Eftersom lördagen har passerat har vi söndag, måndag och tisdag kvar att avverka. Söndagen är vikt för supporterfotboll och om vi nöjer oss med att konstatera att lånespelare är ett jävla skit så har vi summerat hela insatsen ganska väl. Vi är inte fullt lag enkom med våra medlemmar så vi lånar i vanlig ordning in Phil Skinka, vilket i sig inte är ett dåligt lån, han ingår mer eller mindre i huvudtruppen, men övriga lån känns mer som emergency loans. Inte undermåliga fotbollsspelare som sådana, men det blir för många kockar i den här soppan. Vi losar matchen. Move on.
Måndagen är föredömligt upplagd om jag får säga det själv. Ofta säger jag det själv utan att skämmas ett endaste dugg och så även i detta fall. Vi sparkar igång dagen med att avlägga visit på träningsanläggningen och får oss en guidad tur av förre mittfältaren Simon Milton samt en liten titt på träningen. En av spelarna som röstats fram som sämst på förra träningen har en banandräkt. Engelsk pennalism med en gnutta engelsk humor och fina bananer i pyjamas-referenser.
 |
| Är bananerna fina? |
Vi följer upp den rundturen med en annan rundtur och denna gång på eftermiddagen nere vid vår hemmaborg Portman Road. Kan det bli för tjatigt? Skulle inte tro det. Gissar på femte eller sjätte guidade turen för mig, men jag blir lika löjligt barnslig ändå. Tar massvis med kort och så vidare. Den här gången har vi också ett gäng norrmän med oss och de är väldigt glada och tacksamma för att få ha varit med på tur. Så klart.
På kvällningen är det norrmännen som har styrt upp en grillafton på en härlig sunkpub som jag inte bevistat tidigare. Man kan aldrig besöka för många pubar, som jag brukar säga. Det grillas burgare och engelsk korv, serveras ale och spelas kort, sjungs karaoke och hela den biten. Ena halvan av våra törstiga vänner från Blekinge dricker slut på all Red Bull i baren så de får åka till Tesco och köpa mer. Klassiker. Vi tackar för oss när norrmännen börjar ta karaoken på lite för stort allvar. Känns som bra tajming på nåt vis.
16/4 Ipswich Town - Crystal Palace 3-0, PR (17 656)
Min 41:a födelsedag. Så empatiskt av samtliga inblandade att ordna med en komfortabel 3-0-vinst mot gästerna från huvudstaden. Det är nog inte bara jag som är glad att vi lämnade sällskapet på karaoketillställningen igår kväll i hygglig tid för att slippa alltför allvarligt bakrus på tisdagen. Det är ju inte så en vill spendera sin födelsedag, svårt eftersned. Så mycket bättre att vara pigg och kry, inhösta en seger och njuta av det vackra vädret. Bra dag, hoppas fortsättningen av det 42:a levnadsåret fortsätter i samma stil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar