Först och främst bör påpekas att vi snott hela hallindiebandykonceptet från Familjen Timeus i grannbyn. Ursprungligen kallades den hallinnebandy och enligt säkra uppgifter håller familjen kvar vid denna uråldriga benämning på sporten, vilket i viss mån måste sägas hedrar dem, men det har mer akademisk betydelse. Låt oss istället avhandla den senaste bataljen, dess förutsättningar och utgång.
Lilla Sektionen är Leksand, fadern är Spanien. Nu kanske någon räcker upp handen på främre bänkraden och lämnar in protest om att det var väl oerhört orättvist att fadern ska vara ett helt land medan avkomman får vara en avkrok vid Siljans strand. Tänk om, tänk rätt. Spaniens hallindiebandylandslag tillhör de sämsta i Europa och har inte kvalat in till VM sedan miraklet i Cordoba 1968. Man fick sedermera ställa in hela mästerskapet till följd av hallbrist och den i sammanhanget grandiosa framgången för det spanska landslaget förbyttes snart till tårar, men det är gammalt och glömt så låt oss gå vidare.
När formaliteterna är avklarade körs matchen igång. Mycket intensiv fight, många skott, hög press från Lilla Sektionen och i ärlighetens namn alldeles för många långskott från fadern. Trots en jämn start väger matchen snart över till den mindre sektionens fördel och det blir kraftig uppförsbacke för fadern. Han är inte så lite lurig den där Lilla Sektionen och hans kontakter inom sporten betalar av sig gång på gång. I en träningsmatch under gårdagen hyrde han in Systersektionen på korttidskontrakt och det fick förödande effekt för fadern som inte kunde hålla undan och till sist föll i ett dramatiskt avgörande i sudden (ironiskt, jmfr Mats Sundin). Idag är Fröken Sally (mer Tommy Mörth än Mats Sundin om man säger så) kontrakterad och verkar spela på ett match-till-match-kontrakt där båda parter kan säga upp det när som helst utan någon som helst saklig grund. Nu är katten inget vidare i sin bollbehandling men är en naturbegåvning när det kommer till spelet utan boll. Hennes löpningar skär djupa hål i faderns försvar och lämnar försvaret i spillror för Lilla Sektionen att skicka in boll efter boll i nätet (eller genom dörren till toan om man nu inte ska försköna det hela).
Firandet är givetvis en vital del av hela erfarenheten och Lilla Sektionen vet hur man firar ett mål och inte minst en seger. Man gör som Zläätan helt enkelt. Håll i er i en fastgjuten parkbänk eller annat fast föremål. För första gången kan Popskolan by Nigge presentera starka bilder på ett mål- och segerfirande som inte är av denna värld.
Han springer horisontellt. Sån är hallindiebandyn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar