Ibland är det lätt att äta hamna i ett hamburgerstim fast det inte riktigt var meningen. Hemlagade, sedan gourmetvarianten på lokal följt av lunch på snabbmatshak. Dålig kosthållning de luxe, men med den tvisten att det vid entrén till burgarflipparstället plötsligt dyker upp en doft som luktar exakt som det gjorde på 80-talet när en uppehöll sig på Olzons i Falun.
På den tiden när de stora drakarna ännu inte etablerat sig på far away landsbygdsställen som exempelvis Dalarnas residensstad fanns det eminenta lokala alternativ som körde sitt eget race. Precis ett sådant alternativ var Olzons med sin egen hamburgermeny, varav de enda jag minns på uppstuds var klassikerna Smaller och Bigger. Namnen beskriver storleken på burgarna väldigt väl, en liten och en stor. En hel måltid innefattade en korg innehållande en hamburgare, strips och något att dricka till. Känns upplägget igen kanske? Men doftminnet bringar även tillbaka en uppsjö av minnen som inte nödvändigtvis har med själva menyutformningen att göra:
* Arkadspelen. På restaurangen stod ett arkadspel där man för en femma fick spela antingen Green Beret, Wonderboy, Kung Fu Fighter eller Pro Wrestling. Om man inte spelade själv gick det lika bra att stå bakom och försöka få en skymt av hur det gick för den som satt och rattade spakarna.
* Prao. Jag drog vinstlotten när det blev platskeno i nian. Olzons! Lyckan var gjord och inte blev det sämre av att min kompis Anders som redan hade gjort en praovända där intygade att det var grymt. Två veckor fick jag vara disk-, dressing- och serveringspojke. Så stort att det var overkligt.
* Dressingen ja. En av de bästa arbetsuppgifterna var att få gå ner i kylrummet, plocka fram ketchup, senap, majonnäs, bostongurka och hackad lök samt plocka fram en tiolitershink. Sen gjorde man som så att fem delar ketchup hälldes i hinken följt av två delar av vardera senap, majonnäs, bostongurka samt ett lass hackad lök. För att blanda härligheten använde man sedan sin egen (noga tvättade) arm. Helt obegripligt så här 27 år efteråt. Fanns det inga stora köksredskap vid pass 1987? Eller så blev jag fett lurad. Och kunderna som fick äta små små bitar nygårdska hudflagor.
* Killen som klagade på att han fått en burger som redan var tuggad på. Så var det ju inte utan förmodligen hade det lossnat en bit i fruset tillstånd, men han fick förstås en ny ändå. Med armblandad dressing.
* Sista dagen, VM i porslinskross. Grannen kom in och skulle beställa krubb, jag blev lite nervo och tappade en hel bricka med staplat porslin i golvet. Ville bara sjunka genom golvet och hamna i kylrummet för att blanda lite mer dressing.
* Min lillasysters uttal av Smaller. Precis som det är skrivet, a som a och inte som å. Väldigt gulligt när det begav sig.
* Presentkortet som tack för bra jobb. 10 hamburgermåltider att plocka ut närhelst jag ville. Det var det värdefullaste jag haft i plånboken under mina första 15 levnadsår.
Nuförtiden spelar jag väldigt sällan arkadspel men blandar påfallande ofta egen dressing efter det klassiska Olzons-receptet. Med den tråkiga skillnaden att det sällan är till så pass stora sällskap att det tarvar en hink och därmed faller hela armblandargrejen bort. Jag brukar lösa det genom att istället skrapa lite på underarmen med en slö kniv och skaka ner böset i den lilla skålen. Same same but different.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar