Ipswich - Norwich, oktober 1998
De snackar om Liverpool-Manchester United, Roma-Lazio och Inter-Milan. Tsss. De har uppenbarligen aldrig varit på ett East Anglia-derby.
Ola, Mattias och jag med olika agendor för resan som företogs måndag-torsdag. Fotboll ja, men på olika håll. Själv skulle jag bevista mitt första derby i East Anglia medan de andra två grabbsen hade satt upp Bristol Rovers-Stoke på schemat. Their loss. Boplats på underbart hak i Paddington som drevs av några greker som inte gillade att man satte sig på sängen för hastigt, då ringde de pronto från receptionen med uppmaningen “In your room, please don’t jump!”. Man får vad man betalar för. Till exempel dusch i trappan, liksom i hörnet där den vänder. Med skjutdörrar i nåt mörkt träslag. Classy.
Tisdagen kom och jag drog österut, de andra killarna västerut. Min första heldag i Ipswich på egen hand. Strosandes på stadens gator under dagen, lite lunch och pubbesök på det. Fint som snus. Då plötsligt uppenbarade sig ett av livets små mysterier som i det här fallet hette Lasse.
Jag tyckte mig ha hört lite svenska på stan av ett par som passerade mig, men tänkte att det var väl ändå en felhörning. Min pubrunda innan matchen hade tagit sin början på The Swan där två snubbar förbarmade sig över den vilsna svensken, tog honom vidare till ytterligare ett vattenhål innan sista anhalt på pubrundan angjordes på Black Horse. Vid bordet bredvid satt det där paret som synats på stan innan på dan. Visst pratade de svenska? Efter att nogsamt lyssnat kunde konstateras att så var fallet och några ord byttes med Lasse och Helena från Västerås innan våra vägar skildes åt inför matchen. Mina nyfunna guider för kvällen lotsade mig till arenan och väl inne på läktaren kändes tydligt av dryckesintaget under eftermiddag/kväll. Lite småsvajigt om man säger.
Nu var det inte bara jag som svajade, Ipswich mäktade med som bästa chans att pricka stolpen medan Norwich avgjorde hela bataljen genom att en yngling vid namn Craig Bellamy stänkte in en balja. Jävla glädjedödare. Efter matchen var det snabb sorti och förflyttning till tågstationen för retur till London och återsamling med Ola och Mattias. Satte mig ner på sätet i vagnen och minsann om motsatta säten inte var upptagna av Lasse och Helena. Munterheten från före matchen var som bortblåst, men vi bytte i alla fall nummer och lovade höras hemma i Sverige. Inte för att vi verkade ha så mycket mer gemensamt än kärleken till Ipswich, men vad gör man inte när ett sådant sällsynt exemplar dyker upp? 15 år senare är vi de bästa vänner och vi är nog överens om att det aldrig hade inträffat om det inte vore kärleken för detta fotbollslag som vi kallar Ipswich.
Fotbollsresan avslutades med en parantes på onsdagen som stavades Arsenal-Dynamo Kiev i Champions League på Wembley, men det är en helt annan historia innehållande jordens mest nervöse ticket tout, Dennis Bergkamp och en sen kvittering av Sergei Rebrov. Står sig slätt mot ett East Anglia-derby och att finna en fin ny vän.
söndag 31 mars 2013
lördag 30 mars 2013
I'M ALL SHOOK UP
Leksands IF har precis gått upp i Elitserien och Ipswich Town har precis vunnit med 3-0 mot Leeds och lämnat bottenträsket. I'm all shook up. Återkommer imorgon.
fredag 29 mars 2013
ROAD TRIP
Det går inte att nog poängtera vilka utmärkta bilåkare Lilla Sektionen och Systersektionen är för sin ålder. Ändock, en resa på 670 km under en dag leder oftast till vissa störningsmoment. För fadern och Fru Nygårds that is.
Lika bra att avhandla det uppenbara först: “Hur långt har vi åkt nu då?”. Man får ge de små liven att det är en utveckling av “Är vi framme snart?”. Att den kommer för första gången innan den första halvprocenten av sträckan tillryggalagts får man leva med.
En Formel 1-besatt 3½-åring har märkligt svårt att acceptera den snålt tilltagna hastighetstillåtelsen på det svenska vägnätet. Att harva i 70 faller inte i god jord hos den unge motorentusiasten medan 120 är knappt godkänd hastighet. Att bli omkörd och tappa placeringar ska vi inte ens prata om. “Men köööööööööör då!”. Jag hör dig broder även om jag inte hörsammar ditt önskemål.
Den enskilt största nackdelen med att färdas så långt i ett trångt utrymme tillsammans torde utgöra det faktum att Copacabanana med den här nageln i ögat som lystrar till namnet Sean Banan rullar på manuell repeat 326 gånger. Det är faktiskt tillräckligt många gånger för att lära sig texten så pass väl att man kan recitera den baklänges i sömnen. Överraskande spetskompetens javisst, men knappast nåt att ta upp på ens CV.
På plussidan kan avslutningsvis sättas upp småsektionernas glädje över utsikt, vägskyltar och varsitt megastort påskägg. De är utmärkta bilåkare, men viss doping måste till för att det inte ska bli totalkrasch under själva bilfärden. Sockertoppen och den arla uppstigningen gör dock sitt till för den tidiga inkvartningen när kvällningen kommer. Det är sånt man också kan leva med.
Lika bra att avhandla det uppenbara först: “Hur långt har vi åkt nu då?”. Man får ge de små liven att det är en utveckling av “Är vi framme snart?”. Att den kommer för första gången innan den första halvprocenten av sträckan tillryggalagts får man leva med.
En Formel 1-besatt 3½-åring har märkligt svårt att acceptera den snålt tilltagna hastighetstillåtelsen på det svenska vägnätet. Att harva i 70 faller inte i god jord hos den unge motorentusiasten medan 120 är knappt godkänd hastighet. Att bli omkörd och tappa placeringar ska vi inte ens prata om. “Men köööööööööör då!”. Jag hör dig broder även om jag inte hörsammar ditt önskemål.
Den enskilt största nackdelen med att färdas så långt i ett trångt utrymme tillsammans torde utgöra det faktum att Copacabanana med den här nageln i ögat som lystrar till namnet Sean Banan rullar på manuell repeat 326 gånger. Det är faktiskt tillräckligt många gånger för att lära sig texten så pass väl att man kan recitera den baklänges i sömnen. Överraskande spetskompetens javisst, men knappast nåt att ta upp på ens CV.
På plussidan kan avslutningsvis sättas upp småsektionernas glädje över utsikt, vägskyltar och varsitt megastort påskägg. De är utmärkta bilåkare, men viss doping måste till för att det inte ska bli totalkrasch under själva bilfärden. Sockertoppen och den arla uppstigningen gör dock sitt till för den tidiga inkvartningen när kvällningen kommer. Det är sånt man också kan leva med.
torsdag 28 mars 2013
CHOCKTILLSTÅND
Nu är ju inte jag den som vill jinxa något, men det var tydligen en hockeymatch som slutade 3-8 ikväll. Min son har nypt mig i armen så det måste ha varit sant det jag såg. Men ingenting är klart förstås. Jag säger som Jensa Bergenström: "Nja, det ser bra ut". Man vill ju inte jinxa liksom.
Det här inlägget handlar egentligen om tallar.
Det här inlägget handlar egentligen om tallar.
onsdag 27 mars 2013
KATTEN HAR LANDAT
Till vår stora glädje är Fröken Sally på tå igen och hemma i Stråtenbo. Några dagars omhuldande på djursjukhuset var vad som krävdes för att få henne i form igen. Elegant upplägg skulle jag tro att katten ifråga skulle hävda om hon kunde uttrycka sig lite mer människolikt.
Med ovanstående sagt kan man utgå från att det återigen är dags för klösning av soffor, väckning vid 03.45 för att gå ut, nafs på fot för att gå ut vilken tid som helst på dygnet och förstås hela batteriet av grenar som sorterar under Catolympics. Men för sistnämnda aktivitet sitter det en del käppar i hjulet. Fröken Sally har nämligen utsatt sin kropp för substanser som enligt Wadas lista över otillåtna preparat inte är kompatibla med olympiska grenar. Det var inte vad en husse hade räknat med. Här lämnar man in en slö katt och får tillbaka en dopad dito. Jösses, vilken utväxling. Vi kör således en veckas karens på stående höjdhopp, synkroniserad soffklösning, grekisk-egyptisk stil och 4 x 20 meter tokrännande. I övrigt allt annat oförändrat kattmässigt.
Mjau.
tisdag 26 mars 2013
SKIVAD GURKA
Det sägs - har jag hört i alla fall - att det är lika tråkigt att se någon hacka gurka som att se färg torka. Det får stå för den som myntat uttrycket för jag hade då kul när jag såg gurka bli hackad ikväll.
Låt mig poängtera att det är en väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt lång väg kvar innan det serveras någon champagne till den där gurkan (om det nu eventuellt skulle serveras något sådant av nån anledning som inte går att föra på tal över huvud taget). Avslutningsvis kan vi konstatera att det här inlägget absolut inte handlar om hockey. Om nu nån felaktigt fått för sig det. Det handlar om gurka.
.JPG) |
| Eller är det skivad gurka? |
måndag 25 mars 2013
KATT MED DROPP
När en ung katt som mellan sovpauserna inte gör annat än springer, ligger på lur och klättrar i träd plötsligt bara ligger på soffan som en annan fetlagd tv-supporter och vägrar inta såväl mat som dryck är det lätt att bli en rejäl smula orolig.
Det förhåller sig nu som så att vår älskade Fröken Sally ligger på djursjukhuset med hög feber och dropp för att försöka kurera sig. Veterinärens diagnos - utan att ha tagit några prover - pekar på salmonella. Man ska inte äta blandade småfåglar till lunch. Det blir en dyrköpt historia, både katthälsomässigt och människofinansiellt. Men det senare är ju bara pengar som man brukar säga. Hälsan för katten är det viktiga i den här historien. Hon får pröjsa tillbaka med mycket kärlek istället, vår Fröken Sally. Vi hoppas hon kommer hem i gammalt gott skick väldigt snart.
Det förhåller sig nu som så att vår älskade Fröken Sally ligger på djursjukhuset med hög feber och dropp för att försöka kurera sig. Veterinärens diagnos - utan att ha tagit några prover - pekar på salmonella. Man ska inte äta blandade småfåglar till lunch. Det blir en dyrköpt historia, både katthälsomässigt och människofinansiellt. Men det senare är ju bara pengar som man brukar säga. Hälsan för katten är det viktiga i den här historien. Hon får pröjsa tillbaka med mycket kärlek istället, vår Fröken Sally. Vi hoppas hon kommer hem i gammalt gott skick väldigt snart.
söndag 24 mars 2013
HALLINDIEHOCKEY - JULGÅRDEN STYLE
Det är inte bara hockeyn som är inne i slutfasen på sin säsong, hallindiehockeyn sjunger också på sista versen av 2012/13. Här är inte heller säsongen över för Julgården.
Lilla Sektionen kör gärna matcherna mellan Leksand och Julgården (har man nån gång kollat sportresultaten kan man kanske lista ut vilket lag han refererar till) nu för tiden. Man kan säga att Julgården är chanslösa i de flesta fighterna. Skulle de göra mål finns oftast giltigt skäl att döma bort målet ifråga. I alla fall om man frågar domaren (=Lilla Sektionen).
Några särskiljande moment i sporten hallindiehockey (det dyker upp nya hela tiden, därav denna uppdatering):
* När som helst blir det paus. Det är givetvis domaren som bestämmer när det är lämpligt att ta paus (se det som en ren sinkadus att Lilla Sektionen och rättskiparen är samma person). Paus i hallindiehockeyn är motsvarigheten till hockeyns power break. Med den skillnaden att när hockeyn tar paus för att visa reklam/dra upp riktlinjerna för det fortsatta spelet i perioden så tar hallindiehockeyspelaren bajspaus.
* Hallindiehockeyliraren har en helt egen teknik när det kommer till att langa iväg ett stenhårt skott, oavsett om det är en handledare, ett drag- eller slagskott. Så snart pucken lämnat klubben kastar man sig huvudstupa rakt in i målet. Bara för att det är coolt.
* Pucken kan inte köpas i färdigt skick utan måste modifieras efter inköp. I korta drag:
Lilla Sektionen kör gärna matcherna mellan Leksand och Julgården (har man nån gång kollat sportresultaten kan man kanske lista ut vilket lag han refererar till) nu för tiden. Man kan säga att Julgården är chanslösa i de flesta fighterna. Skulle de göra mål finns oftast giltigt skäl att döma bort målet ifråga. I alla fall om man frågar domaren (=Lilla Sektionen).
Några särskiljande moment i sporten hallindiehockey (det dyker upp nya hela tiden, därav denna uppdatering):
* När som helst blir det paus. Det är givetvis domaren som bestämmer när det är lämpligt att ta paus (se det som en ren sinkadus att Lilla Sektionen och rättskiparen är samma person). Paus i hallindiehockeyn är motsvarigheten till hockeyns power break. Med den skillnaden att när hockeyn tar paus för att visa reklam/dra upp riktlinjerna för det fortsatta spelet i perioden så tar hallindiehockeyspelaren bajspaus.
* Hallindiehockeyliraren har en helt egen teknik när det kommer till att langa iväg ett stenhårt skott, oavsett om det är en handledare, ett drag- eller slagskott. Så snart pucken lämnat klubben kastar man sig huvudstupa rakt in i målet. Bara för att det är coolt.
* Pucken kan inte köpas i färdigt skick utan måste modifieras efter inköp. I korta drag:
- Köp en godispuck i Tegera Arena.
- Låt den bli lördagsgodis (när det blir lördag).
- När innehållet är slukat, sätt på locket och tejpa igen ordentligt.
- Spela med den tills den går sönder.
- Köp ny, upprepa steg 1-4.
Här finns alla förutsättningar för sportens spridning och nu är det upp till er att missionera. Julgårdare är också välkomna.
lördag 23 mars 2013
IPSWICH STORIES - DEL 1
Jag när ett tämligen ohälsosamt intresse för en fotbollsklubb som lystrar till namnet Ipswich Town Football Club, även kallad ITFC för enkelhetens skull. Eftersom kärleksförhållandet varit i mer än 30 år och vårt första möte i verkliga livet (eller IRL som ungdomarna på datawebben brukar säga) skedde för drygt 15 år sen finns ett och annat minne att tänka tillbaka på. Så kallad nostalgi. Med årets medlemsresa runt hörnet är det tänkt att det ska bli några inlägg de närmaste veckorna som behandlar minnesvärda episoder ur katalogen med Ipswichrelaterade händelser. Först ut blir passande nog första besöket i stan.
Den där lökiga reklamen för deodorant. Du får aldrig en andra chans att göra ett första intryck. Det hade nog inte spelat någon större roll när Portman Road skulle få sin första chans att göra sitt intryck på mig, det hade säkerligen blivit lika stort oavsett. Nu råkade det bli en match i sena november 1997 mot Nottingham Forest - som hade fräckheten att vinna med 1-0 för övrigt - och det var givetvis magiskt, trots resultatet. Att bara få se stadion på håll när vi klev ut från tågstationen jag, pappa och lillsyrran. Den första gången, innan den blev utbyggd fem år senare och tronade än större. Att gå in genom vändkorsen, att gå in på läktaren, att se den inifrån, gräset, lukten, det fåniga smilet i hela ansiktet. Dryga 17 000 andra fotbollsnötter och jag i min gamla 90-talskrabbfrilla. Stort. Innan fotbollen tog en annan väg och blev så mycket pengar att klubben höll på att trilla över bankruttstupet, men det är en annan historia.
Det var med den här resan det tog fart. Den första och enda resan med båt. Jag och farsgubben på färja till Harwich för att hälsa på lillsyrran i London med den illa dolda sidoagendan att få komma till Ipswich. Mer än 15 år sen. Snart är vi där i stan igen, men innan dess ska det behandlas en resa eller fem, möten, pinsamheter, anekdoter och pubbesök i några ytterligare Ipswich stories. Vi har tre veckor på oss så ett dussin berättelser eller så ska det väl hinnas med. På återhörande.
Den där lökiga reklamen för deodorant. Du får aldrig en andra chans att göra ett första intryck. Det hade nog inte spelat någon större roll när Portman Road skulle få sin första chans att göra sitt intryck på mig, det hade säkerligen blivit lika stort oavsett. Nu råkade det bli en match i sena november 1997 mot Nottingham Forest - som hade fräckheten att vinna med 1-0 för övrigt - och det var givetvis magiskt, trots resultatet. Att bara få se stadion på håll när vi klev ut från tågstationen jag, pappa och lillsyrran. Den första gången, innan den blev utbyggd fem år senare och tronade än större. Att gå in genom vändkorsen, att gå in på läktaren, att se den inifrån, gräset, lukten, det fåniga smilet i hela ansiktet. Dryga 17 000 andra fotbollsnötter och jag i min gamla 90-talskrabbfrilla. Stort. Innan fotbollen tog en annan väg och blev så mycket pengar att klubben höll på att trilla över bankruttstupet, men det är en annan historia.
Det var med den här resan det tog fart. Den första och enda resan med båt. Jag och farsgubben på färja till Harwich för att hälsa på lillsyrran i London med den illa dolda sidoagendan att få komma till Ipswich. Mer än 15 år sen. Snart är vi där i stan igen, men innan dess ska det behandlas en resa eller fem, möten, pinsamheter, anekdoter och pubbesök i några ytterligare Ipswich stories. Vi har tre veckor på oss så ett dussin berättelser eller så ska det väl hinnas med. På återhörande.
fredag 22 mars 2013
ETT KORT INLÄGG OM IRLAND
Hej alla barn, nu blir det fotbollsmatch. Det är inte mycket jag vet om Irland och irländare. Ca 2 grejer.
Det är grönt så in i bänken på Irland. 1½ dag i Dublin räckte för att konstatera detta mytomspunna faktum.
De kan säkert många grejer, men en grej som de verkar sjukt bra på är att dricka mycket öl. Gärna enorma mängder, länge och i Portugal. Träffar man på irländare i Portugal är risken överhängande att de blir oerhört besvikna när ölpumparna stänger redan klockan fyra på morgonen.
Nu är öldrickandet bara min personliga erfarenhet, kanske finns det andra prylar som görs bra av människorna från den gröna ön. Verkar förstås osannolikt och vi kan väl låta det vara osagt i nuläget och ta ovanstående 2 grejer för sanningar. Bifogar nedanstående bild för att föra åtminstone 50% av tesen i bevis:
Det är grönt så in i bänken på Irland. 1½ dag i Dublin räckte för att konstatera detta mytomspunna faktum.
De kan säkert många grejer, men en grej som de verkar sjukt bra på är att dricka mycket öl. Gärna enorma mängder, länge och i Portugal. Träffar man på irländare i Portugal är risken överhängande att de blir oerhört besvikna när ölpumparna stänger redan klockan fyra på morgonen.
Nu är öldrickandet bara min personliga erfarenhet, kanske finns det andra prylar som görs bra av människorna från den gröna ön. Verkar förstås osannolikt och vi kan väl låta det vara osagt i nuläget och ta ovanstående 2 grejer för sanningar. Bifogar nedanstående bild för att föra åtminstone 50% av tesen i bevis:
 |
| Irländsk julgran till vänster, svensk tomte till höger |
torsdag 21 mars 2013
THE JINX
Man pratar inte om vissa saker. Det kan bringa olycka över grejer som man tycker går ganska bra nämligen. Således kan jag inte skriva om hockey. Om jag ändå gjorde det är risken överhängande att det skulle jinxa hela prylen.
Ett lysande exempel är trubaduren (ursäkta inpass, men varför i hela världen har man en trubadur på en hockeymatch som så kallad pausunderhållning i foajén? OBS, retorisk fråga! Finns inga vettiga svar på den) som redan i första periodpausen tycker att det ska bli härligt att få fira segern tillsammans med alla sju som lyssnar på vad han säger och sjunger. Men hallå, FETJINX! Kanske den sämsta av alla jinxar. Ta ut segern i förskott-jinxen. Att han sedan kryddar hela anrättningen med att hota att framföra sina alster i bar överkropp lagom till andra pausen måste sortera in under något annat än jinx, men ungefär i samma division om man säger så. Särskilt som överhänget på jeansen knappast är synonymt med kille vars överkropp man vill ta del av med egna ögon.
Tills vi kan prata om hockey igen påbjuds motjinxning i största möjliga utsträckning. Några exempel:
* Om match går på tv och ens lag leder med 2-0 ska man inte börja titta just då. Börjar man titta går det åt skogen, om man låter bli flyter det på precis så som det ska.
* Bär endast halsduk som accessoar vid fysisk närvaro på själva matchen.
* Säg aldrig: "Det här går ju bra, vi (vårt lag när vi vinner) är mycket bättre än de andra!". Garanterad brakförlustjinx. Big no-no. Säg istället som motjinxning: "Det här går aldrig". Gärna på Närkebräk.
Om ni undrat väldigt mycket över ovanstående så vet ni nu. Återkommer eventuellt med att skriva om hockey till hösten/vintern. Vill inte jinxa ni vet.
Ett lysande exempel är trubaduren (ursäkta inpass, men varför i hela världen har man en trubadur på en hockeymatch som så kallad pausunderhållning i foajén? OBS, retorisk fråga! Finns inga vettiga svar på den) som redan i första periodpausen tycker att det ska bli härligt att få fira segern tillsammans med alla sju som lyssnar på vad han säger och sjunger. Men hallå, FETJINX! Kanske den sämsta av alla jinxar. Ta ut segern i förskott-jinxen. Att han sedan kryddar hela anrättningen med att hota att framföra sina alster i bar överkropp lagom till andra pausen måste sortera in under något annat än jinx, men ungefär i samma division om man säger så. Särskilt som överhänget på jeansen knappast är synonymt med kille vars överkropp man vill ta del av med egna ögon.
Tills vi kan prata om hockey igen påbjuds motjinxning i största möjliga utsträckning. Några exempel:
* Om match går på tv och ens lag leder med 2-0 ska man inte börja titta just då. Börjar man titta går det åt skogen, om man låter bli flyter det på precis så som det ska.
* Bär endast halsduk som accessoar vid fysisk närvaro på själva matchen.
* Säg aldrig: "Det här går ju bra, vi (vårt lag när vi vinner) är mycket bättre än de andra!". Garanterad brakförlustjinx. Big no-no. Säg istället som motjinxning: "Det här går aldrig". Gärna på Närkebräk.
Om ni undrat väldigt mycket över ovanstående så vet ni nu. Återkommer eventuellt med att skriva om hockey till hösten/vintern. Vill inte jinxa ni vet.
onsdag 20 mars 2013
DEN BESVIKELSEN - PART 2
Det har behandlats här förr. Besvikelsen. Ni vet när man ställt in sig så på en sak att alla störningar i ens inre plan ovillkorligen leder till att tårar rullar ner för kinden som iskulor på en närmast friktionsfri yta.
- Idag ska vi åka och bada (här saknas vital information, men fadern ser den inte riktigt).
- Jaaaaaaaaaaa!! (en smula oproportionerligt exalterat svar från Lilla Sektionen om ni frågar mig, men det vet man ju hur 3,5-åringar går från noll till hundra).
Efter ovanstående konversation borstas tänder, kläder kläs på och skor bekläder fötter varpå den korta färden till dagförvaringen påbörjas. När Bystugan annalkas framträder stora protester från baksätet och vid parkering av vårt franska fordon är katastrofen ett faktum. En hulkande, gråtande Liten Sektion är utom sig av förtvivlan. Hjärtat hos fadern skrumpnar som ett russin.
- Vi-vi-vi-vi-vi skulle ju åka och bahahahaaaada! (det händer igen. Förra gången var det Fru Nygårds som var chaufför).
Försök förklara för barnet med den inre planen om att göra nåt av det roligaste hen vet att det inte är nu, det är sen. Risken är att förklaringsmodellen stöter på patrull. Den enda medicinen är att hålla om, att krama bort besvikelsen. Den enorma skuffelsen är monumental, men den lägger sig. Gissa omfånget av lyckan när badningen väl går av stapeln under sen eftermiddag, tidig kväll. Som han skrattar. Som han leker med sin fader, Systersektionen och Fru Nygårds. Djupa dalar ger höga toppar. Fina, fina toppar. Fast nästa gång går vi nog igenom planen en smula mer noggrant och håller en mer mellow nivå hela vägen igenom projektet.
- Idag ska vi åka och bada (här saknas vital information, men fadern ser den inte riktigt).
- Jaaaaaaaaaaa!! (en smula oproportionerligt exalterat svar från Lilla Sektionen om ni frågar mig, men det vet man ju hur 3,5-åringar går från noll till hundra).
Efter ovanstående konversation borstas tänder, kläder kläs på och skor bekläder fötter varpå den korta färden till dagförvaringen påbörjas. När Bystugan annalkas framträder stora protester från baksätet och vid parkering av vårt franska fordon är katastrofen ett faktum. En hulkande, gråtande Liten Sektion är utom sig av förtvivlan. Hjärtat hos fadern skrumpnar som ett russin.
- Vi-vi-vi-vi-vi skulle ju åka och bahahahaaaada! (det händer igen. Förra gången var det Fru Nygårds som var chaufför).
Försök förklara för barnet med den inre planen om att göra nåt av det roligaste hen vet att det inte är nu, det är sen. Risken är att förklaringsmodellen stöter på patrull. Den enda medicinen är att hålla om, att krama bort besvikelsen. Den enorma skuffelsen är monumental, men den lägger sig. Gissa omfånget av lyckan när badningen väl går av stapeln under sen eftermiddag, tidig kväll. Som han skrattar. Som han leker med sin fader, Systersektionen och Fru Nygårds. Djupa dalar ger höga toppar. Fina, fina toppar. Fast nästa gång går vi nog igenom planen en smula mer noggrant och håller en mer mellow nivå hela vägen igenom projektet.
tisdag 19 mars 2013
URSÄKTA, MEN JAG ÄR LITE UPPTAGEN
Det är lite körigt här. Ni vet hur det är när man ska styra upp ungefärligen 45 st svenska Ipswichfans på resa över en långhelg i östra Englands pärla. Eller? Vi kör i grova drag på det här viset:
Fredag: Ankomst. Pub. Säng.
Lördag: Frukost (helst Full English). Därefter traska en runda på stan, morsa på lite folk och hela den biten. Pub (fast i egenskap av företrädare för hela anhopningen blir det en liten sejour i radiostudio en halvtimme eller så först). Match. Firaröl/gravöl beroende på matchutgång. Mingla med lite gamla Ipswichhjältar. Äta middag på indisk restaurang, typ 40 st. Pub.
Söndag: Spela supporterfotboll. Klockan 10am. Herregud. Pub/sjukhus.
Måndag: Guidad tur på träningsanläggningen följt av U21-match på förmiddagen. Pub. Stadium Tour på eftermiddagen. Pub. Grillafton med norska supporters på kvällen. På pub. Det förstår även gemene man att det kan gå hur som helst. Hur - som - helst.
Tisdag: Återhämtning. Pub. Match på kvällen. Pub.
Onsdag: Åka hem. Sannolikt pubfri dag. Helt sjukt.
Kan bli kul det här. Det brukar det bli, så inga worries på något vis. Skulle någon tycka att inlägget överanvänt ordet pub så tycker denna någon fel. Kraftigt underanvänt om man ska använda något beskrivande ord. Man kan säga att vi i stort sett bor på puben under våra vistelser i Ipswich. Det är varmt och skönt, mysigt, mat och dryck finns tillgängligt. Ni fattar ju.
Eventuellt kan det framgent komma ett och annat inlägg med tema Ipswich och Medlemsresa. Eller som vi säger i Dalarna: högst sannolikt.
Fredag: Ankomst. Pub. Säng.
Lördag: Frukost (helst Full English). Därefter traska en runda på stan, morsa på lite folk och hela den biten. Pub (fast i egenskap av företrädare för hela anhopningen blir det en liten sejour i radiostudio en halvtimme eller så först). Match. Firaröl/gravöl beroende på matchutgång. Mingla med lite gamla Ipswichhjältar. Äta middag på indisk restaurang, typ 40 st. Pub.
Söndag: Spela supporterfotboll. Klockan 10am. Herregud. Pub/sjukhus.
Måndag: Guidad tur på träningsanläggningen följt av U21-match på förmiddagen. Pub. Stadium Tour på eftermiddagen. Pub. Grillafton med norska supporters på kvällen. På pub. Det förstår även gemene man att det kan gå hur som helst. Hur - som - helst.
Tisdag: Återhämtning. Pub. Match på kvällen. Pub.
Onsdag: Åka hem. Sannolikt pubfri dag. Helt sjukt.
Kan bli kul det här. Det brukar det bli, så inga worries på något vis. Skulle någon tycka att inlägget överanvänt ordet pub så tycker denna någon fel. Kraftigt underanvänt om man ska använda något beskrivande ord. Man kan säga att vi i stort sett bor på puben under våra vistelser i Ipswich. Det är varmt och skönt, mysigt, mat och dryck finns tillgängligt. Ni fattar ju.
Eventuellt kan det framgent komma ett och annat inlägg med tema Ipswich och Medlemsresa. Eller som vi säger i Dalarna: högst sannolikt.
måndag 18 mars 2013
KONSTEN ATT ÅKA HISS
Man kan inte bara kliva in i en hiss och tro att det bara är att åka som om den vore en rulltrappa eller halvtaskig skidlift. Det gäller att hålla huvudet högt och komma ut ur hissen med någon slags värdighet.
Ponera att du kliver in i valfri hiss på nedersta våningen. Det kan vara garageplanet i en hotellhiss, garageplanet i ett parkeringshus eller garageplanet i ett hyreshus. För enkelhetens skull säger vi att du kliver in i en hotellhiss. Så gör vi. Du står i hotellhissen och behöver åka upp till tredje våningen, top floor. Tänker lite grann att det vore skönt att få 15 sekunder för dig själv att bara stirra på ditt anlete i spegeln. Men du förbereder dig ändå mentalt på att den förbannade hissen förmodligen kommer göra ett stopp på entréplanet. Det var kanske bra att du gjorde det för det är precis vad den gör. Dörrarna öppnas och där står det en handfull kvinnor i olika åldrar med deltagarbrickor hängandes i gula snören.
- Välkomna (här skördar du frukterna av den mentala förberedelsen några sekunder tidigare. Utan välkomstfrasen skulle det ha kunnat bli en smula tryckt stämning).
Det är ingen rungande respons, men vad kan man begära? När man färdas gruppvis i hiss finns inte samma behov av att göra mentala anteckningar. Men tystnaden bryts av en spontant tänkande enhet som hisnande nyktert konstaterar:
- Ja, vissa har ju mer kläder på sig än andra (vid närmare eftertanke kan det mycket väl förhålla sig att personen ifråga har en bank av mentalt förberedda hisskommentarer. Till yttermera visso så stämmer det ju till 100%, helt oberoende av hiss och årstid, att vissa har klätt på sig lite fler plagg än andra. Enda undantaget torde vara att folk slentrianmässigt nudisthissar i grupp på fritiden).
- Tänker du på nån särskild? (det är alltid bra att intressera sig för ämnet som råkar dyka upp under de få sekunder som passerar innan tredje våningen är ett faktum).
Här hoppas du sannolikt på att få en aning mer gensvar än några spridda fnissningar. För att ta tillbaka taktpinnen kan du med de givna förutsättningarna förslagsvis ställa en fråga i väntan på ankomst till toppvåningen:
- Och vad är ni ute på för äventyr då? (peka/nicka gärna på de gula banden).
Precis som du får svar anländer hissen till destinationen och du tackar för informationen du just blivit delgiven, önskar sällskapet en trevlig kväll och viker av mot rum 372. Samtidigt som du gör det skissar du upp en framtida plan för hissåkande på hotell:
* Om du ska bada, ta gärna med dig något mer än den där alldeles för trånga och ärmkorta badrocken. Du ser fan inte klok ut.
* Gör en bakgrundscheck på vilka grupperingar som kan tänkas ha konferens på just ditt hotell och som med tämligen hög sannolikhet tänker använda hissen samtidigt som du befinner dig i den.
* Om bakgrundschecken ger för handen att Svenska Kyrkan har sammankomst för att diskutera internationella frågor bör du fundera mer än en gång över din klädkod i hissen.
* Av de klädkoder du kan välja mellan ska du inte välja den där du ser ut som en övervintrad vit sparris inlindad i en för liten frottéhandduk. Det är inte den du ska välja.
* Se för helvete till att du har på dig underkläder under badrocken. Speaking from personal experience här dårå va.
Det var bara några tips i all välmening. För min del får du gärna åka hiss i mässingen, men se då till att vara mentalt förberedd. Kommer du fel in i konversationen kanske nån märker att du är näck.
söndag 17 mars 2013
#BLOGG100
Den överfinurligt påpassliga läsaren kanske har uppmärksammat att det funnits en tagg som heter #blogg100 på varje inlägg som bombat upp på den här datawebbplatsen de senaste 7-8 veckorna. Vadå #blogg100?
Jo, det handlar alltså om att blogga under 100 dagar i rad, minst ett inlägg om dagen är bra för magen. Det är så man skapar skrivkramp kanske nån tänker. Jo, men det är också så man kan skapa skrivdisciplin och även slå ett slag för bloggen i FB- och Twittertider.
Upphovsmannen hittar ni här där det också finns en lista på alla som är med i utmaningen. Kanske finns någon blogg (av 564 st) som faller någon i smaken? Värt ett försök säger jag.
Det är tydligen så att vi kommit drygt halvvägs nu och det betyder med all möjlig tillgänglig logik att det är knappt halvvägs kvar att vandra. Kämpa Popskolan by Nigge. Ljuset i tunneln närmar sig.
Jo, det handlar alltså om att blogga under 100 dagar i rad, minst ett inlägg om dagen är bra för magen. Det är så man skapar skrivkramp kanske nån tänker. Jo, men det är också så man kan skapa skrivdisciplin och även slå ett slag för bloggen i FB- och Twittertider.
Upphovsmannen hittar ni här där det också finns en lista på alla som är med i utmaningen. Kanske finns någon blogg (av 564 st) som faller någon i smaken? Värt ett försök säger jag.
Det är tydligen så att vi kommit drygt halvvägs nu och det betyder med all möjlig tillgänglig logik att det är knappt halvvägs kvar att vandra. Kämpa Popskolan by Nigge. Ljuset i tunneln närmar sig.
lördag 16 mars 2013
WHISKYPAUS
Idag är jag och några andra i Mackmyra och provar whisky. Några saker som tydligen inte är som man kan tro på förhand:
- Trots namnet är det inte en avdankad Essomack på en myr som man kan tanka whisky ur pumparna rätt ner i ett eget fat. Besvikelsefaktor: 10.
- Provning innebär att man provar whisky. Att prova whisky innebär inte att man dricker motsvarande ett fat med whisky. Besvikelsefaktor: 8,5.
- Fat i kombination med whisky har uppenbarligen inte någon som helst koppling eller likhet med att dricka kaffe på fat. Besvikelsefaktor: 3.
- Provning är inte samma sak som att stoppa ner varuprover i fickan när man lämnar området. Besvikelsefaktor: 11 på 10-gradig skala.
- Det är inte ok att dricka ur de andras glas. Det var faktiskt ganska väntat, men nog borde man ha en skylt eller två som informerar om det? Besvikelsefaktor: 10 på snubben som trodde han skulle dricka 10-årig Mackmyra.
- Trots namnet är det inte en avdankad Essomack på en myr som man kan tanka whisky ur pumparna rätt ner i ett eget fat. Besvikelsefaktor: 10.
- Provning innebär att man provar whisky. Att prova whisky innebär inte att man dricker motsvarande ett fat med whisky. Besvikelsefaktor: 8,5.
- Fat i kombination med whisky har uppenbarligen inte någon som helst koppling eller likhet med att dricka kaffe på fat. Besvikelsefaktor: 3.
- Provning är inte samma sak som att stoppa ner varuprover i fickan när man lämnar området. Besvikelsefaktor: 11 på 10-gradig skala.
- Det är inte ok att dricka ur de andras glas. Det var faktiskt ganska väntat, men nog borde man ha en skylt eller två som informerar om det? Besvikelsefaktor: 10 på snubben som trodde han skulle dricka 10-årig Mackmyra.
fredag 15 mars 2013
DU KAN VA LILLÖRDAG
Förutom att det är helt omöjligt att hitta en vettig stavning av lillördag är det definitivt inget man vill bli kallad av någon i telefon som man aldrig ens pratat med förut, än mindre träffat.
- Heeeeej Niklas! Hur står det till? (taskig standardöppning. Det går utför med landets telefonnasare. Låter för övrigt som om han går på en cocktail av amfetamin och carpe diem-skyltar).
- Öh? (jag blir så vältalig när det ringer försäljare en vanlig onsdag).
- Ja, hur är det så här på lillördag? Höhöhöhö (han fullständigt carpar skiten ur en kombo av skräckfilms-, seriemördar- och Hacke Hackspettskratt).
- (kan inte över huvud taget dra mig till minnes hur jag replikerar här, men det ligger nära till hands att föreställa sig att det är något liknande min elekventa öppningsreplik).
- Jo, jag ringer angående ditt orange kuvert (smart att det är orange alltså. Tänk om det varit vitt. Jag får skitmånga vita kuvert. Satan i gatan vad han hade fått problem då).
- Tack, men jag sköter det där själv och j... (prickarna symboliserar att jag blir abrupt avbruten för något som uppåttjackaren i andra änden av luren anser vara en nödvändig avskedsfras).
- DÅ FÅR DU HA EN HÄRLIG LILLÖRDAG!!!!! (versalerna representerar här en övertänd säljare av onödiga produkter kombinerat med en sällan hörd brist på självkritik).
- Tack och h... (jag råkar lägga på lite, lite för tidigt. Så där lagom irriterande).
I det här läget kan man ju bara spekulera, men med närmast statistiskt säkerställd säkerhet borde det förhålla sig som så att lillördagpredikanten blåstirrar på carpe diem-prydnaden, önskar sig själv en fortsatt härlig lillördag och ringer upp nästa offer. Heeeeeeej [sätt in valfritt namn och skänk en tanke både till offret och den stackars säljaren som har ett av världens jobbigaste jobb]!!
- Heeeeej Niklas! Hur står det till? (taskig standardöppning. Det går utför med landets telefonnasare. Låter för övrigt som om han går på en cocktail av amfetamin och carpe diem-skyltar).
- Öh? (jag blir så vältalig när det ringer försäljare en vanlig onsdag).
- Ja, hur är det så här på lillördag? Höhöhöhö (han fullständigt carpar skiten ur en kombo av skräckfilms-, seriemördar- och Hacke Hackspettskratt).
- (kan inte över huvud taget dra mig till minnes hur jag replikerar här, men det ligger nära till hands att föreställa sig att det är något liknande min elekventa öppningsreplik).
- Jo, jag ringer angående ditt orange kuvert (smart att det är orange alltså. Tänk om det varit vitt. Jag får skitmånga vita kuvert. Satan i gatan vad han hade fått problem då).
- Tack, men jag sköter det där själv och j... (prickarna symboliserar att jag blir abrupt avbruten för något som uppåttjackaren i andra änden av luren anser vara en nödvändig avskedsfras).
- DÅ FÅR DU HA EN HÄRLIG LILLÖRDAG!!!!! (versalerna representerar här en övertänd säljare av onödiga produkter kombinerat med en sällan hörd brist på självkritik).
- Tack och h... (jag råkar lägga på lite, lite för tidigt. Så där lagom irriterande).
I det här läget kan man ju bara spekulera, men med närmast statistiskt säkerställd säkerhet borde det förhålla sig som så att lillördagpredikanten blåstirrar på carpe diem-prydnaden, önskar sig själv en fortsatt härlig lillördag och ringer upp nästa offer. Heeeeeeej [sätt in valfritt namn och skänk en tanke både till offret och den stackars säljaren som har ett av världens jobbigaste jobb]!!
torsdag 14 mars 2013
HERE WE GO AGAIN
Vi är väldigt väl förtrogna med hur det här fungerar. Det är inte första gången om man säger så. Processen följer ett antal steg med mer eller mindre samma innehåll, år efter år.
Det hela tar sin början i att man promenerar hem serien i stor stil. Eftersom ishockeyns andraserie är en av då få seriestrukturer som inte premierar sin seriesegrare med befordran till nästa serie så ska det spelas kvalserie mot fem andra lag. Det brukar inte gå bra. Man skulle kunna säga att det brukar gå ganska skitdåligt. Enligt följande mall:
1. Man bygger upp en enorm förväntan om att i år kommer det att gå vägen. Med man menas i detta fall alla som har ett hjärta som klappar för Leksands IF.
2. Det spelas några omgångar och man (se ovan) börjar inse att det kommer att krävas ett smärre mirakel för att det ska bli nån plats på elitserietåget.
3. Det vinns en match och en sjuk förhoppning föds. Om de två lag som leder serien förlorar alla sina kvarstående matcher, motståndarna byter ut målvakten mot en uppstoppad räv och ställer tre backpar från danska division två på isen så kanske det finns en chans.
4. Förlust i nästa match, rullgardin ner. Även ett mattegeni med överkorsad geting i allmän matte från högstadiet inser att det inte ens finns en matematisk chans att knipa en av de två åtråvärda uppflyttningsplatserna.
5. Börja spåna om att det ser bra ut inför nästa säsong. Bara man får behålla de bästa spelarna.
6. Cirkulera och låtsas som att det här kommer ordna sig. Bit ihop. Kom igen. Vi kollar in den där trottoarkanten till sommaren. Det är för jobbigt just nu.
Man kan ju anta rollen som optimist också om man tycker det är lattjo, men nu är det ingen hallelujablogg som bedrivs på det här stället vi kallar Popskolan by Nigge. Dock:
Till syvende och sist älskar vi det där klubbmärket ändå. Det kommer väl en kvalserie nästa säsong, visst gör det?
Det hela tar sin början i att man promenerar hem serien i stor stil. Eftersom ishockeyns andraserie är en av då få seriestrukturer som inte premierar sin seriesegrare med befordran till nästa serie så ska det spelas kvalserie mot fem andra lag. Det brukar inte gå bra. Man skulle kunna säga att det brukar gå ganska skitdåligt. Enligt följande mall:
1. Man bygger upp en enorm förväntan om att i år kommer det att gå vägen. Med man menas i detta fall alla som har ett hjärta som klappar för Leksands IF.
2. Det spelas några omgångar och man (se ovan) börjar inse att det kommer att krävas ett smärre mirakel för att det ska bli nån plats på elitserietåget.
3. Det vinns en match och en sjuk förhoppning föds. Om de två lag som leder serien förlorar alla sina kvarstående matcher, motståndarna byter ut målvakten mot en uppstoppad räv och ställer tre backpar från danska division två på isen så kanske det finns en chans.
4. Förlust i nästa match, rullgardin ner. Även ett mattegeni med överkorsad geting i allmän matte från högstadiet inser att det inte ens finns en matematisk chans att knipa en av de två åtråvärda uppflyttningsplatserna.
5. Börja spåna om att det ser bra ut inför nästa säsong. Bara man får behålla de bästa spelarna.
6. Cirkulera och låtsas som att det här kommer ordna sig. Bit ihop. Kom igen. Vi kollar in den där trottoarkanten till sommaren. Det är för jobbigt just nu.
Man kan ju anta rollen som optimist också om man tycker det är lattjo, men nu är det ingen hallelujablogg som bedrivs på det här stället vi kallar Popskolan by Nigge. Dock:
Till syvende och sist älskar vi det där klubbmärket ändå. Det kommer väl en kvalserie nästa säsong, visst gör det?
onsdag 13 mars 2013
DEN OMEDELBARA KÖTTBULLERESPONSEN
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Knappt var den sista köttbullen stekt innan det första omdömet föll:
- Mm. Well done. Kanske lite mer salt.
Kunde ha varit väsentligt mycket värre. Till följd av en febersjuk Lilla Sektionen dröjde nästa utlåtande mindre än 24 timmar. För övervärmda dagisbarn får man lägga manken till vid servering av varma måltider. Till följd av detta gjordes en smör- och creme fraichestinn potatismos som ackompanjerade köttbullarna med den äran. Tyckte jag i alla fall.
- Det var inge gott. Jag vill inte ha det.
Så kallad kappvändare. Innan lunch var det minsann annat ljud i koskällan. Högst upp på önskemenyn stod...köttbullar och potatismos. Men inte faderns uppenbarligen. Det var väl febern som talade kan man tänka. Å andra sidan får man ge honom att han är väldigt tydlig i sin kommunikation.
Innan dygnsfristen var ute återstod att få Systersektionens omdöme.
- Nja, köttbullarna var väl ganska goda. Moset var mycket godare. Det tyckte jag om.
Som sagt, kunde ha varit värre. En får vara glad att det inte var Gordon eller Morberg som var här och fällde utlåtande. Hade det inte varit för att katten har så väldigt bråttom ut igen efter att ha varit inne och vänt under sexti blankt så hade väl även hon dömt ut bullarna som varandes otjänlig föda. Men jag är inte bitter, jag kan väl äta upp dem själv. Släng in lite Gustafskorv i mixen så har jag 1½ kilo öronmärkt krubb. Sköljes ner med lite sommarvin.
- Mm. Well done. Kanske lite mer salt.
Kunde ha varit väsentligt mycket värre. Till följd av en febersjuk Lilla Sektionen dröjde nästa utlåtande mindre än 24 timmar. För övervärmda dagisbarn får man lägga manken till vid servering av varma måltider. Till följd av detta gjordes en smör- och creme fraichestinn potatismos som ackompanjerade köttbullarna med den äran. Tyckte jag i alla fall.
- Det var inge gott. Jag vill inte ha det.
Så kallad kappvändare. Innan lunch var det minsann annat ljud i koskällan. Högst upp på önskemenyn stod...köttbullar och potatismos. Men inte faderns uppenbarligen. Det var väl febern som talade kan man tänka. Å andra sidan får man ge honom att han är väldigt tydlig i sin kommunikation.
Innan dygnsfristen var ute återstod att få Systersektionens omdöme.
- Nja, köttbullarna var väl ganska goda. Moset var mycket godare. Det tyckte jag om.
Som sagt, kunde ha varit värre. En får vara glad att det inte var Gordon eller Morberg som var här och fällde utlåtande. Hade det inte varit för att katten har så väldigt bråttom ut igen efter att ha varit inne och vänt under sexti blankt så hade väl även hon dömt ut bullarna som varandes otjänlig föda. Men jag är inte bitter, jag kan väl äta upp dem själv. Släng in lite Gustafskorv i mixen så har jag 1½ kilo öronmärkt krubb. Sköljes ner med lite sommarvin.
tisdag 12 mars 2013
MAN LAGAR INTE KÖTTBULLAR HUR SOM HELST
Som rubriken möjligen antyder hafsar man inte ihop ett gäng köttbullar utan ett stort mått eftertanke. För att just du inte ska trampa fel i köttbulledjungeln följer här ett 30-stegsprogram för bästaste resultat.
1. Inhandla duktigt med kravmärkt nötfärs ett par gånger om året och få en inbillad känsla av att bry dig om djuren. Genom att senare äta upp dem. Lägg i frysen. Might come in handy så att säga.
2. Kompletteringsköp fläskfärs att blanda i med nötet. Låtsas att grisen ifråga haft ett lyckligt liv. Högst otroligt dessvärre.
3. Som den köttätare du är, bortse helt och fullt ifrån att grunden till smeten består av färserad kossa respektive svin.
4. Ta nu fram övriga essentiella ingredienser:
- Lök, the size of en alldeles för stor tennisboll. Finhacka hälften för bryning och riv resten.
- Grädde. Cream on top.
- Ett ägg.
- Peppar och såna grejer.
- Lindi Ortega. Hon är lite svår att få tag på nu för tiden, så plocka fram Cigarettes & Truckstops på Spotify så är du redo.
5. Vi har förberett lite som man gör på matbloggar så smeten är redan klar och därmed är det dags att rulla köttbullar.
6. Dansa en stund till The Day You Die när den drar igång. Annars kan du lika gärna lägga ner hela projektet på en gång.
7. Skjuts in med de små liven i kylen i tio minuter.
8. Överväg om det inte borde inkorporeras lite hästkorv i anrättningen.
9. Avstyr punkt nio innan det går överstyr.
10. Spela lite luftgitarr när Don't Wanna Hear It dånar in i öronen via halvfeta hörlurar.
11. Anlägg lagom värme på de rikligt smörförsedda stekjärnen, lägg varsamt och kärleksfullt i dyrgriparna och påbörja magin.
12. Kontemplera en stund i sällskap med Heaven Has No Vacancy ljudandes i snäckorna. Är det redan fullt? Inte för att jag har bokat plats, men det är rätt många som skulle bli besvikna kan jag lova.
13. Vänd de små bollarna med försiktig hand och fokusera på att få en fin stekyta och att bullarna blir runda. Inga jävla köttpuckar. Kolbullar göre sig icke heller besvär. Marknaden för köttpuckar och kolbullar är stendöd, tro mig.
14. Se, lukta och njut när köttbullarna börjar anta färg. Spontandansa gärna på stället för bästa effekt.
15. Ta fram en öl, knäck den och låtsas att det är helg. 100% crazy.
16. Kasta dig ned på golvet, låtsas att du är helt blåst och kör 20 armävningar. Återgå till det du höll på med innan. Förmodligen nåt crazy.
17. Häpna över den gyllenbruna färgen i pannan. Ta dig för pannan för att illustrera graden av häpnad.
18. Mellan häpnadsanfallen, lyssna på låt nr 8 - High - och ta en allvarlig funderare på om det inte är dags att börja knarka. "Gonna get a little bit high today, yes I think I will". Man är ju ändå inne på det förtiförsta året i levnadskalendern.
19. Återgå till sedvanlig inställning till narkotiska preparat sedan 40 år tillbaka och lyd rådet i Use Me: "Don't use maruijana, don't use heroin, don't use cocaine, don't use your medicine. If you wanna use something, I got what you need, if you wanna get your fix, darling use me." Det var väl det jag tyckte att det verkade korkat att börja droga när det har gått så bra hittills utan tjack.
20. Kolla att stunsen är kvar i de små luringarna och plocka dem vid exakt rätt tidpunkt. Förpassa ner i svärmors tupperwarepresentlåda.
21. Smaka av. Vad du än gör, hoppa inte över den här punkten. Du vill inte stå med köttbullen i brevlådan när du stekt klart hela batchen och inse att det var en vansinnigt dåligt anpassad köttsmet.
22. Vid positivt gensvar under punkt 21, fortsätt med vad du håller på med (du håller på att steka köttbullar om du har glömt det). Gå till punkt 23. Nekande respons på förra punkten bör leda till att du lägger ner projektet omgående, låter hela rasket stå kvar där det står och hoppas på att nån som har väldigt lite för sig råkar passera och förbarmar sig över oredan du ställt till med.
23. Ta ut nästa ansamling bollar med kött ur kylen och påbörja slutköttstekningen.
24. Förvånas över att du för tredje gången dansar en egenpåhittad countrydans till The Day You Die.
25. Överväg att skryta om vad du håller på med på valfritt socialt medie. Avstyr. Fokusera.
26. Känn av att det är rätt konsistens på de sista guldklimparna och rulla ner dem tillsammans med övriga redan färdigstekta.
27. Smaka av. Se även punkt 21. Kontrollera att du hållit samma höjd av kvalité genom hela sessionen.
28. Avvärj Fru Nygårds från att smaka av för många köttbullar.
29. Var ganska nöjd med omdömet: "Mmmm. Well done." Ja, man kan ju inte köra medium rare när det är gris i anrättningen.
30. Eftersom du avstått från att delge dina aktiviteter vid spisen på sociala medier lägger du nu ut hela klabbet på en blogg eller liknande plattform, med bilder och hela konkarrongen. Klart. Lycka till!
1. Inhandla duktigt med kravmärkt nötfärs ett par gånger om året och få en inbillad känsla av att bry dig om djuren. Genom att senare äta upp dem. Lägg i frysen. Might come in handy så att säga.
2. Kompletteringsköp fläskfärs att blanda i med nötet. Låtsas att grisen ifråga haft ett lyckligt liv. Högst otroligt dessvärre.
3. Som den köttätare du är, bortse helt och fullt ifrån att grunden till smeten består av färserad kossa respektive svin.
4. Ta nu fram övriga essentiella ingredienser:
- Lök, the size of en alldeles för stor tennisboll. Finhacka hälften för bryning och riv resten.
- Grädde. Cream on top.
- Ett ägg.
- Peppar och såna grejer.
- Lindi Ortega. Hon är lite svår att få tag på nu för tiden, så plocka fram Cigarettes & Truckstops på Spotify så är du redo.
5. Vi har förberett lite som man gör på matbloggar så smeten är redan klar och därmed är det dags att rulla köttbullar.
6. Dansa en stund till The Day You Die när den drar igång. Annars kan du lika gärna lägga ner hela projektet på en gång.
7. Skjuts in med de små liven i kylen i tio minuter.
8. Överväg om det inte borde inkorporeras lite hästkorv i anrättningen.
9. Avstyr punkt nio innan det går överstyr.
10. Spela lite luftgitarr när Don't Wanna Hear It dånar in i öronen via halvfeta hörlurar.
11. Anlägg lagom värme på de rikligt smörförsedda stekjärnen, lägg varsamt och kärleksfullt i dyrgriparna och påbörja magin.
.JPG) |
| Lugn och fin |
13. Vänd de små bollarna med försiktig hand och fokusera på att få en fin stekyta och att bullarna blir runda. Inga jävla köttpuckar. Kolbullar göre sig icke heller besvär. Marknaden för köttpuckar och kolbullar är stendöd, tro mig.
14. Se, lukta och njut när köttbullarna börjar anta färg. Spontandansa gärna på stället för bästa effekt.
15. Ta fram en öl, knäck den och låtsas att det är helg. 100% crazy.
16. Kasta dig ned på golvet, låtsas att du är helt blåst och kör 20 armävningar. Återgå till det du höll på med innan. Förmodligen nåt crazy.
17. Häpna över den gyllenbruna färgen i pannan. Ta dig för pannan för att illustrera graden av häpnad.
.JPG) |
| Häpnadsväckande bruna |
19. Återgå till sedvanlig inställning till narkotiska preparat sedan 40 år tillbaka och lyd rådet i Use Me: "Don't use maruijana, don't use heroin, don't use cocaine, don't use your medicine. If you wanna use something, I got what you need, if you wanna get your fix, darling use me." Det var väl det jag tyckte att det verkade korkat att börja droga när det har gått så bra hittills utan tjack.
20. Kolla att stunsen är kvar i de små luringarna och plocka dem vid exakt rätt tidpunkt. Förpassa ner i svärmors tupperwarepresentlåda.
21. Smaka av. Vad du än gör, hoppa inte över den här punkten. Du vill inte stå med köttbullen i brevlådan när du stekt klart hela batchen och inse att det var en vansinnigt dåligt anpassad köttsmet.
22. Vid positivt gensvar under punkt 21, fortsätt med vad du håller på med (du håller på att steka köttbullar om du har glömt det). Gå till punkt 23. Nekande respons på förra punkten bör leda till att du lägger ner projektet omgående, låter hela rasket stå kvar där det står och hoppas på att nån som har väldigt lite för sig råkar passera och förbarmar sig över oredan du ställt till med.
23. Ta ut nästa ansamling bollar med kött ur kylen och påbörja slutköttstekningen.
24. Förvånas över att du för tredje gången dansar en egenpåhittad countrydans till The Day You Die.
25. Överväg att skryta om vad du håller på med på valfritt socialt medie. Avstyr. Fokusera.
26. Känn av att det är rätt konsistens på de sista guldklimparna och rulla ner dem tillsammans med övriga redan färdigstekta.
27. Smaka av. Se även punkt 21. Kontrollera att du hållit samma höjd av kvalité genom hela sessionen.
28. Avvärj Fru Nygårds från att smaka av för många köttbullar.
29. Var ganska nöjd med omdömet: "Mmmm. Well done." Ja, man kan ju inte köra medium rare när det är gris i anrättningen.
30. Eftersom du avstått från att delge dina aktiviteter vid spisen på sociala medier lägger du nu ut hela klabbet på en blogg eller liknande plattform, med bilder och hela konkarrongen. Klart. Lycka till!
.JPG) |
| Well done |
måndag 11 mars 2013
ATT HANDLA VEGETABILIER
Man kan inte bara handla korv, man måste fan handla ätbara växter också. Helst med rätt färg.
Att åka till stormarknad på tre plus fyra bokstäver är ingen picknick (även om man lätt skulle kunna svänga ihop värsta måltiden borta vid delikatessen och garnera med grönfoder från direkt motstående sektion avsedd för direktimporterade balj- rot- och bladväxter). Förutom sedvanlig trängsel (dock begränsad sådan på en måndag) finns krav i form av medskickad shoppinglista och visdomsord från Lilla Sektionen klingandes i öronen. Låt oss först och främst fastställa följande:
Det är 100% säkert att det är häst i Gustafskorv. För att vara lite extra på den säkra sidan handlar man med fördel två ringar med nämnda korv. Blir ungefär 200% korv om man räknar lite grovt. Finns ej med på listan över varor som bör bringas hem till Stråtenbo. Harmonierar således dåligt med gårdagens inlägg om Fru Nygårds. Alternativt ser man det som ett inlägg i ett ständigt pågående smaklöksövertalningsförsök. Eller så ser man det som så att jag är en smula dum i huvudet. Verkar som en mer plausibel förklaring. Men nu skulle ju inte det här inlägget handla om mig. Heller.
Låt oss lämna hästar och korvar och dylika delikatesser för att lämna plats för vegetabilierna.
- Jag gillar inte tomater. (Lilla Sektionen sätter ner foten)
- Ok. (fader konstaterar faktum)
- Men jag gillar grönsaker. (Lilla Sektionen leker filosof)
- Men tomater är ju grönsaker? (fader är dum i huvudet)
- Nej, de är rödsaker. (obviously)
Sensmoralen av ovanstående är att man alltid kan lita på grejer som det är häst i, oavsett färg. Grönsaker däremot - helt opålitlig handelsvara. Rödsaker likaså.
Att åka till stormarknad på tre plus fyra bokstäver är ingen picknick (även om man lätt skulle kunna svänga ihop värsta måltiden borta vid delikatessen och garnera med grönfoder från direkt motstående sektion avsedd för direktimporterade balj- rot- och bladväxter). Förutom sedvanlig trängsel (dock begränsad sådan på en måndag) finns krav i form av medskickad shoppinglista och visdomsord från Lilla Sektionen klingandes i öronen. Låt oss först och främst fastställa följande:
Det är 100% säkert att det är häst i Gustafskorv. För att vara lite extra på den säkra sidan handlar man med fördel två ringar med nämnda korv. Blir ungefär 200% korv om man räknar lite grovt. Finns ej med på listan över varor som bör bringas hem till Stråtenbo. Harmonierar således dåligt med gårdagens inlägg om Fru Nygårds. Alternativt ser man det som ett inlägg i ett ständigt pågående smaklöksövertalningsförsök. Eller så ser man det som så att jag är en smula dum i huvudet. Verkar som en mer plausibel förklaring. Men nu skulle ju inte det här inlägget handla om mig. Heller.
Låt oss lämna hästar och korvar och dylika delikatesser för att lämna plats för vegetabilierna.
- Jag gillar inte tomater. (Lilla Sektionen sätter ner foten)
- Ok. (fader konstaterar faktum)
- Men jag gillar grönsaker. (Lilla Sektionen leker filosof)
- Men tomater är ju grönsaker? (fader är dum i huvudet)
- Nej, de är rödsaker. (obviously)
Sensmoralen av ovanstående är att man alltid kan lita på grejer som det är häst i, oavsett färg. Grönsaker däremot - helt opålitlig handelsvara. Rödsaker likaså.
söndag 10 mars 2013
CURRENT STATUS - FRU NYGÅRDS
I den djuplodande artikelserien med nuvarande status för familjemedlemmar boendes i det här hushållet som kallas vårt har idag turen kommit till världens bästa Fru Nygårds.
Några relevanta företräden:
Vacker, smart och rolig. Inget nytt där, men väl värt att påpeka. Själv lyckas jag bara pricka en en av tre ungefär varannan vecka och det är inte vid något tillfälle det första företrädet, ytterst sällan det andra samt en ren sinkadus när det sista infaller. Men nu handlar ju inte det här om mig utan om Fru Nygårds. Färska exempel:
Vacker: Senast idag när hon satt vid husväggen med stickad luva och solbrillor. Vad gör en filmstjärna på vår gård liksom?
Smart: Hela tiden. Till skillnad från moi. Om man räknar med katten så är jag kanske inte den som är osmartast i familjen i alla fall. Men nu handlar ju det här inte om mig.
Rolig: Mest hela tiden. Eftersom hon är rolig besitter hon ju också en stor mängd humor. Enligt mig. I ett allmänt perspektiv kanske inte det är nåt som hon bör sätta på sitt CV. Vid eventuell jobbintervju är kanske även läge att temporärt agera under efternamnspseudonym.
I övrigt kan noteras att hon fortfarande inte gillar hästkorv från Gustafs. Man kan inte få allt. Dock berättade hon en hästhistoria idag om en kvinna som för länge sen red till Paris på en häst. Låter helt osannolikt om man frågar mig. Det vet ju alla att ska man rida till Paris, då rider man på en gris. Men nu handlar ju inte det här om mig som bekant.
Några relevanta företräden:
Vacker, smart och rolig. Inget nytt där, men väl värt att påpeka. Själv lyckas jag bara pricka en en av tre ungefär varannan vecka och det är inte vid något tillfälle det första företrädet, ytterst sällan det andra samt en ren sinkadus när det sista infaller. Men nu handlar ju inte det här om mig utan om Fru Nygårds. Färska exempel:
Vacker: Senast idag när hon satt vid husväggen med stickad luva och solbrillor. Vad gör en filmstjärna på vår gård liksom?
Smart: Hela tiden. Till skillnad från moi. Om man räknar med katten så är jag kanske inte den som är osmartast i familjen i alla fall. Men nu handlar ju det här inte om mig.
Rolig: Mest hela tiden. Eftersom hon är rolig besitter hon ju också en stor mängd humor. Enligt mig. I ett allmänt perspektiv kanske inte det är nåt som hon bör sätta på sitt CV. Vid eventuell jobbintervju är kanske även läge att temporärt agera under efternamnspseudonym.
I övrigt kan noteras att hon fortfarande inte gillar hästkorv från Gustafs. Man kan inte få allt. Dock berättade hon en hästhistoria idag om en kvinna som för länge sen red till Paris på en häst. Låter helt osannolikt om man frågar mig. Det vet ju alla att ska man rida till Paris, då rider man på en gris. Men nu handlar ju inte det här om mig som bekant.
lördag 9 mars 2013
ORDSPRÅK REVISITED
Det var bra längesen det avhandlades ordspråk här hos mig (typ så här längesen) Vi får således göra något åt det.
En fredag eftermiddag och en lördag förmiddag med konferens på för ändamålet anpassad anläggning. Där har man ju en utomordentlig plattform att ta avstamp i för att bränna av ett och annat ordspråk. Efter en avhandlad eftermiddag kan man tänka sig att det finns utrymme för en briljant middag med efterföljande socialisering i baren samt vid biljardbordet. Är man riktigt versatil och hamnar i slang med många av sina arbetskamrater kan det förhålla sig som så att det blir ett samtal med Hårdrocks-Ida om ordspråk. Vi har goda förutsättningar för diskussionen visar det sig. Det är ytterst få lustiga ordföljder som faller oss i smaken. Hårdrocks-Ida har bara två exempel som hon nyttjar vid väl valda tillfällen.
1. Nu får det va slutpissat bakom lån! Precis. Motsvarar "Nu får det vara nog!" Kanske mer en uppmaning än ordspråk, men det är ju fullständigt uppenbart att användbarheten är synnerligen omfattande. Hårdrocks-Ida praktiserar uttrycket frekvent på sin hårdrocksman. Givetvis endast vid väl valda tillfällen.
2. Jag har mina randiga skäl och rutiga orsaker. Har aldrig nånsin sett ett randigt skäl, ej heller några rutiga orsaker. Helt jävla obegripligt ordspråk. Jag har mina randiga tröjor och rutiga badbyxor. Vad får man för det då?
Då gör vi som så att vi behåller nr 1 och kastar nr 2 i en randig soptunna. Plus att vi för all framtid förtränger att jag strax innan avstigning från bussen drar den gamla "Man har inte roligare än man gör sig" vid en konversation med busschauffören. Jag tröstar mig med att jag inte sa "Man har inte roligare än man gör på sig". Det hade varit fruktansvärt. Fruktansvärt, I tell ya!
En fredag eftermiddag och en lördag förmiddag med konferens på för ändamålet anpassad anläggning. Där har man ju en utomordentlig plattform att ta avstamp i för att bränna av ett och annat ordspråk. Efter en avhandlad eftermiddag kan man tänka sig att det finns utrymme för en briljant middag med efterföljande socialisering i baren samt vid biljardbordet. Är man riktigt versatil och hamnar i slang med många av sina arbetskamrater kan det förhålla sig som så att det blir ett samtal med Hårdrocks-Ida om ordspråk. Vi har goda förutsättningar för diskussionen visar det sig. Det är ytterst få lustiga ordföljder som faller oss i smaken. Hårdrocks-Ida har bara två exempel som hon nyttjar vid väl valda tillfällen.
1. Nu får det va slutpissat bakom lån! Precis. Motsvarar "Nu får det vara nog!" Kanske mer en uppmaning än ordspråk, men det är ju fullständigt uppenbart att användbarheten är synnerligen omfattande. Hårdrocks-Ida praktiserar uttrycket frekvent på sin hårdrocksman. Givetvis endast vid väl valda tillfällen.
2. Jag har mina randiga skäl och rutiga orsaker. Har aldrig nånsin sett ett randigt skäl, ej heller några rutiga orsaker. Helt jävla obegripligt ordspråk. Jag har mina randiga tröjor och rutiga badbyxor. Vad får man för det då?
Då gör vi som så att vi behåller nr 1 och kastar nr 2 i en randig soptunna. Plus att vi för all framtid förtränger att jag strax innan avstigning från bussen drar den gamla "Man har inte roligare än man gör sig" vid en konversation med busschauffören. Jag tröstar mig med att jag inte sa "Man har inte roligare än man gör på sig". Det hade varit fruktansvärt. Fruktansvärt, I tell ya!
fredag 8 mars 2013
KONFERENS
Meddelas bland annat på detta vis: vi på väg i buss för konferens i Skokloster. Av tidigare erfarenheter att döma kommer den avlöpa lugnt och fridfullt med grupparbeten, kaffepauser och sånt. Bloggen återgår till normaltillstånd imorgon. Såvida det inte händer grejer som är tungt bloggmaterial förstås. Som att nån drar av en solo Harlem Shake med slipsen som pannband.
torsdag 7 mars 2013
CURRENT STATUS - SYSTERSEKTIONEN
Man måste ju beundra en sexåring som bär en katt som om den vore en otymplig möbel. Att katten inte är så imponerad av sexåring leker flyttfirma är en helt annan historia.
I övrigt finns ytterligare potential för höjda ögonbryn när man beaktar det faktum att vederbörande halvdussin år fyllda människa deklarerar att hon minsann inte ska vara med i vare sig Wild Kids eller Amigo Grande. Den där djungelleken trodde jag var attraktiv, men AG kan man ju förstå att hon vill avstå. En förälder och en mor- eller farförälder, varav medbragda förälder ska stå i en discotub och dansa. Sånt kan man ju inte vara med i. Det är vad man kallar väldigt gott omdöme vid relativt låg ålder.
Vad gäller vinteraktiviteter - på tal om djungellekar - åks det skidor utför och på längden, i pulka (mest utför, pulka på längden blir lätt tråkigt) samt skärs det is med skridskor på diverse isplättar. Sånt värmer förstås ett fadershjärta även om avsaknad av hockeyklubba eller dylikt tillhygge sänker betyget något.
Avslutningsvis kan det vara på sin plats att upplysa om att en febersjuk sexåring lätt kan förvandlas till hyperaktiv närapå speedliknande människa med hjälp av en barnalvedon. Överallt hela tiden. Varje sekund, varenda minut. Värre framfart än Ola Selmén i Amigo Grande. Fattar ni då? Speed är bara mellannamnet.
onsdag 6 mars 2013
CURRENT STATUS - LILLA SEKTIONEN
En stor del av skrivande är att göra en avgränsning sägs det. De som kom på det har inte skrivit om Lilla Sektionen. Utan att överdriva ens det minsta skulle vem som helst kunna författa ett par tusen böcker av tegelstensstorlek om den här lilla juvelen. Själv kan jag med mina högst amatörmässiga tangentknackningar inte pränta ner mer än det följande. Pass på:
Den största skillnaden på det nya året är att han knäckt läskoden och läser allt från trafikskyltar till namnlappar. Som man gör när man är 3½ år gammal. Leksand 46 är en favorit just nu, men inte särskilt långt efter ligger hans systers namn. Likaså är han storligen fascinerad av att hans mors namn avslutas med ie när det borde räcka med ett i. Det har han ju rätt i.
För att inte bli för vass i ämnet svenska i relation till matematik svänger han sig också gärna med siffror i parti och minut. 293 är ett tal som förekommer ofta. Gärna i kombination med Leksand 46. I övrigt brukar han slentrianmässigt slänga ur sig jämförelser som "188 är ju mer 152". Som man gör när man är 3½ år gammal.
Ovanstående får en gärna att tänka i brevbärartankar, men det finns andra omständigheter som gör mig ganska lugn på den fronten: Hallindiefotboll.
Världens kanske största länder i hallindiefotboll: Kanada och Italien. Man skulle faktiskt kunna sträcka sig till att hävda att Kanada är världsledande i grenen. Jag får således vara Italien. Det börjar bli hårda skott från Lilla Sektionen, han skjuter som en fåle sparkar, dvs tämligen hårt. Det får bl a till följd att han gör vansinnigt många mål. Som man gör när man är 3½ år gammal. Hur har då det med mig att göra och hur i jösse namn tränger det undan tankarna på den där brevbäraren? Jo:
.JPG)
Efter varje balja blir det paus i spelet för Lilla Sektionen är inte bara Kanada, han är även ansvarig för resultattavlan. Som man är när man är 3½ år gammal. Som synes av resultatet ovan blir det många pauser när Kanada slår Italien med 11-5. Brevbäraren kan gå och snyta sig.
Den största skillnaden på det nya året är att han knäckt läskoden och läser allt från trafikskyltar till namnlappar. Som man gör när man är 3½ år gammal. Leksand 46 är en favorit just nu, men inte särskilt långt efter ligger hans systers namn. Likaså är han storligen fascinerad av att hans mors namn avslutas med ie när det borde räcka med ett i. Det har han ju rätt i.
För att inte bli för vass i ämnet svenska i relation till matematik svänger han sig också gärna med siffror i parti och minut. 293 är ett tal som förekommer ofta. Gärna i kombination med Leksand 46. I övrigt brukar han slentrianmässigt slänga ur sig jämförelser som "188 är ju mer 152". Som man gör när man är 3½ år gammal.
Ovanstående får en gärna att tänka i brevbärartankar, men det finns andra omständigheter som gör mig ganska lugn på den fronten: Hallindiefotboll.
Världens kanske största länder i hallindiefotboll: Kanada och Italien. Man skulle faktiskt kunna sträcka sig till att hävda att Kanada är världsledande i grenen. Jag får således vara Italien. Det börjar bli hårda skott från Lilla Sektionen, han skjuter som en fåle sparkar, dvs tämligen hårt. Det får bl a till följd att han gör vansinnigt många mål. Som man gör när man är 3½ år gammal. Hur har då det med mig att göra och hur i jösse namn tränger det undan tankarna på den där brevbäraren? Jo:
.JPG)
Efter varje balja blir det paus i spelet för Lilla Sektionen är inte bara Kanada, han är även ansvarig för resultattavlan. Som man är när man är 3½ år gammal. Som synes av resultatet ovan blir det många pauser när Kanada slår Italien med 11-5. Brevbäraren kan gå och snyta sig.
tisdag 5 mars 2013
CURRENT STATUS - MIN KOMPIS FREDRIK
Vi får göra en kort brytning här. Min kompis Fredrik kommer för att titta på fotboll ikväll. Vi kör en uppdatering på hans status istället. Fortfarande människa, om än ingen Nygårds.
1. Lika trevlig som alltid.
2. Förväntar mig att han inte nekar en kopp kaffe och hembakat knäckebröd i paus.
3. Han väntar på att husfrun ska komma hem innan han åker hit. Enligt Min kompis Fredrik räknas det inte som politiskt korrekt att lämna tre barn sovandes för sig själva medan man åker till grannbyn för att kolla fotboll. Det ligger nåt i det när han lägger fram det på det viset.
Men han ska definitivt upplevas live, inte via nån poppig blogg. Min kompis Fredrik.
1. Lika trevlig som alltid.
2. Förväntar mig att han inte nekar en kopp kaffe och hembakat knäckebröd i paus.
3. Han väntar på att husfrun ska komma hem innan han åker hit. Enligt Min kompis Fredrik räknas det inte som politiskt korrekt att lämna tre barn sovandes för sig själva medan man åker till grannbyn för att kolla fotboll. Det ligger nåt i det när han lägger fram det på det viset.
Men han ska definitivt upplevas live, inte via nån poppig blogg. Min kompis Fredrik.
måndag 4 mars 2013
CURRENT STATUS - FRÖKEN SALLY
Jag älskar den här hårbollen. Det borde räcka som uppdaterad status faktiskt. För att fylla ut det här inlägget kan dock följande tilläggas:
* Hon är så stor nu att hennes uteliv är konstant när vi är hemmavid. Kommer in och äter. Går ut igen. En katts livscykel. Tills hon dör.
* Ibland äter hon något olämpligt och kommer in och hulkar upp en pizza. Obehaglig företeelse om man frågar mig, men väldigt sällsynt tack och lov.
* Leker påtagligt ofta med ekorren som bor i stortallsparet på framsidan. Fröken Sally har bra stake out-potential, men är helt chanslös när det kommer till speed. På plussidan är den coola Bagheera-looken där hon ligger på den feta understa grenen.
* Påpekar väldigt frekvent medelst nafsning på husses fot att hon ätit i tio sekunder och måste gå ut igen. Inget nytt där således.
* Tror från tid till annan att hon är en hund och springer gladeligen efter vad helst man kastar iväg. Gren från gran, snöboll eller ett mindre kylskåp har ingen betydelse.
* Kör gärna en opåkallad glidtackling för att påkalla uppmärksamhet att det är dags att bli kliad under hakan. Hon gör det mest som en kul grej för att variera sig själv och utveckla sitt spel utan boll.
Så ser det ut på kattfronten. Imorgon betar vi av nästa familjemedlem som med största sannolikhet då borde bli av människoart.
* Hon är så stor nu att hennes uteliv är konstant när vi är hemmavid. Kommer in och äter. Går ut igen. En katts livscykel. Tills hon dör.
* Ibland äter hon något olämpligt och kommer in och hulkar upp en pizza. Obehaglig företeelse om man frågar mig, men väldigt sällsynt tack och lov.
* Leker påtagligt ofta med ekorren som bor i stortallsparet på framsidan. Fröken Sally har bra stake out-potential, men är helt chanslös när det kommer till speed. På plussidan är den coola Bagheera-looken där hon ligger på den feta understa grenen.
* Påpekar väldigt frekvent medelst nafsning på husses fot att hon ätit i tio sekunder och måste gå ut igen. Inget nytt där således.
* Tror från tid till annan att hon är en hund och springer gladeligen efter vad helst man kastar iväg. Gren från gran, snöboll eller ett mindre kylskåp har ingen betydelse.
* Kör gärna en opåkallad glidtackling för att påkalla uppmärksamhet att det är dags att bli kliad under hakan. Hon gör det mest som en kul grej för att variera sig själv och utveckla sitt spel utan boll.
Så ser det ut på kattfronten. Imorgon betar vi av nästa familjemedlem som med största sannolikhet då borde bli av människoart.
söndag 3 mars 2013
WALL OF POP
Projektet älskade skivor är över. Tillbaka till normaltillstånd således. I väntan på uppdatering av status för Lilla Sektionen, Systersektionen, Fru Nygårds och Fröken Sally går bloggen inredningspublikation idag. Via datawebben har två posters med Indochine och en med Fountains of Wayne införskaffats.
.JPG)
Popväggen är påbörjad. Eventuellt också avslutad. Gott så i såna fall.
.JPG)
Popväggen är påbörjad. Eventuellt också avslutad. Gott så i såna fall.
lördag 2 mars 2013
ÄLSKADE SKIVOR - DAG 61
1. GIRLFRIEND - MATTHEW SWEET
Det är lika bra att klara av det i sista inläggets första mening: Jag älskar Matthew Sweet. Såja. Och det är lika bra att avhandla det faktum att den här skivan i viss mån delar förstaplatsen med efterföljaren Altered Beast.
Efter att ha lyssnat ihjäl mig på Lloyd Coles livsavgörande alster från samma år och påpassligt nog uppmärksammat att basisten och killen med de snyggaste backing vocals som sjungits in på skiva borde vara någon att lyssna på blev det så. Men som Mr tvåa-på-bollen dröjde det till 1993 innan Altered Beast-plattan inkorporerades i skivsamlingen och viss due diligence företogs för att kolla upp Mr Sweets back catalogue. Sagt och gjort så inhandlades Girlfriend vilket så här i efterhand får sägas vara den vassaste skivanskaffningen i mitt liv.
Den tar ett tag att ta in den här pjäsen. Precis som det ska vara. Det är mycket gnissel och knirkiga gitarrer. Men det är gnissel och knirk till överjordiskt skarpa melodier och sjukt snygga körer (lagda av Matthew själv givetvis). Det gäller alltså att inte tappa sugen. Låt oss gå igenom hela underverket:
1. Divine Intervention. Svår. Och underbar. För bästa effekt, lyssna i lurar. Gitarrer överallt.
2. I’ve Been Waiting. “I never thought I’d find you perfect in so many ways”. Briljant.
3. Girlfriend. Lysande riff bär fram hela låten. Att höra den i 150 på spelningen han gjorde på Vattenfestivalen 97 var banne mig magiskt. Där stod jag i jeansjacka och den där gamla trasan till tröja jag köpte på second hand-affär i Columbia, Missouri. Med öppen mun mer idiotliknande än till vardags. Hette Good Friend i demoversion för övrigt. Kan man ju förstå så mycket som han sjunger om det. Piano är med på demon också. Extra plus att han fimpade det.
4. Looking At the Sun. Skadan redan gjord när han kollar på solen för att se henne. Kan man ju förstå.
5. Winona. Lär inte handla om Winona Ryder trots titeln. Sällsynt vacker dock.
6. Evangeline. Hon tänker lite för mycket på the lord above. Vi är nog lite lika där jag och Matthew. Fast han tror att han älskar henne ändå. Good for him.
7. Day For Night. Han byter dag mot natt. Genomgående mörkt tema skivan igenom efter skilsmässa nåt år tidigare. Nåt gott kom ur det också.
8. Thought I Knew You. Ett bittert nummer i akustisk tappning tillsammans med Lloyd Cole på gura. Brutalt besk historia om svek. “I thought I knew you, but I was in for a surprise” inleds den och fortsätter i inledningen av refrängen med “And it took me years to figure out” för att sedan avslutas med “And all of the time, I thought I knew you”. Bitande dystert.
9. You Don’t Love Me. Fortsätter - inte helt otippat - i samma anda. Väldigt bitterljuv och fin.
10. I Wanted to Tell You. Hur många gånger har man inte velat säga nåt som man inte kunnat få fram? Ganska ofta om man får tro den här biten.
11. Don’t Go. Stanna kvar. Lyssna på vad jag har att säga. Och vad resten av skivan har att bjuda. Med toppad sättning i form av MS själv, LC, Robert Quine och inte minst jordens coolaste trummis Ric Menck.
12. Your Sweet Voice. Ännu en bedjande tryckare med sång i stämmor. Han stämmer sig själv så att säga och kör all sång själv. Så bländande vackert att det inte går att beskriva.
13. Does She Talk? Jag tänker mig att titeln syftar på att det är lätt att stirra sig blind på förpackningen och glömma innehållet. Nåt sånt. Var inte med i originaltappningen av plattan.
14. Holy War. Känns ju mer aktuellt än nånsin. Väldigt snajdig rockrökande bonusspår i övrigt. Favoritvarning.
15. Nothing Lasts. Innan albumtiteln blev Girlfriend ljöd den Nothing Lasts. MS och Robert Quine avslutar in fashion. Hela anrättningen rundas av med en mycket passande sammanfattning; det finns inget som varar. Det var nog så han kände när han färdigställde den här klassikern.
Femton låtar, en enhet. Min enhet. Min största dyrgrip i skivhyllan. Tack för att du under 20 år varit och fortfarande är min compadre.
Det är lika bra att klara av det i sista inläggets första mening: Jag älskar Matthew Sweet. Såja. Och det är lika bra att avhandla det faktum att den här skivan i viss mån delar förstaplatsen med efterföljaren Altered Beast.
Efter att ha lyssnat ihjäl mig på Lloyd Coles livsavgörande alster från samma år och påpassligt nog uppmärksammat att basisten och killen med de snyggaste backing vocals som sjungits in på skiva borde vara någon att lyssna på blev det så. Men som Mr tvåa-på-bollen dröjde det till 1993 innan Altered Beast-plattan inkorporerades i skivsamlingen och viss due diligence företogs för att kolla upp Mr Sweets back catalogue. Sagt och gjort så inhandlades Girlfriend vilket så här i efterhand får sägas vara den vassaste skivanskaffningen i mitt liv.
 |
| Numero uno |
Den tar ett tag att ta in den här pjäsen. Precis som det ska vara. Det är mycket gnissel och knirkiga gitarrer. Men det är gnissel och knirk till överjordiskt skarpa melodier och sjukt snygga körer (lagda av Matthew själv givetvis). Det gäller alltså att inte tappa sugen. Låt oss gå igenom hela underverket:
1. Divine Intervention. Svår. Och underbar. För bästa effekt, lyssna i lurar. Gitarrer överallt.
2. I’ve Been Waiting. “I never thought I’d find you perfect in so many ways”. Briljant.
3. Girlfriend. Lysande riff bär fram hela låten. Att höra den i 150 på spelningen han gjorde på Vattenfestivalen 97 var banne mig magiskt. Där stod jag i jeansjacka och den där gamla trasan till tröja jag köpte på second hand-affär i Columbia, Missouri. Med öppen mun mer idiotliknande än till vardags. Hette Good Friend i demoversion för övrigt. Kan man ju förstå så mycket som han sjunger om det. Piano är med på demon också. Extra plus att han fimpade det.
4. Looking At the Sun. Skadan redan gjord när han kollar på solen för att se henne. Kan man ju förstå.
5. Winona. Lär inte handla om Winona Ryder trots titeln. Sällsynt vacker dock.
6. Evangeline. Hon tänker lite för mycket på the lord above. Vi är nog lite lika där jag och Matthew. Fast han tror att han älskar henne ändå. Good for him.
7. Day For Night. Han byter dag mot natt. Genomgående mörkt tema skivan igenom efter skilsmässa nåt år tidigare. Nåt gott kom ur det också.
8. Thought I Knew You. Ett bittert nummer i akustisk tappning tillsammans med Lloyd Cole på gura. Brutalt besk historia om svek. “I thought I knew you, but I was in for a surprise” inleds den och fortsätter i inledningen av refrängen med “And it took me years to figure out” för att sedan avslutas med “And all of the time, I thought I knew you”. Bitande dystert.
9. You Don’t Love Me. Fortsätter - inte helt otippat - i samma anda. Väldigt bitterljuv och fin.
10. I Wanted to Tell You. Hur många gånger har man inte velat säga nåt som man inte kunnat få fram? Ganska ofta om man får tro den här biten.
11. Don’t Go. Stanna kvar. Lyssna på vad jag har att säga. Och vad resten av skivan har att bjuda. Med toppad sättning i form av MS själv, LC, Robert Quine och inte minst jordens coolaste trummis Ric Menck.
12. Your Sweet Voice. Ännu en bedjande tryckare med sång i stämmor. Han stämmer sig själv så att säga och kör all sång själv. Så bländande vackert att det inte går att beskriva.
13. Does She Talk? Jag tänker mig att titeln syftar på att det är lätt att stirra sig blind på förpackningen och glömma innehållet. Nåt sånt. Var inte med i originaltappningen av plattan.
14. Holy War. Känns ju mer aktuellt än nånsin. Väldigt snajdig rockrökande bonusspår i övrigt. Favoritvarning.
15. Nothing Lasts. Innan albumtiteln blev Girlfriend ljöd den Nothing Lasts. MS och Robert Quine avslutar in fashion. Hela anrättningen rundas av med en mycket passande sammanfattning; det finns inget som varar. Det var nog så han kände när han färdigställde den här klassikern.
Femton låtar, en enhet. Min enhet. Min största dyrgrip i skivhyllan. Tack för att du under 20 år varit och fortfarande är min compadre.
fredag 1 mars 2013
ÄLSKADE SKIVOR - DAG 60
2. DON’T GET WEIRD ON ME BABE - LLOYD COLE
Det fanns (och finns säkert fortfarande) en musikklubb där man som ny medlem kunde beställa fem plattor och bara betala för en och lite porto. Sen behövde man bara köpa en till varpå man kunde gå ur för att sedan efter en några månader köra samma grej igen. Ett väldigt händigt upplägg för en diskofil när den större delen av musikkonsumtionen av album skedde via inhandlande av just album. Till viss del tjänade ju kassettbanden samma syfte, men om det var en skiva som låg en varmt om hjärtat såg man definitivt till att ha den i skivhyllan och inte bara på ett C-60 eller C-90.
Jag hade läst ett otal recensioner om Don’t Get Weird On Me Babe. Lika lite som jag hade någon särskild koll på musiken utanför topplistorna hade jag någon koll på Lloyd Cole. Men köp fem, betala för en. Det är väl bara att slå till. Om den får fem av fem möjliga i alla recensioner så måste det ju finnas någon slags kvalitet att prata om.
19 år fyllda och fortfarande boendes hos mamma och pappa när paketet från musikklubben damp ner i brevlådan. Vilka de andra fyra skivorna var har jag ingen aning om idag, men Lloyds mästerverk låg där. Ärligt talat hade jag svårt att ta in musiken de första fem gångerna CD:n snurrade i den där lilla portabla CD-spelaren som var inkopplad till stereon (vinyl var för övrigt fortfarande mitt förstaval, CD var något väldigt nytt). Konstigt att skivan inte förpassades till glömskans korridorer, men jag gav mig inte. Med såna omdömen måste det finnas något att hämta. Och när den snurrat ett dussin gånger var det som om den fått ett fäste som den inte ville släppa. Förstasidans (Lloyd var också fast lite i vinylträsket) mer suggestiva stämning med fantastiskt arrangerade stråkar och solida beckmörker i nummer som Butterfly och Half of Everything kopplar ett grepp om lyssnaren som är närmast hypnotiserande. Å andra sidan bjuder andra halvan på ett gitarrlarm - förvisso även här med ett mörker i texterna - som välter ner vilken kiosk som helst. Sista låten på plattan, She’s a Girl and I’m a Man, blev till och med en mindre radiohit i Sverige. Sex låtar på vardera sida, 12 tillhopa. Väck mig vilket tid som helst på dygnet och jag sjunger dig en snutt av varje spår.
Till yttermera visso ledde inhandlandet av denna skiva till att ett helt nytt musiklandskap öppnades. Plötsligt fanns nya vägar att vandra och detta när jag kommande vår skulle fylla 20 år. I’m a late bloomer. Always have been, always will be. Kanske skulle den här plattan av ovan nämnda musikvidgande orsak ligga etta på den här listan, men den kommer inte högre än nr 2 trots att den pekade rakt på nr 1 som med sina körer och basspel på Don’t Get Weird on Me Babe skulle fånga mitt intresse och göra honom till min favoritartist av alla tider.
Det fanns (och finns säkert fortfarande) en musikklubb där man som ny medlem kunde beställa fem plattor och bara betala för en och lite porto. Sen behövde man bara köpa en till varpå man kunde gå ur för att sedan efter en några månader köra samma grej igen. Ett väldigt händigt upplägg för en diskofil när den större delen av musikkonsumtionen av album skedde via inhandlande av just album. Till viss del tjänade ju kassettbanden samma syfte, men om det var en skiva som låg en varmt om hjärtat såg man definitivt till att ha den i skivhyllan och inte bara på ett C-60 eller C-90.
Jag hade läst ett otal recensioner om Don’t Get Weird On Me Babe. Lika lite som jag hade någon särskild koll på musiken utanför topplistorna hade jag någon koll på Lloyd Cole. Men köp fem, betala för en. Det är väl bara att slå till. Om den får fem av fem möjliga i alla recensioner så måste det ju finnas någon slags kvalitet att prata om.
 |
| En femma som tvåa |
19 år fyllda och fortfarande boendes hos mamma och pappa när paketet från musikklubben damp ner i brevlådan. Vilka de andra fyra skivorna var har jag ingen aning om idag, men Lloyds mästerverk låg där. Ärligt talat hade jag svårt att ta in musiken de första fem gångerna CD:n snurrade i den där lilla portabla CD-spelaren som var inkopplad till stereon (vinyl var för övrigt fortfarande mitt förstaval, CD var något väldigt nytt). Konstigt att skivan inte förpassades till glömskans korridorer, men jag gav mig inte. Med såna omdömen måste det finnas något att hämta. Och när den snurrat ett dussin gånger var det som om den fått ett fäste som den inte ville släppa. Förstasidans (Lloyd var också fast lite i vinylträsket) mer suggestiva stämning med fantastiskt arrangerade stråkar och solida beckmörker i nummer som Butterfly och Half of Everything kopplar ett grepp om lyssnaren som är närmast hypnotiserande. Å andra sidan bjuder andra halvan på ett gitarrlarm - förvisso även här med ett mörker i texterna - som välter ner vilken kiosk som helst. Sista låten på plattan, She’s a Girl and I’m a Man, blev till och med en mindre radiohit i Sverige. Sex låtar på vardera sida, 12 tillhopa. Väck mig vilket tid som helst på dygnet och jag sjunger dig en snutt av varje spår.
Till yttermera visso ledde inhandlandet av denna skiva till att ett helt nytt musiklandskap öppnades. Plötsligt fanns nya vägar att vandra och detta när jag kommande vår skulle fylla 20 år. I’m a late bloomer. Always have been, always will be. Kanske skulle den här plattan av ovan nämnda musikvidgande orsak ligga etta på den här listan, men den kommer inte högre än nr 2 trots att den pekade rakt på nr 1 som med sina körer och basspel på Don’t Get Weird on Me Babe skulle fånga mitt intresse och göra honom till min favoritartist av alla tider.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)