Jag kan förstå om det är en smula oklart vad ni ska ägna onsdagskvällen den 12:e mars 2014 till. Helt anspråkslös dag egentligen om man tänker efter, men det beror givetvis på var man befinner sig någonstans och med vem. Själv hade jag tänkt tillbringa aftonen med min storasyster på Palais 12 i den belgiska kapitalen Bryssel.
Det är lätt att komma in i perioder av insnöande på olika grejer. Själv har jag en viss förkärlek för att fastna i tunga perioder av totalt uppslukande av antingen fotbollslag eller artister. Som rubriken antyder har totalfokus nu frankofila förtecken. I flera år har jag gått och suktat efter att få se en fransk poporkester spela för mig (och kanske några till när de ändå håller på) livs levande från scen. Observera att med en fransk poporkester menas i detta fall inte vilken som helst, utan ska det vara så ska det vara Indochine.
Således har min syster och jag gjort slag i saken, köpt biljetter och bokat flyg. 10 månader i förväg. As you do. Känns som ett mycket passande ressällskap då min äldre syster i högsta grad är ansvarig för att jag i snart 30 år har följt bandet som åkt berg- och dalbana i popularitet i sitt hemland. Hon införskaffade Le Péril Jaune på vinyl och jag fick en den kopierad till C-60 och på den vägen är det. Det var ju ytterst lämpligt att jag för fyra dagar sen toppade upp cd-samlingen med fyra album som inte tidigare tagit plats i hyllan. Två beställningar på franska på mindre än en vecka. Det är vad jag orkar med, varken mer eller mindre.
Absolut förståeligt om det rycker i konserttarmen hos er nu och vi har inget emot lite sällskap på resan. Det är hit vi ska. Bara att hänga på. Men skynda skynda, biljetterna är snart slut. Kommer massor med människor, svenskar och allehanda löst folk förstår ni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar