ZOO STATION

Djurpark eller storstad? Vi väljer det förra idag och styr med ystra miner kosan mot zoo station för att kolla in en och annan animalisk uppenbarelse.

Var gång folk far till zoo önskar var och en att de ska mötas av en serviceinriktad panda i entréluckan (det finns det så klart vetenskapliga belägg för). Som bloggen redogjort för tidigare i veckan är dock samtliga pandor för tillfället strängt upptagna med att fira semester varför samtliga får hålla tillgodo med vad man nog får betrakta som ett naturens uppsamlingsheat av sekunda två- och fyrbenta djur. I pandaartens frånvaro är till exempel ett dylikt exemplar en självskriven chef i sammanhanget:

My name is Julian

För att sortera upp en aning i hierarkin kommer härnäst ett par mellanchefer som ständigt blir påpucklade från både över- och underställda, dvs själva definitionen av en mellanchef.

Just de här två lirarna börjar gruffa med varandra offentligt just som vi passerar. En till synes onödig skärmytsling uppstår då den stående kamelen får den omöjliga frågan:

- Ser jag fet ut i de här pucklarna?

Finns inget rätt svar på den frågan, vilket den stående dubbelpuckeln också blir varse tämligen omgående. Sorgligt att se. Om inte lemuren varit så upptagen med att sola sig i glansen av sitt eget chefskap hade hen kanske kunnat bringa lite ordning på sina mellanchefer.

Tyvärr sker också mellanchefstumultet i åsyn av en medlem ur fotfolket (eller fotdjuren om man ska vara korrekt i terminologin). Inte den slätaste pälsen i skinnaffären på den här kompisen:

Knack knack. Är det nån hemma?

När djurparken stänger kl 18 är det den här göken som sköter insamling av flaskor och burkar för att finansiera sitt höberoende som gör att den mestadels är packad som en åsna.

På tal om åsna så springer vi i direkt anslutning till alpackan och kameljönsarna på den här lilla jubelåsnan:

När man känner den här på pälsen så är det tydligt att åsnor är hästar med mjukare päls, ungefär som får i förhållande till getter. Ovanstående lever på att vara 100% söt och drar på så vis in pluring till övriga åsnor som är för envisa för att förvärvsarbeta.

Småsektionerna är måttligt imponerade av djurlivet och vill helst bada i poolen (människopoolen som finns i djurparken alltså) och leka i klätterställningarna. Viss förundran visar de dock för denna färggranna varelse:

Själv är jag mer skeptiskt. En fågel som är mer på än den här får man nämligen leta efter. Sjukt brett spektra av irritation.

Nä, då är det tur en kan luta sig mot något så tryggt som en zebra (eller sebra som det oförklarligt nog tydligen heter på svenska). De står och drar samma gamla skämt med varandra dagarna i ända de här vit-svartdraperade åsnorna.

- Sooo, how did you get here then mate?

- Just like everybody else, crossed the road at the zebra crossing.

Sen står de och skrattar i en kvart innan de drar samma historia igen. Sjukt dålig variation i sina humornummer (långrandiga) plus att de bara pratar engelska gör att våra randiga vänner har svårt att passa in i djurparkens organisationsschema. De är något av zooets (frågetecken för den böjningen, jorå) outlaws. Fast de åker inte hoj.

Som nämndes ovan görs inga yviga gester eller utstötes några glada tillrop från de yngre i släktledet utan de gör sin egen topplista där inga djur får plats.

3. Fika.
2. Bada.
1. Nedan på bild illustrerade toaletter i miniatyr.

Den som kläckte idén till att tillverka en toalettstol i miniatyr, fästa en klubba på bakstycket och fylla stolen med surt pulver borde spola ner sig själv i en offentlig toalett.

Slutet gott, allting gott dock. Vi tar med oss bilden av djuren, badet, fikat och de små minigrisarna som är på rymmen mot slutet av vårt besök men som sedermera kryper tillbaka in till sitt hägn där pappa storsvin och mamma morsgris väntar med bullar och varm choklad. Väl hemma igen välkomnas vi så av dagens semesterdjur alla kategorier:

En kille som vet hur man firar semester.