ATT UTÖVA PÅTRYCKNING

Helst skulle rubriken vara Att utöva lobbying, men enligt de definitioner som står att finna på datawebben ska det innefatta att själva påtryckningen sker mot politiker eller beslutande tjänstemän i det offentliga rummet. Det är ju inte det jag håller på med. Jag försöker ju bara få Fru Nygårds att begripa att Indochine är det nya svarta.

Låt oss säga att det svarta för henne är mer av en tafflig gråskala i just det här ämnet. När vi satte oss i bilen i lördags för att åka till småsektionernas kusiner och jag glatt spisade senaste alstret Black City Parade så satte hon på sig Systersektionens rosa hörlurar och lyssnade på Oskar Linnros. Där och då kände jag att uppgiften skulle bli mig övermäktig. Man kan säga att de popgudomliga tecknen var defekta för just den grejen. Så nu har jag på ett mer bestämt sätt bytt spår.

Ovanstående biljett gäller till en liten spelning som de tänker hålla på ett ställe som heter Stade de France, den 27 juni nästa år. Här kanske nån tänker att det var ju en smula själviskt att bara tjacka en plåt och pysa iväg själv till ett främmande land med ett konstigt språk som han inte begriper ett smack av. Men så är ju inte alls fallet. Jag ser två tänkbara scenario för mitt inre:

1. Hela familjen åker med (möjligen även fler, vad vet jag) och vi kombinerar hela prylen med turistande i Paris samt besök på EuroDisney.

2. Vi införskaffar en biljett till Fru Nygårds, hon tar med sig de rosa lurarna, sätter dem på huvudet och lyssnar på Oskar Linnros medan konserten pågår.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag suger på påtryckning men är ganska bra på att köpa konsertbiljetter. Det kan man faktiskt säga utan att ljuga. Vi säger så.