GRUNDKURS I ENGELSK KOSTCIRKEL

Det finns en skev bild av matkulturen i England som antyder dels att maten inte skulle vara god, dels att nyttigheten borde vara föremål för nogsam granskning. Här behövs uppenbarligen någon som kan sätta de här villfarelserna på skam. Jag tar på mig det.

Den engelska kostcirkeln är i mångt och mycket uppbyggd på samma sätt som den traditionella svenska diton. Sju fält i kostcirkeln, dock inga inbördes proportioner angivna (heter det inte portioner förresten?):

1. Mejeriprodukter. Jag har alltid mjölk i teet. Alltid.

2. Kött, fisk och ägg. Kött - bacon och korv som om det vore slut på gris imorgon, ägg - halva tallriken fylld med äggröra, fisk - nej och heller ingen fågel eller mittemellan. Två av tre är grymt bra facit.

3. Rotfrukter, inklusive potatis. Långsamt stekt potatis. Bock i rutan.

4. Grönsaker. Tomat är förvisso en rödsak, men det borde gå att ticka boxen även här.

5. Frukt och bär. Ja, nog fan bär det här långt. Inget att frukta.

6. Bröd och spannmål. Jag idkar faktiskt mjölbojkott så den här punkten kan vi hänskjuta till lunchen, se nedan.

7. Matfett, you bet.

Enkelt. För att säkra punkt 6 dricker man med fördel lunch enligt följande:

Det står spannmål skrivet över hela den här måltiden. Förmodligen kan man även inkorporera frukt och bär-punkten här. Högst sannolikt kulle jag vilja påstå.

För att inte riskera skörbjugg - eller scurvy som man säger i England - bör man intaga en redig middag med kött, grönsaker, spannmål och potatis.

Det finns inget annat land som vet hur man komponerar en måltid på bättre sätt. Gott, nyttigt och energigivande. Men ibland går det fel även för ett land i framkant. Se upp för såna här konstellationer:

Mejeriprodukter och en krokig frukt. Det är sånt här som sänker ett lands BNP och allmänna välmående. Tack och lov för den engelska kostcirkeln.