Visst är det kul med en vm-final som kronan på verket och avgörande match om vem som tar hem hela klabbet. Men. Det är i gruppspelet vm i fotboll är som roligast.
* De åtta grupperna spelar 75% av turneringens matcher under en tvåveckorsperiod. VARJE KVÄLL. Helt oslagbart.
* Trots att man förlorar stort i första matchen finns chansen till avancemang.
* Man kan helt legitimt käka chips fjorton kvällar i rad. Win!
* Antalet nya fotbollsnamn som lärs in under ett gruppspel är mind blowing. Som Jerry Bengtson i Honduras till exempel.
* Det är endast i gruppspelet som den försvarande mästaren kan bli fullständigt utskåpad.
* Alla arenor är fortfarande med i turneringen.
* Om man har tippat ett vm-tips finns det fortfarande något litet sjukt hopp om att man ska kunna hänga med i toppen.
* Fjorton efter varandra följande kvällar att beklaga sig över värdelösa kommentatorer och så kallade experter. Det här med att ha några clowner i tv att irritera sig på under två veckors tid räknas alltså som en fördel i sammanhanget.
* Twitter exploderar. Fantastisk fritidssysselsättning under gruppspelet.
* Har jag sagt att man helt legitimt kan käka chips fjorton kvällar i rad? Ok då.
* Man kan alltså äta chips tre gånger per kväll tio kvällar i rad, därefter två gånger per kväll resterande fyra dagar utan att behöva ha dåligt samvete.
* Gruppspelet i vm är ett ypperligt tillfälle att prova sig fram bland alla olika chipssorter.
Jag vill slutligen bara understryka att det här inlägget inte på något vis är sponsrat av någon chipstillverkare. Det är bara så simpelt att jag gillar chips. Jättemycket. Bring on Chile-Australien!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar