Alla
delar är på plats. Det är modem, digitalbox och en sjuhelvetes
massa sladdar. Som sig bör. Det känns ju bra efter tre veckor i
cyberskugga. Undrar vad Det stora företaget tycker det kan vara
värt. Jag tror jag slår en signal.
-
Hej det är Roger (vad är oddsen på det? Samma snubbe som jag
snackade med i förra veckan! Han har förstås ingen aning om vem
jag är och bryr sig förmodligen väldigt lite i det också för den
delen. Men ändå).
Jag
återger inte min öppning på samtalet i skrift, ety den är likadan
varje gång. Namn, ärende och så vidare. Den sitter nästan lika
djupt som info-snacket på jobbet. Efter presentationen lägger jag
fram mitt specifika spörsmål för dagen:
-
Vi har varit utan era digitala tjänster i tre veckor, TV, bredband
och telefoni (sakligt och lugnt, vänligt men bestämt).
-
Eftersom ni varit utan våra tjänster längre än 15 dagar så utgår
ersättning med 800 kr. Per tjänst. Vi drar av från kommande
faktura och eventuellt överskjutande belopp kommer på sån här,
vad heter det nu, åh, nu tappade jag ordet (helt klart sämst att
tappa saker när man pratar i telefon. Svårt att plocka upp det bara
sådär. Fast lättare med headset, no doubt).
-
Utbetalningskort menar du? (hur svårt kan det va?)
-
JA, precis! Ett sånt skickar vi.
-
Ok (bra och fylligt svar av mig där. Låt mig bara plocka upp hakan från golvet. Hade
jag aldrig trott. Kanske ska vara utan deras tjänster längre än 15
dagar?)
-
Något mer vi kan hjälpa till med? (insert all jordens önskemål om
fred, hälsa, bling och roligheter)
-
Neeeej, jag tror inte det. Tack.
Därefter
avslutar vi samtalet och jag kan konstatera att jag till min
förvåning är positivt förvånad. Vem trodde det om Alan och hans
kusiner? (Roger m fl). Inte jag.
FLASH:
Uppdatering kvälls-TV: Bilden hackar. Ska den göra det? Och framför
allt: hur länge ska den göra det innan det blir 800 spänn i
fickan? Jag ringer och frågar Roger imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar