Man pratar inte om vissa saker. Det kan bringa olycka över grejer som man tycker går ganska bra nämligen. Således kan jag inte skriva om hockey. Om jag ändå gjorde det är risken överhängande att det skulle jinxa hela prylen.
Ett lysande exempel är trubaduren (ursäkta inpass, men varför i hela världen har man en trubadur på en hockeymatch som så kallad pausunderhållning i foajén? OBS, retorisk fråga! Finns inga vettiga svar på den) som redan i första periodpausen tycker att det ska bli härligt att få fira segern tillsammans med alla sju som lyssnar på vad han säger och sjunger. Men hallå, FETJINX! Kanske den sämsta av alla jinxar. Ta ut segern i förskott-jinxen. Att han sedan kryddar hela anrättningen med att hota att framföra sina alster i bar överkropp lagom till andra pausen måste sortera in under något annat än jinx, men ungefär i samma division om man säger så. Särskilt som överhänget på jeansen knappast är synonymt med kille vars överkropp man vill ta del av med egna ögon.
Tills vi kan prata om hockey igen påbjuds motjinxning i största möjliga utsträckning. Några exempel:
* Om match går på tv och ens lag leder med 2-0 ska man inte börja titta just då. Börjar man titta går det åt skogen, om man låter bli flyter det på precis så som det ska.
* Bär endast halsduk som accessoar vid fysisk närvaro på själva matchen.
* Säg aldrig: "Det här går ju bra, vi (vårt lag när vi vinner) är mycket bättre än de andra!". Garanterad brakförlustjinx. Big no-no. Säg istället som motjinxning: "Det här går aldrig". Gärna på Närkebräk.
Om ni undrat väldigt mycket över ovanstående så vet ni nu. Återkommer eventuellt med att skriva om hockey till hösten/vintern. Vill inte jinxa ni vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar