Min far har alltid sagt att det är synd att förstöra kaffe med sprit. Och tvärtom. Svårt för en annan att förhålla sig till något dylikt, ety något kaffe inmundigas inte till denna kropp. Dock förpassas en och annan kopp te ner genom strupen och att infektera en perfekt sådan med alkoholhaltiga drycker finns inget annat att säga om än att fadern har rätt i att te och kaffe inte ska beblandas med starkare rusdrycker. Så gör vi i Dalarna. I Skåne är man inte så nogräknad. Inte enligt mina empiriska studier i alla fall.
I de allra södraste delarna av vårt land skjutsar man gärna ner en stänkare i både kaffe och te. Ett exempel på en skånsk avart man inte gärna vill vara del av. Man får således vara glad om nämnda stänkare hamnar i ett glas vid sidan om koppen med te eller kaffe. Gott så. Ända tills man noterar att glaset ifråga har en logga med Malmö Redhawks på. Skånsk avart nr 2.
För att ytterligare bygga på avartsuppräkningen kan man exempelvis blanda in en katt. I detta fall Fröken Svea. I stort samma beteendemönster som Fröken Sally, men med några viktiga skillnader. Hon är lite större, har helt andra färger och släpar på ett avartigt manér som innebär att hon slentrianbiter lite på människor i sin närhet. Kanske inte ett särdrag för skånska katter, vad vet jag, men ändock en avart. Av en skånsk katt. Således skånsk avart nr 3.
En specifik avart i naturen på vintern är skånsk snö. Den har jättesvårt att ligga still. Lite som ett yngre barn utan ro i kroppen (fast barnen flyger inte omkring och proppar igen vägar. Vilket är tur för barn är mjuka och vägar är hårda. Snön är dock för det mesta mjuk, vilket i och för sig högst sannolikt är av underordnad betydelse i det här sammanhanget). Som antytts i parantesskrivningen leder yrande snö på öppna fält ofta till att vägarna är allt annat än snöfria. Jättedåligt beteende av den skånska naturen. Nästan så det sorterar in under skånska avarter faktiskt. Nr 4.
Nu kanske en skåning eller två som läser det här tycker att det är en smula orättvist beskrivet och lite väl ensidigt till Skånes nackdel. Jo, det kan man ju tycka men då får man också betänka att jag inte ens tagit upp det här med att nyckeln, cykeln och ängeln heter nyckelen, cykelen och ängelen på skånska. Sk språklig avart. Eller den lingvistiska subgenren som behandlar vissa delar av kroppen, nämligen ballarna. I Skåne sitter de på baksidan av kroppen oavsett könstillhöriget medan övriga landet med 99,9% säkerhet skulle placera ballarna på den manliga framsidan av kroppen. Ungefär på mitten om man säger.
När skånska avarter nu har avhandlats med sådan knivskarp precision kan det vara på sin plats att upplysa om att undertecknad de facto är halvskåning och till och med kan skryta med att behärska språket. Det semiskånska ursprunget kommer från den skånska modern och masfadern (han har ju inte så mycket med själva det skånska att göra, men utan honom hade det inte blivit nån halvskåning som suttit och skrivit det här dravlet). Till yttermera visso råkar Fru Nygårds också vara skånska. Den matematiskt begåvade kan då lätt kalkylera fram Lilla Sektionen och Systersektionen som trekvartsskåningar (eller kvartsmasar om man nu vill se positivt på saken). Således kan tyckas att det är att kasta sten i halvskånskt glashus att rapa upp skånska avarter på löpande band. Men se det som ren och skär konsumentupplysning. Nu vet ni ju vad ni ska se upp med om det företas en resa till Skåne inom den närmaste framtiden. Då kan ni också passa på att utforska de positiva bitarna med landskapet. Lycka till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar