Som nybliven ägare av en hybridcykel har jag blivit ytterligare övertygad om att jag främst vurmar för att utöva sporter där materialet spelar en framträdande roll. Vilket skulle bevisas:
Bangolf: Modern av alla materialsporter. I regel har man bara en klubba, men bollar kan man ha hur många hundra som helst. Jag hade väl typ 30 st i min heyday. Sen underlättar det om man kan slå hyggligt rakt och har viss känsla för hårdheten i slagen. Bortsett från det: materialstyrd sport.
Pingis: Vissa envisas med att kalla det för bordtennis, men det är ju ungefär som att kalla hallindiebandy för bandy. Hur som helst är det samma princip som ovan med det undantaget att man inte har flera hundra olika gummin, det räcker med två. Och en boll. Men det är essentiellt vilka latexprodukter man klistrar fast. Sen underlättar det om man har en hygglig forehand och har viss känsla. Bortsett från det: materialstyrd sport.
Cykling: Innan har jag fått kämpa som en amputerad gnu för att kunna ta mig fram på den skraltiga mountainbiken med sulor breda som Fernando Alonsos regndäck. Idag cyklade jag till jobbet och tillbaka med ovan nämnda hybridcykel och kände mig som en dubbelamputerad gnu. Så det verkar som om tesen sket sig. Bortsett från det: materialstyrd sport.
Inom en inte allt för avlägsen framtid river bloggen av potentiella materialsporter som kan vara värda att tas upp på äldre dar. Tills dess ska jag försöka bli ett med den där hybriden så jag slipper gå runt och känna mig som en gnu, oavsett amputationsgrad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar