Tänk om det är 30+ i skuggan? Då blir det inte så nice. Fett onice för kids att hänga i den typen av temperatur kan jag meddela och inte riktigt min kopp te heller (jag är mer för den kopp te som serveras när det är lite ruskigt ute och det är Earl Grey med en skvätt mjölk i koppen) för det blir ju så fasansfullt varmt. Men man ska ju inte klaga har jag hört, göra det bästa av situationen, dricka mycket, bla bla bla. Sista punkten är ju inga svårigheter men förmodligen åsyftas inte alkoholhaltiga drycker i någon form utan här är det vatten och eventuellt sötade kolsyrade drycker som gäller. Men om vi sparar matchen till längre ner i utläggningen så kan vi riva av några skojsiga grejer dessförinnan:
Hela Blackburns trupp kommer gåendes på Stansted och så även svenske Martin Olsson med diamantörhänge. Glad i hågen tilltalar jag honom något om att det kommer bli svettigt på hans kant imorgon, höhöhö. Fett ägd.
Jag och Robin hamnar på norske supporterlegenden Inges 40-årskalas en liten stund. Trevligt värre och vi förser honom med en ITFC Swedenhalsduk födelsedagen till ära.
Vi lyckas även med bedriften att hänga på Ipswich Beer Festival som firar 30 år och har hela balunsen nere i marinan.
Jo, vi hänger även med övriga familjemedlemmar men på kvällen förvandlas vi till öltörstande superhjältar. Och med superhjältar menas i detta fall att jag överdriver kraftigt.
18/8 2012 Ipswich Town – Blackburn Rovers 1-1, PR (19 117)
Det är varmt. Närapå sjukligt varmt och barnen har det jobbigt i hettan, men en ballong vardera får de på lite andra tankar. Ända tills Systersektionens helt sonika flyger till väders, möjligen hela vägen upp till solen. Ni vet barn och ballonger och vad som händer om man skiljer de två åt? Inte? Katastrof är ett ord som inte ens är i närheten av att beskriva magnituden av denna separation. Gråt och tandagnisslan i värmen. Vilken sabla röta då att det delas ut ballonger även inne på Portman Road! Vi knatar bort till en liten vagn där det delas ut tidningar och ballonger, vilket för övrigt är en grym kombo, varpå katastrofen får lämna plats för lite eufori igen. Vi går in och sätter oss på våra platser, som är längst fram längs långsidan vilket ger lite spelrum för kidsen. Bra grej. En grej som inte är skitbra är att Fru Nygårds inte ser ballong nr 2 när hon ska sätta sig och därmed nog får räknas som den primära upphovskvinnan till katastrof numero due för dagen. Ni vet barn och ballonger och hela den biten nu va?
Hela Blackburns trupp kommer gåendes på Stansted och så även svenske Martin Olsson med diamantörhänge. Glad i hågen tilltalar jag honom något om att det kommer bli svettigt på hans kant imorgon, höhöhö. Fett ägd.
Jag och Robin hamnar på norske supporterlegenden Inges 40-årskalas en liten stund. Trevligt värre och vi förser honom med en ITFC Swedenhalsduk födelsedagen till ära.
Vi lyckas även med bedriften att hänga på Ipswich Beer Festival som firar 30 år och har hela balunsen nere i marinan.
Jo, vi hänger även med övriga familjemedlemmar men på kvällen förvandlas vi till öltörstande superhjältar. Och med superhjältar menas i detta fall att jag överdriver kraftigt.
18/8 2012 Ipswich Town – Blackburn Rovers 1-1, PR (19 117)
Det är varmt. Närapå sjukligt varmt och barnen har det jobbigt i hettan, men en ballong vardera får de på lite andra tankar. Ända tills Systersektionens helt sonika flyger till väders, möjligen hela vägen upp till solen. Ni vet barn och ballonger och vad som händer om man skiljer de två åt? Inte? Katastrof är ett ord som inte ens är i närheten av att beskriva magnituden av denna separation. Gråt och tandagnisslan i värmen. Vilken sabla röta då att det delas ut ballonger även inne på Portman Road! Vi knatar bort till en liten vagn där det delas ut tidningar och ballonger, vilket för övrigt är en grym kombo, varpå katastrofen får lämna plats för lite eufori igen. Vi går in och sätter oss på våra platser, som är längst fram längs långsidan vilket ger lite spelrum för kidsen. Bra grej. En grej som inte är skitbra är att Fru Nygårds inte ser ballong nr 2 när hon ska sätta sig och därmed nog får räknas som den primära upphovskvinnan till katastrof numero due för dagen. Ni vet barn och ballonger och hela den biten nu va?
Vi lyckas i alla fall ta oss igenom matchen och det är för väl att vi sitter i skuggan för annars hade det blivit katastrof nummer tre. Men barn är nu inte de enda som råkar ut för katastrofer. Första halvleken av matchen ger för handen att bortalaget tar ledningen och håller den till nämnda halvleks avslutande. Måhända en något överdriven dramatisering av en katastrof, men bra är det ju inte. Matchen som helhet är dock helt ok från Ipswichs sida och vi tycker oss ana att den här säsongen kan bli något bra (vilket sedermera ska visa sig vara en katastrofalt dålig profetia). Tack vare ett självmål från bortalaget i andra halvlek delas poängen lika med ett vardera, som sig bör vid ett oavgjort resultat.
Värmen gör sig riktigt bra på kvällen då det är så där sydländskt varmt och skönt vilket passar särdeles bra för en ölfestivals avslutande kväll med fyrverkerier och såna sköna grejer (fast allt som smäller är ett otyg om man frågar mig, men fireworks är i alla fall fint att titta på). Det visar sig att barnen och fruarna ser fyrverkerierna från hotellet innan John Blund kommer och strör sand i ögonen på dem. Bra samtalsämne på söndagen. Plus att vi i alla fall hade tur med vädret, det kan man ju snacka om flera år efteråt.
Värmen gör sig riktigt bra på kvällen då det är så där sydländskt varmt och skönt vilket passar särdeles bra för en ölfestivals avslutande kväll med fyrverkerier och såna sköna grejer (fast allt som smäller är ett otyg om man frågar mig, men fireworks är i alla fall fint att titta på). Det visar sig att barnen och fruarna ser fyrverkerierna från hotellet innan John Blund kommer och strör sand i ögonen på dem. Bra samtalsämne på söndagen. Plus att vi i alla fall hade tur med vädret, det kan man ju snacka om flera år efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar