ETT PARTI MONOPOL ÖVER FYRA DAGAR. ELLER SJU.

Det närmaste jag nånsin kommer att spela, titta eller uppleva cricket på något vis är förmodligen att spela Monopol med Systersektionen varje kväll efter maten. Det kan bli en vinnare vilken dag som helst.

Inte bara är hela spelplanen ett helgerån mot det klassiska upplägget med Norrmalmstorg som kronan på verket, utan det spelas med valörer på sedlarna som får kidsen att helt tappa uppfattningen om pengars värde. Lägsta valör på sedlarna är 10 000 bananer och topplappen går för fem miljoner. Man kan ju tro att man hamnat i 90-talets Italien och handlar med lire. Sen den här grejen med att köpa Visby för 600 000 spänn i jämförelse med 3 millar för Vinslöv kommer vända upp och ner på världskartan för vilken femåring som helst kan man tycka. Det borde in real life innebära ett betydande uppsving i det långa loppet för det lilla samhället i söder och början på slutet för ringmuren, Di Sma Undar Jårdi och en hel god damn dialekt. Nu har det givetvis ingen inverkan på Systersektionens inställning till Monopol som brädspel och social samlingspunkt huruvida den ena rutan kostar mer än en annan att införskaffa. Huvudsaken för henne är att samla så mycket pengar som bara är möjligt. Allt enligt flest sedlar vinner. Valör oväsentlig.

En nackdel med att spela ett parti Monopol som vore det ett schackparti mellan Fischer och Kasparov är att det tar en förbannad tid att avsluta. Pengasamlandet har också menlig inverkan på Systersektionens aktivitet på fastighetsmarknaden vilket i sin tur betyder att jag får behålla stålars i några extra dagar och inte blir bankrutt på studs. Hur har du då som fader och förebild hamnat i en sådan penibel situation att du riskerar att bli ruinerad undrar kanske vän av ekonomisk ordning? Jo, förutom att hon är en osedvanligt vass spelare för sin ålder kan det hända att en shoppingrunda efter jobbet gör att den monetära balansen blir väldigt snedvriden. Detta till följd av Systersektionens vurm för spelet som nu växt så till den milda grad att en paus kanske vore på sin plats. Att komma hem strax efter klockan sex innebär nämligen att hon hunnit spela en sisådär trekvart på egen hand.

- Pappa, det går inte så bra för dig. Jag har köpt Piteå! Nu finns det inga gator kvar. (triumfatoriskt röstläge och utstrålning som Percy Barnevik efter en bonusutbetalning)

- Jaha, har du spelat redan? Har du slagit åt mig också? (vafan tror du gubbe?)

- Nej. Jag har slagit jättemånga gånger åt mig själv. (se även nedan bild för bevis på tomtinnehav)

Piteå i rött och Skellefteå i blått

Efter insikten att det här kommer gå åt helvete för fadern infinner sig även en lättnad i att maratonmatchen snart är över. Det är slut på orimliga inkomstskatter på 2 miljoner, Globenhyror på en kvarts mille och parkeringsböter på 150 papp. (Det var för övrigt ingen bra idé att ge projektansvaret för chans- och allmänningskorten till den enda snubben på spelföretaget med kalkylexi. Det var taskigt gjort.) Nåja, Systersektionen gillar ju att vinna så det borde bli ett bra avslut på det här. Ända tills hon inser att vinst även innefattar att det inte blir något mer spelande när jag hamnar på Skellefteårutan med tre hus (hon har fått upp ögonen för husmarknaden nu) och ska betala 11 miljoner i hyra. Hur fan kan det bo drygt 70 000 människor i Skellefte? Hur har de råd? Det måste vara monstruösa löner på det där plejset. Oavsett prisnivå i trästocksstan informerar hon mig om att det räcker med 10 miljonas för det vore trist om vi skulle behöva sluta spela nu. Mm, jo. Lägesrapport faderns fastighetsinnehav: Luleå, Visby, Karlskrona, Vaggeryd, Östersund, Stockholm, Mariestad, Ice Hotel, Högakustenbron (bra investering. Like a bridge over trouble water liksom) och Hammarstrand (oklart om rodelbanan ingår) intecknade. Kontanter: 60 000 riksdaler. Lycka till. Ett halvt varv senare är det över. Klockan pekar på 19.28. Det är dags att borsta tänderna. Systersektionen gnuggar in det:

- Hur mycket pengar fick DU pappa?

- Jag är pank gumman. Men hjärtat är rikt.

VI SAKNAR EN TILLRÄCKLIGT STOR KLÖSMOJÄNG

Det finns en sida på datawebben som har 150 olika klösträd för kattungar att välja på (eller i realiteten deras hussar och mattar förstås). De flesta ser ut som om George Lucas och skaparna av Barbapapa har brainstormat en blöt kväll på sjuttitalet och byggt ihop ett 2½ meter högt misch-masch av överbliven rekvisita till ett klösträd av bibliska proportioner. Det kan man sen kränga för ett par-tre lax. Kattens motsvarighet till fetvilla på Lidingö kan man säga. Fröken Sally har en något mer modest boning. Hårbollarnas etta med kokvrå. Inte konstigt att soffor och dylikt får utstå en risp eller två. Hade jag varit en händig kille skulle projekt Fet Klösmojäng startas omedelbums. Kanske kan man bygga ett träd av Star Wars-mått med hjälp av vedträn, lite tretumsspik och vällagrat hamparep? Jag undersöker saken och återkommer i det föga sannolika utfall som skulle innebära att jag lyckats.

Fröken Sally (pre Catolympics)

Imellantiden en bild på Fröken Sally som kanske får er att förstå att det finns en plats åt henne även i mitt hjärta. Jag tänker att det är lite som ett sånt där gammaldags fixat äktenskap där kärleken mellan man och hustru minsann skulle växa fram allt eftersom det heliga förbundet framskred. Fröken Sally och jag jobbar på vår kärlek till varandra och om en inte allt för avlägsen framtid kommer den nog vara tämligen välutvecklad. Låt mig bara inskärpa att jag ser giftermål som helt uteslutet.

OS I VAD SOM HELST - DEL 2

OS är över sägs det. OS är över oss sägs det också. Fast nu är det Paralympics det handlar om, med insatser som till och med smäller högre än de vi fick se i OS. Det är verkligen inte OS i vad som helst. Varför jiddrar då den här texten om OS i vad som helst? Jo, därför att: det pågår ett parallellt OS som inte riktigt har nått ut till massorna, nämligen (leta gärna upp lite trumvirvelljud för bästa effekt här): CATOLYMPICS! Här kan man snacka om OS i vad som helst. Fatta följande.

Det är väldigt likt riktiga OS i så måtto att det är en alldeles orimligt massa olika grenar inblandade. Tillika grenar man väldigt sällan hör talas om i vardagliga konversationer, läser om i dagstidningar eller ens kan finna på datawebben. Catolympics är lika stora delar glädjefull spontanidrott (för utövaren ifråga) som irritation (vad iakttagaren anbelangar). Det tycks inte finnas något på förhand bestämt program vilket gör de kattolympiska spelen något otillgängliga för publiken och inte minst är det oerhört svårt att försöka planera in spelens höjdpunkter. De verkar liksom bara inträffa när man minst anar det. Som igår kväll till exempel när det ur tomma intet helt oförhappandes blåstes startsignal för 200 meter välta-CD-skivor-ur-husses-skivhylla. Fröken Sally ägde loppet från start till mål och tog inga fångar på vägen. Det var över på på ett par sekunder och med en diger samling av Lightning Seeds svängigaste CD-singlar nerpetade från hyllan hade hon så att säga golvat allt motstånd. Eller motstånd och motstånd. Det är en annan egenhet hos det häringa kattolympiska spelen, det finns bara en deltagare än så länge. Inte för att det på något vis hindrar ett digert utbud av tävlingsmoment utförda med varierande grad av grace (även om jag måste erkänna att en del känns kolossalt krystade, något av Catolympics svar på gång och fjärilssim. Jag menar, 14-meter-krumsprång-med-utfällda-klor. Vad är det för jävla gren?). Ett axplock av övriga höjdpunkter så här endast två dagar in på spelen:

* Stående höjdhopp. No ribba required. Hopp mot hängande handduk, tältduk eller vilken duk som helst egentligen. Jämfota hopp tillåtet. Floppstil rysligt sällsynt förekommande.

* Synkroniserad soffklösning, grekisk-egyptisk stil. Det är i sanning ovanligt att få skåda den grekisk-egyptiska stilen igen efter åratal av medial dominans i den fria stilen. Fantastisk sidledsförflyttning på baksidan av en av finsofforna där klorna effektivt för katten på nolltid från den ena sidan till den andra varpå snabb transport till tv-soffan och ett briljant nummer där samtliga kuddar får sig en släng av klössleven. Nytt mästerskapsrekord också minsann, tolv trettifem blankt och inga avdrag för varken dålig hållning eller fuskpäls.

* 4 x 20 meter tokrännande. Egentligen en stafettgren men i brist på lagkamrater kör hon samtliga sträckor själv. En fröjd att se hanteringen av stafettpinnen.

Kommande program är svårt att sia om, men får jag gissa lite fritt så fruktar jag en nattsträcka i kortdistansen av smyga-hoppa-kväka-som-en-katt-med-för-mycket-fritid. Om det vill sig väl kan det mycket väl bli en femte guldmedalj. Sensationellt bra utdelning i så fall.

JAG OCH DET STORA FÖRETAGET - DEL FEMHUNDRATOLV

Alla delar är på plats. Det är modem, digitalbox och en sjuhelvetes massa sladdar. Som sig bör. Det känns ju bra efter tre veckor i cyberskugga. Undrar vad Det stora företaget tycker det kan vara värt. Jag tror jag slår en signal.

- Hej det är Roger (vad är oddsen på det? Samma snubbe som jag snackade med i förra veckan! Han har förstås ingen aning om vem jag är och bryr sig förmodligen väldigt lite i det också för den delen. Men ändå).

Jag återger inte min öppning på samtalet i skrift, ety den är likadan varje gång. Namn, ärende och så vidare. Den sitter nästan lika djupt som info-snacket på jobbet. Efter presentationen lägger jag fram mitt specifika spörsmål för dagen:

- Vi har varit utan era digitala tjänster i tre veckor, TV, bredband och telefoni (sakligt och lugnt, vänligt men bestämt).

- Eftersom ni varit utan våra tjänster längre än 15 dagar så utgår ersättning med 800 kr. Per tjänst. Vi drar av från kommande faktura och eventuellt överskjutande belopp kommer på sån här, vad heter det nu, åh, nu tappade jag ordet (helt klart sämst att tappa saker när man pratar i telefon. Svårt att plocka upp det bara sådär. Fast lättare med headset, no doubt).

- Utbetalningskort menar du? (hur svårt kan det va?)

- JA, precis! Ett sånt skickar vi.

- Ok (bra och fylligt svar av mig där. Låt mig bara plocka upp hakan från golvet. Hade jag aldrig trott. Kanske ska vara utan deras tjänster längre än 15 dagar?)

- Något mer vi kan hjälpa till med? (insert all jordens önskemål om fred, hälsa, bling och roligheter)

- Neeeej, jag tror inte det. Tack.

Därefter avslutar vi samtalet och jag kan konstatera att jag till min förvåning är positivt förvånad. Vem trodde det om Alan och hans kusiner? (Roger m fl). Inte jag.

FLASH: Uppdatering kvälls-TV: Bilden hackar. Ska den göra det? Och framför allt: hur länge ska den göra det innan det blir 800 spänn i fickan? Jag ringer och frågar Roger imorgon.

APPENDIX BYPARLÖR

Gårdagens byparlör lämnades dessvärre ofullständig. På förekommen anledning presenteras därför - på vecka 35s första dag - som sig bör, ett appendix. Pass på:

Ska vi spela Mario Kart nu? Med vi menas i det här fallet pappan. Det blir samma respons som för hårbollen för det mesta men ibland faller pappan till föga. Det blir ju ändå han som spelar och Lilla Sektionen som tittar på. Och kommenterar. Live 'n direct så att säga. Måste upplevas. Kanske inte de mest inspirerande tillropen mänskligheten har hört.

Mjau. Inget uttryck som behöver memoreras. Kommer inte med på diagnostiska provet.

Jussin. Allt man behöver veta om jussin är att det inte bara bör, utan ska, vara mer yoghurt än jussin i den djupa tallriken när man äter frukost. Omvänt förhållande är inte ok.

Pantomimer. Inget ord man använder i vardagligt tal utan snarare ett tillvägagångssätt som Systersektionen tycker är ett lämpligt sätt att beskriva vad som hänt i förskoleklassen under dagen. Lite som charader fast mer irriterande. I love it vore ett bra uttryck för att beskriva motsatsen till pappans känslor för pantomimövningarna.

Som bekant kan ett appendix inte gärna vara mer omfattande än grundutförandet av parlören. Således är det härmed slut på appendix byparlör.

STATUS BYPARLÖR VECKA 34

Popskolan vill bara skjuta in en liten uppdatering på fronten för frekvent använda ord och fraser i byn vi bor i. Eller ja, kanske mer specifikt i huset vi bor i. Pass på, ord och fraser vecka 34:

Yes. Enkelt att använda, enkelt att förstå. Framförs med samma pondus och entusiasm som Obamas valslogan "Yes, we can!" av Lilla Sektionen.

Nej. Likaledes enkelt att använda som föregående ord, dock inte samma genomslagskraft hos mottagaren om man säger så. Å andra sidan är ju hårbollen bara 12 veckor gammal så vi brukar ackompanjera nejet med en handfast förflyttning av smådjuret ifråga.

Jag blir orolig. Nej, vi har inte adopterat Thomas Nordahl. Däremot verkar Lilla Sektionens toalettbesök numera vara förenade med någon slags ångest då han kräver sällskap. Väldigt underhållande dock från tid till annan att han springer runt i cirklar och hoppar upp och ner på fläcken istället för att gå på toan och förlösa nödigheten.

Förklädnad. Lite oklart hur många treåringar som har med det här ordet i sin vokabulär, men det känns en gnutta ovanligt. Vilken dag som helst nu har han nog lärt sig meningen av själva ordet också.

Det ser inte gott ut. Systersektionens standardfras vid ankomst till lunch- och middagsbordet, oavsett maträtt. Ofta åtföljd av "Jag tycker inte om det där". Motdraget är förstås "Vi smakar alltid på maten. Du kan inte veta om du tycker om det eller ej innan du smakat". Det följs givetvis i nio fall av tio av ett gillande och kort därefter tom tallrik. Ibland kan jag i och för sig hålla med om att det inte ser gott ut, men jag brukar i alla fall smaka på det. I nio fall av tio äter jag dubbelt så mycket som jag hade tänkt.

Det är gott för mig. Lilla Sektionens respons på Systersektionens ogillande öppningsfras.

MEN! Vad är det heeer? Nej, inte heller Peter Flack har flyttat in vårt hus på någon slags permanent basis. Kanske indikerar frasen att denna också är matrelaterad, men så är icke fallet. Den här kan höras i alla möjliga sammanhang, gärna i kombination med ett förvånat fejs på Lilla Sektionen. Man skulle kunna kalla det för en retorisk fråga. Det behövs inget svar liksom. En motfråga brukar emellertid vara synnerligen uppskattat.

När det finns fog att återkomma i ämnet så återkommer bloggen i ämnet. Yes!

DET ÄR LÄTT ATT SEX MÅL I FEL BUR KAN FÅ EN ATT TVIVLA PÅ ENS MENTALA VIGÖR

Nu vet jag ju inte om du som läser det här bryr dig ett endaste dugg om sporten som kallas fotboll. Om du gör det är det rent statistiskt sett tämligen osannolikt att du håller på Ipswich Town Football Club. Det är dock inte endast sannolikt utan faktiskt en realitet att jag håller på detta fotbollslag. Ganska mycket kan man säga. Sedan mer än 30 år tillbaka. Om du vurmar för fotbollen som sport och engelsk sådan kan man tänka sig att lag som Liverpool, Tottenham eller Arsenal kan ligga dig varmt om hjärtat. Då brukar du förmodligen beklaga dig och undra varför du håller på ett lag som inte möter dina resultat- och trofémässiga förväntningar på något vis. Jojo. Jag tänker inte påstå att du inte kan något om fotboll, det skulle förstås vara ett helt vansinnigt påstående. Däremot törs jag påstå att du inte vet ett enda jävla dugg om lidande. Ingenting.

Men det kommer vara bättre imorgon. Det är ju ändå 43 ligamatcher kvar av säsongen att se fram emot.

Jag tar en av varje tack. Och en bricka med shots.

JO, DET VAR DET HÄR MED DEN LÅNGDRAGNA BEEFEN

Låt oss rekapitulera beefen i korta drag:

Först var det bara en halvbeef, ingen riktig SJ-nivå med andra ord. Sen körde det ihop sig och blev en fet sirloin steak. Hackande tv och bredband med självomstartande modem utgjorde de främsta irritationsmomenten. Det stora företaget kontaktades mobiltelefonledes varpå följande skeende vecklade ut sig:

Vecka 1, onsdag: Tekniker anlände. Diagnos: byt modem. Torsdag: Bytte modem, ingen skillnad. Nytt telefonsamtal, tekniker fick åka tillbaka. Natt mellan torsdag och fredag: Åska. Gjorde inte saken bättre. Den blev rent av jättedålig. Nytt samtal via luren och information om att kötid på tekniker ökat dramatiskt sedan dagen före.

Vecka 2, i stort sett varje dag kan man säga: Ingen tekniker. OS rullade på sin första vecka, gammalt modem plockades fram och spelen kunde följas hjälpligt via nätet.

Vecka 3, fredag. Nytt modem landade. Digitalbox fortfarande lika död som en skrivmaskin från Åtvidaberg. Nya telefonsamtal, bla bla bla.

Vecka 4, tisdag. Vilsen tekniker dök upp utanför köksfönstret till synes inspekterande ägorna. För mig hade han gärna fått kolla uppkopplingen istället. Vi fick ju lov att släppa in honom i huset i alla fall. I 93 sekunder. Längre tog det inte för honom att konstatera att vi bör ha digitalbox på plats för att han ska kunna göra en adekvat analys av läget. Han ringer oss på torsdag meddelade han, vi ringer Alans kusiner (a.k.a Det Stora Företaget). Ring ring. Roger på stora företaget ska skicka digitalbox. Onsdag: Digitalbox anlände. Helt odramatiskt. Döm om vår förvåning när det visade sig att den funkade. Torsdag: Vi såg inte röken av tekniker. Varken i trädgården eller inomhus. Fredag: Det är idag det. Bilden hackar emellanåt och modemet har startat om minst en gång idag. Eller var det fler? Vi skulle nog behöva den där teknikern nu.

När jag har tröttnat klart på den här förbannade jävla skiten ska jag nog ringa det där stora företaget igen. Jag har numer en personlig relation med de flesta i den där supporten så det borde bli ett trevligt och småputtrigt samtal.

To be continued skulle jag tro...

DEAR MS FURBALL

Hade jag inte varit så antikatt hade du aldrig varit här. Jag vill att du ska veta det. Då skulle nämligen en annan katt ha bebott det här huset och tillhörande utomhusområden sedan länge tillbaka. Du behöver förstås inte tacka mig på något vis för jag har ju ingen aning om du hellre hade varit någon annanstans, som i Mockfjärd, Dala-Järna eller kanske Österfärnebo, vad vet jag. Men nu är du här och likaså är jag. I samtidig och samlokaliserad existens. Det ska nog ordna sig ska du se, bara du inordnar dina rutiner och nycker i huvudsaklig del enligt önskemål.

Det tycker mig vara som så att du har jaktinstinkterna på rätta stället. Det är inte bara ett plus, jag skulle snarare kalla det ett krav. Men du får banne mig slipa på jakttekniken. En jägare med din finmotorik får nog hålla tassarna för att mössen är både blinda och döva om det ska bli nån skogsmus i käftarna på dig. Men jag tänker att du behöver lite tid för att finputsa attackplanen och jag räknar kallt med att bli serverad diverse smådjur lagom till våren. Låt mig bara understryka att det är helt ok med mig om du också ansvarar för begravningsceremonierna, jag blir inte nämnvärt imponerad av en kisse som leker alfahona nämligen.

Vidare hade jag storligen uppskattat om du kunde ha lite koll på hårsläppandet. Släpp gärna lejonparten av avfallet hår antingen utomhus eller fläta ihop testarna och lägg i anvisad hårbollskorg. Jag vet inte vilket du tycker är mest lämpligt, mig är det fullständigt egalt. Inget hår = nöjd husse. For your information är det inte ok att hosta in hårbollar under soffan. Herrejösses, jag menar, äldsta kattricket i boken liksom.

Vad vårt möblemang anbelangar så verkar du ha väldigt liten - för att inte säga obefintlig - förståelse för att soffor, sängar och stolsdynor på intet sätt ingår i något avancerat klösprogram för tremånaders kattungar. Fru Nygårds har enkom för nämnda klösändamål införskaffat en för kattungar anpassad klösanordning som borde tillfredsställa dina klösbehov. Skulle inte så vara fallet får jag be dig inkomma med eventuella klagomål och invändingar snarast möjligt. Om det inte är för mycket begärt får de gärna inlämnas skriftligen så vi får ta ärendena i inkommen ordning (vi har faktiskt en grannkatt också som inte alltid är nöjd med arrangemangen rent kattmässigt när det kommer till vår tomt). Tack på förhand.

Sen är det den här grejen med att du hänger (bokstavligen) i barnens Blixten-tält. Inte bara själva omständigheten att du hoppar upp och hänger i tåten i dörröppningen och ser ut som en tre meter lång katt på tork utan även de här opåkallade upprepade attackerna på den där decimeterhöga tröskeln som om den vore en vertikal klösbräda utformad som en gigantisk skogsmus. Om du inte håller på att förbereda en tältsemester skulle jag högeligen värdesätta om du kunde lägga av med de här fasonerna som utspelas i direkt anslutning till tältet.

Nu kanske du tycker att det är väl hårda regler för en rookie som dig själv, du har ju bara varit här i två dagar. Personligen väljer jag att se det som att det vore bra att redan nu etablera klara och tydliga riktlinjer för vad jag tycker är en nöjaktig nivå på ditt beteende som representant för kattarten som sådan. Du kan ju inte spatsera runt här som en drottning och tro att det är du som sitter på tronen på något vis. Jag har till och med ett affärsförslag att erbjuda dig. Om du i rimlig omfattning följer uppsatta direktiv lovar jag att klappa dig och gosa med dig i passande utsträckning. Låter det som en lockande proposition? Får jag bara inflika ett absolut krav för att ett dylikt upplägg ska kunna komma till stånd. Du får under inga - och då menar jag absolut inga - omständigheter slicka på mig med din sträva tunga. Gör du det gäller inga ingångna avtal. Då kan det hända vad som helst. Ok?

Då har vi väl rett ut vad vi behöver reda ut på det här stadiet. Välkommen till Stråtenbo Fröken Sally. Hoppas du ska trivas här hos oss.

SKOLSTART

Det är pirrigt. Det har varit så i några dagar nu. Systersektionen har ett gäng med fjärilar i magen inför starten i förskoleklass som ligger öppen för entré på onsdagen. Vi är med hela gänget från huset i Stråtenbo som stöd och sällskap.

Den här byskolan (som två generationer Nygårds redan gått i för övrigt) har så pass få elever att alla kan samlas på grusplätten utanför mellanskolan och bli hälsade välkomna genom att den enda manlige pedagogen på skolan kör en line up av samtliga sina kollegor med pedagogisk inriktning. Det är mysigt och charmigt. De stora sexorna får avvika först ända tills det bara återstår förskoleklassare som får följa med sina två nya fröknar till sitt klassrum där vi sitter med och lyssnar när alla 15 barnen redogör för sin sommarläxa, ett kort från sommaren. Inhemska och utländska semestermål är vad som avhandlas och alla kidsen berättar som vore det den naturligaste saken i världen att prata inför grupp redan vid sex års ålder. De är modiga utan motstycke de små liven. Ett av barnens mammor beskrev det väldigt träffsäkert på Twittern idag: "Att börja skolan kräver ett mod som ingen vuxen skulle kunna uppbringa". Det är väldigt fint observerat (hon har för övrigt fler fina observationer på sin blogg). 

Vi lämnar vår förskoleflicka när samlingen är över och med papper, penna och ett "Ja, ni kan åka nu" förmedlar hon sexåringssubtilt att hon klarar sig själv nu. Klart hon gör, hon är ju stor flicka med två stolta föräldrar som måste inse fakta. Hon kör sitt race. Själv kommer jag på mig med att känna en enorm stolthet över det faktum att hon kunde svara rätt på frågan från fröken hur det gick i fotbollsmatchen som hon såg i helgen. "Det blev oavgjort". Inget tvivel över huvud taget när svaret levereras. Det är pappas flicka det. 

 

THIS MESSAGE WILL FOLLOW IN ENGLISH

I ett vanligt resereferat från en fotbollsresa hade jag utan tvekan redogjort för skeendena i kronologisk ordning. Som de nu utvecklar sig tror jag dock att de gör sig bättre enligt åldersmässig struktur då detta verkar ha större inverkan på hur evenemangen upplevs än i vilken ordning de utspelar sig. Således:

3-ÅRING (a.k.a Lilla Sektionen):

TOPP-3:

1. Åka taxi från hotellet till järnvägsstationen. Nåt att ta med sig till dagis och kräva skryträttigheterna.

2. Få hålla liten söt 3-årig flicka från Uppsala i handen.

3. Dött lopp mellan att äta godis och glass, få en ballong och dricka cola.

5-ÅRING (a.k.a Systersektionen):

TOPP-3:

1. Spela Toy Story 3 på Xbox i hotellobbyn med 5-årig charmknutte från Uppsala.

2. Svänga sig med världsvana fraser som "Thank you" och "Goodbye" och softa på fint hotell med gräddtoppad varm choklad till frukost.

3. Köpa en skrivbok med Ipswich Town-omslag.

35-ÅRING (a.k.a Fru Nygårds)

TOPP-3:

1. Sitta på nedre sektionen, andra raden faktiskt, och se spelet (spelarna) i närbild så att säga. Jojo.

2. Bli imponerad av hotellet.

3. Värmen. Nästa gång styr hon upp solsemestern till Ipswich.

40-ÅRING (a.k.a Nigge)

TOPP-3:

1. Kolla Ipswich på Portman Road i 30-gradig värme. Inte blir det sämre av det fina spelet heller.

2. Gå på norsk 40-årsfest i stan. There's a first (and last) time for everything.

3. Gå på öl-festival. 30:e Ipswich Beer Festival faktiskt. Robbo och Pär i sällskap. Excellent sådant.

Nu är ju inte allt som glimmar guld som bekant och finns det en topplista är risken överhängande att det står en bottenlista runt hörnet och hänger. Så ock i detta fall. Snabbgenomgång bottom list:

3: Kolla fotboll. "Det är inte spännande för mig" säger väl det mesta.

5: Tappa heliumfylld ballong cirkus en halvtimme innan avspark. Om någon mottagit gul ballong med brittiskt pass i sin trädgård, slå gärna en pling eller meddela lokala polisen.

35: Blisters on her feet. Skoskav är klart sämre än renskav. Tack och lov för rosettförsedda engelska flip flops.

40: Att man inte har gjort klart Planet Blue så att båda våningarna är öppna till ligastart är inte ok. Fail.

Topp och botten avklarade. Några sent inkomna notiser:

* Det är utomordentligt skumt att sitta på en läktare sponsordöpt till "East of England Co-operative Stand".

* Bara på fotbollsresa hamnar man vid ett bord med ett gäng norrmän samt far och son från Manchester (hatar förstås både Man U och Man C men älskar ITFC) där båda är musikintresserade med excellent smak i ämnet samt att sonen är vegan.

* Ljudnivån på restaurangen Frankie & Bennie's är allt annat än barnvänlig. Verkar inte störa barnen särskilt mycket dock till skillnad mot föräldrarna som står på randen till simultana nervösa sammanbrott.

* Tänk att ett lag nedflyttat från Premier League kan vara så färglöst och slut på idéer som går ut på att spela fotboll. De får vara glada att de åker norrut med en pinne i bagaget.

Slutligen en bubblare till 40-åringens topplista: Att springa ihop med hela Blackburns trupp vid Stansteds busstation och be svenske Olsson att "släppa till lite på sin kant imorgon". Moget. 

Popskolan translation of the above: Very nice trip, good company, good food, good beer and a decent football match. Cheers.

RESEFÖRBEREDELSER

Som en liten konsumentupplysning följer här en liten checklista för varje Ipswichsupporters overseas-resa till ligapremiär:

1. Kolla p:na. Pass, pluring, piljetter (till matchen) och förstås phlygpiljetterna.

2. Lite kläder i packningen brukar göra underverk.

3. En flagga (das berühmte ITFC Sweden-flaggan förstås). Hängs med fördel upp på läktaren.

4. Ta med Fru Nygårds, Lilla Sektionen och Systersektionen för bästa familjeupplevelsen.

5. Samordna resa med annan familj som vill åka på samma match. Till exempel en familj från Uppsala.

6. Ät sen middag (asiatisk take-away) dagen före avfärd (ca 22.00) ackompanjerad av lämplig ale som uppvärmning inför den lokala mat- och dryckesfesten.

7. Försök förklara för Lilla Sektionen att vid den eventualitet att hemmalaget gör mål så ska man inte bli spöktågsrädd. Man gör helt enkelt som på tv och kramas för allt man är värd.

8. Glöm inte sån där kontaktomvandlare. Eller kom ihåg. Beror lite på hur man tänker. Huvudsaken är att kontaktomvandlargrejen kommer med.

Det fina med den här listan är att den är utbyggbar i stort sett i all oändlighet. Lägg till, dra ifrån, man gör lite som man vill helt enkelt. Huvudsaken är att man sitter där på Portman Road kl 15.00 lokal tid på lördagen. Då vet ni.

ALV

Det häringa stället i Småland som drar mängder med folk för att visa upp Astrid Lindgrens litterära gärningar i uppträdanden mm förtjänar allt beröm det får plus lite till. Grymt upplägg. Över till inlägg.

Det finns ett tjogtal attraktioner som slår högre men vi har bara plats för två bagateller här idag. Första hälften anknyter en smula till ansiktsmålningarna som figurerat i tidigare inlägg i början av denna månad. 

Nej, det är inte Spiderman

Som synes är dock ansiktet på bilden helt omålat, men omgivningen är kolorerad i allra högsta grad. Med ovanstående målning som inspiration står nu högst på inköpslistan diverse olika färger samt en sticksåg. Skranket hemmavid ska sen få sig en rejäl omgång varpå vi kommer fota samtliga besökare omgivna av en illusorisk skyline.

Furthermore avslutar vi hela vistelsen inne på området med att rida käpphäst [insert your best pun here]. Lilla Sektionen är dock grundligt besviken på utbudet av kusar och konstaterar missnöjt - efter att ha rivit i stort sett samtliga hinder - att “det var ingen bra häst”.

Dålig häst. Rent generellt.

Nu kan jag ju hålla med honom om att fålen ifråga inte var något framträdande exemplar av sin art, men skulle jag beskriva den ädla springaren hade jag nog nöjt mig med egenskapsordet mager. Efter att Lilla Sektionen droppat travaren och kör apostlahäst-stylee går han komplett Anders Gärderud på hela hoppbanan. Klipper hinder efter hinder och ser otröttlig ut. Passande nog har han en tysk pojkslyngel i bakhasorna som helt okoreograferat rasar på sista hindret som vore han östtysk hinderlöpare vid namn Frank Baumgartl i München-OS 1976. Tydligen heter pojkvaskern Anton men det hindrar ju inte att han är av östtysk härkomst tänker jag lite förstrött för mig själv när vi lämnar hinderbanan och ALV för den här gången. Tjillevippen.

En bild säger mer än 3000 meter hinder

SAGOSTAFETT

Man kanske har barn, man kanske inte har barn. Vi har barn. Lilla Sektionen och Systersektionen. Ikväll uppfinner vi ett nytt slags sagoberättande (åtminstone för vår lilla familj) och spontankör en sagostafett. Det går till som så att man kör en stafett av en made up story, så kallad saga. Viktig skillnad mot stafett på löparbana är att man utelämnar pinnen. Den är så att säga imaginär. Pass på:

Steg 1: Utse en startberättare. Kanske en Systersektion säger: - Mamma, be den som berättar finast att börja. Mamman utser Lilla Sektionen som startman. Systersektionen slänger in en kloss (OBS! Imaginär!) och får protesten godkänd. Mamman säger att hon kan börja istället. Klossen hinner inte in på mattan förrän ny startare utses. Pappan drar igång en story på ren jävelskap och klossen blir denna gång i form av en djup suck från Systersektionen.

Steg 2: Systersektionen börjar sagostafetten (eftersom hon berättar finast av de fyra närvarande lagmedlemmarna).

Steg 3: Växlingarna utförs med ackuratess. Konstpaus = växling.

Steg 4: Avsluta med att någon eller samtliga i sagan somnar. End of godnattsaga.

Enkelt upplägg, mycket underhållande. I synnerhet de synopsis som utkristalliseras efter att Lilla Sektionen fyllt i sin sträcka med “då åkte de hem och gjorde ingenting”, pappans “då kom det ett elakt träsktroll” samt Systersektionens protest om att bara för att huvudpersonerna i sagan somnat så är inte berättelsen slut med det. Tilläggas bör också att det blir två olika fabler med dito särskiljande teman, nämligen bilar och prinsessor. Lilla Sektionen drar sig ur prinsessracet strax efter start men det är en av russinen i korintkakan med det här upplägget. Skador, dopingavslöjanden och överväxlingar till trots så fortsätter övriga lagmedlemmar som om ingenting hänt.

Som bonusinfo kan nämnas att konceptet kan komma att provas i bloggformat här på Popskolan framöver. Dock med andra medlemmar i laget. Lilla Sektionen måste bygga ut sitt ordbajseri lite mer än att “då åkte de hem och gjorde ingenting”.

GÖKARNA

Det måste naturligtvis alldeles omedelbart redas ut vad det var för gökar som Lilla Sektionen och Systersektionen skulle föreställa efter att jag målat deras ansikten fulla med slentrianmässigt påförd färg.

Lilla Sektionen må ha sett ut som en Darth Maul in disguise men döm om er förvåning när ni nu läser att ansiktsbilden som försökte ritas av föreställde Spiderman. Svar ja, Spindelmannen. Var inte han med i den där tredje delen av Star Wars? Eller sjätte, beror ju på hur man räknar.

Systersektionen såg måhända ut som om hon varit föremål för ett krogslagsmål. Det begriper ni ju själva att så inte var fallet, ingen sätter ju in en bild av en femåring i ett häfte med bilder av lejon, spindelmän och prinsessor där vederbörande föreställer en förlorande part i en cat fight på stadshotellet i valfri mellanstor svensk stad. Det är ju faktiskt artonårsgräns för att komma in på krogen. Vi saknade bara lite vit färg och hade vi haft det hade ni alla kunnat se att det var Dracula som hon gestaltade.

Dracula och Spindelmannen. Håll utkik efter deras nya film som premiärar nästa sommar: Star Wars 7.

OS I VAD SOM HELST

Som ni säkert märkt vid det här laget så har det pågått ett olympiskt spel de senaste par veckorna. Nu är det ju inte vem eller vad som helst som får vara med i spelen. Det ska kvalas och tas ut och röstas bort innan deltagarna får biljett till att ens vara med och tävla. Det är dock höljt i dunkel hur kvalproceduren ser ut för de olika disciplinerna som det tävlas i. Vem bestämmer de olika sporternas vara eller icke vara i ett OS? Kan vi inte ta bort några och lägga till ett par andra samt vidareutveckla en del? Klart vi kan:

* BMX. Det finns OS i BMX. Vem hade trott det när vi körde BMX-race på Tomelilla Sommarland den där sommaren 1985? Snart kommer väl VM i minibandy också.

* Simning. Det simmas på fyra olika sätt och det brukar vara föremål för förlöjligande då många tycker att det borde räcka med det snabbaste sättet. Betänk då att det skulle bli något torftigt med endast sex individuella distanser. Inte bra. Förslagsvis utvecklar man ytterligare simsätt istället. Nuvarande varianter simmas samtliga i huvudets färdriktning. Således: 50, 100, 200 och 400 meter med fötterna först. Helt oväsentligt hur ekipaget framförs så länge påkarna kommer först och inga simfötter adderats. Påhängd motor ej tillåten.

* Brottning. Ja, ni har väl förstått att hela sporten mer liknar en kenodragning än någon slags fysisk kraftmätning nu för tiden. Hela grenen grekisk-romersk är förlegad. Grekerna går på knäna och romarriket har definitivt sett sina bästa dar. Otursvis kommer vi istället få en Coca-Cola-gren i brottningen. Det börjar med att alla får gratis Coke Diet så man lyckas banta ner sig i rätt viktklass och fortsätter med att alla domare är utstyrslade som Coca-Cola-jultomten. Istället för klossarna kommer man slänga in en colaflaska. I huvudet på jultomten. Den enda tillåtna sportdrycken i brottningen - Coca-Cola. Ni hör ju själva, det här blir ju underhållning av närapå högsta märke (den ofrånkomliga produktplaceringen drar ner betyget något till en början, men sen kommer vi alla vänja oss). Det ryktas att Pepsi är med i budgivningen, men de vill tydligen att flaskan ska slängas på en av brottarna (enligt ett slumpmässigt mönster) då det blir bättre tv.

* Gång. Jag vet inte, lite trist är det att slå in öppen dörr efter öppen dörr. Men, va fan. Gå på händerna så snabbt du kan. När kommer den grenen? Bröderna Bronett lär ha ett rackarns vasst team på gång.

Nu återstår bara att styra upp en kommitté eller två och påbörja lobby för att få med de här smärre justeringarna till Rio 2016. Kan bli hur bra som helst.

FACE OFF

- När vi kommer hem ska du måla våra ansikten pappa (Systersektionen styr upp eftermiddagens verksamhet)

- Ja, näj vi kommej hem ska du måla våja ansikten pappa (Lilla Sektionen, a.k.a Mr Parrot backar upp Systersektionen)

När vi kommer hem målar jag småsektionernas ansikten under överinsikt av farmodern (förutom när hon somnar till på soffan förstås). Vi använder en slags mall (även känt som foton) av två kända karaktärer och jag tar mig ganska rejäla konstnärliga friheter får man nog lov att säga. Mallen har väldigt lite gemensamt med nedanstående karaktärer tagna från verkligheten:

Don't mess with the Small Section

Vi kan väl köra en fråga uppe i högra hörnet av bloggen på vilka två kända figurer det här ska föreställa. Jävligt mycket lycka till. Dagens låt får bli en ledtråd för den ena sektionen.

DON'T CALL ME, I'LL CALL YOU

Utdrag från ett telefonsamtal (ni har förstås redan listat ut att samtalet förs med en av Alans fjorton kusiner):

- Jo, jag har en beef, öh...eller, reklamation hos er. Tekniker skulle ha kommit i fredags men de ringde igår och meddelade försening och att man hoppades kunna komma senast denna fredag (väldigt lugnt och sakligt framfört)

- Det brukar kunna bli så efter åsknedslag och liknande tyvärr (liknande? Typ jordbävning eller?)

- Vi har alltså varit utan uppkoppling i över en vecka och det känns inte bra. Vad gör ni för att ersätta oss för detta? (fortfarande förvånansvärt lugn och saklig, nästan lite cool advokat-stylee)

- Ring oss när allt är lagat och funkar igen så ska vi räkna fram en skälig ersättning (bra där Alans kusin. Så långt inget att klaga på)

- Ok, då gör jag det helt enkelt (snudd på mesig nu)

- Vill du så kan vi skicka ut mobilt bredband och fri surf tills det är löst (Alans kusin går från klarhet till klarhet). Ni kanske behöver göra bankärenden eller så? Det kostar bara 50 kr. (kostar? Sa han kostar?)

- 50 kr?

- Ja, det är ju ändå hårdvara vi pratar om här (öh, jaha. Var hur hård du vill grabben, ni levererar inte tjänsten och nu vill ni ha betalt för det. Fast jag säger ju inte det. Jag säger en annan grej istället)

- Mm du. Jag får kolla det med min fru och återkomma (lite oklart varför jag ska dra in Fru Nygårds i det här, hushållskassan tillåter faktiskt 50 spänn. Men nu har vi ju vårt Zyxel-modem så hårdvaran är en smula överflödig. Det jag skulle vilja ha sagt är att jag inte vill ha nåt mobilt bredband. Jag vill ha tillbaka vårt fasta bredband, vår fasta telefon och inte minst vår TV. Fast jag sa inte det, jag vet. Men det fattar han väl att det är det jag vill?)

Fortsättning följer. Jag känner att det är ett bra förhandlingsläge just nu. Ska bara försöka bli lite mindre dum i förhandlingshuvudet.

SUMMA SUMMARUM

Jag vet inte om ni har räknat på en semesteraktivitet nån gång (rent ekonomiskt alltså), men nu hade jag tänkt som så att det borde man ju göra lite till mans. Som aktuellt exempel presenteras härmed Popskolan by Nigges semesterresa (eller föräldraledighetsresa om man ska klyva hår) till Stockholm tillsammans med Lilla Sektionen och Systersektionen. För bättre överskådlighet bryter jag ner utgifterna i poster enligt följande:

Resor: Tåg 334 kr. Kollektivistisk samfärdsel (pendeltåg, buss, tunnelbana, båt och spårvagn) 250 kr. 

Inträde: 95 kr för att komma in på Grönan. Småsektionerna nada komma noll.

Åkband: 299 kr x 2 = 598 kr. Lilla Sektionen åker gratis. Vilken jävla win. Dock i de flesta fall med nödvändigt sällskap av vuxen, dvs mig. 

Mat: 167 spänn för ett mindre fat med pommes frites, sån där friterad kyckling och burgare. Cuisine ordinaire på karusellutflykt. Lägg till 61 pistoler för glass och 45 krutonger för läskande Mer (apelsin för den som undrar).

Förströelse: 150 pengar. 50 på lotter för att försöka vinna en Super Mario, Luigi eller annan Super Mario-figur. Resterande 100 på ett ytterst raffinerat upplägg (jag har inga höga krav märker jag nu. Ytterst raffinerat borde vara förbehållet James Bond-upplägg, men vi snackar nöjesparksupplägg här) som jag finner helt oemotståndligt. Om man pröjsar 40 spänn får man en boll att kasta på en roterande tavla. EN boll alltså. Missar man högsta vinsten blir det tröstpris i form av ett mindre gosedjur. Höjer man insatsen till 100 bagare blir det tre bonusbollar, dvs 4 in total, och är garanterad ett gosedjur modell mellanstort. Man så att säga köper en helgardering, inte bara i form av ett gosedjur utan även en garanterat nöjd Systersektion. Här är det förstås fritt fram att antasta mitt föräldraskap och framföra anklagelser om curling och dylika företeelser, men jag vet ju att ni hade gjort likadant själva. En helgardering för sexti spänn, kom igen?

Gosedjur till Lilla Sektionen: 0 kr. En tonårig tjej råkar gå in i Lilla Sektionen och ber om ursäkt. Ingen fara, försäkrar jag. En olycka helt enkelt. På väg till Spöktåget möter vi samma tjej bärande på ett gosedjur som hon ger till olycksoffret varpå denne blir så lycklig som bara en treåring kan bli. Fadern får ur sig att det hade du inte behövt, gud vad snällt av dig. Ett blygt leende tillbaka och sen ser vi inte henne mer. Det finns hopp för den yngre generationen! (ja, jag vet vad ni tänker. Har du kollat om den är fullproppad med knark? Nej, men visste ni att det är en leopard? Kanske inte ett fläckfritt djur, men leopardfamiljen som art har jobbat väldigt hårt för att bli den första bland kattdjuren att bli drogfria. Jag har med andra ord fullt förtroende för leoparden).

Framtida psykologkostnader: Kan bli hur mycket som helst. Det är inte för mig, men jag kanske också borde ha lite hjälp. Vi var ju på väg till Spöktåget när den positiva leopardincidenten inträffade. Själva Spöktåget visar sig vara en negativ upplevelse för småsektionerna. Det är inte lite läskigt, det är väldigt väldigt läskigt. Lite som att skicka in små personer rakt in i en skräckfilm. Föräldraskapet är återigen öppet för attack. Lite oklart hur jag tänkte, ibland är jag som bekant lite dum i huvudet. Ingen erfarenhet av spöktåg de senaste 25 åren kanske kan vara en förklaring, vad vet jag. Det blir en traumatisk upplevelse för den minsta och en fader som håller i, håller för och får trösta när vi gått i mål. Systersektionen är också något skrämd men skakar av sig det tämligen omedelbart. Vi försöker läka det hela med en runda i cirkuskarusellen och en vända hemma hos Pettson och Findus. Det funkar förvånansvärt bra. Han mår efter omständigheterna bra.

Summa summarum kan räknas ihop allt från 1700 spänn upp till astronomiska belopp till följd av spöktågstraumat. Jag börjar spara direkt.

LÄRDOMAR FRÅN EN VANLIG MÅNDAG I AUGUSTI MÅNAD

Ett av alla dessa hopplösa ordspråk som cirkulerar bland kreti och pleti är "Man lär så länge man lever". Inte sant förstås, men här ska inte vidareutvecklas vilka underintelligenta varelser som omfattas av gruppen som inte lever och lär. Här ska istället redogöras för vad jag lär mig under en vanlig måndag i augusti månad nådens år 2012.

1. Som antyddes i taggarna i gårdagens text så infaller bröllopsdag 6 augusti och inte 5 augusti. Dock hade jag lika få rosbuketter att uppbringa imorse som under hela dagen igår.

2. Det är ingen bra idé att åka till Hufvudstaden med Lilla Sektionen och glömma hans snuttisar hemma när resan innefattar två övernattningar.

3. Likaledes korkat (läs en pappa som är lite dum i huvudet ibland) att bara få med sig en pysselbok till Systersektionen och ingen sagobok.

4. Är man mellan 3 och 5 år gammal och bor på landet på landsbygden kan det vara ett av jordens största äventyr att a) åka tåg till Hufvudstaden, b) åka pendeltåg i Hufvudstaden, c) åka buss i Hufvudstaden samt d) åka tunnelbana i Hufvudstaden. Imorgon ska vi nog prova att åka spårvagn också så har vi täckt de centrala delarna av kollektivtrafiken.

5. Man ska nog inte åka buss till andra sidan vägen för att komma till Fjärilshuset. Men det såg ut som det var en fin MTB-bana där i vegetationen.

6. Det kan vara så att det stora företagets reklamationstidsgaranti har expanderat ytterligare en dag eller så. Popskolan återkommer med besked om definitionen av 24 timmar har naggats i kanten ännu mera.

Det är oklart om det blir några lärdomar under morgondagen. Vi åker i vilket fall som helst till Gröna Lund och utforskar lärdomspotentialen där.

HÄLSNINGAR FRÅN EN MAKE SOM ÄR INTE SÅ LITE DUM I HUVUDET

Vi kan säga att jag skriver det här åt en kompis. Det känns lite bättre på nåt vis.

Ponera att en fru roddar ihop en hel bukett med rosor åt sin make och ackompanjerar med ett jättefint kort med kärlekens budskap. Maken (kompisen typ om man ska följa första stycket) hör hur ett mynt ramlar ner och ser en stor fet lampa (tänk Vinga fyr) som blinkar och får en sån där uppenbarelse om att han har glömt ett datum som betyder väldigt mycket för både honom och hans fru. Då är det klart fördelaktigt om man har förberett något liknande (men det fattar ni ju att maken/kompisen inte har gjort för han är dum i huvudet och glömsk på samma gång) som ett tecken på hur mycket han älskar sin fru (han älskar henne jättemycket, reds. anm).

Jag har precis framfört mitt förslag till maken ifråga att han bör införskaffa hela världen till sin fru på deras åttonde bröllopsdag (även om det är ett helt år till dess och det således finns en överhängande risk för att han blivit än mer glömsk och ytterligare dum i huvudet när den dagen infinner sig). Han har dock tagit till sig att han måste sköta såna här saker mycket bättre. Det krävs faktiskt två för att dansa tango och det vet han. Det står till och med skrivet i hans och Fru Nygårds respektive vigselringar.

BEEFING ON

Fru Nygårds:

- Det åskade inatt. Jag tror att modemet är trasigt.

Bra beefat av stora företaget som förser oss med uppkoppling mot omvärlden. Nu har de anställt Morgan Freeman i rollen som Lord Almighty och skickat ner en blixt i apparaturen så att hela hårdvaruparken förpassats till de sälla jaktmarkerna. Ett stendött modem och en till synes lobotomerad digitalbox ger för handen ännu ett litet samtal till Alan, Anna & Co. Idag heter människan i andra luren Jonas:

- Tekniker är på väg ut ser jag här och ska vara hos er innan kl 18 idag.

Jag (fortfarande lite dum i huvudet från gårdagen):

- Va bra. Trodde det fanns risk för att han skulle bli försenad. Hur blir det med nya prylar, kan jag hämta i Borlänge?

Jonte:

- Nej, vi skickar alltid de grejerna. De finns inte i våra butiker. Du får vänta tills teknikern varit ut så vi kan få diagnos på grejerna (diagnos kan han få av mig, alldeles gratis: operationen gick bra men patienten dog och på köpet strök även patienten i intilliggande operationssal med).

Här hade jag kunnat gå i clinch med den här Jonas-figuren, men hur förklarar man gårdagens framfiskande av modempaket? Jag kan ju inte gärna referera till Morgan Freeman i helvit klädsel. Inriktar mig på teknikern istället:

- Hur länge har ni öppet ikväll på supporten? Om teknikern kommer idag så kan jag ringa upp och ni skickar nya prylar?

- Det går jättebra. Vi måste veta vad som orsakat att systemet inte fungerar (dödsorsak: blixt rakt i nervsystemet).

Jag (fortfarande lika korkad och naiv):

- Tack för det, då återkommer jag när teknikern varit här.

Avslutning support enligt instruktion 1A:

- Är det något mer vi kan hjälpa dig med när vi ändå har dig på tråden?

I efterhand kan jag önska att det hade kommit ett par förslag från min sida för det här är ju lite av en önskefråga. En kvick snubbe hade på rak arm kastat fram att det vore fint med två grillade med mos och extra räksallad eller kanske en kebabrulle med blandad sås. Allt jag får ur mig är ett tack för hjälpen.

Status kl 18: Ingen tekniker. Det gamla Zyxel-modemet får hoppa in från avbytarbänken och kopplingar som McGyver skulle varit avundsjuk på får ta upp halva golvet i tv-rummet. Beefen lever, men tar paus till på måndag när the Cable Guy kommer igen. Eller gör han?

Life saver till vänster, död patient till höger

RADIOTYSTNAD

Telefon med Alan (fast idag heter han tydligen Anna):

- Vi gör en reklamation på det här och skickar ut teknikern igen. Jag ser här att det bryts mer än 30 gånger per dygn och då kommer hjälp inom 24 timmar med vår garanti.

Jag (lite dum i huvudet sådär som jag är ibland):

- Va bra.

Alan (Anna för den petnoge):

- Fast nu vet vi ju att de ligger efter med 24-timmarsgarantin så det är allt från 1-3 dagar.

*radiotystnad*

- Hallå?

Jag (nu dum och förbryllad i huvudet):

- Hallå hallå. Jaha...vad betyder det här då?

Annalan (jag skriver ihop namnen så att de låter som ett namn som kan representera mina känslor för den häringa servicen de erbjuder):

- Att det kan komma hjälp redan idag eller så får du i värsta fall vänta till efter helgen.

Kanske är det bara jag, men nog fan kan man väl tycka att de åtminstone kunde ha hållit en presskonferens och meddelat att de på eget bevåg ändrat definitionen av 24 timmar från ett dygn till 1-3 dygn.

Det här är ingen jävla halv-beef längre, det är en hel förbannad 500 grams sirloin steak. Game on.

EN HALVBEEF

SJ-beefen fick sig en törn häromsistens när vi åkte tåg till Göteborg tur och retur. En halvtimme försenat på nervägen och nästan i tid på hemvägen. Lite halvbesviken att de nästan kunde leverera avtalad tjänst. Men det finns ju andra som ibland har svårt att skicka vad som utlovats.

I förra veckan fick jag ringa det här stora företaget som förser oss med uppkoppling mot omvärlden och framföra information om att det inte känns ok att modemet startar om sig självt med lite ojämna mellanrum (huvudsakligen när någon håller på att göra mål i valfri lagsport eller har 15 meter kvar att simma i medaljläge), vilket får till följd att tv, internet och fast telefoni blir trasigt för stunden. Ett av svaren man då kan få från supporten är att de uppdaterar och analyserar. Jaha ja. Var det Ewert Ljusberg jag pratade med? Jag kunde i alla fall konstatera att jag hört den förut.

Helgen passerade och när tågåkandet var över kunde vi konstatera att Ewert inte gjort något till fromma för vår uppkoppling. Nytt samtal följer idag (den här gången med Alan. Fast han uttalar sitt namn Allan, som i Edwall) och han kollar lite sådär som man gör när man sitter i support varpå han konstaterar att tekniker ska vara på väg. Nu infinner sig en monumental Ewert-feeling av dejà-vu. Tekniker på väg. Jorå. Men Alan är en rådig snubbe som kör simultana telefonsamtal och kan meddela att entreprenörsfirman som utför tekniksupport hands on faktiskt är på väg under dagen. Tekniksnubbe ankommer, sticker i sin apparatur i diverse lämpliga kontakter och kan sedan meddela att modemet suger ankballe. Nästa steg i processen: Tekniker ringer support och kollar om vi kan hämta nytt modem på det stora företagets butik i närliggande stad. Svar ja.

Sagt och gjort, in med Lilla Sektionen och Systersektionen i den vita bilen tillsammans med defekta prylar. Stick in nunan i en folktom butik och meddela ditt ärende och få ett frågande anlete i synfältet. Han måste kolla på lagret för att se om de har något modem in stock. Detta sker samtidigt som hans osysselsatta kollega tydligen känner sig manad att prata cykel med mig. Hade jag varit han hade jag pratat om vädret istället, men vem är jag att slå mig på bröstet angående tempolopp i cykel? Ingen. Lagerletaren kommer tillbaka och kan meddela att det inte finns något modem att uppbringa. Det tycker jag är en smula märkligt eftersom teknikern kollade lagersaldot på telefon med supporten och framför detta lite ödmjukt. 

-Nja, du vet vårt lagersaldo här stämmer inget vidare med det som han kan se. 

Istället för att påpeka det uppenbara i att de har ett lagersystem som verkar vara i visst behov av uppdatering så frågar jag om han kan kolla om Borlängebutiken har något att erbjuda i modemväg. 

-Nja, du vet deras lagersaldo...osv. 

Då tänker jag (kanske lite irrationellt, vad vet jag) att han kanske kan lyfta telefonen och ringa sina kollegor i grannstaden. Dessvärre verkar han inte bekant med själva telefonkonceptet och mitt i den här diskussionen fiskar en tredje man som tidigare bara figurerat i periferin (typ lagerkille gone suspekt butikutfyllnadskille) upp en låda med ett modem och tillhörande apparatur. Lagersaldokillen konstaterar lite torrt att: 

-Ja, det där är det absolut sista exet vi har. Han hittade ett på lagret ändå (pekar på periferikillen). 

De borde verkligen kolla upp allt som har med lager att göra det här stora företaget alltså. Nu hade det förstås varit på sin plats att jag kollar lite hur det här gick till, men eftersom jag bara vill ha ett nytt modem så bryr jag mig oerhört väldigt lite hur han trollade fram det (så länge han inte tryckt fram det Skalman-style). Vid det här laget är vi så mentalt slut att vi går till Hemköp och inhandlar några Festis och drar hem för att prova defektlösheten i maskineriet.

Resultat: Det flyter på under eftermiddagen.

Resultat kväll: Samma ankballestatus på den här lösningen.

Resultat morgondag: Jag ringer till Alan.

FÖRÄLDRALEDIGHET

Jag har nästan glömt vad man gör när man är föräldraledig. Ok, jag är inte så puckad att jag inte har koll på att barnen spelar en central roll i själva upplägget. Det jag inte riktigt kom ihåg är ju att det är rackarns trefvligt att stämma träff med andra lediga föräldrar (här är det av underordnad betydelse om vederbörande är föräldraledig eller har semester) för att umgås (sitta och tjöta, företrädesvis de vuxna), leka (barnen) och fika (samtliga närvarande). Vi körde en kortvända igår med bygrannarna och idag en längre sammankomst med trebarnsfamiljen från grannbyn. Effekter:

* Lilla Sektionen får tuppjuck. Går fullständigt guleböj när det plingar på dörren under förmiddagen. Systersektionen något reserverad för en gångs skull.

* Minst en serietidningsbula på Lilla Sektionen. Höghastighetskrock med någon som förmodligen också är bulförsedd.

* Grymt bra snack med trebarnsfadern, a.k.a Min Kompis Fredrik.

* Agera stöd åt fembarnsskaran vid lunchintag, lek samt toalettbesök.

* Grädda pannkakor, vispa grädde och utfodra skocken (inkluderande Husfrun från grannbyn). Grymt bra teamarbete mellan smetansvarig och gräddningschefen.

* Handla grönsaker i den nyöppnade affären. En banan och en halv knippe druvor för hundringen jämnt. Eller kiwi för en krona stycket. Your choice.

Listan kan göras lång, men vi får dra ett streck här. De viktigaste win-grejerna räknas till två st:

1. Barnen har vansinnigt roligt. Lekande barn är starkt material. Mer sånt.

2. Att sitta och prata om allt som hör livet till med en rolig, smart, vettig och fin vän en hel dag är en förbannad lyx. For the record är han inspirationen och den som pushat till att Popskolan by Nigge finns över huvud taget (beroende på hur man som läsare ställer sig till denna information kan man antingen tycka att det var ju faktiskt en vettig man, alternativt tycker man att det var väl ändå höjden av vanvett). Your choice.