MAN BAGS

På 80-talet skulle alla hårdrockarna sy fast femton miljoner märken på sina jeansjackor/västar. Många av oss hade ingen aning vad vi skulle sy fast, men hade i regel ett överflöd av klistermärken att sätta på diverse attiraljer såsom cykeln, pappas bil eller hockeyspelet. Som ständig tvåa på bollen var det sånt en annan fick hålla tillgodo med. Pudelgänget har högst sannolikt övergett sykonsterna på jeanstyg och övergått till att fylla kroppen med bläckkreationer istället. Själv fortsätter jag på den inslagna linjen.

Axelremsväskor är bra grejer för vilket popsnöre som helst. Man bör ha en del att plocka av för att kunna ha till olika sorters evenemang. Själv har jag till exempel en helsvart i tyg, en gammal svart med nåt - när det begav sig - coolt märke på, en grön med schysst motiv av folkabilar samt det senaste nytillskottet; en blå och vit läderimitation direktimporterad från Ipswichs hottaste butik, Planet Blue. I enlighet med klistermärkeskonventionens tredje kapitel, fjärde stycket, har Mr 40+ toppat upp föremålet med ett par stilrena klistermärken.

Nån kanske invänder att den här var ju snygg redan från början. Svar ja, men med ett klistermärke i nedre vänstra hörnet är den inte bara snyggare, den är också unik. Står omnämnt i ovan nämnda kapitels femte stycke: "Klistermärke i nedre vänstra hörnet ger alltid pluspoäng". Det fiffiga med den här väskan är att den har en baksida. Förvisso har i regel alla dylika väskor en baksida (har de inte det har upphottningen gått fruktansvärt fel), men inte alla har en sådan som man kan klistermärkesförse. Om man har en fotbollssida bör man också ha en popsida. Som en klistermärkeschef förser därför rätlinjeutbildad människa bärdonet med följande:

Jag misstänker vad ni tänker. "Vilket jävla geni!" Och ja, det kanske man kan säga. Själv föredrar jag klistermärkeschef.