ALV

Det häringa stället i Småland som drar mängder med folk för att visa upp Astrid Lindgrens litterära gärningar i uppträdanden mm förtjänar allt beröm det får plus lite till. Grymt upplägg. Över till inlägg.

Det finns ett tjogtal attraktioner som slår högre men vi har bara plats för två bagateller här idag. Första hälften anknyter en smula till ansiktsmålningarna som figurerat i tidigare inlägg i början av denna månad. 

Nej, det är inte Spiderman

Som synes är dock ansiktet på bilden helt omålat, men omgivningen är kolorerad i allra högsta grad. Med ovanstående målning som inspiration står nu högst på inköpslistan diverse olika färger samt en sticksåg. Skranket hemmavid ska sen få sig en rejäl omgång varpå vi kommer fota samtliga besökare omgivna av en illusorisk skyline.

Furthermore avslutar vi hela vistelsen inne på området med att rida käpphäst [insert your best pun here]. Lilla Sektionen är dock grundligt besviken på utbudet av kusar och konstaterar missnöjt - efter att ha rivit i stort sett samtliga hinder - att “det var ingen bra häst”.

Dålig häst. Rent generellt.

Nu kan jag ju hålla med honom om att fålen ifråga inte var något framträdande exemplar av sin art, men skulle jag beskriva den ädla springaren hade jag nog nöjt mig med egenskapsordet mager. Efter att Lilla Sektionen droppat travaren och kör apostlahäst-stylee går han komplett Anders Gärderud på hela hoppbanan. Klipper hinder efter hinder och ser otröttlig ut. Passande nog har han en tysk pojkslyngel i bakhasorna som helt okoreograferat rasar på sista hindret som vore han östtysk hinderlöpare vid namn Frank Baumgartl i München-OS 1976. Tydligen heter pojkvaskern Anton men det hindrar ju inte att han är av östtysk härkomst tänker jag lite förstrött för mig själv när vi lämnar hinderbanan och ALV för den här gången. Tjillevippen.

En bild säger mer än 3000 meter hinder