När de ändå är hemma i Dalarna igen vore det ju synd och skam om det inte blev en fotbollsträning för småsektionerna. Till och med Systersektionen är på.
Lilla Sektionen har inte precis vacklat i sin hybris under sin vistelse i Skåne. Självförtroendet när det gäller att trilla boll är lika gott som någonsin. Systersektionen är något mer reserverad vad gäller sina färdigheter med boll. Det borde hon inte vara, men blygsamheten klär henne förstås utomordentligt. Iklädd Sverigetröja äntrar hon tillsammans med sin yngre bror Aspeboda IP (eller Aspezteca som vi brukar kalla den för att ge den lite extra glans) för 45 minuters drillning i den ädla konsten att kicka boll. Om vi spaltar upp träningen moment för moment kan det se ut som följer:
Uppvärmning
Springa på led, hoppa hoppsasteg, plocka potatis och dricka vatten. Basic stuff för småsektioner.
Dribbla mellan koner, avsluta med skott.
Alla sex st närvarande kiddos briljerar med slalomdribbling och avslutande mördande skott. Målvakten i ena målvakten är tydligen "jättedålig". Att det var nästan 20 år sen jag spelade fotboll tar de tydligen ingen hänsyn till. Skitungar.
Passa med bredsida
Har ni sett en fyraåring försöka slå en bredsida? Det verkar vara lika svårt som det är för en 40-åring att gå ner i spagat. Tåfjutt - inga problem. Bredsida - hopplöst. Lilla Sektionen missuppfattar hela upplägget och försöker skjuta ner sin syster tre meter bort. Hon svarar med att sätta sån fart på sina bredsidor att den lille riskerar att bli skottskadad. Det är då han börjar kasta sig handlöst och agera målvakt. Bra insatser. Om det inte vore en passningsövning.
Kasta inkast
Bollen bakom huvudet, stå still med fötterna och kasta bollen. Det är så lätt att det blir huvudet bakom bollen, stå still med kastet och bolla huvudet. Typ. Eller så kastar man bollen samtidigt som man kastar sig själv i en dödsföraktande saltomortal på gräset, tittar oförstående på alla som står runt omkring och gapar, borstar av sig och gör sig redo för nästa volt. Ni kanske kan gissa vem som vecklar in sig i dylika övningar. Han brukar figurera på den här bloggen tämligen ofta.
Tvåmål
Världens bästa fotbollsövning. Småsektionerna, jag, en av de andra föräldrarna och en liten tjej. Vi har alltså två tjejer i vårt lag. De dominerar givetvis skeendena på planen och Systersektionen öppnar till och med målskyttet i matchen. Lilla Sektionen blir ganska glad skulle man kunna säga. Hoppar upp i famnen och celebrerar på tillbörligt sätt. Det känns skönt som omväxling mellan slentrian- och torrslängningarna han pysslar med där ute på planen. Ibland när ingen är i närheten, nån gång rakt in i en oanande stackare och vid ett tillfälle in i en hög med andra grabbar som misstagit tvåmålsövningen för fribrottning. Korkat, men ypperligt underhållande tilltag.
När sen mål nummer två förpassas i motståndarnas kasse går Lillsektionen fullständigt gröna bananer (trots att det inte är han som gör det). Om någon händelsevis minns de olika målgesterna som han omger sig med så plockar han fram ässet ur rockärmen och kastar sig ner på gräset och kör en räcka push-ups. Jucka-style. Skratten från Fru Nygårds och mormor på sidan av planen ekar över hela byn. Själv dör jag målvaktsdöden (jo, trots uselt betyg har de ställt mig i mål). Dessvärre får det också till följd att i matchens sista spark kvitterar motståndarna genom en enorm forcering. Den där målvakten. Jättedålig alltså.
När träningsmatchen avslutat det hela verkar deltagarna tämligen nöjda, även om de med största säkerhet kunnat spela ett par timmar till. När vi sätter oss i bilen säger jag att alla som var med var jätteduktiga. Svaret låter inte dröja från Lilla Sektionen:
- Ja, JAG var jätteduktig idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar