Utsålda fotbollsmatcher är svåra att få biljett till. Det ligger så att säga i sakens natur. Man blir lätt nojig att biljetten ska få fötter och försvinna liksom. Den omedelbara och upprepande åtgärden är att känna att biljetten ligger i fickan där man la den. Företrädesvis varannan minut. Många matcher har den där nojan varit där och lika många matcher har biljetten legat där den ska.
Fredag eftermiddag och planerad avfärd mot Skavsta tar sin början trots att det naturligtvis flytit in så mycket material till jobbet att det räcker för att sysselsätta sig en bra bit in på nästa vecka. Odramatisk bilfärd följs av möte med övriga i gänget som ska flyget ner till Düsseldorf. Det irländska lågprisflygbolaget sköter sig som vanligt bra vad gäller att komma i tid. Den väl tilltagna flygtiden och den beräknade ankomsttiden slås med råge och istället för att ta tysk mark 22.50 så är vi på fast land 35 minuter tidigare. Att vi beställt taxi till 23.30 ter sig väldigt korkat just nu. Märk väl att vi landat i Tyskland dock. Taxisnubben har förstås koll på flyget och står med en skylt textad till Mr Nygårds i famnen. Vad formidabelt elegant. Det har aldrig stått en skylt med mitt efternamn när jag klivit ut genom tullen. Med tysk ackuratess för han oss till vårt hotell och anländer 23.20 istället för som beräknat 00.50. Vilken bonus galore. Då borde man ju kunna hänga några timmar på den mittemot hotellet liggandes irländska puben och ägna sig åt att snacka, dricka öl och spela biljard. Det verkar som en bra idé just då. Vid sänggående 02.30 ter det sig mindre begåvat, men det var ju gott med lite tysk kvalitetsöl.
Schemat för dagen blir en smula förskjutet till följd av det oplanerade pubbesöket och vi planerar ankomst till matchorten Dortmund vid kvart i ett. Biljetten är i fickan, det är kontrollerat ett femtiotal gånger vid det här laget. Dessutom kollas den en gång av konduktören på regionaltåget. Matchbiljetten gäller nämligen som tågbiljett på matchdagen. Otroligt men sant. Då vi splittrat upp den 11 man starka truppen i två så har dessvärre den andra grupperingen införskaffat riktiga tågbiljetter. De behöver således återfå lite flis från den tyska järnvägens finanser och möter upp oss för att få sina biljetter. Jag spar min och stoppar den i den dragkedjeförsedda fickan i jackan.
Vår grupp åker med nästa tåg och börjar ta oss upp mot Westfalenstadion (eller Signal Iduna Park som arenasponsorn behagar kalla den till samtliga supportrars stora förtret) så snart vi ankommit . Vi behöver lunch. Gyros. Det är inte döner men det får duga. Hela kostcirkeln är ju ändå representerad: Kött, potatis och grönsaker. Det är fina grejer med gyros, pommes och en halv lök i strimlad form. En öl till det och magen har fått sitt. Bäst att kolla biljetten innan vi går vidare mot arenan. Den är för jävla bra den där fickan med dragkedja på insidan av skaljackan. Så länge man lägger biljetten där vill säga. Gör man inte det kan en känsla som man bara fruktat som döden tidigare lätt infinna sig. Den rör runt i min mage som en tornado. Det känns inte bra det här. Biljetten är borta. Den står icke att återfinna. Jag tror panik är ett bra ord att beskriva känslostämningen i min långsmala lekamen. Vad fan gör jag nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar