UTHYRNING AV SMÅSEKTIONER

Att ha småsektionerna uthyrda gör hemmet en aning tystare, tråkigare och en hel del mer städat. För- och nackdelar med allt, som man brukar säga. Kontakten består av telefon- och videosamtal. För det senare är det roligare att se sig själv på bild än att prata med sin mamma och pappa. Då är det mer raka besked när det blir ett hederligt gammaldags telefonsamtal.

- Är det roligt att vara hos mormor och morfar?

- Det är jättejoligt utan dig och mamma.

Klart det är. Lilla Sektionen lever i nuet, förespråkar ärlighet och har roligt. Systersektionen lever inte bara i nuet utan har även bokat upp oss på en familjedag på Sommarland i Tomelilla någon gång i sommar.

- Vi har redan köpt biljetter. Du och mamma ska också vara med.

Schysst. Då kan jag åka till hufvudstaden och gå på konsert och känna visst hopp om att småsektionerna ändå vill kännas vid mig och Fru Nygårds när vi ses igen.

VAD VAR DET NU JAG SKULLE GÖRA DEN HÄR VECKAN?

Ni vet den här känslan av att det är nåt man skulle göra, men man kommer inte på vad? Den känslan. Det är lätt att bli lite smått knasig. Men den här gången kom jag på vad det var. Till ingen nytta, men ändå.

Imorgon och på fredag är jag ledig pga inplanerat festivalande. Inte skulle en annan sitta här i soffan och skriva blogginlägg om en festival som inte blev någon festival. En skulle ju vara på festival. Nu bidde det inte så och då får man kolla på film, betala räkningar och plugga in Delta Machine. Jo, men visst. Det blir ju lite musik i alla fall, ety Depeche Mode väntar i Globen imorgon. Och fint förband i Shout Out Louds till på köpet. Hela kalaset till halva priset. Plus tågbiljett förstås. Men ändå. Dessutom får jag med mig en annan av mina kompisar som heter Fredrik och hans Stina. Risk för övertrevlig kväll således. Utan festivalkäk, regnigt väder och horder av överförfriskade tonåringar.

Vi får samtidigt skänka en tanke till horderna av överförfriskade tonåringar som äter festivalkäk i kollektivtrafikstrejkande Norrköping. Må de slippa skavsår, magsjuka och kroppsvätskerelaterade sjukdomar. Må de ha roligt. Bara för att jag inte ska gå på festival behöver inte de liven ha tråkigt. Men blir de bakis får de fan skylla sig själva.

EN FYRAÅRING, TVÅ QUISLINGAR OCH EN FRUSTRERAD PAPPA

Ungefär så här såg önskelistan ut:

* Fotbollshandskar
* Benskydd
* Indiebandyboll
* Fotbollströjor (tyckte de vuxna att det borde finnas fler av så det trillade in en handfull. Italien, Argentina, Spanien, Ipswich och Hammarby samtliga representerade)

Eventuellt fanns det tillkommande information som jag av uppenbara skäl valde att sortera bort.

Benskydden håller hela dan och shortsen är inte slagna av någon. Sen börjar det bli problematiskt. Att gå runt i Spanientröja har förvisso ingen mått dåligt av, men de där handskarna alltså. Enligt uppgift precis såna handskar som han ville ha. Borde man inte vara glad då? Lilla Sektionen är i sjunde himlen, så visst. Men vad är det för curlande farföräldrar? Eller rättare sagt farfader. Farmodern (no offence mamma) skulle högst sannolikt inte se skillnad på ett par fotbollshandskar och ett par skoterdito. Du får väl skylla dig själv säger du? Lätt för dig att säga. Så lågt har jag inte sjunkit att det införts tullgenomgång på presenterna innan småsektionerna får öppna dem.

Någon kanske tycker det hade varit på sin plats att beställa ett par från Ipswichs egen Planet Blue. Jo, tänk att jag faktiskt hade det i åtanke. Fanns det några fotbollshandskar? Nej. Däremot följande oerhört fotbollsrelaterade items:

Golfbollar, golfpeggar, GOLFHANDSKAR, golfbollmarkör och gift tube (tyvärr är den raka översättningen inte lika med en gifttuba). Utöver golfgrejer kan man även införskaffa:

Badanka (check)
Schampo (måste prova)
En mjukissurikat i Ipswichbadrock (jag har upprepade gånger tänkt att de där personalfesterna på Planet Blue måste vara nåt utöver det vanliga)
Stickade vantar (produktiva fikaraster i shoppen kan man tänka)

MEN INGA FOTBOLLSHANDSKAR!

