Redan på morgonen överenskommer vi om att det inte står 2-2 när vi ska börja matchen som ska spelas på kvällen. Det ska stå 0-0. Verkar logiskt på nåt vis. Vi kör på det. Men det var ingen, jag repeterar, INGEN, som sa nåt om ett målområde av pimpat koskinn. Fatta konfuseringsgraden när man spelar matchen med en vit indiebandyboll.
.JPG) |
| Försök hitta bollen på den här kossan |
Till en början går det fint. Spelar Reino Sundberg-demon-bra i mål och skjuter vallskott i garderoben som ställer Lilla Pekka-Lindmark-Sektionen gång efter annan. Men vid ledning 6-4 för fadern får koskinnet för stor fokus. Det går liksom inte att släppa blicken från det och därmed är raset en realitet, trots ett fint skott som leder fram till ledning 8-7 och en ursäktande kommentar från Lilla Sektionen:
- Jag vaj med på skottet, men visste inte huj det skulle bli.
Verkar rimligt. Så då börjar vi skjuta höjdare i brösthöjd på varandra istället. Kul grej faktiskt. Fast det finns en inneliggande risk att få en kula i ögat och det är inget som rekommenderas av Livsmedelsverket. Eller något annat verk heller för den delen. Så då börjar han skjuta stenhårda skott på mitt scrotum istället. Alla som fått en boll på kulpåsen eller närliggande område vet att det har en tendens att främja ens inre kastratsångare samt har en menlig inverkan på prestationsnivån när man spelar koskinns-indiebandy. Således: Lilla Sektionen vinner med 10-9. Jag skyller förlusten på fejk-kossan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar