DET FÅR MAN JU RESPEKTERA

Klart du har bråttom. Du måste säkert kränga många Fujitsu-prylar för att få ihop till brödfödan. Tid är pengar liksom. Det måste man ju respektera. En sån där fin tjänstebil betalar inte sig själv. Då är det skönt om man kan vinna några sekunder här och kanske en hel minut där. Det måste man ha respekt för.

Varför ska du behöva slösa bort betydande mängder sekunder av ditt liv på att ligga sist i en bilkö som masar sig fram i 50 kilometer i timmen bara av den enkla och smått löjliga anledningen att vägbanan är blöt och kvicksilvret ligger på fryspunkten? Varför skulle du? Du med din flådiga tjänstekärra strajpad med Fujitsu på sidan. Du måste ju sälja du. Och det måste man respektera. Absolut. Och ju längre du får ligga sist, desto fler värdefulla sekunder förlorar du. Vi vill verkligen inte vara de som etiketteras som tidsslösare och klassas som respektlösa bilförare som hindrar dig i din yrkesutövning. Det hade sannerligen varit ett vanvördigt beteende. Helt i avsaknad av respekt för dig som person och dig som yrkesmänniska. Tid är pengar, vi har förståelse för det. Därför är det i högsta grad kolossalt befriande att du bara behöver ligga två meter bakom en kortare sträcka innan du kör förbi mig och två bilar till i en svacka precis före ett krön. Tid är ju pengar, det har vi redan slagit fast. Vilket vi också fastställt måste bli respekterat. Lite extra spännande blir det när det dyker upp ett mötande fordon mitt uppe på krönet samtidigt som du håller på att köra förbi bil nummer två av tre. Tack och lov för Fujitsubilen och dess omkörningsfärdigheter. Tur att det inte är halt, då vet man inte hur det där skulle ha gått. Extra skönt också att det är på en 50-sträcka genom byn där jag och min familj bor som du väljer att sätta in stöten. Hur skulle det ha gått om du valt att köra om på en av de fina raksträckorna på 80-sträckorna? Det skulle ju ha kunnat gå hur som helst.

 

Nu måste man förstås ha respekt för en bilförare som lyckas vinna så många sekunder att det kan bli till minuter innan den når sitt mål. Man måste bara respektera det alltså. För att ytterligare understryka vikten av respekt är det särskilt omtänksamt av dig att utsätta en medtrafikant för ditt arbetssätt när inga barn är i den omkörda bilen. Det känns skönt att någon tar sig tid att undersöka en sån sak innan man kör om ett gäng framsniglande kärror i befarat halkväder före ett krön på en väg där det råder en hastighetsbegränsning om 50 km/h. I kompakt mörker kan tilläggas. Respekt trafikantbroder. Tänk om barnen suttit i bilen och det helt otroliga scenariot att den erfarne rallyföraren i Fujitsubilen på något vis orsakat en trafikolycka. Tjusigt att du inte valde en sån dag. Respekt för det. Hade det utvecklats ett fullständigt osannolikt händelsförlopp innebärande en kalamitet där exempelvis min och din bil varit del av predikamentet hade barnen varit utelämnade från ekvationen. Då hade ju bara jag varit död och den yngre generationen kunnat leva vidare. I avsaknad av pappa förvisso, men man måste ju ändå imponeras av inte bara din riskkalkylering utan även omsorgen för mina barn. Ja, du förstår givetvis att jag hyser en intensiv respekt för ditt tänk. Tid är pengar, du kör Fujitsu-tjänstebil och spar sekunder, ja kanske till och med en hel minut eller två. Jag respekterar det. Men gör du så där en gång till kommer jag följa dig till jordens ände för att prata med dig om vikten av respekt. Är mina barn med i bilen tar jag inget som helst ansvar för konsekvenserna när vi når jordens ände. Respektlöst kanske du tycker, men det är lite så jag känner för hela den här grejen.