EN SÅN DÄR RESA

Det är en sån där resa som kommer precis i rättan tid. En sån där resa man kan behöva när ett avbrott från vardagen och ekorrhjulet känns nödvändig. En resa där man låser in mobilen i värdeskåpet på hotellrummet och bara kollar av eventuella sms på kvällarna. En sån där resa där man kan glömma alla måsten och bara vara. En resa där man riskerar att äta ihjäl sig, dricka för många Cuba Libre och komma hem röd som en kräfta. Men där man efter några dagar lärt sig att när just den där stenhårda bartendern står i baren ska man inte beställa fler rom & cola för han tömmer flaskan och färgar med lite läskeblask. Så jobbar han.

En sån där resa där systrar, syskonbarn och föräldrar semestrar ihop och det alltid finns någon som orkar spela fotboll eller volleyboll, bada, toka sig (de gillar sånt), spela biljard eller bara konversera med de små sektionerna. Den sortens resa där Lilla Sektionen får en uppenbarelse med hjälp av simpuffar på överarmarna när han upptäcker att han flyter, "JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ!!!". Eventuellt sa han det en gång till ackompanjerad av sitt saliga leende, det var så varmt i hjärtat att jag inte riktigt hann med att räkna. En resa med fler simmare, Systersektionen utan puffar simmandes ute på djupt vatten samt systersöner som också fattar galoppen. Precis en sån där resa som man kan prata om något längre fram i tiden som den resan när alla fyra kidsen började få grepp om flyt på vattnet på riktigt.

Jag simmaj inte nu

En sån där resa där Lilla Sektionen går från att prata om Bollyboll för att i slutet av veckan tillrättavisa samtliga som inte säger volleyboll med v. En sån resa. Ni vet en sån där samma sektion får ett sammanbrott varje gång det är dags att lämna fotbollsplanen för att det är så stekande hett plus att hans fader dras med en envis knäskada? En sån resa. En med en biljardmatch med fyra barn i åldrarna 4, 5, 6 och 7. Vi kan väl säga att biljardgenen inte är särskilt väl utvecklad i just det åldersspannet. Men både duk, köer och bollar är intakta när vi har spelat klart.

Det är tvivelsutan en sån där resa där en stor skopa pedagogik måste appliceras på Lilla Sektionens argumentation att han måste köpa just den där bollen i den där butiken (uppskattningsvis någonstans i regionen av ett par-trehundra bollar). 

- Vi behöver köpa sjukt många resväskor om vi ska få plats med så många bollar. Alltså kan vi inte köpa några fler än de två vi redan köpt. 

- ? (tänk ansiktsuttryck som utstrålar ett starkt ifrågasättande både vad gäller pedagogik och allmänt förstånd hos fadern).

En sån där resa där det görs fåfänga försök att kompensera intaget av kalorier i både mat och dryck genom att lägga in tre träningspass à 70 minuter på gymmet under veckans gång. Det är semester det. En sån där semesterresa där mitt sockerintag ökar med flera tusen procent till följd av intag av läsk (vilket skett enbart i form av jul- och påskmust sedan i höstas) och en näve godis eller två. Det är slut med det nu och var ett riktigt aber att gå på avvänjning igår. Satte sig på humöret kan jag tala om. Sjuka grejer sockermolekyler alltså.

En sån där resa som gör själen glad på så många sätt. Barn som växer i både den ena och andra rollen, vuxna som bara mår bra och övervuxna vuxna som steker järnet i solen och också till synes verkar må riktigt gott. Vad annat kan man göra när det är en sån där resa där man äter bacon till frukost varje morgon? Det är ju helt omöjligt att inte må bra då.

Svårt att inte må bra här. Bacon or not.

En sån där resa som är en riktigt svenneresa till Mallis. Spelar ingen roll. Balsam för själen, balsam i håret och hade jag inte varit en sådan beskedlig individ hade jag banne mig skickat ner en flaska balsam i poolen också. Bara för att det skulle bli lite mjukare vatten.

En sån resa har vi varit iväg på, Fru Nygårds, Lilla Sektionen, Systersektionen och jag. Tillsammans med närmaste familjen på Nygårdssidan. Lilla Sektionen hade med sig bollar, Systersektionen solfjädrar och jag ett par småpåsar med Walkers salt- och vinägerchips plus Fru Nygårds plåtskyltspresenter hem. Eventuellt kommer mina bestående minnen av resan innehålla spår av bacon, chips och Cuba Libre men alldeles säkert kommer de simmande kiddosarna vara vad som fastnar i hjärnbarken för alltid. De fyra fina småsektionerna.