Familjen Nygårds laddar upp med en vecka i London, varav ett par dagar på Legoland Windsor, och kommer med gott humör till Ipswich på en fredag i april. Vackert väder möter oss när vi kliver av tåget och på hotellet springer vi ihop med syrran och systersönerna plus en del andra ITFC Sweden. Lilla Sektionen drar med sina kusiner till gräsytorna bakom Sir Bobby Robson Stand, Fru Nygårds och Systersektionen drar till stan för lite shopping och jag ser ingen annan utväg än att hänga med Kassör Hedensjö och några till på Lord Nelson för ett par öl i solen. Senare sammanstrålar vi igen för middag på indiska stamhaket Dhaka och det är inget dåligt gäng som sluter upp. Varken i meningen dåliga som i inte bra eller som i ett fåtal. Bra folk, många folk, mycket bra mat.
The Dove, känns det igen? Dags för ännu en klassisk kväll med en fd spelare som berättar om sin karriär och denna gång James Scowcroft som får hoppa in istället för David Wright som har fått förhinder. I sanningens namn är det ingen som gråter över det eftersom Scowie är en hjälte för de flesta. Det blir sedvanliga aktiviteter i form av frågestund, lotteri och efterföljande allmänt häng med gamla och nya bekantskaper.
Möjligtvis är det den väl starka chili tikka chicken från kvällen före som gör sig påmind då kistan är i svårt olag på lördag förmiddag. En tupplur och en dusch senare är kroppen i alla fall upprätt, men det får bli drycker som inte torkar ut en under dagen. Öl får stå åt sidan och undrar säkert vad den gjort för ont för att inte få vara i sällskap med mig, men den behöver inte vara orolig. Den har inget gjort och dagen efter är vi buddies igen. Schema pre-match känns igen:
* Mannings, uppsamlingsheat. Inget särkilt att rapportera.
* Vara med på radio. Den här gången tar jag med mig Min kompis Lasse. Vi bubblar med Mark Murphy och Phil Skinka varpå vi styr tillbaka till Black Horse där folket finns.
* Kunde ha varit en annan spännande punkt här då en av de nya deltagarna har fått pass, matchbiljett, plånbok etc inlåst i sin safety box på hotellet. Det tillkallas personal och sedan låssmed. Personalen går bet, men efter ett par timmar lyckas man med gemensamma krafter få upp boxen och vi slipper gå och be att få biljetten printad igen och killen som råkat ut för hela grejen kan slappna av och njuta av dagen.
11/4 2015 Ipswich Town - Blackpool 3-2, PR (19 290)
Vid vinst har Ipswich fortfarande chansen på play-off och det förhåller sig även som så att en vinst ger kvällen lite extra glans då vi ska på Player Awards Evening med en hel del andra supportrar och inte minst hela spelartruppen och tränarstaben. Spelet på planen denna dag håller ungefär lika låg klass som min mage och det är djupa suckar på läktaren. Mot slutet verkar det som hela eventet ska sluta med 2-2 och en besvikelse, men den skotske landslagsbacken Berra (ej släkt med Sven Melanders karaktär i Sällskapsresan) knoppar in ett segermål på slutet och förutsättningarna för en munter kväll blir därmed väldigt många grader högre.
Entré på Sir Alf Ramsey Stand och infösning till Legends Bar där spelarna också hänger. Efter en något trevande inledning är det diskussioner supportrar och spelare emellan, selfies och leenden överallt. Briljant upplägg och mina systersöner tar fram autografblocken för att fylla dem med signaturer. Systersektionen och Lilla Sektionen vill inte vara sämre och gör likadant som sina kusiner.
En lagkapten och en annan snubbe (som ej tog autografer) |
Hur succé ser ut på bild |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar