Det är lika bra att klara av det i sista inläggets första mening: Jag älskar Matthew Sweet. Såja. Och det är lika bra att avhandla det faktum att den här skivan i viss mån delar förstaplatsen med efterföljaren Altered Beast.
Efter att ha lyssnat ihjäl mig på Lloyd Coles livsavgörande alster från samma år och påpassligt nog uppmärksammat att basisten och killen med de snyggaste backing vocals som sjungits in på skiva borde vara någon att lyssna på blev det så. Men som Mr tvåa-på-bollen dröjde det till 1993 innan Altered Beast-plattan inkorporerades i skivsamlingen och viss due diligence företogs för att kolla upp Mr Sweets back catalogue. Sagt och gjort så inhandlades Girlfriend vilket så här i efterhand får sägas vara den vassaste skivanskaffningen i mitt liv.
 |
| Numero uno |
Den tar ett tag att ta in den här pjäsen. Precis som det ska vara. Det är mycket gnissel och knirkiga gitarrer. Men det är gnissel och knirk till överjordiskt skarpa melodier och sjukt snygga körer (lagda av Matthew själv givetvis). Det gäller alltså att inte tappa sugen. Låt oss gå igenom hela underverket:
1. Divine Intervention. Svår. Och underbar. För bästa effekt, lyssna i lurar. Gitarrer överallt.
2. I’ve Been Waiting. “I never thought I’d find you perfect in so many ways”. Briljant.
3. Girlfriend. Lysande riff bär fram hela låten. Att höra den i 150 på spelningen han gjorde på Vattenfestivalen 97 var banne mig magiskt. Där stod jag i jeansjacka och den där gamla trasan till tröja jag köpte på second hand-affär i Columbia, Missouri. Med öppen mun mer idiotliknande än till vardags. Hette Good Friend i demoversion för övrigt. Kan man ju förstå så mycket som han sjunger om det. Piano är med på demon också. Extra plus att han fimpade det.
4. Looking At the Sun. Skadan redan gjord när han kollar på solen för att se henne. Kan man ju förstå.
5. Winona. Lär inte handla om Winona Ryder trots titeln. Sällsynt vacker dock.
6. Evangeline. Hon tänker lite för mycket på the lord above. Vi är nog lite lika där jag och Matthew. Fast han tror att han älskar henne ändå. Good for him.
7. Day For Night. Han byter dag mot natt. Genomgående mörkt tema skivan igenom efter skilsmässa nåt år tidigare. Nåt gott kom ur det också.
8. Thought I Knew You. Ett bittert nummer i akustisk tappning tillsammans med Lloyd Cole på gura. Brutalt besk historia om svek. “I thought I knew you, but I was in for a surprise” inleds den och fortsätter i inledningen av refrängen med “And it took me years to figure out” för att sedan avslutas med “And all of the time, I thought I knew you”. Bitande dystert.
9. You Don’t Love Me. Fortsätter - inte helt otippat - i samma anda. Väldigt bitterljuv och fin.
10. I Wanted to Tell You. Hur många gånger har man inte velat säga nåt som man inte kunnat få fram? Ganska ofta om man får tro den här biten.
11. Don’t Go. Stanna kvar. Lyssna på vad jag har att säga. Och vad resten av skivan har att bjuda. Med toppad sättning i form av MS själv, LC, Robert Quine och inte minst jordens coolaste trummis Ric Menck.
12. Your Sweet Voice. Ännu en bedjande tryckare med sång i stämmor. Han stämmer sig själv så att säga och kör all sång själv. Så bländande vackert att det inte går att beskriva.
13. Does She Talk? Jag tänker mig att titeln syftar på att det är lätt att stirra sig blind på förpackningen och glömma innehållet. Nåt sånt. Var inte med i originaltappningen av plattan.
14. Holy War. Känns ju mer aktuellt än nånsin. Väldigt snajdig rockrökande bonusspår i övrigt. Favoritvarning.
15. Nothing Lasts. Innan albumtiteln blev Girlfriend ljöd den Nothing Lasts. MS och Robert Quine avslutar in fashion. Hela anrättningen rundas av med en mycket passande sammanfattning; det finns inget som varar. Det var nog så han kände när han färdigställde den här klassikern.
Femton låtar, en enhet. Min enhet. Min största dyrgrip i skivhyllan. Tack för att du under 20 år varit och fortfarande är min compadre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar