Just när en trodde att det sista inlägget om Monopol var skrivet på den här bloggen så dyker det upp ett till. I det senaste av de två som tidigare publicerats utlovades till och med att det inte skulle spelas mer Monopol. Det sket sig. Duktigt.
Med ett team av småsektioner vid sin sida - varav en bara alibispelar med formel 1-bilpjäsen och extraknäcker som bankir - finns gott om utrymme för one-liners, fria regeltolkningar och allmänt förvirrade räkneövningar.
Systersektionen har lagt rabarber på de dyraste tomterna och uppfört två prima hotell på desamma. Av en händelse råkar petit moi hamna på den dyraste. Åtgärd: sälja hus och inteckna skiten ur mina tomter för att täcka den skyhöga hyran. Sidoeffekt: bankiren ska försöka skaka fram åtta miljoner samtidigt som han idkar rivningsverksamhet av hus. Prio ligger på demoleringsbiten om man säger så och Systersektionen blir en aning otålig. Men åtta mille kan man ju vänta lite extra på medan rivningskulan far som en tätting över brädet. När hela den manövern är avklarad drabbas Systersektionen av en gullig hybris som bland annat utmynnar i en dräpande kommentar riktad rakt i fejset på hennes egen far:
- Du är ingen racerbil, du är en hamburgare!
Ursäkta mig då, men jag kanske ville vara hamburgare den här gången. Kort därefter utspelas kvällens kanske mest komplexa sifferexercis när Lilla Sektionen ska lämna femhundratusen i växel till Systersektionen och drunknar lite bland alla nollor på sedlarna.
- Femhundra.
- Fem miljonej?
- Nej, femhundra!
- Ok, femhundja miljonej.
Inte konstigt att bankerna vinstvarnar titt som tätt med såna bankirer i omlopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar