SJ-beefen fick sig en törn
häromsistens när vi åkte tåg till Göteborg tur och retur. En
halvtimme försenat på nervägen och nästan i tid på hemvägen.
Lite halvbesviken att de nästan kunde leverera avtalad
tjänst. Men det finns ju andra som ibland har svårt att skicka vad
som utlovats.
I förra veckan fick jag
ringa det här stora företaget som förser oss med uppkoppling mot
omvärlden och framföra information om att det inte känns ok att
modemet startar om sig självt med lite ojämna mellanrum
(huvudsakligen när någon håller på att göra mål i valfri
lagsport eller har 15 meter kvar att simma i medaljläge), vilket får
till följd att tv, internet och fast telefoni blir trasigt för
stunden. Ett av svaren man då kan få från supporten är att de
uppdaterar och analyserar. Jaha ja. Var det Ewert Ljusberg jag
pratade med? Jag kunde i alla fall konstatera att jag hört den
förut.
Helgen passerade och när
tågåkandet var över kunde vi konstatera att Ewert inte gjort något
till fromma för vår uppkoppling. Nytt samtal följer idag (den här
gången med Alan. Fast han uttalar sitt namn Allan, som i Edwall) och
han kollar lite sådär som man gör när man sitter i support varpå
han konstaterar att tekniker ska vara på väg. Nu infinner sig en
monumental Ewert-feeling av dejà-vu. Tekniker på väg. Jorå. Men
Alan är en rådig snubbe som kör simultana telefonsamtal och kan
meddela att entreprenörsfirman som utför tekniksupport hands on
faktiskt är på väg under dagen. Tekniksnubbe ankommer, sticker i sin
apparatur i diverse lämpliga kontakter och kan sedan meddela att
modemet suger ankballe. Nästa steg i processen: Tekniker ringer
support och kollar om vi kan hämta nytt modem på det stora
företagets butik i närliggande stad. Svar ja.
Sagt och gjort, in med
Lilla Sektionen och Systersektionen i den vita bilen tillsammans med
defekta prylar. Stick in nunan i en folktom butik och meddela ditt
ärende och få ett frågande anlete i synfältet. Han måste kolla
på lagret för att se om de har något modem in stock. Detta sker
samtidigt som hans osysselsatta kollega tydligen känner sig manad
att prata cykel med mig. Hade jag varit han hade jag pratat om vädret
istället, men vem är jag att slå mig på bröstet angående
tempolopp i cykel? Ingen. Lagerletaren kommer tillbaka och kan
meddela att det inte finns något modem att uppbringa. Det tycker jag
är en smula märkligt eftersom teknikern kollade lagersaldot på
telefon med supporten och framför detta lite ödmjukt.
-Nja, du vet
vårt lagersaldo här stämmer inget vidare med det som han kan se.
Istället för att påpeka det uppenbara i att de har ett lagersystem
som verkar vara i visst behov av uppdatering så frågar jag om han
kan kolla om Borlängebutiken har något att erbjuda i modemväg.
-Nja, du vet deras lagersaldo...osv.
Då tänker jag (kanske lite
irrationellt, vad vet jag) att han kanske kan lyfta telefonen och
ringa sina kollegor i grannstaden. Dessvärre verkar han inte bekant
med själva telefonkonceptet och mitt i den här diskussionen fiskar
en tredje man som tidigare bara figurerat i periferin (typ lagerkille
gone suspekt butikutfyllnadskille) upp en låda med ett modem och
tillhörande apparatur. Lagersaldokillen konstaterar lite torrt att:
-Ja, det där är det absolut sista exet vi har. Han hittade ett på
lagret ändå (pekar på periferikillen).
De borde verkligen kolla
upp allt som har med lager att göra det här stora företaget
alltså. Nu hade det förstås varit på sin plats att jag kollar
lite hur det här gick till, men eftersom jag bara vill ha ett nytt
modem så bryr jag mig oerhört väldigt lite hur han trollade fram
det (så länge han inte tryckt fram det Skalman-style). Vid det här
laget är vi så mentalt slut att vi går till Hemköp och inhandlar
några Festis och drar hem för att prova defektlösheten i
maskineriet.
Resultat: Det flyter på
under eftermiddagen.
Resultat kväll: Samma
ankballestatus på den här lösningen.
Resultat morgondag: Jag
ringer till Alan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar