En stor del av skrivande är att göra en avgränsning sägs det. De som kom på det har inte skrivit om Lilla Sektionen. Utan att överdriva ens det minsta skulle vem som helst kunna författa ett par tusen böcker av tegelstensstorlek om den här lilla juvelen. Själv kan jag med mina högst amatörmässiga tangentknackningar inte pränta ner mer än det följande. Pass på:
Den största skillnaden på det nya året är att han knäckt läskoden och läser allt från trafikskyltar till namnlappar. Som man gör när man är 3½ år gammal. Leksand 46 är en favorit just nu, men inte särskilt långt efter ligger hans systers namn. Likaså är han storligen fascinerad av att hans mors namn avslutas med ie när det borde räcka med ett i. Det har han ju rätt i.
För att inte bli för vass i ämnet svenska i relation till matematik svänger han sig också gärna med siffror i parti och minut. 293 är ett tal som förekommer ofta. Gärna i kombination med Leksand 46. I övrigt brukar han slentrianmässigt slänga ur sig jämförelser som "188 är ju mer 152". Som man gör när man är 3½ år gammal.
Ovanstående får en gärna att tänka i brevbärartankar, men det finns andra omständigheter som gör mig ganska lugn på den fronten: Hallindiefotboll.
Världens kanske största länder i hallindiefotboll: Kanada och Italien. Man skulle faktiskt kunna sträcka sig till att hävda att Kanada är världsledande i grenen. Jag får således vara Italien. Det börjar bli hårda skott från Lilla Sektionen, han skjuter som en fåle sparkar, dvs tämligen hårt. Det får bl a till följd att han gör vansinnigt många mål. Som man gör när man är 3½ år gammal. Hur har då det med mig att göra och hur i jösse namn tränger det undan tankarna på den där brevbäraren? Jo:
Efter varje balja blir det paus i spelet för Lilla Sektionen är inte bara Kanada, han är även ansvarig för resultattavlan. Som man är när man är 3½ år gammal. Som synes av resultatet ovan blir det många pauser när Kanada slår Italien med 11-5. Brevbäraren kan gå och snyta sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar