Något av det dummaste man kan göra är att jämföra sig med andra. Det förmodligen allra mest korkade är att komparera sina egna fartmässiga prestationer per cykel med de här gökarna som springer maraton så fort att asfalten rullar ihop sig. Så då gör vi det för jag vet inte bättre.
Min medelhastighet på Crescenten på väg hem från jobbet idag: 20,50 km/h.
Valfri maratonmästare (till fots snackar vi nu): ca 20 km/h.
Så oerhört dumt att mäta sig med toppidrottsmän. Men fatta tråkigheten i att bli ifrånskubbad av en springande räka när man själv har både pedaler och hjul som hjälpmedel. Till mitt försvar ska dock sägas att vägen hem från mitt arbete innehåller fasligt många uppförsbackar. Sista biten ökade snitthastigheten till över 30 km/h. Nästan som en epa-traktor. Fast utan plyschen. Ca 80 km/h långsammare än världsmästaren i gepardlöpning. Märk väl att geparden är en usel maratonlöpare. Kondition som en kedjerökande 80-åring, men pigg som en sportbil på korta sträckor. Mångfacetterad individ indeed.
Vad vill jag ha sagt med det här inlägget då? Tja, mest att jag cyklade till jobbet imorse och hem igen när jag hade jobbat färdigt. Tack och lov syntes varken maratonlöpare eller geparder till längs vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar