BITTER, JAG?

De här inläggen som blivit inlagda som inlägg på den här bloggen lever sitt eget liv och själv har jag ingen som helst koll på vad de har innehållit. Således löper varje inlägg risken att ha blivit publicerat, delvis eller eventuellt i sin helhet (sätter man jordens alla apor att skriva maskin så kommer de till slut att ha skrivit en instruktionsbok till din inspelningsbara digitalbox och hela den biten), åtminstone en gång tidigare. Jag chansar på att följande inte förekommit i alltför stor utsträckning och om jag chansar fel får ni helt enkelt ursäkta min totala inkompetens på området.

Jo. Det var ju det här med sociala medier och vad som är gångbart och inte på dem. Rent generellt verkar det gå ut på att folk fiskar likes, retweets och allt fan vad det är. Skulle en annan ha jobbat efter den devisen skulle en begått socialt medie-självmord för flera år sen. Så sjukt dålig är undertecknad på att behaga massorna. Asdåliga ordvitsar och random bilder på sånt jag gillar är tydligen inte vad gemene man och kvinna önskar ta del av i sitt vardagliga liv. Efter ett flertal år på den sociala mediebanan kan bland annat följande konstateras (skulle vi ta upp alla observationer är vi tillbaka vid den suicidala referensen ovan så vi håller oss till nedanstående, ok?)

Mat
Folk är ju inte kloka med vad de publicerar av mat på Instagram, Facebook och Twitter. En pyttipanna eller grillad karré med bea har väl de flesta redan sett? Eller? En gång fotade jag korv och makaroner och det verkade det som de flesta kände till men inte blev särskilt exalterade över. Konstig värld.

Barn
Vill man ha uppmärksamhet på sociala medier kan man skicka ut bilder på barn (det verkar mest uppskattat om man lägger ut porträtt av diverse slag av sina egna barn för annars kan det uppfattas en smula mysko har jag förstått). En nackdel är att barnen sällan tillfrågas. Det har ju inte hindrat den här snubbekompisen när det gäller att blotta småsektionernas förehavanden utan att be om lov att publicera deras storartade tankebanor. Men jävlar vad det drar läsare till bloggen!

Läsarmagnet av rang.

Musik
Folk ba, jaja lägg av nu.

Tjatar väl en gång till dårå

Natur
En bild på vacker natur är vackert och förtjänar uppmärksamhet, men det är ju smått löjligt vilken boost naturen skulle ha fått om den hängde på sociala medier. Utan att överdriva skulle man kunna tänka sig att det skulle stiga naturen åt huvudet (eller trädkronorna, bergstopparna eller vad ni nu vill infoga för naturrelaterad huvudmetafor of your choice). Skickade ut den här till världen idag:

Den tog skruv den. Folk ba, JARÅ! Note to self: spegelblankt vatten, träd i höstskrud och blå himmel. Standard pusselbild. Gillas av folket. Naturen går runt hela söndag eftermiddag med näsan i vädret. Sjuk värld vi lever i.

Humor
Hur vet man om man kommit på nåt roligt? En aning oklart, humormanualen är lång och snårig med många fallgropar. Oftast när du sitter hemma i soffan och sälklappar åt dina egna skämt kan du räkna med att världen kanske inte riktigt är redo ännu (med du menas i detta fall jag, men det ser bättre ut om du tar på dig det här för det är lite jobbigt tycker jag) för att lägga av ett gapflabb till just ditt eminenta och högintellektuella humorbidrag till en molnfri söndag i oktober.

1 retweet och 1 favoritmarkering. Vad är det för fel på folk? Här lägger man fram en ordvits så sylvass och aktuell med en referens till vm-kvalsmatchen som gått av stapeln dagen innan. Reprielmander. Det är ju skitkul, jag satt och skrattade i soffan i en kvart. Men vad fick jag för det? 1 retweet och 1 favoritmarkering. Vad är det för fel på folk?

Ursäkta mig medan jag går och begår socialt medie-självmord. 

OBS! Ring nu inte 112, jag ska bara lägga ut ett annat roligt skämt som jag just kom på och som ingen kommer att begripa sig på. Det är lite så jag jobbar.