort därefter utspelas kvällens kanske mest komplexa sifferexercis när Lilla Sektionen ska lämna femhundratusen i växel till Systersektionen och drunknar lite bland alla nollor på sedlarna.
- Femhundra.
- Fem miljonej?
- Nej, femhundra!
- Ok, femhundja miljonej.
Inte konstigt att bankerna vinstvarnar titt som tätt med såna bankirer i omlopp.
söndag 26 januari 2014
RACERSAGA
Ska det handla om Sebastian Vettel? Nej, det ska handla om godnattsagor med racertema. Det har väl alla koll på?
Vi är inne på lopp elva nu om jag inte har räknat helt galet. Man kan säga att hela den här serien av sagor är en slags uppföljare till pandasagorna som utgjorde vår egen lilla julkalender i godnattsagoformat. Alltså har vi tagit konceptet vidare och kör med formel 1-bilar istället för pandor. Svårare än så behöver det inte vara. Så långt har vi de mest framträdande figurerna enligt följande som kört grand prix i bland annat USA, Kanada, Island, Saharaöknen, Australien, Stråtenbo, Nordpolen och Italien:
Muller McQueen - Misstänkt likt efternamn med en annan fiktiv racerstjärna. Enligt säkra källor ej släkt med denne. Som alla andra figurer som förekommer i racersagorna är han väldigt bra på hemmaplan.
McSnow - Den kanadensiske fartfantomen. Bra i och på snö. Det ligger honom lite i fatet att formel 1 har sjukt dåligt med schemalagda snölopp.
Åskan - Ej att förväxla med den där andra fiktiva racerstjärnan. Den här snubben har bra fart på sulorna. Dundrar fram, så att säga.
Step Box - Statist i de flesta lopp. Verkar inte ha några specialområden alls. Så kallad utfyllnad.
Kördur Fortur Snödur - Gjorde premiär på Island. Som namnet möjligen antyder är han något av en isländsk motsvarighet till McSnow. Således även han med begränsad talang för konventionella lopp på formel 1-cirkusen.
Shejk Abu Dabi - Vi jobbar lite med stereotyper kan man säga. En närmast osannolikt bra ökenförare. Åker inte bra i Kanada och på Island.
Pandis - Vi kan inte droppa pandorna. Funkar inte. Pandis är Lilla Sektionens favoritpanda, tillika gosedjur. För att vara ett gosedjur av arten minipanda är den ytterst talangfull inom racersporten. Under sagornas gång gör Pandis fenomenala upphämtningar gång på gång. Nästan så man misstänker att det är uppgjort på nåt vis.
Korven - Systersektionen måste också få med ett gosedjur. Eller goselivsmedel, inte vet jag man ska kalla den. Mjuk och gosig är den i alla fall. Och, hör och häpna, bra på att köra vansinnigt snabb bil. Samma smygande form under loppen som ovan nämnda Pandis. Kör som enda bil med korvtillsatser i bränslet. Utan korvtillsatsen är han lite som Bamse utan dunderhonung. Klen i konkurrensen och - faktiskt - med en löjlig blå mössa på knoppen.
Basse - Inlånad från Pingvinerna från Madagaskar. Han har tagit tjänstledigt från djurparken i New York för att åka racerbil. En av många pingviner som jobbar så tydligen.
Lilla Sektionen - Självklart måste han vara med. Att han bara är 4½ år gammal och inte når ner till pedalerna är av underordnad betydelse. Pingviner, korvar och pandor är inte heller direkt anatomiskt skräddarsydda för jobbet som formel 1-förare. Förvånansvärt framgångsrik för sin ålder. Stallkompis med Pandis.
Systersektionen - Är lillbrorsan med måste förstås storrasyrran ratta en kärra också. Hon går inte heller av för hackor när det gäller att styra en bil med friliggande hjul. Hon skiter fullständigt i mansdominansen och sätter många på plats på reguljär basis. Stallkompis med Korven. Spetsar emellanåt tanken med Korvens raketdrivmedel. Får dock inte ont i magen av det.
Pappa Nygårds - Får hoppa in i Stråtenbos GP eftersom Lilla Sektionen gärna vill se just det loppet på tv. Trots att målrakan går på ängen bakom huset. Tackar fadern allra särskilt för och glider in på en femteplats efter att ha varit artonde i kvalet. Lex Pandis, Korven, Lilla Sektionen och Systersektionen (som för övrigt lade beslag på de fyra första platserna i Stråtenboloppet, tro det eller ej).
Så. Vad är det för lattjo med det här då? Det är alla sorters lattjo kan jag meddela. Förutom att det är en sällan skådad dramatik i VARJE saga finns ett särskilt djup i rollbesättningen. Fatta ångesten en panda har inför att köra ett lopp i öknen, svärtan, mörkret, pälsen. En pingvins vånda med sitt karriärval, var det rätt att ta tjänstledigt eller skulle han ha blivit vid sin läst? Ingmar Bergman framstår som en kiosklitterär pajas i jämförelse.
Förutom djupet, svärtan osv är det en högtidsstund varje kväll. Det fantasifrämjande i att berätta sagan tillsammans (både för stora och små), bibehållande av barnasinne för stora och utvecklande tankeverksamhet för de små. Det är en liten rekommendation helt enkelt. Hitta på en saga om dagen och du behöver inte leta efter ungdomens källa längre. Kör gärna med cliffhangers, osannolika figurer och lyckliga slut. Det är beprövat och det funkar. Plus att du får en sagovitamin om dagen. Lycka till.
Vi är inne på lopp elva nu om jag inte har räknat helt galet. Man kan säga att hela den här serien av sagor är en slags uppföljare till pandasagorna som utgjorde vår egen lilla julkalender i godnattsagoformat. Alltså har vi tagit konceptet vidare och kör med formel 1-bilar istället för pandor. Svårare än så behöver det inte vara. Så långt har vi de mest framträdande figurerna enligt följande som kört grand prix i bland annat USA, Kanada, Island, Saharaöknen, Australien, Stråtenbo, Nordpolen och Italien:
Muller McQueen - Misstänkt likt efternamn med en annan fiktiv racerstjärna. Enligt säkra källor ej släkt med denne. Som alla andra figurer som förekommer i racersagorna är han väldigt bra på hemmaplan.
McSnow - Den kanadensiske fartfantomen. Bra i och på snö. Det ligger honom lite i fatet att formel 1 har sjukt dåligt med schemalagda snölopp.
Åskan - Ej att förväxla med den där andra fiktiva racerstjärnan. Den här snubben har bra fart på sulorna. Dundrar fram, så att säga.
Step Box - Statist i de flesta lopp. Verkar inte ha några specialområden alls. Så kallad utfyllnad.
Kördur Fortur Snödur - Gjorde premiär på Island. Som namnet möjligen antyder är han något av en isländsk motsvarighet till McSnow. Således även han med begränsad talang för konventionella lopp på formel 1-cirkusen.
Shejk Abu Dabi - Vi jobbar lite med stereotyper kan man säga. En närmast osannolikt bra ökenförare. Åker inte bra i Kanada och på Island.
Pandis - Vi kan inte droppa pandorna. Funkar inte. Pandis är Lilla Sektionens favoritpanda, tillika gosedjur. För att vara ett gosedjur av arten minipanda är den ytterst talangfull inom racersporten. Under sagornas gång gör Pandis fenomenala upphämtningar gång på gång. Nästan så man misstänker att det är uppgjort på nåt vis.
Korven - Systersektionen måste också få med ett gosedjur. Eller goselivsmedel, inte vet jag man ska kalla den. Mjuk och gosig är den i alla fall. Och, hör och häpna, bra på att köra vansinnigt snabb bil. Samma smygande form under loppen som ovan nämnda Pandis. Kör som enda bil med korvtillsatser i bränslet. Utan korvtillsatsen är han lite som Bamse utan dunderhonung. Klen i konkurrensen och - faktiskt - med en löjlig blå mössa på knoppen.
Basse - Inlånad från Pingvinerna från Madagaskar. Han har tagit tjänstledigt från djurparken i New York för att åka racerbil. En av många pingviner som jobbar så tydligen.
Lilla Sektionen - Självklart måste han vara med. Att han bara är 4½ år gammal och inte når ner till pedalerna är av underordnad betydelse. Pingviner, korvar och pandor är inte heller direkt anatomiskt skräddarsydda för jobbet som formel 1-förare. Förvånansvärt framgångsrik för sin ålder. Stallkompis med Pandis.
Systersektionen - Är lillbrorsan med måste förstås storrasyrran ratta en kärra också. Hon går inte heller av för hackor när det gäller att styra en bil med friliggande hjul. Hon skiter fullständigt i mansdominansen och sätter många på plats på reguljär basis. Stallkompis med Korven. Spetsar emellanåt tanken med Korvens raketdrivmedel. Får dock inte ont i magen av det.
Pappa Nygårds - Får hoppa in i Stråtenbos GP eftersom Lilla Sektionen gärna vill se just det loppet på tv. Trots att målrakan går på ängen bakom huset. Tackar fadern allra särskilt för och glider in på en femteplats efter att ha varit artonde i kvalet. Lex Pandis, Korven, Lilla Sektionen och Systersektionen (som för övrigt lade beslag på de fyra första platserna i Stråtenboloppet, tro det eller ej).
Så. Vad är det för lattjo med det här då? Det är alla sorters lattjo kan jag meddela. Förutom att det är en sällan skådad dramatik i VARJE saga finns ett särskilt djup i rollbesättningen. Fatta ångesten en panda har inför att köra ett lopp i öknen, svärtan, mörkret, pälsen. En pingvins vånda med sitt karriärval, var det rätt att ta tjänstledigt eller skulle han ha blivit vid sin läst? Ingmar Bergman framstår som en kiosklitterär pajas i jämförelse.
Förutom djupet, svärtan osv är det en högtidsstund varje kväll. Det fantasifrämjande i att berätta sagan tillsammans (både för stora och små), bibehållande av barnasinne för stora och utvecklande tankeverksamhet för de små. Det är en liten rekommendation helt enkelt. Hitta på en saga om dagen och du behöver inte leta efter ungdomens källa längre. Kör gärna med cliffhangers, osannolika figurer och lyckliga slut. Det är beprövat och det funkar. Plus att du får en sagovitamin om dagen. Lycka till.
fredag 24 januari 2014
VARFÖR SKA JUST JAG HA ETT MÅLOMRÅDE SOM SER UT SOM ETT PIMPAT KOSKINN?
Om nu någon till äventyrs undrar över svaret på rubriceringen så kan vederbörande härmed lugnas med att det inte finns något svar på frågan ifråga. Icke desto mindre är det ett faktum. Får det lov att vara en skopa koskinns-hallindiebandy?
Redan på morgonen överenskommer vi om att det inte står 2-2 när vi ska börja matchen som ska spelas på kvällen. Det ska stå 0-0. Verkar logiskt på nåt vis. Vi kör på det. Men det var ingen, jag repeterar, INGEN, som sa nåt om ett målområde av pimpat koskinn. Fatta konfuseringsgraden när man spelar matchen med en vit indiebandyboll.
.JPG) |
| Försök hitta bollen på den här kossan |
Till en början går det fint. Spelar Reino Sundberg-demon-bra i mål och skjuter vallskott i garderoben som ställer Lilla Pekka-Lindmark-Sektionen gång efter annan. Men vid ledning 6-4 för fadern får koskinnet för stor fokus. Det går liksom inte att släppa blicken från det och därmed är raset en realitet, trots ett fint skott som leder fram till ledning 8-7 och en ursäktande kommentar från Lilla Sektionen:
- Jag vaj med på skottet, men visste inte huj det skulle bli.
Verkar rimligt. Så då börjar vi skjuta höjdare i brösthöjd på varandra istället. Kul grej faktiskt. Fast det finns en inneliggande risk att få en kula i ögat och det är inget som rekommenderas av Livsmedelsverket. Eller något annat verk heller för den delen. Så då börjar han skjuta stenhårda skott på mitt scrotum istället. Alla som fått en boll på kulpåsen eller närliggande område vet att det har en tendens att främja ens inre kastratsångare samt har en menlig inverkan på prestationsnivån när man spelar koskinns-indiebandy. Således: Lilla Sektionen vinner med 10-9. Jag skyller förlusten på fejk-kossan.
onsdag 22 januari 2014
ATT ÅKA SLALOM
Vem åker slalom nuförtiden? Ungefär lika mycket som nån åker super-G typ. Småsektioner åker förvisso utför på vad vi old people kallar slalomskidor. Men vad åker de egentligen?
De åker väl skidor. Sen var det skit samma om det är längd-, slalom- eller ärtskidor. Det essentiella i själva åkningen tycks vara de yttre omständigheterna, främst temperaturen. Inte uti kroppen utan uti utomhus.
Ett åk. Sen är det lätt att bli kall. Om man är Systersektionen. Då ställer man skidorna och går in och värmer sig. Det är ju så det måste gå till. Ingen ska frysa tårna av sig liksom. Så efter fem minuter av värmande går man ut, sätter på sig skidorna och åker upp i sittliften igen. På vägen ut kanske man möter Lilla Sektionen och Fru Nygårds. De har inte ens kommit upp i nämnda lift, ty över den lille som en snöstorm på fjället sköljde ett trängande behov av att lätta på trycket just som det var deras tur att åka fram till liften och sätta sig. Otur. Men bra tänkt pga ett par grejer:
* Sittliftar av igår och idag är i skriande avsaknad av toalettinrättningar. Man sitter ändå i den där stenhårda soffan i ett antal minuter. Varför har ingen uppfunnit det? Obegripligt.
* Ett fruset skrev är sämre än en frostig näsa eller ett par frusna tår. Mycket mycket sämre.
* Om det hade funnits toa i sittliften hade det varit extremt klurigt att trixa ut grejen med täckbyxor och långkallingar på.
När man sen åker upp i liften för andra gången och följaktligen ner för backen en andra gång finns det ju ingen direkt anledning att inte gå in och värma sig en andra gång. Sen kanske man grillar lite tills fingrarna är redo att trilla av till följd av ovan nämnda kyla. Måhända blir det så att ingen vill åka mer och fadern får ta ett par åk på egen hand innan det är dags att packa ihop och åka hem. Det är kanske inte alla som gör så. Men det är lite så vi jobbar ibland. Särskilt när det är kallt.
Nästa helg provar vi lite super-G och provar om det möjligtvis är lite varmare.
De åker väl skidor. Sen var det skit samma om det är längd-, slalom- eller ärtskidor. Det essentiella i själva åkningen tycks vara de yttre omständigheterna, främst temperaturen. Inte uti kroppen utan uti utomhus.
Ett åk. Sen är det lätt att bli kall. Om man är Systersektionen. Då ställer man skidorna och går in och värmer sig. Det är ju så det måste gå till. Ingen ska frysa tårna av sig liksom. Så efter fem minuter av värmande går man ut, sätter på sig skidorna och åker upp i sittliften igen. På vägen ut kanske man möter Lilla Sektionen och Fru Nygårds. De har inte ens kommit upp i nämnda lift, ty över den lille som en snöstorm på fjället sköljde ett trängande behov av att lätta på trycket just som det var deras tur att åka fram till liften och sätta sig. Otur. Men bra tänkt pga ett par grejer:
* Sittliftar av igår och idag är i skriande avsaknad av toalettinrättningar. Man sitter ändå i den där stenhårda soffan i ett antal minuter. Varför har ingen uppfunnit det? Obegripligt.
* Ett fruset skrev är sämre än en frostig näsa eller ett par frusna tår. Mycket mycket sämre.
* Om det hade funnits toa i sittliften hade det varit extremt klurigt att trixa ut grejen med täckbyxor och långkallingar på.
När man sen åker upp i liften för andra gången och följaktligen ner för backen en andra gång finns det ju ingen direkt anledning att inte gå in och värma sig en andra gång. Sen kanske man grillar lite tills fingrarna är redo att trilla av till följd av ovan nämnda kyla. Måhända blir det så att ingen vill åka mer och fadern får ta ett par åk på egen hand innan det är dags att packa ihop och åka hem. Det är kanske inte alla som gör så. Men det är lite så vi jobbar ibland. Särskilt när det är kallt.
Nästa helg provar vi lite super-G och provar om det möjligtvis är lite varmare.
måndag 20 januari 2014
VAD ÄR EN YTTERLIGGARE?
Existentiella frågor har fått alldeles för lite utrymme här på Popskolan. Således, let me introduce: Vad i helvete är en ytterliggare?
Den förekommer lite varstans, lite närhelst och lite hur som helst. Nästan som en särskrivning. Exemplifiering enligt följande:
- Behöver du något ytterliggare?
Det heter väl ändå "någon ytterliggare"? En liggare => en ytterliggare.
Ytterligare liggare i sammanhanget:
* Innerliggare. Till skillnad mot ytterliggaren som alltid håller på att ramla ur sängen så fejsar innerliggaren alltid väggen.
* Överliggare. Ja, det blir ju den som ligger överst så att säga. Det faktum att överliggare är synonymt med ribba känns passande i kontexten.
* Liggare. Ligger under, ligger över, ligger i största allmänhet. Inget underligare än så.
Det är inte precis så att ovanstående osammanhängande resonemang har löst det existentiella enigma som utgör en ytterliggare. Precis så som det ska förhålla sig med dylika livsavgörande frågor. Jakten på en ytterliggare går således vidare. Kanske återkommer bloggen i frågan i ytterligare inlägg framöver. Må hända kan vi då också avhandla mellanliggaren.
Den förekommer lite varstans, lite närhelst och lite hur som helst. Nästan som en särskrivning. Exemplifiering enligt följande:
- Behöver du något ytterliggare?
Det heter väl ändå "någon ytterliggare"? En liggare => en ytterliggare.
Ytterligare liggare i sammanhanget:
* Innerliggare. Till skillnad mot ytterliggaren som alltid håller på att ramla ur sängen så fejsar innerliggaren alltid väggen.
* Överliggare. Ja, det blir ju den som ligger överst så att säga. Det faktum att överliggare är synonymt med ribba känns passande i kontexten.
* Liggare. Ligger under, ligger över, ligger i största allmänhet. Inget underligare än så.
Det är inte precis så att ovanstående osammanhängande resonemang har löst det existentiella enigma som utgör en ytterliggare. Precis så som det ska förhålla sig med dylika livsavgörande frågor. Jakten på en ytterliggare går således vidare. Kanske återkommer bloggen i frågan i ytterligare inlägg framöver. Må hända kan vi då också avhandla mellanliggaren.
onsdag 15 januari 2014
SMÅ FRAGMENT AV EN ARBETSDAG
Det är trevligt med folk som är trevliga. Trevligt är bättre än otrevligt om man säger. Men för trevligt blir lite för trevligt. Inte otrevligt men ändå lite för mycket trevligt. Övertrevligt. Ja, men typ så här:
- God fortsättning!
Vi behöver inte gå in på vem hen är eller var hen jobbar på för slags ställe, men det är ett ställe där det är fördelaktigt att vara trevlig. Kan ju vara mer eller mindre var som helst. Utom kanske Skatteverkets förinspelade meddelanden i deras snåriga kundservicetjänst. Ja, men typ så här:
- Du är placerad i kö som betjänas av 46 handläggare. Du har plats 64 i kön. Beräknad kötid uppgår till 24 minuter.
Så långt inget anmärkningsvärt. 24 minuter för att få ställa en fråga till en skattehandläggarkompis är vad man får räkna med i Sverige år 2014. Därmed inte sagt att en är så sugen att hänga i luren en halv fotbollshalvlek. Det har Skatteverket tänkt på och har en formidabel uppringningstjänst.
- Du som bor i Sverige och hellre vill bli uppringd, tryck 1.
Då brukar jag trycka 1 eftersom a) jag bor i Sverige och b) 24 minuters väntande är ju inget alternativ om en ska få något gjort. Så jag trycker 1.
- Nu gjorde du ett felaktigt val. Men du står fortfarande kvar i kön.
1. Det var inte mycket att välja på alltså, men gjorde jag fel så gjorde jag väl det.
2. Jag ville ju inte stå kvar i kön, det var därför jag tryckte 1.
3. På hedersord, jag bor faktiskt i Sverige.
4. Det var lite otrevligt att påstå att jag gjorde ett felaktigt val när det inte fanns något annat val. En liten smula trevligt ändå att jag stod kvar i kön.
5. När ska folk sluta säga god fortsättning? Det är faktiskt vecka 3 nu.
- God fortsättning!
Vi behöver inte gå in på vem hen är eller var hen jobbar på för slags ställe, men det är ett ställe där det är fördelaktigt att vara trevlig. Kan ju vara mer eller mindre var som helst. Utom kanske Skatteverkets förinspelade meddelanden i deras snåriga kundservicetjänst. Ja, men typ så här:
- Du är placerad i kö som betjänas av 46 handläggare. Du har plats 64 i kön. Beräknad kötid uppgår till 24 minuter.
Så långt inget anmärkningsvärt. 24 minuter för att få ställa en fråga till en skattehandläggarkompis är vad man får räkna med i Sverige år 2014. Därmed inte sagt att en är så sugen att hänga i luren en halv fotbollshalvlek. Det har Skatteverket tänkt på och har en formidabel uppringningstjänst.
- Du som bor i Sverige och hellre vill bli uppringd, tryck 1.
Då brukar jag trycka 1 eftersom a) jag bor i Sverige och b) 24 minuters väntande är ju inget alternativ om en ska få något gjort. Så jag trycker 1.
- Nu gjorde du ett felaktigt val. Men du står fortfarande kvar i kön.
1. Det var inte mycket att välja på alltså, men gjorde jag fel så gjorde jag väl det.
2. Jag ville ju inte stå kvar i kön, det var därför jag tryckte 1.
3. På hedersord, jag bor faktiskt i Sverige.
4. Det var lite otrevligt att påstå att jag gjorde ett felaktigt val när det inte fanns något annat val. En liten smula trevligt ändå att jag stod kvar i kön.
5. När ska folk sluta säga god fortsättning? Det är faktiskt vecka 3 nu.
måndag 13 januari 2014
EN LISTA TILL
Den häringa bloggen höll väldigt låg profil i slutet av 2013 och en icke avsedd följd av detta var bland annat att det uteblev en lista eller två. Men den kan man ju åtgärda på 2014 tänker jag.
.JPG)
.JPG)
2013 var året när Peace & Love packade ihop och tackade för sig, åtminstone i den för stora kostym som den skaffat sig de senaste åren. Således föll en hel del härlig live-musik bort och som landsbygdsboende familjefar blir det inte mycket livs levandes musik i övrigt. Men. Några gig hinns det med. Och fem fina i kronologisk ordning måste listas. Måste, I tell you!
En skulle väl ha sett den här gigantiska elefanten i skarven mellan 80- och 90-tal om det skulle varit nåt att skriva hem om. Och på nåt annat ställe än Globen. Men det var ett rackarns drag i Violator-numren. Snygg inramning också.
JOHAN ÖRJANSSON
I sällskap med Fru Nygårds på Stålboms Konditori i Falkenberg. Denna halländska urkraft. Må han nå berömmelse i sin nya skepnad som Basko Believes. En man som vet hur man trollbinder från scenen.
LINDI ORTEGA
En konsertupplevelse nästan i klass med Wilco på Cirkus för några år sen. Det vill inte säga lite det. Tillsammans med Champagne James Robertson var det magi inne på Södra Teatern. Den som har chansen rekommenderas starkt att infinna sig på Pustervik i Götet 16 februari eller kvällen efter på Kägelbanan i hufvudstaden. Väl värt entrépengen.
ISRAEL NASH GRIPKA
En americanaman med band i två ihopbyggda tipitält. Vad kan gå fel med det? Inte mycket. Brottartung snubbe in so many ways.
HÅKAN HELLSTRÖM
Sent överkommen biljett visade sig vara vinstlotten med stort V. Energin. Spelglädjen. Låtarna. Bra snubbe med fantastiskt band. Han har blivit hyllad nog, men låt oss hylla honom lite till. Heja Håkan!
För att säkerställa en lista även för 2014 finns ett par spelningar inbokade, båda med Indochine. Första i Bryssel, andra i Paris. Att jag ser fram emot dem är ett understatement. Vi får se om det blir lika stora stunder som i fantasin.
söndag 12 januari 2014
ATT SPELA CHICAGO MED SMÅSEKTIONER, THE SEQUEL
I en temporär geniförklaring av mig själv uppstår en idé som i korta drag går ut på att avrunda småsektionernas spelande på surfplatta och istället avsluta dagens aktiviteter med ett lugnt parti Chicago för att få de små liven i ett rofyllt tillstånd inför läggdags. Ibland tänker man rätt och ibland tänker man fel. Den till synes geniala tanken ovan sorterar in under avdelningen feltänk.
Själva spelet fortlöper i stort sett under samma premisser som redogjordes för i första inlägget i ämnet, dvs många avslöjanden om vilka kort som has på hand, ivriga poängjagare och en fascination för att samla på ruter. Den främsta skillnaden får nog sägas vara Systersektionens back-up, Korven. Hon gör det mesta med Korven nuförtiden sedan den införskaffades på ett större möbelvaruhus igår strax efter lunchtid.
Korvens insikter i modernt kortspel är höljda i dunkel, mycket tack vare hens oöverträffade poker-face. Kolugn i varje situation och väldigt få "JAG BEHÖVEJ FLEJ JUTEJ!!". Jag ser fram emot fler Chicago-partier i hens sällskap. Vad gäller Chicago som lugna-ner-sig-aktivitet före nattande av småsektionerna finns det en del att lära. Som att det förmodligen inte är en bra idé att spela Chicago efter kl 18.00 om man inte vill att nattningsproceduren ska pågå under en tidsrymd motsvarande två halvlekar i fotboll. Det behöver man inte vara ett geni för att inse. Jag är inget geni.
Själva spelet fortlöper i stort sett under samma premisser som redogjordes för i första inlägget i ämnet, dvs många avslöjanden om vilka kort som has på hand, ivriga poängjagare och en fascination för att samla på ruter. Den främsta skillnaden får nog sägas vara Systersektionens back-up, Korven. Hon gör det mesta med Korven nuförtiden sedan den införskaffades på ett större möbelvaruhus igår strax efter lunchtid.
.JPG) |
| Mr Korv, korthaj. |
fredag 10 januari 2014
SNÖ
Snö. Long time, no see. Det är ju det jag vill ha, men ändå samlas orosmolnen (de utan snö alltså).
Problem 1: Katten gillar inte snö. Håller sig inne. Klöser på möbler. Funderar allvarligt på att skaffa skidutrustning åt henne så hon har en vettig uteaktivitet att ägna sig åt.
Problem 2: Pandor och snö. Inte bara försvinner halva pandan i snön rent kolorärt, de är livrädda för snögubbar. Ser dem som några slags säkerhetsgubbar i snö. Konkurrens. Gillar de inte.
Problem 3: Barnen kommer springa ut och leka hela tiden. Fast det är ju inget problem nu när jag ser det i skrift. Men det hade blivit bra jävla futtigt med en lista på bara två problem.
Konklusion: Jag har inga problem med snö för jag älskar snö. Däremot är jag orolig för vårt husdjur och våra säkerhetspandor. De virtuella djuren klarar sig nog helskinnade vad jag kan förstå. Annars hade det varit lite lattjo med ett gäng grisar med tomteluvor i hagen. Med det skrivet inser jag att det hade varit problem 4.
Konklusion av konklusionen: förmodligen jordens sämsta konklusion alla kategorier. Med det skrivet tar vi och avslutar här.
Problem 1: Katten gillar inte snö. Håller sig inne. Klöser på möbler. Funderar allvarligt på att skaffa skidutrustning åt henne så hon har en vettig uteaktivitet att ägna sig åt.
Problem 2: Pandor och snö. Inte bara försvinner halva pandan i snön rent kolorärt, de är livrädda för snögubbar. Ser dem som några slags säkerhetsgubbar i snö. Konkurrens. Gillar de inte.
Problem 3: Barnen kommer springa ut och leka hela tiden. Fast det är ju inget problem nu när jag ser det i skrift. Men det hade blivit bra jävla futtigt med en lista på bara två problem.
Konklusion: Jag har inga problem med snö för jag älskar snö. Däremot är jag orolig för vårt husdjur och våra säkerhetspandor. De virtuella djuren klarar sig nog helskinnade vad jag kan förstå. Annars hade det varit lite lattjo med ett gäng grisar med tomteluvor i hagen. Med det skrivet inser jag att det hade varit problem 4.
Konklusion av konklusionen: förmodligen jordens sämsta konklusion alla kategorier. Med det skrivet tar vi och avslutar här.
torsdag 9 januari 2014
ATT BO PÅ EN LANTBRUKSFASTIGHET
När man bor som vi bor så kan det hända att man bor på en lantbruksfastighet. Inte för att det bedrivs särskilt mycket lantbruk rent fysiskt. På mobiler och paddor däremot. Ja, jävlar.
Helt plötsligt vaknar en upp en lördag i januari och upptäcker att övriga tre människor i hushållet har gått och blivit virtuella lantbrukare. Ett slitgöra. Precis som att vara bonde på riktigt fast ännu mer påfrestande. För omgivningen.
Vi snackar grisar med tomteluvor, får som rakas på 1,4 sekunder blankt, popcornmaskin och eget bageri. Precis som vilket medelstort svenskt lantbruk som helst med andra ord. Och man ska inte bara skörda vete, mjölka kor och baka bröd, man måste skicka iväg mjölkbilen till mejeriet och fylla silon med vederbörligt material. Eller silen som den yngsta lantbrukssektionen envisas med att kalla den. Han som för övrigt har något slags världsrekord i att bygga staket. Att kossorna svälter och sitter på arslet med juvren i vädret är inget han bryr sig om nämnvärt. Han är liksom typen som hellre tjackar en popcornmaskin än djurfoder. Kan man ju förstå. Popcorn är rent generellt godare än mat avsedd för djur.
Systersektionen verkar ha bättre pejl på livet som bonde. Med lite assistans från tid till annan av sin mor håller hon gården i schack och odlar, skördar och har en allmänt bättre inställning till att hålla själva djuren vid god vigör. Skulle det krisa håller den ömma modern koll så att inga ägg går förlorade eller hönor stryper någon av sina medhönor med kringliggande ståltråd (det senare scenariot är tydligen helt uteslutet, men vad vet jag?). Fru Nygårds är bondmorornas bondmora helt enkelt. Eller som Systersektionen hellre uttryckte det vid läggdags häromkvällen:
- Pappa, jag tror att mamma verkligen inte kan sluta spela.
Kör hårt säger jag. Jag kollar upp om det är nån hockey- eller fotbollsmatch att titta på så länge.
Helt plötsligt vaknar en upp en lördag i januari och upptäcker att övriga tre människor i hushållet har gått och blivit virtuella lantbrukare. Ett slitgöra. Precis som att vara bonde på riktigt fast ännu mer påfrestande. För omgivningen.
Vi snackar grisar med tomteluvor, får som rakas på 1,4 sekunder blankt, popcornmaskin och eget bageri. Precis som vilket medelstort svenskt lantbruk som helst med andra ord. Och man ska inte bara skörda vete, mjölka kor och baka bröd, man måste skicka iväg mjölkbilen till mejeriet och fylla silon med vederbörligt material. Eller silen som den yngsta lantbrukssektionen envisas med att kalla den. Han som för övrigt har något slags världsrekord i att bygga staket. Att kossorna svälter och sitter på arslet med juvren i vädret är inget han bryr sig om nämnvärt. Han är liksom typen som hellre tjackar en popcornmaskin än djurfoder. Kan man ju förstå. Popcorn är rent generellt godare än mat avsedd för djur.
Systersektionen verkar ha bättre pejl på livet som bonde. Med lite assistans från tid till annan av sin mor håller hon gården i schack och odlar, skördar och har en allmänt bättre inställning till att hålla själva djuren vid god vigör. Skulle det krisa håller den ömma modern koll så att inga ägg går förlorade eller hönor stryper någon av sina medhönor med kringliggande ståltråd (det senare scenariot är tydligen helt uteslutet, men vad vet jag?). Fru Nygårds är bondmorornas bondmora helt enkelt. Eller som Systersektionen hellre uttryckte det vid läggdags häromkvällen:
- Pappa, jag tror att mamma verkligen inte kan sluta spela.
Kör hårt säger jag. Jag kollar upp om det är nån hockey- eller fotbollsmatch att titta på så länge.
tisdag 7 januari 2014
ATT SPELA CHICAGO MED EN 4½-ÅRING (OCH EN 7-ÅRING PÅ FLANKEN)
Pokerface är inte uppfunnet för 4½-åringar. Just saying. Sjuåringar dock till 30% pokerfaceförsedda.
- Nu vill jag ha tje jutej. (4½-åring. Nemas pokerface)
- Du ska inte tala om vad du har eller vad du vill ha. Då kan vi lista ut vad du sparar på eller vad du har. (41½-åring. Chicago-veteran)
- Va? (flashar hela näven med kort för hela spelsällskapet)
- Försök att inte visa dina kort för oss andra. (Chicagoräv, ca 37 år)
- Jag har par. (otålig sjuåring)
- Du får vänta tills vi har bytt kort. (vuxen figur, förmodligen båda i kör)
- Jag fick inte tje jutej. Dåliga kojt! Kom igen nu då! (otålig 4½-åring)
- Du får vänta tills din syster har bytt kort. (en aning uppgiven ton kan anas)
- Vajföj haj jag baja tjetton poäng?! (hade man fått poäng för ej erhållna antal ruter hade han redan vunnit)
Upprepa ovanstående två gånger för att komma till själva spelet som avslutar omgången.
- Jag läggej mitt högsta. (kan vara en bra taktik, men inte om någon spelar hjärter och du själv sakar med en hög spader. Det är också en grej med 4½-åringar och Chicago, de har inte riktigt greppat hela regelboken)
Sen slutar alltihop med att ca 37-åringen får fyrtal och en massa andra poäng varpå det är lika game over som när Leksand släpper in 4-0 i tredje perioden mot Frölunda och laptopen viker in kepan av ren överhettning. Järnridå.
- Nu vill jag ha tje jutej. (4½-åring. Nemas pokerface)
- Du ska inte tala om vad du har eller vad du vill ha. Då kan vi lista ut vad du sparar på eller vad du har. (41½-åring. Chicago-veteran)
- Va? (flashar hela näven med kort för hela spelsällskapet)
- Försök att inte visa dina kort för oss andra. (Chicagoräv, ca 37 år)
- Jag har par. (otålig sjuåring)
- Du får vänta tills vi har bytt kort. (vuxen figur, förmodligen båda i kör)
- Jag fick inte tje jutej. Dåliga kojt! Kom igen nu då! (otålig 4½-åring)
- Du får vänta tills din syster har bytt kort. (en aning uppgiven ton kan anas)
- Vajföj haj jag baja tjetton poäng?! (hade man fått poäng för ej erhållna antal ruter hade han redan vunnit)
Upprepa ovanstående två gånger för att komma till själva spelet som avslutar omgången.
- Jag läggej mitt högsta. (kan vara en bra taktik, men inte om någon spelar hjärter och du själv sakar med en hög spader. Det är också en grej med 4½-åringar och Chicago, de har inte riktigt greppat hela regelboken)
Sen slutar alltihop med att ca 37-åringen får fyrtal och en massa andra poäng varpå det är lika game over som när Leksand släpper in 4-0 i tredje perioden mot Frölunda och laptopen viker in kepan av ren överhettning. Järnridå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)