BLOGG #96 - GROUNDHOG DAY

Det är den tiden på året. Just den tiden när en Englandsresa inte kan bli mer förutsägbar. Lite som när Bill Murray vaknar upp till samma dag om och om igen i Groundhog Day. När orden och uttrycken ale, full English, husvagnsburgare, chicken balti pie, Mannings, pub, fotboll och Ipswich liksom utgör en alldeles egen ordbok. Allt är gjort förut och det gör absolut ingenting. Men vad som inte är gjort och som hade varit önskvärt att det vore ogjort är att barnvakten, tillika min egen moder, åker på en sjuhelvetes influensa som omöjliggör barnpassning och försätter småbarnsföräldrar Nygårds i en mindre rolig sits. Som organisatör och reseledare drar jag det längsta strået och blir ensam representant från Nygårds i Stråtenbo. Urusel start på resan.

Nu är det ju bara att försöka göra det bästa av den uppkomna situationen, det är lite så man får jobba liksom. Boskapsflyg från Västerås där jag hinner med en lunch med Min kompis Lasse innan det blir dags att kliva in på flygplatsen. Pga vissa logistiska omläggningar droppas jag av min far fyra timmar innan avfärd (han ska flyga från Nyköping den skojaren) och har lite tid att killa. Funkar förvånansvärt bra och vips sitter en på planet och dricker vitt vin. Den såg ingen någonsin komma och det är ju toppen att en trots hög ålder och utan fru kan överraska både sig själv och mer eller mindre hela sin omgivning. Kvällen på fredagen är i vanlig ordning astrevlig och innehåller föga överraskande ale och husvagnsburgare. Det är nog allt man behöver veta för mer detaljerad beskrivning av kvällen känns som överflödig och högst ointressant info.

Vad händer när man knoppar vid halvtvåsnåret i en hotellsäng utan fru? Man vaknar tydligen klockan sex och kan inte somna om. Så sjukt jävla värdelöst att man borde få rabatt av något slag, men då måste man väl göra som farsan förra medlemsresan och sova sönder en säng. Och det vill man ju verkligen inte hålla på med. Istället den klassiska engelska frukosten innan det ska bli kultur!

Vi har bokat in oss på en guidad tur runt stan i Ipswich. Briljant idé vem det nu var som kläckte den (inte jag om jag minns rätt). Dessvärre regnar det för ovanlighetens skull, vi brukar vara duktiga på att pricka in fint väder annars. Vi får veta både ett och annat om staden och dess invånare, både nutida och dåtida, byggnader och dessutom kika in i en märklig kyrka. Bra uppstyrt och vi ger efter avslutad tour en ITFC Sweden-halsduk till guiden som ser ut som om han vunnit på Lotto.

Dagen är tämligen späckad och jag och Min kompis Robin hastar snart iväg till BBC Suffolk för att vara med på radio. Svenska hejaramsor, Lars-Gunnar Björklund och historier av den gamle landslagsbacken Kevin Beattie dominerar vår radiotid. Kul att fått vara med om, men det sinkar vår matchplan. Snabb förflyttning till stekhusvagnarna utanför Portman Road, men jag tänker att en chicken balti pie är dagens lunch och avstår vänligt men bestämt en välstekt burgare.

17/3 2012 Ipswich Town – Peterborough United 3-2, PR (17 927)
Första halvlek bjuder på ett mål för vardera lag, vilket får anses som ett ok resultat i halvtid. Ingen risk att tappa ett överläge och samtidigt inget hopplöst underläge att hämta in. Lite grann som det var när matchen började faktiskt.

I pausen är det som så att en tävling för hårdskjutande människor vanligtvis äger rum, men idag har de kontrakterat mig, Min kompis Robin och Min kompis Erik. Även kända som de tre lösskjutande musketörerna. MEN VI FÅR GÅ PÅ PORTMAN ROADS GRÄS!! OCH SKJUTA EN FOTBOLL I ETT MÅL!!! Vi är lite excited, men naturligtvis väldigt coola. Kanske de coolaste som varit med i tävlingen någonsin. Ungefär. Största rädslan är att vi ska halka när vi ska skjuta. Ingen tänker att vi ska skjuta så löst att folk kommer prata om det flera år efteråt. Av någon ytterst märklig anledning lyckas min ärtbössa ändå bli den som avfyrar ett ”skott” som mäts upp som det snabbaste. Min kompis Robbo skjuter för höga skott för att de ska registreras på hastighetsmätaren. Tråkigt. Som tack för min kvalificerade insats belönas jag med en fotboll som är signerad av hela a-lagstruppen. Tråkigt. Sen tar vi vansinnigt många kort på oss tre INNE PÅ PORTMAN ROADS GRÄS!!! Tråkigt. Och sällan har vi tyckt att spelarna kommer ut på tok för tidigt till andra halvlek.

Tre ascoola lösskjutande musketörer

På tal om andra halvlek så blir det fler mål än i första. Ipswich tar ånyo ledningen men även denna gång utjämnar bortalaget. När våra hjältar än en gång sätter sig i förarsätet resultatmässigt orkar dock inte Posh resa sig och vi får räkna in en vinst! Den här dan artar sig riktigt bra trots allt. Som avslutning på dagens och kvällens övningar blir det indiskt krubb på The Dhaka och eftersläckning på The Dove. Vi är något av en flock vanemänniskor, har ni märkt det? Tack och lov har vi förståndet i behåll och jag är hemma redan halv tolv. Inte för att hotellet stänger vid midnatt för inpasserande utan pga det utomordentligt vansinniga faktum att vi ska spela fotboll på söndagen. Vi snackar en trupp på elva man, fullstor plan och 2 x 45 minuter. Jag överväger att skjuta den som kom på den här idén (det var inte jag). Alternativt kalla in Bill Murray som avbytare.