Nu kan man inte samla ihop vilket halvtaskigt gäng som helst utan det får ju vara en ansamling av högsta sortering. Det finns inte mycket att klanka ner på det här anhanget:
Fru Nygårds
Ohotad etta.
Johan Örjansson
Han är ju orsaken till att vi är här.
Anna Engrebrethsen
Begåvad konstnär och flickvän till artisten ovan.
Självutnämnd hipster från Borås
Tillhör grundutrustningen i ett lyckat konsertsällskap.
Therese
Har lång erfarenhet av Boråselementet.
Gitarrist med vana från spelningar på MC-klubbar
Kanske de coolaste gitarristerna (med keps).
Trummis med smurfmössa
Kanske den sämsta mössan att ha på sig inomhus.
Basist i Zlatanfrilla
Kanske den mest praktiska frisyren att sporta som basist.
Okänt antal personer som hellre druckit Norrlands Guld på valfritt pizzahak
Kanske de mest irriterande konsertbesökarna.
Vi anländer och installerar oss på vårt rum innan vi knallar över till restaurangen och intar ett utsökt kvällsmål. Falkenbergsonen med följe kommer också in för att äta och vi morsar lite kort och säger att vi snackar mer i puben. Bra plan. Efter avslutad middag kvistar vi över till puben och inser att den är mer eller mindre fullsmetad (vilket i och för sig inte är så svårt då den är ytterst liten) och det ser kinkigt ut att få plats. Men längst fram finns det en bänkrad med ryggen mot scenen. Vi norpar den bänken och morsar på det utomordentligt trevliga paret bestående av hipstern från Borås och hans tjej som till vardags håller till i Leksand. Att jag smuttar på ett glas vin istället för dricker öl har givetvis sin förklaring i den inte helt stabila magen tidigare i veckan. Känns malplacerat, men vad kan en göra?
Man ska inte låta sig luras av smurfmössa och Zlatanfrigg. Eller snarare, det är med högsta sannolikhet så en vass musiker ska se ut nuförtiden. Det jävelsvänger. Grabbarna brakar på i några nummer för att sedan låta Johan själv spela avskalat. Varvningen av fullt ös och total nakenhet (observera att kläderna är på) ger en fin effekt när det går från ytterlighet till ytterlighet. Av det vi hör förstår vi att han fått tag på proffskillar att lira med, han har inte bara plockat första bästa smurf och Zlatan-wannabe utan rekryterat med fingertoppskänsla. Publiken kan man däremot inte handplocka och det är ju faktiskt lite synd. När de finstämda numren avverkas envisas påfallande många med att prata med sin bordsgranne i en volym som om de försöker påkalla uppmärksamhet från någon på andra sidan länsgränsen. Så klart dumt på så många sätt att det inte ens går att räkna upp hälften. Inne på puben finns dock gott om hyschare och det går finfint att njuta av finstämdheter som Houses och nummer från nya plattan, såsom Archipelago Winds.
 |
| Finstämt |
Min nyfunne hipstervän från Borås är omåttligt impad av basistens förehavanden på scen. Själv är jag full av beundran inför batteristens envishet att ha mössa på sig inne i en pub som håller en värme av ca 300 grader samt det faktum att han mellan stockvevandet hinner kolla av sin vid baskaggen liggandes mobil med jämna mellanrum under giget. Spetskompetensen i de här killarna alltså.
Efter att extranummer avslutats byter vi lite pengar mot t-shirts, skiva och tygbag. Borås-Leksand-alliansen investerar i både vinyl och smycke (designat av flickvän till kvällens huvudattraktion). Att de inte har någon vinylspelare har mindre betydelse i sammanhanget. Omslaget ska nämligen upp på en vägg i Borås, eventuell skivspelare får anstå. Allt för konsten. De här festivalrävarna (vi kallar dem proffsfestivalare, men det epitetet avsäger de sig bestämt. Men de mer eller mindre obskyra festivaler de radar upp gör besökarna per automatik till proffs inom gebitet) gör kvällen minst sagt minnesvärd. Att det i Borås tar ett år att odla en ordinär hipstermustasch kan vara kvällens viktigaste info och inger hopp. Kanske kan även jag sporta en musche bara det sparas tillräckligt länge?
Vi får sällskap av sångar- och konstnärsparet vid vårt bord och samvaron vid bordet blir om möjligt än gemytligare. Trettonde dagen på deras turné börjar ta ut sin rätt. Vissa i sällskapet blev inlurade i tequilarace kvällen innan och fokuserar stenhårt på vatten. Klokt. Vi byter några ord med gitarristen med kepan som också sportar mustasch. Har tydligen bara tagit ett halvår att få till. Dessutom föga imponerande i MC-kretsar. Snarast en skymf att stå och lira gura i en dylik utstyrsel vad vi kan förstå. En del intressant info kommer vår väg från honom. Uppenbarligen är det en med sanningen överensstämmande fördom att man får betalat svart om man lirar rock n roll-covers på MC-klubb samt är det roligare att vara ute och jobba med en sån här uppsättning än exempelvis stor proffsig, stjärnbestyckad storproduktion på sommaren. Kudos till killen med elguran.
Johan och bandet vevar igång grejerna igen när de flesta gått hem och vi får oss en blues, en Thåström-cover och Wolves från senaste albumet till livs. Det syns att de gillar det här, grabbarna med huvudbonaderna och frisyrerna. Trots två groggar vardera med upp på scenen är total fokus på spelglädje. Bonus. Gillar vi.
Strax före två är det dags för herrskapet Nygårds att tacka för sig och det är klart man måste göra det grundligt. Skaka tass, krama och hela den biten. Vansinnigt rolig kväll. Det här får vi göra om snart igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar