BELIEBE IT OR NOT

Till höger, till vänster, framför, bakom och vid mina sidor. Beliebers överallt. Att Lilla Sektionen helt oförhappandes utbrast ”JUSTIN BIEBER” från baksätet häromdagen var uppenbarligen ingen slump. Eller att en Facebookvän länkade till den viktiga Aftonbladetnyheten att Bieber-killen hade tatuerat sig i natt. It all comes together.

Lite vilsen så där som landsortsbor som myself är i storstan så tycker jag det är lite jobbigt att hänga med 45 miljoner människor på centralstationen i hufvudstaden och slår därför en lov utanför och hamnar ovetandes utanför Sheraton. Intressant vägval.

- ARE YOU JUSTIN BIEBER’S DANCERS????!!!!! (möjligtvis ska det till fler utrops- och frågetecken med tanke på upphetsningen hos killen (!) ifråga)

De potentiella dansarna glider svarslöst vidare förbi hotellhängarna och in i en av två bussar som står och väntar. Flådiga bussar må ni tro. Lyxigt kök hinner jag se när jag går förbi.

- ARE YOU JUSTIN BIEBER’S DANCERS???????!!!!!!! (om möjligt ännu mer exalterad röst hos den unge mannen när nästa par coola dansare kommer ut bakom min rygg)

Inser att jag är på väg just ingenstans och går tillbaka samma väg jag kom och där står fyra studsande tonåringar och tar kort med Justin Bieber’s dancers. Skönt att deras stalking betalar sig. Jag gillar ju sånt. Må vara att föremålen för mina beundrande blickar har väldigt lite gemensamt med nämnde flickidol (och pojkidol tydligen) men det har liksom ingen betydelse. Att vara ett fan eller en supporter har ju i grund och botten samma drivkrafter som fundament.

Småleende går jag tillbaka mot centralen då min jakt efter något lätt och snabbt att äta får till följd att en kebabtallrik får sätta livet till vid det eminenta haket Svenska Klassiker. Bredvid mig sitter en morförälder med barnbarn och fyller på depåerna inför kvällens show i Globen. Barnbarnet ifråga tar upp biljetten och tittar på den och informerar morföräldern vad hon har att vänta:

- Första gången jag såg honom svimmade jag. (som man gör)

- Jaha. (väldigt cool det här exemplaret av den äldre generationen. Hon har väl sett Elvis och Beatles et al så hon vet vad det innebär att svimma vid blotta åsynen av sina idoler)

Jag ler ett litet leende igen och hoppas att hon inte skriker sönder rösten och håller sig osvimmad ikväll tösen. För egen del mötte jag en gammal pophjälte nere vid Stureplan. Självaste lo-fi-fenomenet Håkan Steen kom gåendes över övergångsstället. Jag varken svimmade eller skrek ”ARE YOU HÅKAN STEEN?????!!!!!”. Lite stolt över mig själv faktiskt. Take it or beliebe it.