ATT GÖRA SAKER TILLSAMMANS

Den här grejen att komma hem från skidbacken och vänta besök om två timmar. Mycket som ska fixas, bland annat skotta uppfarten fri från snö. Då kan det eventuellt följa ett replikskifte enligt följande:

 

- Nu måste pappa skotta (lite könscementering så här på söndagseftermiddan).

 

- Jag vill också skotta! (bra support från Lilla Sektionen. Uppskattas).

 

- Det är klart du får. Kom så går vi ut (vi har inte fått av oss ytterkläderna helt och hållet).

 

- Nä, jag kommer när du är klar (oväntat svar faktiskt).

 

- Du kommer när jag är klar?

 

- Ja. (gubbe).

 

Här kan man tänka sig att det vore på sin plats med en tillrättavisning i stil med att man håller vad man lovar och så vidare. Men innan någon sådan åthutning hinns med kommer en annan människa och stämmer in i kören:

 

- Jag kan också komma ut och hjälpa till att skotta när du har skottat klart (ackompanjerat av jätteglatt ansikte).

 

Ett kort tag trodde jag att det eventuellt skulle kunna gå att klandra en dagbarnvårdare eller två för de här fasonerna, men influensen ligger närmare än så. Fru Nygårds ska få skotta så hon tiger när det väl fallit lite mer snö.

 

Men det som är mest irriterande med hela grejen är att jag inte själv kom på den fantastiska idén att hjälpa till lite överallt. När någon annan är klar med jobbet. Genialiskt tammefan.