Fast Lilla Sektionen var så glad, så glad. Vi gick ut på Portman Stråtenroad och spelade fotboll. Han kallade sig själv Isak, inte Isaksson eftersom det är för långt i kommentatorsammanhang, kastade sig som en panter och lyste med hela ansiktet när han gjorde den ena fantomräddningen efter den andra. Talangfull liten rackare vi har här. Mer talang i ena lillfingret än sin far. Betyder inte jättemycket, men det känns som om vi kommer tillbringa ett antal timmar på den där fotbollsplanen vi har. När han och Systersektionen kommer tillbaka från sin veckas semester på mormor- och morfarresorten kör vi nästa pass.

Men jag har inte glömt farfaderns curling. De där 200 pluringarna jag är skyldig honom kan mycket väl frysas inne i banksystemet. Det borde lära honom ett och annat.

ATT FIRA MIDSOMMAR

Att fira midsommar ska vara enkelt. Således är handboken enkel och tydlig.

1. Först och främst måste man lära sig att säga midsommar korrekt.

2. Midsommar firas i Dalarna. Så var det med det.

3. Närvara vid traditionellt midsommarfirande, förslagsvis i Smedsbo Bystuga. Resning av stång, män i knästrumpor och barn (och vuxna) som dansar runt den resta stången.

4. Gå på midsommarfest eller anordna själv (om du misstänker att det blir dåligt med inbjudningar och har gott om utrymme på tomten). Om du anordnar själv måste du resa ett partytält på minst 40 kvadratmeter (§3 i midsommarfirarbalken om någon undrar).

5. Ta emot gäster som anländer flera dagar i veckan (onsdag, torsdag och fredag för att bara ta ett exempel). Kanske en mormor och en morfar, en trio fjortonåringar (Lilla Sektionen blev tämligen överförtjust om man säger så) och en del övriga släkt och bekanta.

6. Grilla skiten ur allt kött du får tag på. Servera med nypotatis, sallad, bröd och nubbe.

7. Du har rott midsommar i land. Grattis!

Även om du inte följt punkterna ovan till punkt och pricka är förhoppningen att du får en härlig midsommar! Miiidsommar alltså.

ATT TRÄNA FOTBOLL

När man är i fyraårsåldern är ens första fotbollsträning något alldeles speciellt. Inte bara ska man lära sig att kicka boll, man ska ta hänsyn till alla andra kiddos som springer runt och dribblar.

Utrustningen är precis så spartansk som ett träningspass med ca 4-6-åringar kan förväntas vara. Sverigetröjor, nån i Barca plus en snubbekompis i Ipswichutstyrsel, shorts och sportskor. Just den där liraren i Ipswichtröja har ohälsosamt gott självförtroende för en fotbollsspelare i den ringa åldern. När tränar-Emma drar första övningen där det ska skjutas meddelar Lilla Sektionen att det minsann inte är några problem att göra mål trots två 10-12-åringar på linjen. Kanske inte det charmigaste draget hos en spelare, men kul att han tror på vad han gör. Sen kanske man inte måste dra muhahahahaha-skrattet när man gör mål. Det måste man kanske inte.

Tillsammans med Min kompis Fredrik övervakar vi hela skeendet, kommer med glada tillrop och styr upp ett och annan vilset element som irrar runt. Av de tio som är med kan man se att det finns vissa ämnen, men som bekant finns det alltid en eller ett par late bloomers i varje årskull. Några är bra på att skjuta, andra riktiga äss på att stå i kö medan en del excellerar i att dricka vatten i pauserna.

Som avslutning får gruppen välja mellan två aktiviteter och valet faller på Under hökens vingar. En linje vid målområdet, den andra vid straffområdet. En sträcka på typ 10 meter. Alla har förstått hur det går till, alla är taggade till tänderna. Spring till andra sidan, instruerar Emma. Eventuellt var det där det gick fel.

- Under hökens vingar, ropar grabben i mitten. De som får fri lejd går, resten jagar järnet ur varandra. Till andra sidan. Av fotbollsplanen. Hundra meter bort. De som fått frikort hänger också på. Tio små knattar springer för livet över HELA planens längd. Det ser vansinnigt roligt ut. Alla vuxna ropar att man bara skulle springa till linjen. Någon vinkar glatt, de andra har full fokus på kortlinjen. När alla är framme vänder de bara och skubbar tillbaka. Vi håller på och dör. Gänget ser smått oberörda när de är tillbaka. - Under hökens vingar, skrålar han ut igen. Den här gången är det bara en trio som fortfarande inte har begripit spelplanens utformning, alternativt kör frivillig konditionsträning. Säga vad man vill om gökarna, men ett stort plus för deras ambitiösa inställning.

Nästa vecka introducerar vi idioten. Kan bli spännande.

LÖSRYCKTA CITAT

En sån där dag med märkliga önskemål, udda citat och trasigt väder. Det är då man får höra vad livet handlar om. Som när Lilla Sektionen svarar i telefonen:

- Det här är en målvakt.

Så öppnar man ett samtal. Funkar säkert som avslutningsfras i många sällskap också. I övrigt figurerar en del önskemål från småsektionerna, som till exempel Systersektionens i samband med packning av tolv kilo köttfärs:

- Jag vill ha en köttfärskudde.

Ja, vem vill inte det liksom? Men som alla vet är köttfärs inte lämpligt som stoppning i kuddar, det ska helst vara entrecote eller rumpstek. Givetvis inte lätt för en sexåring att veta så ingen skugga faller på henne.

Avslutningsvis kan det vara på sin plats att redogöra för det stående skämtet i huset för tillfället. Lilla Sektionen går för att lätta på trycket, kommer tillbaka och utbrister:

- Det kom inget.

(Konstpaus)

- LUJAAAAD! (utan paus) MUHAHAHAHAHAHA!!

Det är ju ändå lite humor. Första gången. Men det är inte lätt för en fyraåring att veta att ett skämt inte alltid blir roligare för varje gång man drar det. Ingen skugga faller heller på honom. Målvakter är ju som de är liksom.

ATT HÄNGA PÅ TWITTER

Hänger du på Facebook? Schysst. Hänger du på Twitter? Hoppas det. Om inte så kan jag tala om lite vad det berikar mitt liv med.

Musik
Twittern ger inte egna konserter eller så, men det finns så många begåvade människor med sån koll på populärmusik att yours truly blir helt mörkrädd. Hur kan de ha så bra koll de här människorna? Eventuellt är de utomjordingar från en popplanet som är här för att utbilda mänskligheten i god musiksmak. Alternativt finns de på riktigt, det verkar nästan så.

Humor
Folk är så roliga att jag börjat överväga att börja med blöja för att inte väta ner mig själv varje dag. Allt ifrån hobbykomiker till proffskomiker, ofrivilliga komiker och tråkiga komiker. Det sistnämnda är ju också en form av av humor. Några av de roligaste är vanliga, vänliga människor som Min kompis Fredrik. En av Sveriges kuligaste faktiskt.

Nyheter
Finns ingen anledning att kolla på nyheterna på tv. Kolla Twittern, klicka på en länk och bli upplyst. Det fina i kråksången är att man själv väljer vilka sorts nyheter man vill ta del av.

Konstprojekt
Tyvärr har mitt konstprojekt med Mr Panda i huvudrollen antagit en uppdateringsfrekvens som får Daft Punks utgivningstakt att verka manisk. Innan dess var det en formidabel pandauppvisning med Mr Panda i olika vardagssituationer. Ni hör ju själva, helt obegripligt att det inte håller på fortfarande. Mr Panda i foliehatt var alltså inte del av själva konstprojektet, vilket i sig är märkligt då det var en av de bästa poserna han har sportat. En av de finare sakerna med Twittern; man kan köra ett konstprojekt med Mr Panda i fokus och det värsta som kan hända är att folk slutar följa en. Sk avfölja. Eventuellt kan pandakommissionen ha en invändning eller två mot att man förser pandan med foliehattar och dylika ting.

Fotboll
Man kan följa matcher enbart med Twitterns hjälp. Lite som att lyssna på radio fast utan ljud. Eller TV utan bild. Annars är det rätt så spännande.

Ordvitsar
Beroende på vem/vilka man följer men jag följer några nötter som tycker det är jätteroligt. Precis som jag själv då, ärkenöten von Nöt.

På Spåret
Ett fantastiskt forum för att köra På Spåret när man är på resande fot. Föga oväntat är det samma människor som under förra kategorin som håller på med det här. Sjukt svårt om man kör dock, ha gärna det i åtanke.

Avfölja
När man blir trött på att nån håller på och håller på lite för mycket så fimpar man den bara. Bara så där liksom. Kastar man första stenen får man dock räkna med att titt som tätt råka ut för samma sak själv.

Då säger vi så då. Ni kollar in www.twitter.com och sajnar upp och börjar följa @popskolabynigge så börjar han följa er. Deal? Deal.

ATT VARA FÖRÄLSKAD

- Jag längtaj eftej henne.

Ni vet hur längtan kan vara när man blivit förälskad för första gången i sitt liv. Och föremålet för ens beundran befinner sig tre timmar bort. Och är cirkus tio år äldre. Det gör det nästan ännu mer hjärteslitande för en förälder.

Men det är klart det uppstår kärlek när hon spelar fotboll med en, även om det är en vanlig tisdag. Låter en sitta i knät. Ger en 100% uppmärksamhet. Ett faders- såväl som modershjärta blir överhettat varmt av att se det. Förtvivlan hos den lille när hon gått hem till sig på kvällen och lyckan när hon kom tillbaka dagen efter. Att höra henne fråga om han kan skjuta ett hårt skott och han besvarar frågan med en fråga.

- Fåj jag fjåga dig en sak först? Blev du glad näj du kom tillbaka idag och jag vaj häj?

Så klart blev hon glad. Så klart var han nöjd med svaret. Så klart stod jag där och log med ett hjärta så varmt att tischan smälte. Den vars hjärta inte gjort det hade omgående kunnat donera nämnda organ.

Efter att ha spelat fotboll hela helgen, fast utan henne, kom han alltså på vid läggdags att han längtar efter henne, hon den enda. Jag måste gå och köpa nya t-shirts imorgon. Det har snart smält hål i varenda en.

VARG

Varg är upphov till stor kontrovers. Mer än man kan tro faktiskt. Min kompis Fredrik och Pastor Elsander brukar dryfta ämnet - om än något flyktigt - på det däringa sociala mediet som heter Twitter. Oftast på lattjo och ibland för att fördriva tiden på möten om ett nytt skolbygge.

Det där mötet som refereras till ovan ledde även till vissa spin-off-effekter som ledde in tweetandet på trådlösa vargar med foliehattar som skyr bollplank med tak gjorda av plegel. You had to be there, kan man säga. Hur som helst så har det nu spårat ur så pass att jag har börjat skicka bilder på Twittern till herrarna ovan på en stand-in-varg i foliehatt och solbrillor gjorda av plegel.

Så här kan man ju inte hålla på. Så jag roade mig med att sätta samman en Spotify-lista på vargtema. Inte helt lätt det inte. Om man inte vill ha 200 låtar med Rikard Wolff på sång vill säga. Förmodligen lättare än att kompilera spellista med pandalåtar. Om man inte vill ha 100 låtar med Panda Bear vill säga. Så. Vargar it is.

Spellista Varg.

Om man vill forska vidare i ämnet gör man bäst i att följa @ftimeus och @elsander på Twitter. Ibland irrar sig även @Popskolabynigge in i diskussionen med sina folierade pandor.

På Twitter skulle det här inlägget för övrigt ha taggats med #ffse

ESSENTIELLA MÅLGESTER

Om man är någorlunda seriös i sitt fotbollsutövande ser man till att ha minst tre målgester att bjuda sin publik på. Föga överraskande har Lilla Sektionen insett detta faktum och således med nogsamt uttänkt precision sett till att förse sig själv med en trio celebrationsövningar.

DEN KLASSISKA

Fingrarna lite nonchigt upp i luften, visa vem som chefar. Ibland är det enklaste också det mest effektiva.

ARMHÄVNINGSRITUALEN

Förnedra motståndarna genom att slänga sig ner på gräset och pumpa några push-ups. Klar nackdel när man är snart fyra är biceps och bröstmusklers relativa svaghet som gör att pumpandet mer blir till ett juckande med underlaget. Plus för ambitionen dock.

TRÖJAVDRAGNINGSGESTEN

Inte att rekommendera då det renderar gult kort, men likt många professionella lirare skiter Lilla Sektionen helt enkelt i det.

- Varför gör du så, nu får du ju gult kort?

- Vadå, Zlätan gör ju så?

Slut på diskussion.

ATT LEKA HANTVERKARE

Vad är den optimala bilden för att få mesta möjliga antal likes på Fejjan? Barn, mat, båtar, fötter eller bröllopsbilder? Kanske det, men jag går all in på att en altan kan vara det som krävs för att slå nytt pers i grenen. Alltså måste det byggas en altan.

Några grundläggande förberedelser när man ska leka hantverkare:

* Anlita kompetent folk, a.k.a Farfadern.

Det räcker för det mesta så. Sen följer instruktioner om vad som ska göras, som grävning, inköp, fastskruvning av balkskor, sågning av reglar, skruvande av desamma samt strategi vid läggning av trall. Sen tar det en dryg helg så är man färdig. Det är då det börjar.

Om man i vanliga fall har två likes per inlägg borde det inte vara så svårt att persa. Döm själv:

Gillar du det du ser?

För att inte hålla er på halster kan härmed meddelas att det efter fyra timmar kommit upp i 28 likes. Ganska bra facit för att vara mig. I förlängningen kommer den här altanen förstås få andra effekter, såsom:

* Spekulationer i om det ska byggas tak, glasas in och såna där grejer. Kommer icke att ske. Rum har man inomhus, altan har man utomhus.

* Det är alltid nån jävel som bygger större altan. Får säkert tvåhundra likes.

* För hugade spekulanter som har vägarna förbi bjuds det på fika på altanen. Om det regnar sitter vi i köket och beundrar altanbygget inifrån huset.

* Som alla stora byggen blir det följdbyggen (ej tak, glas etc, se ovan). Således kommer grillplats anläggas samt ombyggnation av sandlådeområde att genomföras. Det här nya grillområdet kan mycket väl bli en formidabel succé på Facebook. Både nybygge, mat plus att man kan slänga in småsektionerna i förgrunden. Tänker 50 likes minimum.

Så, det var ju en ganska bra helg om jag får säga det själv. Nu är det bara att invänta att grannparet på 90+ knackar på dörren och förstör den genom att meddela att de slängt ihop en veranda på 100 kvadrat. Det verkar ju vara så de jobbar nu för tiden, pensionärerna.

JAG ÄR INTE MARCO PANTANI. TYDLIGEN.

Här hantverksjobbar man en hel nationaldag och följer upp det med att cykla in till stan, gymma och kontorsjobba full arbetsdag. Tour de Falun liksom. Sen kommer Kalle, 65+ och får en att känna sig som 200 år gammal.

12 km cykel enkel väg trampar ju vem som helst. Men jag är ju lite stolt över att ha dragit igång en konditions- och miljöaktivitet av smått episka mått. Att cykla ca 2,5 mil på en dag och dessutom gymma borde ju kvalificera en för nåt slags alternativt Nobelpris i specialidrott, Lilla Jerringpriset eller Bragdguldet i Lego. Men fan heller. Det är då Kalle kliver in på kontoret.

- Är du ute och cyklar? (inte på det viset, utan ute och cyklar med cykelbrallor, cykeltröja och cykelskor)

- Ja, du då? Här ligger det cykelbyxor ser jag.

- Jo, jag har cyklat idag (tänk illa dold oförtjänt stolt ansiktsuttryck). Måste ju ha riktiga grejer. (snackar mumbo jumbo, har ingen aning om cykel som sport. Otur. En ram, två pedaler, två hjul typ).

- Det är bra. Kom ihåg att hjälmen ska av utanför en radie av en meter från cykel. (sånt här är viktigt i cykelsporten, det har jag snappat upp).

- Aj då. Sket sig imorse. Klev in på gymmet med hjälmen på. (lite oklart varför faktiskt, för det såg för jävla korkat ut).

Så här håller vi på ett tag tills han kommer till pudelns så kallade kärna (var kommer det ifrån? Pudel och kärnor? Pumpakärnor eller?).

- Var har du varit då? (så puckat att fråga en rutinerad cyklist, 65+ eller ej).

- Stråtenbo, (det var egentligen så konversationen öppnades upp men det fick inte plats i ingressen) sen cyklade jag till Kvarnsveden, Bäsna, Djurås, Insjön och tillbaka.

Jag var med honom till Stråtenbo, sen tappade jag fokus totalt. Vad håller han på med?

- Hur långt var det då? (korkad kille, veckans understatement).

- Pja, 11 mil ungefär.

VM i löjlig cyklist = jag. Faluns Marco Pantani = Kalle. Vilken pedalkung. Själv kan jag ju fortsätta cykla hela sommaren och återkomma med mina patetiska trampförsök.

Kalle är för övrigt dagens vinnare som österrikare. Det känns som det är honom väl unt.

Vi följer upp det här i september när jag också har cyklat 11 mil. Sammanlagt på hela sommaren alltså.

LILLA SEKTIONEN TAPPAR KONCEPTET

Här går en annan runt och tycker att uppfostringsjobbet går enligt plan. Snacka om snedseglare.

- Pappa, ska vi spela fotboll? (bra så långt)

- Ja, kom så går vi ut. (as you do)

- Jag behövej Manchestej Jonajtid-handskaj. (här börjar det spåra ur om man säger så)

- Ipswich-handskar menar du? (han kan ju inte ha gått och blivit mentalt rubbad bara sen igår)

- Nej. (konstig blick)

- Va? (jag är något av en one-liner-kung) Varför vill du ha Manchester United-handskar? (mycket befogad fråga om jag får säga det själv)

- Föj att dom äj snygga. (han svarar ungefär som om det hade gällt en Ipswich-souvenir)

Nån måste hållas ansvarig för det här debaclet. Senast jag kollade var det inget större fel på genstegen. Det var inte det här vi önskade i samband med sektionproduktionen. Här torde således en inte obetydlig yttre påverkan vara den primära orsaken till förfallet. Vem du än är, I will hunt you down.

Bonusmaterial:

Vid påföljande fotbollsmatch kallade han mig för farfar.

- Kallade du mig för farfar? (han kallade mig för farfar)

- Ja. (följt av litet skratt och mycket nöjd min)

Vi har en förtroendekris jag och Lilla Sektionen. Utredning pågår.

MATERIALSPORTER

Som nybliven ägare av en hybridcykel har jag blivit ytterligare övertygad om att jag främst vurmar för att utöva sporter där materialet spelar en framträdande roll. Vilket skulle bevisas:

Bangolf: Modern av alla materialsporter. I regel har man bara en klubba, men bollar kan man ha hur många hundra som helst. Jag hade väl typ 30 st i min heyday. Sen underlättar det om man kan slå hyggligt rakt och har viss känsla för hårdheten i slagen. Bortsett från det: materialstyrd sport.

Pingis: Vissa envisas med att kalla det för bordtennis, men det är ju ungefär som att kalla hallindiebandy för bandy. Hur som helst är det samma princip som ovan med det undantaget att man inte har flera hundra olika gummin, det räcker med två. Och en boll. Men det är essentiellt vilka latexprodukter man klistrar fast. Sen underlättar det om man har en hygglig forehand och har viss känsla. Bortsett från det: materialstyrd sport.

Cykling: Innan har jag fått kämpa som en amputerad gnu för att kunna ta mig fram på den skraltiga mountainbiken med sulor breda som Fernando Alonsos regndäck. Idag cyklade jag till jobbet och tillbaka med ovan nämnda hybridcykel och kände mig som en dubbelamputerad gnu. Så det verkar som om tesen sket sig. Bortsett från det: materialstyrd sport.

Inom en inte allt för avlägsen framtid river bloggen av potentiella materialsporter som kan vara värda att tas upp på äldre dar. Tills dess ska jag försöka bli ett med den där hybriden så jag slipper gå runt och känna mig som en gnu, oavsett amputationsgrad.

ATT UTÖVA PÅTRYCKNING

Helst skulle rubriken vara Att utöva lobbying, men enligt de definitioner som står att finna på datawebben ska det innefatta att själva påtryckningen sker mot politiker eller beslutande tjänstemän i det offentliga rummet. Det är ju inte det jag håller på med. Jag försöker ju bara få Fru Nygårds att begripa att Indochine är det nya svarta.

Låt oss säga att det svarta för henne är mer av en tafflig gråskala i just det här ämnet. När vi satte oss i bilen i lördags för att åka till småsektionernas kusiner och jag glatt spisade senaste alstret Black City Parade så satte hon på sig Systersektionens rosa hörlurar och lyssnade på Oskar Linnros. Där och då kände jag att uppgiften skulle bli mig övermäktig. Man kan säga att de popgudomliga tecknen var defekta för just den grejen. Så nu har jag på ett mer bestämt sätt bytt spår.

Ovanstående biljett gäller till en liten spelning som de tänker hålla på ett ställe som heter Stade de France, den 27 juni nästa år. Här kanske nån tänker att det var ju en smula själviskt att bara tjacka en plåt och pysa iväg själv till ett främmande land med ett konstigt språk som han inte begriper ett smack av. Men så är ju inte alls fallet. Jag ser två tänkbara scenario för mitt inre:

1. Hela familjen åker med (möjligen även fler, vad vet jag) och vi kombinerar hela prylen med turistande i Paris samt besök på EuroDisney.

2. Vi införskaffar en biljett till Fru Nygårds, hon tar med sig de rosa lurarna, sätter dem på huvudet och lyssnar på Oskar Linnros medan konserten pågår.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag suger på påtryckning men är ganska bra på att köpa konsertbiljetter. Det kan man faktiskt säga utan att ljuga. Vi säger så.

ATT PIPPA

Vad är egentligen pippbart i dagens samhälle? Dessvärre finns det inget rakt svar på den frågan och för att ta reda på hur det förhåller sig i saken får man helt enkelt hänge sig åt empiriska undersökningar i ämnet.

Förmodligen håller de flesta med om att levande djur, till exempel en katt, i normalfallet är opippbar. Döda animalier däremot är en helt annan femma, totalt pipp-material i såväl torkad, fryst som saltad form. Inte för alla förstås men - totalt emot gängse uppfattning - ändå för en majoritet av befolkningen. Vissa går igenom livet helt utan att pippa på egen hand utan får istället hjälp med detta medan andra pippar varje vecka, till exempel på ICA (det lär även finnas impulsiva varelser som gör det varje dag!). Oerhört populärt ställe att gå runt och pippa på faktiskt.

Även om det bara behövs två för att dansa tango pippar pipparen nästan uteslutande med många åt gången av den enkla orsaken att det är mer rationellt på så vis. Rätt material är givetvis essentiellt och saknas det en pippare eller en som tar emot så blir det som det blir, ingenting stämmer.

Något som det höjts ett och annat ögonbryn för på senare tid är det faktum att pippandet gått ner i åldrarna och det faktum att till och med 3-och 4-åringar har koll på hur det går till är väl ett kvitto så gott som något på det. Lilla Sektionen utgör ett lysande exempel och kan själv med lätthet skilja pippbart från opippbart:

- Titta pappa, man kan pippa min bilstol!

Han har också full koll på att Systersektionens dito är fullständigt opippbar. Men om vi ska fokusera på pippbara saker följer här några exempel från Lilla Sektionens värld:

Bamse-tuggummi.
Innebandybollar i 3-pack.
Grästrimmer.
Flingpaket.
Frysta köttbullar.

Jag har förstås provat alla ovanstående. Alla kan göra som jag, det är bara att sätta igång och pippa. Det enda som behövs är en pippare. Eller som vi brukar säga när vi handlar på ICA Maxi; scanner.