ATT GÅ PÅ ÅRSMÖTE

Det är inte på något sätt svårt att gå på årsmöte, motsatt vad många kan tro. Valberedningen har gjort sitt, alla vill fortsätta ännu ett år. Inget svårt jobb så länge det fortsätter i den stilen. Ingen fara för någon att bli invald mot sin vilja på något vis heller om nu någon skulle vara rädd för en sådan händelseutveckling. De bästa förutsättningar med andra ord. Och då har jag inte ens nämnt det faktum att årsmötet samtliga fem gånger hittills rivits av på en pub i huvudstaden med fotboll på skärmen. Förspänt, som det heter.

I år har olika omständigheter gjort att vi bara är sju stycken (mot tidigare 15-25) som närvarar på ITFC Swedens årsmöte. Två generationer Nygårds från Falun, kassören från Uppsala, Kumlastoppern från, ja, Kumla, Ragge från Upplands Väsby, Dan från Telefonplan och Reiche från Värmland. Webmastern har fått förhinder med sjuka barn, smålänningarna har en bit att åka om man säger och har fått prioritera mer närliggande evenmang, Umeåsektionen har också annat för sig och det gäller även andra medlemmar från mer närliggande platser såsom till exempel Stockholm. Avsaknaden av Ipswichfight på tv kan också spela in i den blygsamma uppslutningen. Hur som helst, sju snubbekompisar blir ju ändå en tillräckligt stor grupp för att årsmöta. Alltså:

Själva mötet är ju egentligen en bisak. På 10 minuter avhandlas de 14 paragraferna, vilket innebär att den svenska Ipswichskutan även nästa säsong i huvudsak kommer styras från Stråtenbo, finanserna sammanställas i Uppsala och övriga styrelsegracer ombesörjas från så vitt spridda platser som Umeå, Hestra, Skogås, Kumla och Malmö för att bara nämna fem. Som sista punkt beslutas att denna säsongs medlemsresa kommer att gå av stapeln när hemmamatcherna mot Hull och Crystal Palace spelas 13:e och 16:e april. Då vet ni var min 41:a födelsedag ämnas firas.

När formaliteterna är avklarade blir det mat, dryck och till att följa Ipswich-Charlton på Twitter och andra mer eller mindre tillförlitliga resultatservicesidor genom våra telefoner. Det går lika dåligt som när vi följer laget på tv, dvs förlust (jmfr förra årets debacle mot Peterborough, 1-7!!). Den enda som är vinnare i sammanhanget är värmlandssonen som tar hem dagens tipstävling och en på NK inhandlad bok om Sir Bobby Robson. Vi inhandlar selektivt, inget jävla skräp här inte. När fotbollen är slut och klockan närmar sig sju överger vi Tudor Arms och styr kosan till Bull and Bear på Birger Jarlsgatan för att ytterligare utöva avsmakning av de finaste alen i stan. Bra beslut. Vi får dessutom finbesök av paret Hallström från V-ås som firar fruns 40-årsdag. Elegant.

Vi avslutar när vi har som roligast. Sen att klockan inte kommit längre än till tio kan vi väl hålla för oss själva, ok? Man vill ju inte få dåligt partyrykte liksom.