Om man någon gång vistas
i vårt hus kan man kanske undra vad det är som försiggår. Det kan
förstås vara ett antal olika aktiviteter, men hade man kikat in
just idag hade man måhända till exempel undrat varför Lilla
Sektionens skratt ekade från bortre delen av huset. Hade man (eller
heter det men? Jag ska skicka en fråga till DN:s korrläsare) då
lokaliserat flabbet hade svaret blivit att man hittat honom sittandes
framför tvättmaskinen och kollat in sina två snuttisar fara runt där inne. Vansinnigt roligt tydligen. Smittande skratt så till den
grad att han lyckades locka till sig Systersektionen som tog ett
tillfälligt break från endorfinkicken hon precis erhöll i Aspeboda
gympasal (eller idrottshall som det ju står på byggnaden. Det är
ungefär som när de skriver att det är 3 minuter till nästa
Max-restaurang fast det tar en kvart innan man är framme. Det är
kvalificerat ljug.)
 |
| Fattigmans-TV |
Själv har jag köttat
igenom en gul plastpåse med en 12-kilos köttfärsklump som hämtats
av min mor idag hos min gamle kompis och numera köttbonde Ola. Som
sällskap har jag haft Fröken Sally som envist trotsat både mina
förmaningar, nerlyftningar samt blomsprutesprutningar. Hon var
nyfiken på köttet kan man säga. Vad gäller den här klumpen med
köttfärs förhåller det sig alltså på det viset att vi är lite
gammaldags (inte riktigt insaltning av kött som förvaras i
jordkälllare, men ändå) i det här avseendet och portionerar upp
härligheten i halvkilosransoner som förpackas i röda plastpåsar
som man kan införskaffa på ett välkänt möbelvaruhus med dåligt
genusrenommé. Sen lägger man in dem i frysen och avnjuter när
andan faller på.
Vad Fru Nygårds tyckte om
allt det här är jag inte riktigt säker på förutom att hon bjöd
på sitt patenterade leende och skratt när hon förstod att det inte
var katten som var ursprung till Lilla Sektionens muntration. Det är
lite så här vi jobbar en helt vanlig vardag i Stråtenbo. Då vet ni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar