I OS är allt möjligt. Varje gren ska ha en stafett. Stafett är det nya svarta. Budkavle i shorttrack avhandlade vi igår, längdåkningsstafetter är sen gammalt, lagstafetter i sprint ganska nytt liksom skridskostafett. Får man gissa att även rodelstafett inte har alltför många år på nacken?
Tydligen gör den OS-debut och jag är ytterst tacksam att Min kompis Henrik upplyste om dess existens så den kan redogöras för i ett spretigt men välmenande blogginlägg. Om man betänker en rodelbanas sträckning kan man lätt föreställa sig att det inte kan bli tal om någon stafett i traditionell mening där någon först åker ett varv och sedan växlar över till nästa genom att ge en liten nätt puff i ryggen. Skulle inte bli mycket kvar av ryggen om man fick en rodelkompis rätt in i femte ryggkotan i 100 knyck. Så. Det går till på följande vis:
Första sträckan: Som sig bör är det damerna först. En kvinna som är singel åker ner för den isade vattenrutschbanan och när hon kommer till målet sitter det som en boxboll (fast platt. Ungefär som boxbollens ersättare såsom platt-tv ersatte tjock-tv) som man ska daska till för att öppna upp starten för nästa åkare.
Andra sträckan: När boxbollen fått sig en smäll av singelkvinnan på första sträckan går startskottet för lagets andreman (det är alltid en man, det är upplagt så. Modern sport, men väldigt traditionell i sin utformning) som ger sig ut i banan. För att underlätta för alla parter är han också singel. Han upprepar proceduren och klappar till boxplattan vid målgång och släpper iväg lagets paråkare.
Tredje sträckan: Högst upp i stafetthierarkin inom rodelsporten finner vi paret som avslutar stafetten. Här kan man blanda friskt. Man-kvinna, kvinna-kvinna eller man-man. Dock lär det än så länge vara förbjudet med vädurskanin-man, man-åsna, giraff-kvinna samt flodhäst-valfri människa. I övrigt är det bara att mixa på. När tvåmans/kvinno/animalkälken gått i mål är det slut på det roliga och dags att sammanställa resultat, jämföra och utse ett lag som har varit bättre än de andra och därmed tagit OS-guld.
Simpelt upplägg egentligen. Nu är det här förstås bara början på en groende stafettrend. Till nästa vinter-OS i Sydkorea kommer farsoten ha spridit sig till många andra grenar varav några av avarterna utan tvekan kommer att vara på väg att urvattna sporter som man fram till nu har trott varit immuna mot stafetter.
Ishockey. Ingen har en aning om hur det ska gå till, men räkna kallt med att det finns med Ishockeystafett i OS 2018.
Backhoppningsstafett. Det hoppar en singelkvinna från lilla backen samtidigt som en singelman hoppar från stora backen. De sammanstrålar och smackar på en boxplatta på den gemensamma bromsplanen varpå ett mixedpar parallellhoppar i den stora backen. Det lag med flest överlevande vinner.
Curlingstafett. Curling blir en tvåvägssport i och med att stafettkonceptet introduceras. Singel eller par har underordnad betydelse, huvudsaken att det alltid är någon i rörelse. Krock utanför boet ger minuspoäng. Reglerna är lite lösa i konturerna i skrivande stund, men Herr Rogge har tillsatt en utredningsgrupp som kommer ta fram ett raffinerat regelverk lagom till för-OS.
Skicross-budkavle. Pga det nära släktskapet med orientering väljer skicrossfamiljen att kalla sin stafett för budkavle. Medialt och kommersiellt tveksamt beslut om man frågar mig, men det är det ju i vanlig ordning ingen som gör. De kommer att köra en oerhört modern form av stafett genom att åka i extremt långa banor och slumpmässigt placera ut andra-, tredje- och fjärdesträckeåkarna i backen. På så vis blir det både förvirrande och underhållande på samma gång. Både för åkare och publikum.
Med ovanstående sagt skulle det inte förvåna om inmarschen på invigningen också kommer utveckla sig till ett stafettevent. Man kan nämligen göra stafett av allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar