Det här känns lite märkligt. Jag tänker sjösätta
ett seriöst projekt så den här bloggen kan göra skäl för
namnet. Här på bilden syns många av mina bästa kompisar.
That's what friends are for |
Det kan tyckas ohövligt att trycka in dem i en hylla,
men det sägs att det är där de trivs bäst. Många av dessa
emotionella dyrgripar har en historia att berätta om mig som person.
Jag inser att det förmodligen mest kommer att vara ett gott
terapiarbete för mig att skriva och mindre njutbart för någon
annan att läsa, men jag känner att det är nåt som måste ur mig.
Kalla det 40-årskris om ni vill. Jag har bestämt mig för att ett
projekt om mina favoritskivor - de som betytt mest för mig så här
långt i livet - får tjänstgöra som mina memoarer. Lite typ
25-årig fotbollsspelare skriver självbiografi. Fast utan pengarna
och skillsen på fotbollsplanen då. Jag återkommer, det här lär
ta tid att få ihop. Topp 25 eller topp 40? Topp 50? Jag återkommer,
det här lär ta tid att få ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar